914/1986

Denna lag gäller konsumtionsvaror som en näringsidkare tillverkar, saluhåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter eller importerar samt konsumenttjänster som en näringsidkare utför, saluhåller, säljer eller på annat sätt överlåter i samband med sin näringsverksamhet.

Med konsumtionsvaror avses i denna lag sådana varor och med konsumenttjänster sådana tjänster som är avsedda för eller i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion.

Vad denna lag stadgar om konsumtionsvaror och konsumenttjänster gäller även varor och tjänster som en näringsidkare överlåter till skolor, sjukhus, daghem eller andra motsvarande inrättningar eller till kommuner, samkommuner, församlingar eller andra offentliga samfund, ideella föreningar, bostadsaktiebolag eller andra sammanslutningar som äger bostadshus, om dessa på annat sätt än i samband med näringsverksamhet överlåter varorna eller tjänsterna för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter.

Beträffande varor och tjänster som avses i 1 mom. gäller dock inte de ålägganden som avses i 13 a och 13 b §§.

Denna lag tillämpas inte på konsumtionsvaror som skall exporteras eller transporteras genom landet om de inte medför fara i Finland. Lagen tillämpas inte heller på konsumtionsvaror och konsumenttjänster i den mån det i en annan lag eller med stöd av en annan lag särskilt stadgas eller bestäms om förebyggande av risker för hälsa eller egendom vilka sådana varor eller tjänster medför.

En näringsidkare som avses i 1 eller 1 a § skall iaktta sådan av omständigheterna påkallad omsorg att en konsumtionsvara eller konsumenttjänst inte medför risk för konsumentens hälsa eller egendom.

Om en näringsidkare får vetskap om att en sådan vara eller tjänst som avses i 1 eller 1 a § medför risk för konsumentens hälsa eller egendom, skall han omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna. Näringsidkaren skall samtidigt uppge vilka åtgärder han redan vidtagit med anledning av faran.

En konsumtionsvara anses vara farlig för hälsan om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan på grund av fel eller brist i sin konstruktion eller sammansättning eller på grund av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om varan. En konsumenttjänst anses vara farlig för hälsan om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan på grund av fel eller brist i anslutning till dess utförande eller på grund av fel eller brist i konstruktionen eller sammansättningen hos en vara som används i samband med tjänsten eller på grund av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om tjänsten.

En konsumtionsvara anses vara farlig för egendom om den på grund av omständigheter som nämns i 1 mom. kan vålla skada på ett annat föremål eller annan egendom. En konsumenttjänst anses vara farlig för egendom om den på grund av omständigheter som nämns i 1 mom. kan vålla skada på egendom.

Konsumentverket övervakar iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt planerar och leder övervakningen. (18.6.1993/539)

Social- och hälsovårdsministeriet skall vara sakkunnigmyndighet vid prövning av om en konsumtionsvara skall anses farlig för hälsan. (3.8.1992/769)

I fråga om import av konsumtionsvaror skall tullverket övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser och beslut samt planera övervakningen.

Länsstyrelsen skall inom länet övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och beslut samt styra övervakningen.

Kommunen skall inom sitt område övervaka iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och beslut. I kommunen sköts dessa uppgifter av en nämnd eller något annat kollegialt organ som kommunen utser ( kommunal tillsynsmyndighet ). Fullmäktige kan ge en nämnd eller något annat organ rätt att överföra behörighet på en underlydande tjänsteinnehavare eller sektion.

En kommun kan med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som i denna lag föreskrivs för kommunen eller dess myndighet och där behörighet kan överföras på en tjänsteinnehavare, anförtros en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter den under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen gett sitt samtycke.

När det gäller de risker för egendom som avses i denna lag skall den kommunala tillsynsmyndigheten dock anmäla de konsumtionsvaror och konsumenttjänster som är farliga för egendom och som myndigheten observerar i samband med annan myndighetsutövning till konsumentverket eller länsstyrelsen endast i sådana fall där det inte finns bestämmelser eller förbud som meddelats med stöd av denna lag.

En näringsidkare skall inom den tid som tillsynsmyndigheten bestämmer lämna myndigheten de uppgifter som behövs för tillsynen över iakttagandet av denna lag samt, till den del tillsynen förutsätter det, på uppmaning för myndigheterna framlägga sin bokföring och korrespondens samt uppvisa sitt lager för granskning. Han skall också ge den hjälp som myndigheterna härvid behöver.

En tillsynsmyndighet har rätt att få tillträde till område eller till lokal eller annat sådant utrymme, om detta är nödvändigt med tanke på den övervakning som avses i denna lag, samt att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver.

En tillsynsmyndighet har rätt att ta behövliga prov på konsumtionsvaror och konsumenttjänster. (18.6.1993/539)

Prov som avses i 1 mom. skall, om näringsidkaren kräver det, ersättas enligt gängse pris, såvida det inte vid undersökningen framgår att varan inte uppfyller kraven i denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser.

Uppbärs avgift för en undersökning som avses i 2 mom. i enlighet med vad som stadgas särskilt, skall ingen ersättning betalas för provet.

Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheterna handräckning för fullgörande av de uppgifter som stadgas i 8 och 9 §§ samt i 10 § 1 mom.

Är en konsumtionsvara eller konsumenttjänst farlig för hälsa eller egendom, kan

Överensstämmer en konsumtionsvara eller konsumenttjänst eller de uppgifter som lämnats om dem inte med de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag, kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela förbud enligt 1 mom. 1 punkten. Tullmyndigheten kan i sådana fall förbjuda import av konsumtionsvaran.

Bryter näringsidkaren mot förbud enligt 1 mom. beträffande en viss vara eller tjänst, kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela näringsidkaren sådant förbud som avses i 1 mom.

Är det uppenbart att en konsumtionsvara eller konsumenttjänst är farlig för hälsan på det sätt som avses i 4 § 1 mom., kan konsumentverket eller tullmyndigheten meddela ett i 12 § 1 mom. nämnt förbud temporärt. Det temporära förbudet gäller tills ärendet slutgiltigt avgjorts med stöd av 12 § 1 mom. 1 punkten.

I fall som avses i 12 § 2 mom. kan även länsstyrelsen eller den kommunala tillsynsmyndigheten meddela ett temporärt förbud, om det är uppenbart att konsumtionsvaran eller konsumenttjänsten är farlig för hälsan så som avses i 4 § 1 mom. Det temporära förbudet gäller tills ärendet slutgiltigt avgjorts med stöd av 12 § 2 mom.

Då ett temporärt förbud har meddelats skall frågan om att meddela förbud enligt 12 § avgöras så snart som möjligt.

Om ett förbud som avses i 12 § inte kan anses tillräckligt, kan konsumentverket eller tullmyndigheten bestämma att en vara som näringsidkaren har i sin besittning skall förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder beträffande varan.

Då konsumentverket med stöd av 12 § meddelat ett förbud beträffande en konsumtionsvara, kan det ålägga näringsidkaren att i fråga om sådana konsumtionsvaror som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumtionsvaran kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.

Genom ett åläggande som nämns i 1 mom. kan näringsidkaren förpliktas att

Konsumentverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även i de fall där ett förbud som avses i 12 § inte kan meddelas på grund av att de ifrågavarande konsumtionsvarorna inte längre finns hos näringsidkaren och det finns vägande skäl att meddela åläggandet.

Då konsumentverket med stöd av 12 § meddelat ett förbud beträffande en konsumenttjänst, kan det ålägga näringsidkaren att sådana konsumenttjänster som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumenttjänsten kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.

Genom ett åläggande som nämns i 1 mom. kan näringsidkaren förpliktas att

Konsumentverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även i de fall där ett förbud som avses i 12 § inte kan meddelas på grund av att näringsidkaren inte längre utför ifrågavarande konsumenttjänster och det finns vägande skäl att meddela åläggandet.

Utöver vad som stadgas i 13 a och 13 b §§ skall i fråga om konsumentens och den näringsidkares rättigheter och skyldigheter som sålt varan eller tjänsten iakttas vad som stadgas i konsumentskyddslagen (38/78) och köplagen (355/87) eller stadgas eller bestäms med stöd av nämnda lagar. Konsumenten är dock berättigad till en sådan rättelseåtgärd som avses i 13 a och 13 b §§ även om han inte gjort någon felanmälan eller kan returnera varan eller tjänsten i väsentligen oförändrat eller oförminskat skick.

Den tillsynsmyndighet som meddelat ett förbud som avses i 12 eller 12 a § eller ett förordnande som avses i 13 a eller 13 b § kan ålägga näringsidkaren att på lämpligt sätt informera om förbudet eller förordnandet, om den risk som ansluter sig till varan eller tjänsten eller användningen av varan eller tjänsten och om konsumentens rättigheter.

Ett beslut som en tillsynsmyndighet fattat med stöd av 12, 12 a och 13 §§ samt ett förordnande som en tillsynsmyndighet har meddelat med stöd av 13 a eller 13 b § eller informationsskyldighet som tillsynsmyndigheten föreskrivit med stöd av 14 § skall förstärkas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt. (18.6.1993/539)

Tillsynsmyndigheten kan förelägga vite till förstärkande av den skyldighet att lämna uppgifter och framlägga handlingar som anges i 8 §

Länsstyrelsen dömer ut vite som nämns i 1 och 2 mom.

Den som vid fullgörande av en uppgift som avses i denna lag har tagit del av uppgifter som omfattas av affärs- eller yrkeshemligheten får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till en tillsynsmyndighet för fullgörande av en övervakningsuppgift, till social- och hälsovårdsministeriet i dess egenskap av sakkunnigmyndighet samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott.

Om det finns skäl att misstänka att en konsumtionsvara som tillsynsmyndigheten konstaterat vara farlig för hälsa eller egendom utbjuds till salu såsom konsumtionsvara i ett annat land, får uppgifter i saken lämnas ut till en tillsynsmyndighet i det andra landet. Härvid skall bestämmelserna om handlingssekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet iakttas.

Om straff för hälsobrott som har begåtts i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den bestäms i 44 kap. 1 § strafflagen (39/1889) .

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som avses i 12, 12 a, 13, 13 a eller 13 b § skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för produktsäkerhetsförseelse dömas till böter.

Den som bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har utfärdats med stöd av 12, 12 a, 13, 13 a eller 13 b § och som förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

18 § har upphävts genom L 632/1999.

I beslut som gäller temporärt förbud och som har meddelats med stöd av 12 a § samt beslut som gäller föreläggande av vite och som har meddelats med stöd av 15 § får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

I ett beslut som en kommunal tjänsteinnehavare har fattat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär. Den som är missnöjd med ett beslut har rätt att få beslutet prövat av en nämnd eller något annat organ som avses i 7 §. Rättelse av beslutet skall yrkas skriftligen inom 14 dagar från det att den som saken gäller har delgivits beslutet. Till beslutet skall fogas anvisningar om hur rättelseyrkandet skall anhängiggöras hos organet. Rättelseyrkandet skall behandlas utan dröjsmål.

Ändring i ett beslut som en kommunal nämnd eller något annat organ som avses i 7 § har fattat med stöd av denna lag får sökas i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Ett beslut eller ett förordnande som en tillsynsmyndighet givit med stöd av 12, 13, 13 a, 13 b eller 14 § skall iakttas trots att ändring sökts, om inte besvärsinstansen beslutar något annat.

På verksamhet som kommunen ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/92) , om inte något annat stadgas genom lag.

2 mom. har upphävts genom L 1123/1998. (23.12.1998/1123)

I anslutning till handels- och industriministeriet finns en produktsäkerhetsdelegation.

Delegationen skall följa tillämpningen av och tillsynen över produktsäkerhetslagstiftningen, avge utlåtanden, framlägga förslag och initiativ till utvecklande av lagstiftningen och tillsynen över den samt behandla andra frågor i anslutning till verkställigheten av denna lag och förbättrandet av konsumtionsvarornas säkerhet. Delegationen skall även planera åtgärder för upprättande av behövligt samarbete med instanser som behandlar livsmedelsövervakning, arbetarskydd, standardisering och andra frågor i anslutning till konsumtionsvarornas säkerhet.

Delegationen består av en ordförande och en vice ordförande samt tio andra medlemmar, vilka alla förordnas av statsrådet för tre år i sänder. Statsrådet förordnar en personlig suppleant för vice ordföranden och för varje medlem.

Delegationens ordförande samt vice ordförande och fyra medlemmar jämte deras suppleanter skall vara personer som inte kan anses representera näringsidkarnas eller konsumenternas intressen. Av dem skall minst två medlemmar och suppleanterna för dem vara förtrogna med undersöknings- och kontrolluppdrag i anslutning till konsumtionsvarornas säkerhet, och en medlem och hans suppleant skall företräda social- och hälsovårdsministeriet. Tre medlemmar och deras suppleanter skall förordnas bland personer som är förtrogna med löntagarnas och konsumenternas förhållanden samt tre medlemmar och deras suppleanter bland personer som är förtrogna med näringsidkarnas förhållanden. (3.8.1992/769)

Avgår en medlem eller en suppleant under sin mandatperiod, förordnar handels- och industriministeriet med beaktande av vad 2 mom. stadgar en ny medlem eller suppleant i hans ställe för den återstående mandattiden. (18.6.1993/539)

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Genom förordning eller statsrådsbeslut kan stadgas eller bestämmas om lämnande av sådana uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster som konsumenten behöver samt om minimikrav på konsumtionsvaror och konsumenttjänster. (18.6.1993/539)

Genom förordning kan stadgas om rätt för handels- och industriministeriet att meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av den förordning som avses i 1 mom. och om rätt för handels- och industriministeriet eller konsumentverket att meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av den förordning eller det statsrådsbeslut som avses i 2 mom. (18.6.1993/539)

I de förordningar och statsrådsbeslut som avses i 2 och 3 mom. eller i ett sådant beslut av handels- och industriministeriet som avses i 3 mom. kan stadgas eller bestämmas att konsumentverket får meddela närmare föreskrifter eller anvisningar om verkställigheten av ministeriets beslut, och av särskilda skäl i enskilda fall på ansökan bevilja undantag från stadganden eller bestämmelser i förordning eller ett beslut. (18.6.1993/539)

En tillsynsmyndighet kan genom förordning åläggas skyldighet att anmäla meddelat förbud till en myndighet i annat land eller till en internationell organisation.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1987.

De stadganden och bestämmelser om allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter som utfärdats med stöd av livsmedelslagen (526/41) förblir i kraft till dess annorlunda stadgas eller föreskrivs om dem.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.