485/1985

Med mervärdesskattefri försäljning till resande avses i denna förordning sådan försäljning till resande som motsvarar förutsättningarna i 70 b § 1 mom. mervärdesskattelagen (1501/93) .

Företag som organiserar och administrerar den mervärdesskattefria försäljningen till resande benämns i denna förordning återbäringsaffär.

En återbäringsaffär får inte drivas utan tillstånd av handels- och industriministeriet. På de villkor som handels- och industriministeriet bestämmer kan tillstånd beviljas en juridisk person eller en utländsk sammanslutning eller en utländsk stiftelse som registrerat filial i Finland eller en sådan fysisk person som råder över sig själv och sin egendom och som har rätt att idka näring i Finland. Solvens är en förutsättning för att tillstånd skall kunna beviljas. Vidare förutsätts det att verksamheten bedrivs under ledning av en ansvarig föreståndare. (30.12.1993/1637)

Handels- och industriministeriet skall införskaffa skattestyrelsens utlåtande angående ansökan.

Vid beviljande av tillstånd skall i fråga om en sådan återbäringsaffär som planerar att införa ett system för kontant återbäring av mervärdesskatt avseende fästas vid att tjänster i anslutning till försäljning till resande är tillgängliga på de viktigaste gränsstationerna. (29.12.1995/1795)

En handelsrörelse som bedriver försäljning enligt 1 § 1 mom. behöver inte det tillstånd som avses i 1 mom. för att kunna betala in återbäring av mervärdesskatt på konto. (29.12.1995/1795)

I ansökan om tillstånd skall sökanden

(30.12.1993/1637)

Återbäringsaffären skall till handels- och industriministeriet lämna en av ministeriet godkänd bankgaranti eller kreditförsäkring för att trygga återbetalningen av mervärdesskatt samt betalningen av arvoden och löner till ombuden. (29.12.1995/1795)

Tillstånd till organisering av mervärdesskattefri försäljning till resande skall beviljas då förutsättningar föreligger enligt denna förordning och enligt de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den. (29.12.1995/1795)

Tillstånd beviljas på viss tid, högst fem är. Tillståndet kan på ansökan förnyas.

Handels- och industriministeriet skall återkalla beviljat tillstånd, om fysisk person som erhållit tillstånd inte längre uppfyller de krav som gäller för beviljande av tillstånd.

Gällande tillstånd kan återkallas om återbäringsaffären eller ett i 7 § nämnt ombud eller en styrelseledamot, verkställande direktör, ansvarig bolagsman eller ansvarig föreståndare i en sammanslutning som bedriver återbäringsverksamhet har brutit mot bestämmelserna i denna förordning, mot tillståndsvillkoren eller mot god handelssed eller annars handlat olämpligt och trots anmärkning inte inom av handels- och industriministeriet utsatt tid undanröjt missförhållandet. Detsamma gäller om en styrelseledamot, verkställande direktör, ansvarig bolagsman eller ansvarig föreståndare hos juridisk person som bedriver återbäringsverksamhet ställs under förmynderskap.

Om en fysisk person som har fått tillstånd att bedriva återbäringsverksamhet avlider eller försätts i konkurs, förfaller tillståndet. Dödsboet eller konkursboet har dock rätt att med stöd av tillståndet i och för boutredningen fortsätta med verksamheten under en tid av högst sex månader räknat från dödsfallet eller den dag då vilken den fysiska personen försattes i konkurs.

Om tillståndshavaren är en juridisk person som försätts i konkurs eller en utländsk sammanslutning eller en utländsk stiftelse som registrerat filial i Finland och som försätts i konkurs, skall på motsvarande sätt iakttas vad som i 1 mom. stadgas om fysisk person.

Återbäringsaffären kan sluta ombudsmannaavtal om utförande av uppgifter i samband med den mervärdesskattefria försäljningen till resande. (29.12.1995/1795)

Återbäringsaffären ansvarar för ombudets verksamhet som för sin egen.

Återbäringsaffärer som avses i 2 § 3 mom. skall organisera systemet för försäljning till resande så att de kan utreda resandens boningsort och intyga att resanden inom de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden har fört varorna oanvända med sig från det mervärdesskatteområde som avses i Europeiska gemenskapernas (gemenskapens) lagstiftning. Intyget skall som bevis på att försäljningen är skattefri lämnas till den handelsrörelse som har sålt varorna.

Andra återbäringsaffärer skall med hjälp av ett av tullen stämplat verifikat försäkra sig om att försäljningen till en resande är mervärdesskattefri.

En sådan återbäringsaffär som avses i 2 § 3 mom. är skyldig att använda en av handels- och industriministeriet godkänd blankett som berättigar till återbäring av mervärdesskatt och att betala återbäring av mervärdesskatt till resande även på basis av blanketter som har utfärdats av andra återbäringsaffärer som avses i 2 § 3 mom.

Återbäringsaffären och ombudet är skyldiga att till mervärdesskattemyndigheterna och den myndighet som har beviljat tillstånd till verksamheten lämna alla handlingar som gäller den mervärdesskattefria försäljningen till resande.

För grundande av ett sådant verksamhetsställe där återbäring av mervärdesskatt betalas enligt denna förordning till en resande när han överskrider gränsen för Finlands tullområde, skall innan verksamhetsstället öppnas erhållas godkännande av handels- och industriministeriet.

Om det verksamhetsställe som avses i 1 mom. stängs, skall anmälan om detta utan dröjsmål göras till handels- och industriministeriet.

En sådan återbäringsaffär som avses i 2 § 3 mom. skall enligt resandens önskan betala återbäringen av mervärdesskatt antingen då han överskrider gränsen för Finlands tullområde eller inom en månad efter det. Anlla återbäringsaffärer och de handelsrörelser som avses i 1 § 1 mom. skall betala skatteåterbäringen för försäljning till resande inom en månad från det att de har fått det verifikat som stämplats av tullen.

För varor som en person som har sin hemort i Norge köper i Finland kan återbäring av mervärdesskatt betalas endast enligt överenskommelsen den 26 mars 1980 om beskattningen av resgods i resandetrafiken mellan Finland, Danmark, Norge och Sverige samt om skattefri försäljning på flygplats i dessa länder (Finlands författningssamlings fördragsserie 34/81).

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av handels- och industriministeriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. Av förordningens verkställighet påkallade åtgärder må likväl vidtagas redan före dess ikraftträdande.