Provtagningsförordning
Inte i kraft- Ämnesord
- Livsmedel
- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Arbets- och näringsministeriet
- Meddelats
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1983/385/ajantasa/2100-01-01/swe
På föredragning av ministern för handläggning av ärenden som hör till handels- och industriministeriets verksamhetsområde stadgas med stöd av 11 § livsmedelslagen av den 3 juli 1941 (526/41) :
1 kap.Allmänna stadganden
1 §
Denna förordning gäller sådant tagande av prov på livsmedel samt allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter, vilka avses i livsmedelsförordningen (408/52) , som sker för övervakning av livsmedelsstadgandena och -bestämmelserna.
2 §
Om rätt att taga prov är stadgat i livsmedelslagen (526/41) . Myndighet som leder övervakning av livsmedelsstadgandena och -bestämmelserna kan även ålägga en underordnad tillsynsmyndighet att taga prov.
2 kap.Tagande och märkning av samt ersättning för prov
3 §
Prov skall vara statistiskt eller annars representativt med hänsyn till undersökningens karaktär och de åtgärder som eventuellt påkallas av undersökningen.
Prov kan bestå av flera delprov.
4 §
Då prov tages, skall förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant för någondera av dem beredas tillfälle att vara närvarande. Om de inte är närvarande eller inte har kunnat anträffas, får provet tagas i närvaro av ett vittne.
5 §
Om förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant för någondera av dem så kräver, skall på ett varuparti förutom provet samtidigt tagas ett lika representativt motprov. Provet och motprovet skall tagas från samma ställe eller ställen av varupartiet.
Motprov överlämnas vederbörligen emballerat och märkt till den i 1 mom. avsedda ägaren, innehavaren eller representanten för att vid behov användas för laboratorieundersökningar. Beträffande motprovet förfars i tillämpliga delar på det sätt som tillsynsmyndighet i sitt beslut om varupartiet på grundval av undersökningens resultat bestämmer.
6 §
Prov skall tagas, förvaras och hanteras så att provet inte under provtagningen eller vid senare behandling ändras på sådant sätt att det inte längre är representativt för varupartiet.
Prov skall tagas så att man inte i onödan skadar den förnödenhet eller det varuparti varpå det tages.
7 §
Färdigpackad förnödenhet skall, om detta förfarande bör anses ändamålsenligt, tagas som prov sådan den är, utan att emballaget öppnas.
I fråga om annan än färdigpackad förnödenhet samt i fråga om förnödenhet som är förpackad i öppet försäljningshölje skall prov tagas i rent, torrt och luktfritt kärl eller omhölje.
8 §
Prov, motprov och vid behov varuparti skall märkas så att tvivel inte kan uppstå om att provet hör till det varuparti från vilket det tagits.
På emballage för prov skall anges namnet på förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant för någondera av dem och vid behov vederbörandes adress. Delprov som tagits på ett och samma varuparti skall märkas på samma sätt.
9 §
Beträffande provtagning skall uppgöras ett intyg i tre exemplar.
I intyg skall anges
provtagarens namn, tjänsteställning och adress;
tid och ort för förrättningen, tillräckligt noggrant angivna;
namn och adress av förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant för någondera av dem;
i den utsträckning som av försäljningshöljet eller omedelbart på annat sätt framgår, uppgifter om den som tillverkat förnödenheten eller den för vars räkning den tillverkats och uppgifter om tillverkningskommunen eller hemkommunen för den för vars räkning förnödenheten tillverkats samt i fråga om importerad förnödenhet uppgifter om importören och tillverkningslandet;
förnödenhetens benämning enligt handelssed samt handelsnamn;
varupartiets storlek, om så behövs;
provets mängd;
antalet delprov;
provets gängse pris, varmed avses det pris som skall tillämpas då varan säljs för tilltänkt ändamål, om inte särskilda skäl annat påkallar; provets gängse pris behöver likväl inte anges, om den undersökning som provet skall genomgå är avgiftsbelagd;
orsaken till provtagningen;
uppgift om motprov, om sådant tagits; samt
eventuella andra omständigheter och iakttagelser som behövs för utvärdering av undersökningsresultaten.
10 §
Intyg undertecknas av provtagaren och förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant, för någondera av dem eller, i det fall som avses i 4 § andra meningen, av vittnet.
Ett exemplar av intyget skall överlämnas till förnödenhetens ägare eller innehavare eller en representant för någondera av dem, ett åtföljer provet och ett stannar hos provtagaren.
11 §
För prov betalas ersättning så som är stadgat i livsmedelslagen. I 5 § avsett motprov ersätts dock inte.
Om förnödenheten inte vid verkställd undersökning befunnits strida mot livsmedelsstadgandena eller -bestämmelserna och om för provet inte betalts ersättning enligt livsmedelslagen, har näringsidkaren, om han så önskar, rätt att återfå den del av provet som inte gått åt vid undersökning. Returnering av överblivet prov skall begäras inom en månad från att man fått del av beslutet i ärendet.
3 kap.Särskilda stadganden
12 § (14.3.1986/238)
Närmare bestämmelser och anvisningar om tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av näringsstyrelsen, om inte annorstädes är annat stadgat.
13 §
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1983.
Genom denna förordning upphävs förordningen den 11 december 1953 om tagande av prov på livsmedel (486/53) .
Åtgärder som verkställigheten av denna förordning kräver kan vidtagas innan förordningen träder i kraft.
Ikraftträdelsestadganden
14.3.1986/238:
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1986.