628/1982

För räddande av människoliv i sjönöd eller i hotande farosituationer på havsområde är myndigheterna skyldiga att upprätthålla sjöräddningstjänst så som i denna lag stadgas.

Gränsbevakningsväsendet svarar för sjöräddningstjänsten samt omhänderhar planeringen, ledningen och övervakningen av den även som koordineringen av de i sjöräddningstjänsten deltagande myndigheternas och samfundens verksamhet.

Förutom gränsbevakningsväsendet är sjöfartsväsendet, polisen, försvarsmakten, tullverket, väg- och vattenbyggnadsverket samt post- och televerket även som luftfarts-, brand- och hälsovårdsmyndigheterna skyldiga att deltaga i sjöräddningstjänsten i den omfattning som stadgas genom förordning.

Sjöräddningstjänsten skall planeras och organiseras så, att de därtill anslutna åtgärderna då de behövs kan vidtagas utan dröjsmål och effektivt.

Varje arbetsför person som vistas inom sjöbevakningssektions verksamhetsområde är skyldig att på anfordran av kommendören för sjöbevakningssektionen bistå vid sjöräddning, om inte giltigt skäl ställer hinder.

Den som förfogar över signalförbindelser skall omedelbart förmedla nödanmälan, alarm och annat meddelande som gäller sjöräddningsverksamhet.

På anfordran av kommendören för sjöbevakningssektionen skall var och en för användning i sjöräddningsuppdrag överlämna därvid behövliga signalförbindelser, signal- och transportmateriel, räddningsutrustning och arbetsmaskiner, livsmedel för räddningspersonalen samt bränsle och smörjmedel för transportredskap och arbetsmaskiner.

Sjöräddningsverksamhet får inte avslutas och de som deltar eller bistår däri får inte avlägsna sig förrän den myndighet som leder verksamheten har gett tillstånd härtill.

Personal får inte användas för sjöräddningsuppgift i större antal eller under längre tid än nödvändigt.

Till den som på anfordran av kommendören för sjöbevakningssektionen har bistått vid sjöräddning betalas av statens medel ett skäligt arvode, som beräknas enligt den tid som insatsen har krävt.

Den som deltagit i räddningsverksamhet får för därvid förstörda eller förlorade kläder, redskap och verktyg ersättning av staten under förutsättning att vederbörlig anmälan om saken vid första tillfälle görs hos den myndighet som lett verksamheten. Skriftligt anspråk på ersättning skall tillställas kommendören för sjöbevakningssektionen inom sex månader från det skadan inträffade.

För olycka som inträffat i samband med räddningsverksamhet utges till vederbörande ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbete, till den del den skadade inte har rätt till minst lika stor ersättning enligt annan lag.

Har den skadades arbetsgivare, då olycka som ersätts enligt denna lag inträffat, till den skadade erlagt lön, förskott eller annan betalning, gäller om arbetsgivarens rätt vad som i lagen om olycksfallsförsäkring (608/48) är stadgat om arbetsgivares rätt.

Ärende som gäller utgivande av ersättning av statens medel med stöd av denna paragraf handläggs i första instans av olycksfallsverket.

För livsmedel, bränslen och smörjmedel som överlåts enligt 6 § 3 mom. utger staten full ersättning.

Vad som är stadgat i 1 mom. gäller även ersättning för användningen av signal- och transportmateriel, räddningsutrustning och arbetsmaskiner som tagits i bruk med stöd av 6 § 1 och 2 mom. Därtill skall ägaren särskilt ersättas för skada som orsakats nämnda utrustning, arbetsmaskiner och materiel.

Inrikesministeriet kan anförtro frivilliga organisationer uppgifter som hör eller ansluter sig till sjöräddningstjänsten. Kostnaderna för fullgörandet av dessa uppgifter kan inom ramen för statsförslaget helt eller delvis betalas eller ersättas av statens medel.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1982.

Genom denna lag upphävts 15 a § lagen den 10 januari 1975 om gränsbevakningsväsendet, sådant detta lagrum lyder i lag av den 7 maj 1976 (358/76)