211/1982

Denna förordning tillämpas då utländsk myndighet hos finsk myndighet gör framställning om delgivning av handling i mål eller ärende av privaträttslig natur, samt då finsk myndighet hos utländsk myndighet gör framställning om en dylik åtgärd, såvida inte annat har avtalats med den ansökande eller den mottagande staten.

Om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna genom delgivning gäller vad därom är särskilt avtalat eller stadgat.

I Finland är justitieministeriet i artikel 2 av den i Haag den 15 november 1965 ingångna konventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (FördrS 51/69) avsedd central myndighet samt i artikel 9 av sagda konvention avsedd myndighet, som mottager framställning om delgivning av konventionsstats myndighet.

Då framställning om delgivning har gjorts av myndighet i annan än i 1 mom. avsedd stat, mottager ministeriet för utrikesärendena framställningen, såframt inte annat har avtalats med den ansökande staten.

Framställning om delgivning efterkoms inte, om delgivningen strider mot grunderna för Finlands rättsordning.

Av framställningen skall framgå den myndighet som utfärdat handlingen, nödiga uppgifter om parterna, mottagarens adress samt beskaffenheten av den handling, som skall delges.

Till framställningen skall den handling, som skall delges, fogas i två exemplar.

Det ministerium som mottagit framställningen översänder handlingarna för delgivning till den länsstyrelse, inom vars område delgivningen skall verkställas.

Finner länsstyrelse, att delgivningen skall verkställas i annat län, skall den översända handlingarna till behörig länsstyrelse samt underrätta det ministerium som mottagit framställningen härom.

Kan delgivning inte ske på grund av hinder, som inte är tillfälligt, återställer länsstyrelsen handlingarna till ministeriet.

Handling delges:

Är handling, som skall delges, avfattad på annat språk än finska eller svenska, skall den vara åtföljd av en till riktigheten bestyrkt översättning till något av dessa språk. Utan hinder av detta kan handlingen delges, om den, som söks för delgivning, frivilligt mottager handlingen eller tillräckligt behärskar det språk på vilket handlingen eller en översättning därav är avfattad.

Länsstyrelsen tillställer det ministerium, som mottagit framställningen, den delgivna handlingen, försedd med delgivningsbevis. Ministeriet utfärdar för den utländska myndigheten ett intyg, utvisande tiden och sättet för handlingens delgivande. Har delgivningen verkställts på i 7 § 1 punkten avsett sätt, skall anteckning därom göras i intyget.

Har handlingen inte kunnat delges eller begärd form inte kunnat iakttas vid delgivningen, skall ministeriet därom underrätta den utländska myndighet som gjort framställningen.

De kostnader som föranletts av utländsk myndighets framställning om delgivning erläggs av statens medel.

Skall stämning eller kallelse att inställa sig vid domstol delges utomlands, gör domstol framställning om delgivning hos utländsk myndighet på begäran av den som bör ombesörja delgivningen. Framställning om delgivning av annan handling gör länsstyrelse på begäran.

Ur framställningen skall framgå den myndighet, som utfärdat handlingen, nödiga uppgifter om parterna, mottagarens adress, syftet med delgivningen samt vilken särskild form måhända önskas bli iakttagen vid delgivningen. Vid framställningen skall den handling, som skall delges, fogas i två exemplar.

Då delgivning skall verkställas i stat, som är part i den i 2 § 1 mom. avsedda konventionen, avfattas framställningen på en i överensstämmelse med det vid konventionen fogade formuläret uppgjord blankett.

Om delgivning skall verkställas i konventionsstat, som avses i 13 § 2 mom., sänds framställningen jämte bifogade handlingar genom förmedling av justitieministeriet till den centrala myndighet, som vederbörande stat förordnat i enlighet med konventionen.

Till myndighet i annan än i 1 mom. avsedd stat sänds handlingarna genom förmedling av ministeriet för utrikesärendena, såframt inte annat är avtalat eller stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1982.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 8 juni 1923 om ömsesidigt biträde av finska och utländska myndigheter vid delgivning av handlingar i vissa fall (175/23) .