846/1979

Denna förordning gäller utmärkning av farleder på havet eller i annat vattendrag samt annan motsvarande dirigering av sjötrafiken och främjande av dess säkerhet.

För dirigering av sjötrafiken och främjande av dess säkerhet används vid behov sådana säkerhetsanordningar för sjöfarten som avses i 2 §. (8.3.1991/513)

3 mom. har upphävts genom F 8.3.1991/513 . (8.3.1991/513)

Säkerhetsanordningarna för sjöfarten är fasta eller flytande.

Fasta säkerhetsanordningar är elektroniska positionsbestämningsstationer och positionsbestämningsanordningar, radarmärken, havsfyrar, ens- och sektorfyrar, ensmärken, randmärken, kummel och andra igenkänningsmärken, sjötrafikmärken, ljussignaler samt övriga med dessa jämförliga fasta anordningar. (8.3.1991/513)

Flytande säkerhetsanordningar är bojar, remmarbojat och remmare.

Sjöfartsstyrelsen utfärdar erforderliga bestämmelser eller anvisningar:

De säkerhetsanordningar som erfordras för sjötrafiken i offentliga farleder ombesörjes på statens vägnar av sjöfartsväsendet, om icke annorlunda är stadgat särskilt.

Säkerhetsanordning för sjöfarten får icke utan tillstånd uppföras, utsättas eller upprätthållas av annan än sjöfartsväsendet. Sådant tillstånd skall sökas hos sjöfartsstyrelsen, på vilken det ankommer att pröva huruvida anordningen är ändamålsenlig samt bestämma villkoren för uppförandet, utsättningen och underhållet av anordningen.

Säkerhetsanordning för sjöfarten, vilken utsatts eller uppförts med stöd av ovan i 1 mom. avsett tillstånd, får icke av den som erhållit tillståndet avlägsnas utan sjöfartsstyrelsens medgivande, om icke sjöfartsstyrelsen vid beviljandet av tillståndet eller annars annorlunda föreskrivit.

Är ovan i 1 mom. avsedd, med stöd av tillstånd uppförd eller utsatt säkerhetsanordning bristfällig eller vilseledande, skall sjöfartsmyndighet uppmana den som är skyldig att upprätthålla anordningen att inom utsatt tid reparera den. Underlåtes reparerandet av anordningen, oaktat uppmaningen, äger sjöfartsmyndigheterna befogenhet att utföra reparationen på dens bekostnad som är skyldig att underhålla anordningen.

I närheten av farled eller annat sjötrafikområde får ej utsättas reklamljus, signalljus eller annan ljusanordning som på ett vilseledande sätt liknar någon säkerhetsanordning för sjöfarten eller som annars kan medföra fara för sjöfarten.

Om för sjöfarten viktiga ändringar beträffande säkerhetsanordningar meddelar sjöfartsstyrelsen i sin publikation "Underrättelser för sjöfarande" I brådskande fall kan sjöfartsstyrelsen meddela om ändringar även via rundradion och kustradiostationerna.

Såframt någon observerar att säkerhetsanordning för sjöfarten icke fungerar på sätt, varom underrättats, eller att sådan anordning har försvunnit, blivit skadad, förskjutit sig från sin plats eller av annan orsak är vilseledande, skall han anmäla därom till närmaste lotsstation eller lotsfördelning, till sjöfartsstyrelsen eller till annan sjöfartsmyndighet.

Om ett fartyg, en fartygsdel eller gods som sjunkit i en farled eller inom något annat sjötrafikområde medför fara eller olägenhet för sjöfarten eller småbåtstrafiken, skall fartygets ägare eller den i vars besittning fartyget eller godset var så fort som möjligt avlägsna det sjunkna föremålet. Den som saken gäller skall vid behov sätta upp på platsen i fråga ett lämpligt tillfälligt märke för att varna sjöfarande samt utan dröjsmål anmäla det inträffade till närmaste lotsstation eller sjöfartsdistrikt, till sjöfartsstyrelsen eller till någon annan sjöfartsmyndighet. (8.3.1991/513)

Angående skyldighet att ersätta skada, som föranledes av underlåtenhet att vidtaga i 1 mom. avsedd åtgärd, gäller vad därom är i skadeståndslagen (412/74) stadgat. Sjöfartsmyndigheterna är berättigade att på den försumliges bekostnad vidtaga erforderliga åtgärder för att avvärja faran eller undanskaffa hindret.

Den som bryter mot stadgandena i denna förordning eller med stöd av den utfärdade föreskrifter, skall dömas, om icke strängare straff för gärningen är stadgat annorstädes i lag, för förseelse beträffande utmärkning av farled till böter.

Den som vid en flytande säkerhetsanordning fastgör fartyg, båt, fångstredskap eller annat dylikt skall dömas, även om gärningen icke skulle ha förorsakat att anordningen har förskjutit sig från sin plats eller blivit skadad, för äventyrande av säkerhetsanordnings funktionsduglighet till böter.

De kostnader, som föranletts av åtgärder, vilka sjöfartsmyndigheter vidtagit i enlighet med stadgandena i 5 § 3 mom. och 9 § 2 mom., indrives hos den betalningsskyldiga i den ordning som om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg är stadgat.

Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och med stöd därav utfärdade bestämmelser ankommer på sjöfarts-, polis-, gränsbevaknings- och tullmyndigheterna.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av trafikministeriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 25 februari 1961 om säkerhetsanordningar för sjöfarten (125/61) jämte däri senare företagna ändringar. Förordningens om säkerhetsanordningar för sjöfarten 4 och 5 §§, av dessa lagrum 4 § sådan den lyder i förordningar av den 30 december 1963 och den 16 mars 1979 (658/63 och 312/79), är i kraft beträffande havsområdena till utgången av år 1980 och beträffande de inre farvattnen till utgången av år 1981.