345/1979

Denna lag tillämpas på avtal om godsbefordran mot vederlag som äger rum med motorfordon i Finland (inrikes befordran) eller mellan Finland och främmande stat eller mellan sådana främmande stater, av vilka åtminstone den ena har biträtt konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg (CMR; FördrS 48–50/73) (internationell befordran) . Denna lag tillämpas dock icke på internationell befordran på vilken enligt allmänna internationellt privaträttsliga principer skall tillämpas lagen i annan stat, som biträtt sagda konvention.

Enligt överenskommelse med främmande stat vilken icke biträtt den i 1 mom. nämnda konventionen kan genom förordning stadgas, att stadgandena i denna lag ej tillämpas på godsbefordran som äger rum med motorfordon mellan Finland och denna stat, eller att de skall tillämpas endast delvis.

Genom förordning kan stadgas, att godsbefordran som äger rum med motorfordon i lokal gränstrafik mellan Finland och främmande stat, med vilken därom överenskommits under förutsättning av ömsesidighet, helt eller delvis skall jämställas med inrikes befordran.

Denna lag tillämpas icke på begravningstransport eller befordran av postförsändelse, verkställd av post- och telegrafverket.

Lagen tillämpas inte heller på befordran som äger rum med motorfordon, i fråga om vilken konventionen angående godsbefordran på järnväg (CIM) eller järnvägstransportlagen (1119/2000) skall iakttas. (15.12.2000/1120)

Med motorfordon avses i denna lag varje fordon eller anordning som går med egen motor och är avsedd för färdsel på väg.

Vad i denna lag är stadgat om motorfordon gäller även släpvagnar och påhängsvagnar.

Befordras motorfordon, utan att det i befordringsavtalet avsedda godset lossas, under del av befordran med fartyg, järnväg eller luftfartyg, tillämpas denna lag även på denna del av befordringen. Lossas godset från fordonet under befordran av sagda slag av den anledningen att det visat sig omöjligt att fullgöra avtalet på överenskommet sätt med motorfordon, skall denna lag även tillämpas.

Visas det, att vid befordran av motorfordon och gods på satt, som åsyftas i 1 mom., med annat transportmedel gods gått förlorat, minskats eller skadats eller dröjsmål med godsets överlämnande förekommit på grund av omständighet som kan bero endast på förhållandena vid dylik befordran och ej berott på vägfraktföraren, bestämmes dennes ansvar likväl enligt de stadganden som gäller för det anlitade transportmedlet, såvida icke dessa stadganden genom avtal kan åsidosättas till fördel för fraktföraren.

Vid internationell befordran är sådant villkor i befordringsavtal, vilket avviker från stadgandena i denna lag, ogiltigt.

Vid inrikes befordran kan stadgandena i denna lag icke åsidosättas, om icke godsets eller befordringens ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt.

Vid internationell befordran skall befordringsavtal bekräftas genom fraktsedel. Detsamma gäller vid inrikes befordran, om ej avsändaren och fraktföraren överenskommer, att fraktsedel icke skall upprättas, eller om upprättande av fraktsedel medför särskild olägenhet eller icke är brukligt vid ifrågavarande slag av befordran.

Avtalet är giltigt och stadgandena i denna lag tillämpas på det även om fraktsedel ej upprättats eller om den icke har stadgat innehåll.

Skall godset lastas på skilda fordon eller är det fråga om olika slag av gods eller skilda partier, kan avsändaren eller fraktföraren fordra, att särskild fraktsedel upprättas för varje fordonslast, godsslag eller parti.

Fraktsedeln eller uppgifter om dess innehåll i maskinläsbar form kan sändas elektroniskt ( elektronisk fraktsedel ) liksom annan kommunikation i samband med fullföljandet av befordringsavtalet. (14.12.2018/1124)

Fraktföraren ska på begäran lämna avsändaren ett kvitto för varorna och all den information som behövs för att identifiera leveransen och för att få tillgång till den elektroniska fraktsedeln.

Avsändaren kan lämna fraktföraren en sådan förteckning som avses i 9 § 2 mom. 7 punkten och de uppgifter som avses i 16 § i elektronisk form, om de finns i denna form och avtalsparterna vid internationell befordran har kommit överens om ett förfarande som gör det möjligt att koppla samman uppgifterna och den elektroniska fraktsedeln på ett sätt som garanterar uppgifternas och handlingarnas integritet.

Vid internationell befordran skall fraktsedel upprättas i tre exemplar, vilka undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Det första exemplaret överlämnas till avsändaren (avsändarexemplaret) , det andra åtföljer godset (mottagarexemplaret) och det tredje behåller fraktföraren.

Vid inrikes befordran skall fraktsedel på yrkande av fraktföraren eller avsändaren upprättas i flera exemplar. Fraktsedeln undertecknas av fraktföraren.

På fraktsedel, som upprättas i Finland, kan underskrifterna även vara tryckta eller påstämplade. På annan fraktsedel tillämpas lagen i det land, i vilket fraktsedeln upprättats.

Det som föreskrivs i 7 § tillämpas inte på elektroniska fraktsedlar.

Elektroniska fraktsedlar ska skapas på ett sätt som säkerställer uppgifternas integritet. Ändringar i en elektronisk fraktsedel ska kunna spåras i efterhand och de ska göras så att de ursprungliga uppgifterna inte förstörs. Uppgifterna ska vara tillgängliga för alla som har rätt att få tillgång till dem.

En elektronisk fraktsedel ska autentiseras av parterna i befordringsavtalet med en tillförlitlig elektronisk underskrift eller någon annan elektronisk autentiseringsmetod.

Om elektroniska fraktsedlar används vid internationell befordran ska parterna i befordringsavtalet komma överens om på vilket sätt

I fraktsedel som upprättas för inrikes befordran skall nämnas:

På yrkande av avsändaren eller fraktföraren skall i fraktsedeln antecknas i 9 § 1 mom. 1, 6, 9 och 10 punkterna eller 2 mom. avsedd uppgift. Parterna kan i fraktsedeln anteckna även andra uppgifter som de anser erforderliga.

Vid internationell befordran skall av fraktsedeln framgå:

Vid behov skall i fraktsedeln ytterligare antecknas:

Parterna får i fraktsedeln anteckna även andra uppgifter.

Fraktföraren svarar för sina anställdas eller för hans räkning vid befordran biträdande personers förfarande vid uppdragets utförande såsom för egna handlingar och underlåtelser.

Avsändaren svarar för kostnader och skada som förorsakas fraktföraren av att uppgift eller anvisning, som avsändaren lämnar i fraktsedel eller för att antecknas i denna, är oriktig eller ofullständig.

Har fraktföraren på avsändarens begäran i fraktsedeln antecknat i 1 mom. avsedd uppgift eller anvisning, anses han ha handlat för avsändarens räkning, om ej annat visas.

Innehåller fraktsedeln icke i 9 § 1 mom. 11 punkten avsett omnämnande, svarar fraktföraren för kostnader och skada, som därigenom tillskyndas den som äger ratt att förfoga över godset.

Har fraktsedel upprättats, skall fraktföraren när han mottager godset till befordran undersöka om fraktsedelns uppgifter motsvarar antalet kollin samt deras märken och nummer. Kan han icke skäligen undersöka dessa uppgifter eller misstänker han, att i fraktsedeln lämnad uppgift är oriktig, skall han göra förbehåll härom i fraktsedeln och samtidigt uppge grunden för förbehållet.

Fraktföraren skall även undersöka godsets och förpackningens yttre tillstånd samt anteckna erforderliga förbehåll i fraktsedeln med angivande av grunden för förbehållet. Användes vid inrikes befordran icke fraktsedel, skall fraktföraren, om annat ej föranledes av omständigheterna, undersöka godsets och förpackningens yttre tillstånd samt underrätta avsändaren om de förbehåll han finner erforderliga.

Vid inrikes befordran är fraktföraren icke skyldig att undersöka innehållet i släpvagn, påhängsvagn, container eller annan transportbehållare som packats genom avsändarens försorg.

Avsändaren kan fordra, att fraktföraren undersöker godsets bruttovikt eller dess på annat sätt angivna mängd samt vad kollina innehåller. Fraktföraren äger rätt att kräva ersättning för kostnaderna för sådan undersökning. Upprättas fraktsedel, skall resultatet av undersökningen antecknas på denna.

Fraktsedeln utgör, om ej annat styrkes, bevis om befordringsavtalets villkor samt om att fraktföraren mottagit godset.

Har avsändaren genom anteckning i fraktsedeln eller, om fraktsedel vid inrikes befordran icke har upprättats, genom annan uttrycklig förklaring godkänt i 12 § 1 eller 2 mom. avsett förbehåll, är det bindande för honom.

Har fraktföraren icke antecknat förbehåll i fraktsedeln med angivande av grunden för förbehållet, antages, om ej annat visas, att godsets och dess förpacknings yttre tillstånd varit gott när godset mottogs till befordran. Antalet kollin samt deras märken och nummer antages ha överensstämt med uppgifterna i fraktsedeln. Är fraktföraren vid inrikes befordran, som äger rum utan fraktsedel, skyldig att undersöka godsets och förpackningens yttre tillstånd, och har han icke i stadgad ordning gjort föreskrivet förbehåll, skall godset och förpackningen antagas ha varit i gott yttre tillstånd, såvida ej annat visas.

I ovan i 12 § 3 mom. avsett fall har fraktsedeln icke i denna paragrafs 3 mom. avsedd beviskraft.

Avsändaren är skyldig att ersätta fraktföraren skada och kostnader, som av godsets bristfälliga förpackning åsamkats person eller motorfordron, utrustning eller annat gods. Ersättningsskyldighet föreligger dock icke, om bristfälligheten var iakttagbar eller känd för fraktföraren när denne mottog godset till befordran och fraktföraren icke gjort förbehåll om bristfälligheten. Vid inrikes befordran är enskild person såsom avsändare dock skyldig att ersätta skada endast till den del skadan förorsakats av fel eller försummelse av honom.

Överlämnar fraktföraren gods av farlig beskaffenhet till befordran, skall han noga underrätta fraktföraren om farans art och, när det är erforderligt, om de försiktighetsåtgärder som skall vidtagas. Har sådan underrättelse icke antecknats i fraktsedeln, skall avsändaren eller mottagaren på annat sätt försäkra sig om att fraktföraren känner till den särskilda arten av den fara, som är förbunden med befordran av godset.

Ägde fraktföraren icke kännedom om godsets farliga beskaffenhet, får han, utan att bli ersättningsskyldig, när och var som helst lossa godset, eller, om det icke skäligen kan antagas att faran kan avvärjas genom lindrigare åtgärd, förstöra eller oskadliggöra det. Avsändaren skall ersätta fraktföraren kostnader och skada som uppkommer till följd av att farligt gods överlämnas till befordran och befordras. Vid inrikes befordran är enskild person såsom avsändare dock skyldig att ersätta skada endast till den del skadan förorsakats av fel eller försummelse av honom.

Avsändaren skall till fraktförarens förfogande ställa de handlingar och lämna honom de upplysningar som är erforderliga i fråga om sådana tullbestämmelser och andra offentliga föreskrifter, som skall iakttagas innan godset utlämnas till mottagaren.

Avsändaren är ansvarig mot fraktföraren för skada som uppkommit till följd av att handling eller upplysning som avses i 1 mom. saknas, är bristfällig eller oriktig, dock icke om skadan orsakats av fel eller försummelse av fraktföraren. Fraktföraren är icke skyldig att undersöka huruvida handlingarna och upplysningarna är riktiga och fullständiga.

Fraktföraren är ansvarig för skada till följd av att handlingar, som ställts till hans förfogande, går förlorade eller användes oriktigt, såframt han ej visar, att skadan icke beror på fel eller försummelse av honom. Fraktföraren är dock icke skyldig att utge större ersättning än om godset gått förlorat.

Avsändaren äger rätt att förfoga över godset under befordran genom att ge fraktföraren anvisningar om att avbryta befordringen, ändra bestämmelseorten eller utlämna godset till annan mottagare än den som tidigare angivits, eller andra liknade anvisningar.

Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör, när mottagaren i enlighet med 20 § krävt, att godset utlämnas eller, vid internationell befordran, när mottagarexemplaret av fraktsedeln överlämnas till mottagaren. Härefter skall fraktföraren efterkomma mottagarens anvisningar.

Rätten att förfoga över godset tillkommer dock mottagaren från det fraktsedel upprättats, om anteckning härom gjorts i fraktsedeln.

Har mottagaren med utövande av sin förfoganderätt förordnat, att godset skall utlämnas till annan, äger denne icke rätt att anvisa annan mottagare.

Den som har rätt att förfoga över godset är skyldig att ersätta fraktföraren kostnad och skada som uppkommer till följd av att anvisning efterkommes.

Fraktföraren är icke skyldig att efterkomma anvisning, vilken givits med stöd av rätten att förfoga över godset, ifall det icke är möjligt att efterkomma anvisningen när denna når den som skulle ha verkställt anvisningen, eller om dess efterkommande medför hinder för den normala utövningen av fraktförarens verksamhet eller skada för avsändare eller mottagare av annan sändning. Fraktföraren skall omedelbart underrätta den som lämnat anvisningen om att han icke kan efterkomma denna. Fraktföraren är icke heller skyldig att efterkomma anvisning, som skulle leda till att sändningen delas.

Vid internationell befordran skall avsändaren eller, i fall som avses i 17 § 3 mom., mottagare som vill utöva sin rätt att förfoga över godset anteckna anvisningarna på avsändarexemplaret av fraktsedeln och förete detta för fraktföraren.

Efterkommer fraktföraren icke anvisning, som han enligt 17 och 18 §§ skall följa, eller efterkommer han vid internationell befordran anvisning utan att kräva, att avsändarexemplaret av fraktsedeln företes, ansvarar han för skada som därav uppkommer.

Sedan godset ankommit till bestämmelseorten äger mottagaren rätt att kräva, att fraktföraren mot kvitto utlämnar godset samt, vid internationell befordran, mottagarexemplaret av fraktsedeln. Vid inrikes befordran skall till mottagaren utlämnas för honom avsett fraktsedelsexemplar. Finnes det, att godset gått förlorat eller att det icke har kommit fram inom den i 27 § 2 mom. avsedda tiden, kan mottagaren mot fraktföraren framställa krav som grundas på befordringsavtalet.

Mottagare, som utövar sin rätt enligt 1 mom., skall erlägga belopp som skall betalas enligt befordringsavtalet. Vid internationell befordran omfattar betalningsskyldigheten det belopp som framgår av fraktsedeln. Uppstår tvist om vad mottagaren skall betala, är fraktföraren icke skyldig att lämna ut godset, om mottagaren ej ställer säkerhet.

Utlämnas gods till mottagaren utan att efterkrav uttages, som fraktföraren enligt befordringsavtalet hade bort uppbära, är fraktföraren skyldig att ersätta avsändarens skada intill efterkravets belopp, men vad han sålunda erlagt kan han kräva av mottagaren.

Visar det sig före godsets ankomst till bestämmelseorten, att fraktföraren icke kan fullgöra avtalet i enlighet med fraktsedeln eller, vid inrikes befordran, på överenskommet sätt, skall fraktföraren begära anvisningar av den som enligt 17 och 18 §§ äger rätt att förfoga över godset.

Medger omständigheterna, att befordran utföres på annat sätt än som ursprungligen överenskommits, och har fraktföraren icke inom skälig tid kunnat erhålla i 1 mom. avsedd anvisning, skall han vidtaga de åtgärder, som enligt hans uppfattning bäst tillgodoser intresset för den som har förfoganderätt.

Föreligger efter godsets ankomst till bestämmelseorten hinder för dess utlämnande, skall fraktföraren inhämta anvisningar av avsändaren. Vägrar mottagaren vid internationell befordran mottaga godset, är avsändaren berättigad att förfoga över det utan att förete avsändarexemplaret av fraktsedeln.

Mottagaren kan, även om han vägrat mottaga godset, kräva dess utlämnande så länge fraktföraren icke erhållit annan anvisning av avsändaren.

Föreligger hinder för godsets utlämnande efter det mottagaren med stöd av 17 § 3 mom. förordnat, att godset skall utlämnas till annan, skall vid tillämpning av 1 och 2 mom. mottagaren anses såsom avsändare och den anvisade mottagaren såsom mottagare.

Fraktföraren äger rätt till ersättning för kostnad, som han har haft för att inhämta eller efterkomma anvisningar som avses i 22 eller 23 §, om icke kostnaden beror av fel eller försummelse av honom.

Framgår det under befordran att det är omöjligt att utföra befordringen eller föreligger hinder för att överlämna godset på destinationsorten, får fraktföraren lossa godset för den därtill berättigades räkning. Befordran skall anses avslutad efter lossningen, men fraktföraren skall förvara godset för den därtill berättigades räkning. Han kan dock anförtro godset åt tredje man och ansvarar i sådant fall endast för att denne väljes med tillbörlig omsorg. Godset kan alltjämt hållas inne till säkerhet för de belopp som skall erläggas, vid internationell befordran enligt fraktsedeln och vid inrikes befordran enligt befordringsavtalet, samt för övriga fordringar som uppkommer av ifrågavarande befordrings uppdrag.

Fraktföraren kan i fall som avses i 22 och 23 §§ sälja godset utan att invänta anvisningar som avses i sagda lagrum, om det är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd eljest ger anledning därtill eller kostnaderna för dess förvaring icke står i rimligt förhållande till godsets värde. Fraktföraren kan även eljest sälja godset, om icke den anvisning han erhållit är sådan, att han rimligen kan anses skyldig att efterkomma den och han icke inom skälig tid erhållit annan anvisning.

Försäljning av gods, som finns i Finland, skall ske på offentlig auktion eller på annat för den till godset berättigade betryggande sätt. Fraktföraren skall såvitt möjligt i god tid underrätta den till godset berättigade om tid och plats för försäljningen. Försäljning av gods som finns utom Finland skall ske med iakttagande av de stadganden som gäller i det land där godset finns.

När godset sålts skall köpeskillingen tillställas den till godset berättigade, efter avdrag för de kostnader som belastar godset och som föranletts av försäljningen. Överstiger dessa kostnader köpeskillingen, har fraktföraren rätt till ersättning för det belopp som brister.

Fraktföraren är ansvarig, om gods går förlorat, minskas eller skadas sedan det mottagits till befordran men innan det utlämnas. Han är även ansvarig för skada som förorsakas av dröjsmål med godsets utlämnande.

Dröjsmål med godsets utlämnande föreligger, om godset icke utlämnats inom avtalad tid. Har särskild tid för godsets utlämnande icke avtalats, föreligger dröjsmål med utlämnandet när den verkliga befordringstiden överskrider den tid som en omsorgsfull fraktförare med hänsyn till omständigheterna skäligen behöver för befordran. I fråga om dellast skall särskilt beaktas den tid som vanligtvis kräves för att samla full last.

Fraktföraren är icke ansvarig enligt 27 §, om han visar, att förlust, minskning, skada eller dröjsmål med godsets utlämnande förorsakats av fel eller försummelse av avsändaren eller mottagaren, av sådan anvisning av denne, som icke föranletts av fel eller försummelse av fraktföraren, av godsets bristfälliga beskaffenhet eller av förhållande, som fraktföraren ej kunnat undvika och vars följder han ej kunnat förebygga.

Fraktföraren kan ej till befrielse från ansvarighet åberopa bristfällighet hos det för befordran använda motorfordonet eller fel eller försummelse av den av vilken han hyrt fordonet, eller av person i dennes tjänst.

Fraktföraren är icke heller ansvarig enligt 27 §, om förlust, minskning eller skada beror på den särskilda risk som härrör av ett eller flera av följande förhållanden:

Visar fraktföraren, att förlusten, minskningen eller skadan med hänsyn till föreliggande omständigheter kunnat härröra av risk som avses i 1 mom., skall den antagas härröra därav, om icke annat visas. Detta gäller dock icke i fall som avses i 1 mom. 1 punkten, när fråga är om onormalt stor minskning eller förlust av helt kolli.

Sker befordran med motorfordon, som är utrustat med särskild anordning för att skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller luftens fuktighet, kan fraktföraren till befrielse från ansvarighet åberopa stadgandet i 1 mom. 4 punkten endast om han visar, att han vidtagit alla åtgärder, som med hänsyn till omständigheterna ålegat honom i fråga om val, underhåll och användning av anordningen, samt att han följt de särskilda anvisningar han erhållit.

Fraktföraren kan till befrielse från ansvarighet åberopa vad som stadgas i 1 mom. 6 punkten endast om han Visar, att han vidtagit alla åtgärder, som med hänsyn till omständigheterna normalt ålegat honom, samt att han följt de särskilda anvisningar han erhållit.

Har flera orsaker, av vilka en del ej hör till dem som fraktföraren enligt 28 eller 29 § svarar för, medverkat till att gods förlorats, minskats eller skadats eller att dröjsmål uppstått vid överlåtelsen, svarar han till den del de orsaker, för vilka han är ansvarig, har medverkat till förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet.

Har gods icke utlämnats vid internationell befordran inom trettio dagar och vid inrikes befordran inom fjorton dagar efter utgången av avtalad tid för godsets utlämnande eller, om särskild tid ej avtalats, vid internationell befordran inom sextio dagar och vid inrikes befordran inom tjugoåtta dagar från det fraktföraren mottog godset till befordran, kan den som har rätt att kräva godsets utlämnande fordra ersättning som om godset gått förlorat.

Vid internationell befordran kan den som är berättigad till ersättning för förlorat gods, när han mottager sådan gottgörelse, skriftligen kräva att omedelbart bli underrättad ifall godset kommer till rätta. Fraktföraren skall skriftligen bekräfta att sådant krav framställts. Vid inrikes befordran skall underrättelse ges om att godset återfunnits, såvida icke den till ersättning berättigade vid mottagandet av ersättningen skriftligen godkänt att underrättelse ej ges.

Den som är berättigad till ersättning kan inom trettio dagar från det han mottog sådan underrättelse kräva, att godset utlämnas till honom mot att han erlägger de belopp som skall erläggas, vid internationell befordran enligt fraktsedeln och vid inrikes befordran enligt befordringsavtalet, samt dessutom återbetalar den ersättning han uppburit med avdrag för de kostnader som inräknats däri. Han behåller dock sin rätt till ersättning för dröjsmål med utlämnandet.

Är fraktföraren icke enligt 2 mom. skyldig att lämna underrättelse om att godset återfunnits eller kräves icke, såsom i 3 mom. stadgas, inom där angiven tid godsets utlämnande, har fraktföraren rätt att förfoga över gods som finns i Finland med de inskränkningar som kan följa av tredje mans rätt. För gods som finns utanför Finland gäller lagen i det land där godset finns.

Ersättning for förlust eller minskning av gods beräknas efter det värde godset hade då det mottogs till befordran på den ort där så skedde. Värdet bestämmes efter gängse värde. Har godset börspris eller marknadspris, bestämmes värdet dock efter detta.

Vid inrikes befordran är fraktförarens ansvar begränsat till 20 euro per kilogram av det förlorade godsets bruttovikt. Maximibeloppet av ansvaret kan justeras genom förordning av statsrådet så att det motsvarar förändringen i penningvärdet. (15.12.2000/1120)

Vid internationell befordran får ersättningen inte överstiga 8,33 av Internationella valutafonden definierade särskilda dragningsrätter för kilogram av det förlorade godsets bruttovikt. Fastställs ersättningen att betalas i annan valuta, skall omräkningen av de särskilda dragningsrätterna till ifrågavarande valuta ske enligt den officiella kursen den dag då ersättningens belopp fastställdes. (15.12.2000/1120)

Härutöver skall frakt, tullavgifter och andra utgifter i samband med befordringen ersättas. Utgifterna skall ersättas till fullo, om godset gått förlorat, i övrigt skall de ersättas till en mot minskningen svarande del.

Har avsändaren i fraktsedel uppgivit högre värde på godset än det som angivits i 32 § 2 eller 3 mom. och erlagt avtalad tilläggsavgift, träder det i fraktsedeln uppgivna värdet i stället för det värde som beräknas enligt nämnda stadganden.

Har godset skadats, skall fraktföraren ersätta värdeminskningen, beräknad efter värdet på godset enligt 32 § 1 och 4 mom.

Ersättningen får dock icke överstiga det belopp som skulle ha utgått, om hela sändningen gått förlorad eller, när endast en del av sändningen minskat i värde till följd av skadan, denna del gått förlorad.

Fraktföraren skall ersätta skada som visas härröra av dröjsmål med utlämnandet, dock högst med ett belopp som motsvarar frakten.

Avsändaren kan mot erläggande av avtalad tilläggsavgift i fraktsedeln uppge det belopp, som motsvarar ett med riktigt utlämnande förbundet särskilt intresse för den händelse att godset går förlorat, minskas eller skadas eller avtalad tid för utlämnandet överskrides. Har särskilt intresse av utlämnande sålunda uppgivits, kan utöver vad som följer av 32–34 §§ samt 35 § 1 mom. ersättning krävas intill det uppgivna beloppet för den ytterligare skada som visas ha uppkommit.

Den ersättningsberättigade kan vid inrikes befordran kräva laga ränta och vid internationell befordran fem procents årlig ränta på ersättningsbeloppet, räknat från den dag skriftligt krav sändes till fraktföraren eller, om så icke skett, från den dag då talan väcktes.

Kräves betalning i mynt som icke är gångbart i det land där betalningen sker, omräknas beloppet i detta lands mynt enligt kursen på betalningsdagen.

De stadganden i denna lag, som utesluter eller begränsar fraktförarens ansvarighet eller som anger ersättningens storlek, äger alltid tillämpning då hos fraktföraren eller någon, för vars förfarande han svarar enligt 10 §, kräves ersättning för förlust, minskning, skada eller dröjsmål med utlämnandet, även om talan icke grundas på befordringsavtalet.

Vid fastställande av skadeståndsskyldighet för fraktförarens anställda och medhjälpare skall dessutom tillämpas vad i skadeståndslagen (412/74) är stadgat.

Har fraktföraren förorsakat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, kan han icke åberopa de stadganden i detta kapitel som utesluter eller begränsar hans ansvarighet eller som innebär överflyttning av bevisskyldigheten på annan.

Vad i 1 mom. är stadgat äger även tillämpning då uppsåt eller grov vårdslöshet kan tillräknas någon för vars förfarande fraktföraren svarar enligt 10 §. Den för vilken fraktföraren svarar kan härvid ej till begränsning av sin personliga ansvarighet åberopa i 1 mom. avsedda stadganden.

Har vid inrikes befordran avsändaren eller, då fråga icke är om yrkesmässig godsbefordran, fraktföraren ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt denna lag, kan skadeståndet jämkas, om det prövas vara oskäligt betungande, eller om det med hänsyn till skadans storlek, tecknade försäkringar, möjligheten att teckna försäkring samt andra omständigheter eller av särskild orsak prövas skäligt att den skadelidande helt eller delvis skall bära skadan. För skada som orsakats uppsåtligen skall likväl full ersättning utgå, om det ej av särskild orsak prövas skäligt att nedsätta ersättningen.

Vad i 1 mom. är stadgat om jämkning av avsändarens skadeståndsskyldighet äger motsvarande tillämpning om ersättning kräves hos någon, för vars förfarande avsändaren eller fraktföraren svarar.

1 mom. har upphävts genom L 25.2.1983/208 . (25.2.1983/208)

Tar mottagaren vid internationell befordran emot godset utan att tillsammans med fraktföraren undersöka dess tillstånd och utan att tillställa denne anmärkning med angivande av minskningens eller skadans art, antages, om icke annat visas, att godset var i det tillstånd fraktsedeln anger, då mottagaren tog emot det. Är minskningen eller skadan synlig, skall mottagaren göra här avsedd anmärkning senast när godset utlämnas. I andra fall skall anmärkning göras inom sju dagar, söndagar och helgdagar icke medräknade. Är minskningen eller skadan icke synlig, skall anmärkningen vara skriftlig.

Har vid internationell befordran mottagaren och fraktföraren gemensamt undersökt godsets tillstånd, får bevisning föras mot vad därvid fastställts endast när minskningen eller skadan icke var synlig och mottagaren framställt skriftlig anmärkning till fraktföraren inom sju dagar från undersökningen, söndagar och helgdagar icke medräknade.

Ersättning för dröjsmål med utlämnandet erlägges vid internationell befordran endast om mottagaren framställt skriftlig anmärkning till fraktföraren inom tjugoen dagar från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande.

Vid beräkning av tidsfrister som avses i denna paragraf medräknas i fristen icke den dag då godset utlämnades eller den dag, då undersökning förrättades eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Fraktföraren och mottagaren skall i rimlig omfattning hjälpa varandra att utföra nödvändiga undersökningar.

Vid inrikes befordran skall anmärkning om att gods minskats eller skadats tillställas fraktföraren när godset mottages, om minskningen eller skadan var synlig, och i annat fall skriftligt inom sju dagar från mottagandet eller från sådan undersökning av godsets tillstånd som fraktföraren och mottagaren gemensamt har utfört. Söndagar och helgdagar medräknas inte när tidsfristen beräknas. Anmärkning om dröjsmål med godsets utlämnande skall göras skriftligt inom tjugoen dagar från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande.

Är mottagaren en sådan konsument som avses i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (38/78) , skall anmärkning göras inom skälig tid efter det godset mottagits.

Försummas anmärkning som avses i denna paragraf är talerätten förlorad, om inte uppsåt eller grov vårdslöshet stannar den till last för vars förfarande fraktföraren svarar enligt 10 §.

Vid beräkning av tidsfrister och utförande av nödvändiga undersökningar skall stadgandena i 40 § 4 och 5 mom. iakttagas i tillämpliga delar.

Talan rörande befordran som avses i denna lag skall väckas inom ett år eller, om talan grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet, inom tre år. Tiden begynner:

Vid internationell befordran medför skriftligt krav uppehåll i preskriptionen intill den dag då fraktföraren skriftligen avvisar kravet och återsänder de handlingar som åtföljt kravet. Medges kravet delvis, fortsätter preskriptionstiden att löpa för den del av kravet som förblir tvistig. Bevisskyldigheten för att krav eller svar därpå mottagits eller att handlingar återsänts åvilar den som åberopar sådant förhållande. Förnyat krav rörande samma sak medför icke uppehåll i preskriptionstiden.

Väckes talan vid domstol i Finland, skall i övrigt tillämpas stadgandena i finsk lag om avbrott i och förlängning av preskriptionstiden. I övriga fall tillämpas lagen 1 det land, i vilket talan väckts.

Preskriberad fordran kan icke göras gällande genom genkäromål eller kvittningsyrkande.

Talan som gäller internationell befordran kan endast prövas antingen med stöd av överenskommelse mellan parterna i en stat som har biträtt den i 1 § 1 mom. nämnda konventionen, eller i den stat där

I Finland kan en talan som gäller befordran enligt denna lag, utöver vad som bestäms någon annanstans i lag, prövas vid tingsrätten på bestämmelseorten eller tingsrätten på den ort där godset mottogs för befordran. Om ingen annan behörig tingsrätt finns, kan talan prövas vid Helsingfors tingsrätt.

Är i 42 § 1 mom. avsedd talan anhängig vid behörig domstol eller har talan avgjorts av sådan domstol, kan ny talan mellan samma parter i samma sak icke anhängiggöras, om avgörandet av den domstol, där talan först väcktes, kan verkställas 1 Finland.

Sedan i 1 mom. avsedd dom, som givits av domstol i främmande stat som biträtt den i 1 § 1 mom. avsedda konventionen, blivit verkställbar i den staten, kan domen, även öm den givits sedan part uteblivit från rättegången, verkställas i Finland på ansökan som gjorts i nedan stadgad ordning. Vad här stadgas gäller även av domstol fastställd förlikning, men tillämpas icke på dom, som endast tillfälligt är verkställbar, ej heller på avgörande, varigenom kärande, som helt eller delvis förlorat målet, ålagts att på grund härav utge skadestånd utöver rättegångskostnaden.

Verkställighet sökes hos Helsingfors hovrätt. Till ansökan skall fogas:

Nämnda handlingar skall vara försedda med eller åtföljas av intyg över att de utfärdats av behörig myndighet. Intyget skall vara utfärdat av finsk beskickning eller konsulär myndighet eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat i vilken domen givits. Är någon av handlingarna avfattad på annat språk än finska, svenska, danska eller norska, skall till handlingen fogas en översättning till finska eller svenska. Översättningen skall vara styrkt av finsk beskickning eller konsul eller av finsk edsvuren translator.

Ansökan om verkställighet kan icke bifallas förrän motparten beretts tillfälle att avge förklaring över ansökningen.

Bifalles ansökan, verkställes domen såsom en av domstol i Finland given, laga kraft vunnen dom, såframt icke högsta domstolen med anledning av besvär över hovrättens avgörande förordnar annorlunda.

Villkor att tvister skall avgöras av skiljemän kan fogas till avtal om internationell befordran endast om det samtidigt bestämmes, att skiljemännen skall tillämpa den i 1 § 1 mom. avsedda konventionen eller med denna överensstämmande lag.

Utföres befordran av flera fraktförare efter varandra på grundval av sådant befordringsavtal, vilket bekräftats med en i flera exemplar uppgjord fraktsedel, av vilka mottagarexemplaret åtföljer godset, är envar av dem ansvarig för befordringen i dess helhet. Varje följande fraktförare inträder som part i befordringsavtalet på de villkor som anges i fraktsedeln, genom att taga emot godset och fraktsedeln.

Fraktförare, som mottager gods från föregående fraktförare, skall lämna denne ett daterat och underskrivet kvitto samt anteckna sitt namn och sin adress på mottagarexemplaret av fraktsedeln. Föreligger anledning att göra förbehåll som avses i 12 § 1 och 2 mom., skall han anteckna förbehållet såväl på sagda fraktsedelsexemplar som på kvittot. Vad i 13 § är stadgat tillämpas på ansvarsförhållandena mellan fraktförarna.

Vid inrikes befordran tillämpas stadgandet i 1 mom. endast om någon av fraktförarna det kräver.

Talan om ansvarighet för förlust, minskning, skada eller dröjsmål med utlämnandet kan väckas endast mot den första eller den sista fraktföraren eller mot den fraktförare, som utförde den del av befordringen, under vilken den händelse inträffande som orsakade förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet med utlämnandet. Talan kan föras samtidigt mot flera av dessa fraktförare.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller dock icke genkäromål eller kvittningsyrkande som grundar sig på ett och samma befordringsavtal.

Fraktförare som betalt ersättning enligt denna lag kan av övriga fraktförare som deltagit i befordran återkräva ersättningen jämte ränta och kostnader i enlighet med följande:

Är någon av fraktförarna oförmögen att betala, skall det icke erlagda beloppet av hans andel fördelas mellan de övriga i förhållande till deras andelar av frakten.

Fraktförarna kan genom avtal avvika från vad som stadgas i 1 och 2 mom.

Fraktförare, mot vilken krav framställes med stöd av 48 §, kan icke åberopa, att den fraktförare som framställer kravet ej varit skyldig att betala ersättning, om ersättningens belopp fastställts av domstol och förstnämnda fraktförare blivit behörigen underrättad om rättegången och beretts tillfälle att inträda i denna.

Vid internationell befordran kan talan rörande krav enligt 48 § väckas vid behörig domstol i stat, där någon av de fraktförare, mot vilka talan väckes, har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller företrädare, genom vars förmedling befordringsavtalet slutits. Talan mot alla dessa fraktförare kan väckas i samma rättegång. Härvid skall vad i 42 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

På anspråk mellan fraktförarna skall vad i 41 § samt 43 § 2–6 mom. stadgats äga motsvarande tillämpning. Preskriptionstiden räknas från den dag då avgörande, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft eller, om anspråket icke fastställts genom dom, från den dag då betalning ägde rum.

Om atomskada gäller vad därom är stadgat i atomansvarighetslagen (484/72) .