700/1975

Om konstaterande och fastställande av släktskapsförhållande samt upphävande av släktskapsförhållande mellan barn och dess fader gäller vad i denna lag stadgas.

Då barn är fött under äktenskap, är äkta mannen barnets fader. Har äktenskapet på grund av mannens död upplösts före barnets födelse, är äkta mannen barnets fader, då barnet är fött vid sådan tid efter äktenskapets upplösning, att det kan ha blivit avlat under äktenskapet. Har modern före barnets födelse ingått nytt äktenskap, är den senare maken dock fader till barnet.

Önskar man, som vid barnets födelse icke varit gift med barnets moder, erkänna faderskapet, gäller angående fastställandet av faderskapet vad i 3 kap. stadgas om erkännande av faderskap. (16.5.1980/351)

Domstolen skall fastställa att en man är far till ett barn, om det har utretts att

(22.12.2006/1238)

I fråga om rättegång om fastställande av faderskap gäller vad som föreskrivs i 4 kap. (22.12.2006/1238)

Har barnets mor fått sådan assisterad befruktning som avses i 1 § i lagen om assisterad befruktning (1237/2006) och kan det anses vara styrkt att barnet har fötts till följd av den assisterade befruktningen, skall den man som i samråd med modern gett sitt samtycke till behandlingen fastställas vara far till barnet. Har behandlingen bara gällt en kvinna, skall den man vars spermier har använts vid behandlingen fastställas vara far till barnet om han gett sitt samtycke till fastställande av faderskap enligt 16 § 2 mom. i nämnda lag. Är barnet fött under äktenskap eller under den i 2 § i denna lag nämnda tiden efter att äktenskapet hade upplösts på grund av mannens död, är dock den äkta mannen barnets far i enlighet med vad som föreskrivs i 2 §.

Vad som i denna lag föreskrivs om utredande, fastställande och upphävande av faderskap skall också tillämpas när assisterad befruktning har utförts så som avses i 1 mom.

Äkta mannens faderskap kan upphävas genom erkännande. Domstol kan på grund av talan fastställa, att äkta mannen eller man, som erkänt faderskapet, icke är fader till barnet. Om upphävande av faderskap stadgas i 5 kap.

Faderskapsutredning avser inhämtande av sådana upplysningar på grund av vilka faderskapet kan fastställas. (16.5.1980/351)

Faderskapsutredningen skall ske såsom i detta kapitel stadgas, om barnet icke fyllt femton år. Om faderskapsutredning efter det barnet fyllt femton år stadgas i 43 §.

Faderskapsutredning görs av en barnatillsyningsman i moderns hemkommun. Om modern är död eller om hon inte har hemkommun i Finland, görs utredningen av barnatillsyningsmannen i barnets hemkommun eller, om barnet inte har hemkommun i Finland, av barnatillsyningsmannen i den kommun där barnet vistas.

Om en man vill erkänna faderskapet till ett barn och faderskapsutredningen inte ska göras av barnatillsyningsmannen i någon kommun som avses i 1 mom., görs faderskapsutredningen av barnatillsyningsmannen i mannens hemkommun.

Om ingen kommuns barnatillsyningsman enligt 1 eller 2 mom. är skyldig att göra utredningen, ska den göras av barnatillsyningsmannen i Helsingfors stad.

Innan faderskapsutredning inledes, skall barnatillsyningsmannen bereda modern tillfälle att deltaga i överläggning om faderskapsutredningen. Vid överläggningen skall barnatillsyningsmannen förklara för modern vilka verkningar faderskapets fastställande har för barnets rättsliga och ekonomiska ställning. Dessutom skall for modern förklaras de åtgärder, vilka barnatillsyningsmannen skall vidtaga för inhämtande av upplysningar rörande faderskapet.

Då överläggningen avslutas, skall barnatillsyningsmannen fråga modern, huruvida hon önskar att barnatillsyningsmannen sköter faderskapsutredningen.

Överläggning om faderskapsutredningen skall inledas ofördröjligen efter det barnatillsyningsmannen erhållit kännedom om barnets födelse av modern, av den man som önskar erkänna sitt faderskap eller av befolkningsregisterföraren.

Sedan överläggningen avslutats, skall barnatillsyningsmannen inleda faderskapsutredningen och slutföra den utan oskäligt dröjsmål. Har överläggning icke kunnat fås till stånd, skall barnatillsyningsmannen inleda utredningen omedelbart efter det han på ovan i 7 § 3 mom. avsett sätt har erhållit kännedom om barnets födelse.

Barnatillsyningsman får icke inleda eller fortsätta faderskapsutredning mot moderns vilja, om barnets moder skriftligen har meddelat barnatillsyningsmannen, att hon motsätter sig faderskapsutredningen, och modern har vårdnaden om eller sköter barnet.

Även om modern har motsatt sig faderskapsutredningen skall faderskapet likväl utredas, såframt den man som anser sig vara fader till barnet har erkänt faderskapet.

Faderskapsutredning får inledas redan före barnets födelse, om kvinna som är havande utom äktenskap anhåller därom. Utredningen kan dock slutföras och mannen beredas tillfälle att erkänna barnet först efter barnets födelse.

Vid faderskapsutredning skall barnatillsyningsman för fastställande av faderskap av barnets moder samt av andra personer, som kan lämna uppgifter om omständigheter rörande faderskapet inhämta nödiga upplysningar rörande detta.

Om barnets moder önskar att barnatillsyningsmannen sköter faderskapsutredningen, är hon skyldig att lämna barnatillsyningsmannen sanningsenliga uppgifter om alla de omständigheter som är nödvändiga för utredningen. Modern skall särskilt uppge vilka män hon haft samlag med vid den tid då barnet kunnat avlas.

Barnatillsyningsmannen skall anskaffa medicinskt sakkunnigutlåtande om den tidpunkt då barnet kan ha avlats, om icke dess anskaffande med hänsyn till andra utredningar kan anses onödigt.

Barnatillsyningsmannen skall beställa en sådan rättsgenetisk faderskapsundersökning som avses i 1 § i lagen om rättsgenetisk faderskapsundersökning (378/2005) och som gäller barnet, modern och den man som kan vara far till barnet, om mannen begär undersökning eller om barnatillsyningsmannen i övrigt anser att en sådan behövs. Om en undersökning enligt den nämnda lagen kan förordnas att gälla någon annan person än de som avses ovan, kan barnatillsyningsmannen beställa undersökningen om denne anser att skäl därtill föreligger. (3.6.2005/379)

En rättsgenetisk faderskapsundersökning kan i samband med utredning av faderskap utföras endast med samtycke av den som avses ge ett prov. Om undersökningen avses gälla en avliden som inte under sin livstid har samtyckt till en undersökning, krävs samtycke av den avlidnes efterlevande make eller maka och arvingarna. (3.6.2005/379)

Om undersökningen avses gälla mannens eller moderns båda föräldrar, endast den ena föräldern eller någon annan släkting än mannens eller moderns föräldrar, gäller i fråga om undersökningen och samtycke till den i tillämpliga delar 6, 7 och 9 § samt 11 § 1 mom. i lagen om rättsgenetisk faderskapsundersökning. (3.6.2005/379)

Barnatillsyningsmannen skall bereda mannen tillfälle att erkänna faderskapet, om barnatillsyningsmannen finner mannens faderskap vara styrkt.

Socialnämnden kan på framställning av barnatillsyningsmannen besluta, att faderskapsutredning skall läggas ned, om det är uppenbart, att tillräckliga uppgifter för fastställande av faderskapet icke kan erhållas.

Barnatillsyningsmannen skall göra i 1 mom. avsedd framställning, när han kunnat konstatera, att det uppenbart är resultatlöst att fortsätta utredningen. Socialnämnden kan utan hinder av tidigare beslut bestämma, att faderskapsutredning skall fortsättas, om förhållandena har förändrats så, att tillräckliga uppgifter för fastställande av faderskapet uppenbarligen kan erhållas.

Barnatillsyningsmannen skall föra protokoll över faderskapsutredningen. I protokollet skall antecknas alla de uppgifter som är av betydelse vid fastställandet av faderskap. I protokollet skall vid behov även antecknas uppgifter om sådana omständigheter, som är av betydelse i fråga om fastställandet av underhållsbidrag.

Man som önskar erkänna sitt faderskap skall personligen hos barnatillsyningsmannen, mantalsskrivaren eller notarius publicus anmäla, att han är fader till barnet. Angående notarius publicus vid Finlands utrikesrepresentation är stadgat i lagen om utrikesrepresentationen (651/63) . Man som vid ingående av äktenskap önskar erkänna att han är fader till sin trolovades barn kan även till vigselförrättaren avgiva utsaga om erkännande.

Före erkännandet skall den som mottager erkännandet för mannen klargöra dess innebörd samt dess rättsverkningar.

I främmande stat kan utsaga om erkännande ges även med iakttagande av den form och det förfarande som skall följas enligt lagen i denna stat. (8.4.1983/367)

Faderskap kan icke erkännas före barnets födelse, ej heller efter dess död.

Är barnet myndigt, skall det självt godkänna erkännandet. Omyndigt barn skall godkänna erkännandet, om barnet enligt 12 kap. 1 § 2 mom. rättegångsbalken äger rätt att föra talan i mål angående sin person.

Gäller erkännandet i 2 § avsett barn, skall modern och äkta mannen godkänna erkännandet.

Då omyndig har erkänt faderskap, skall hans förmyndare beredas tillfälle att bli hörd med anledning av erkännandet. Förmyndares hörande är dock icke nödvändigt, om den omyndige enligt 12 kap. 1 § 2 mom. rättegångsbalken äger rätt att ensam föra talan i mål angående sin person.

Är barnet omyndigt, skall barnets moder samt för barnet förordnad förmyndare beredas tillfälle att bli hörd med anledning av erkännandet.

Barnatillsyningsman, som i enlighet med 6 § 2 mom. skall verkställa utredandet av faderskap, skall sörja för att förmyndaren och barnets moder beredes tillfälle att bli hörda med anledning av erkännandet. Skall barnet, modern eller äkta mannen godkänna erkännandet, skall barnatillsyningsmannen bereda dem tillfälle att giva sitt godkännande. (16.5.1980/351)

Hörande kan verkställas och godkännande mottagas även av den som i enlighet med 15 § 1 mom. kan mottaga utsaga om erkännande. (16.5.1980/351)

Angående förfarandet vid hörande och vid mottagande av godkännande gäller i övrigt vad i 15 § är stadgat om erkännande.

Över erkännande och över godkännande därav skall uppgöras handling, som skall dateras och vederbörligen undertecknas. Handlingen undertecknas av den man som erkänt faderskapet samt av den som mottagit erkännandet. Skall barnet, modern eller äkta mannen godkänna erkännandet, skall även de och den som mottagit godkännandet underteckna handlingen.

När en man har erkänt sitt faderskap ska den barnatillsyningsman som enligt 6 § ska göra faderskaputredningen utan dröjsmål sända handlingarna om erkännandet och protokollet över faderskapsutredningen till den magistrat som enligt 2 mom. är behörig att avgöra ärendet. (4.12.2009/1016)

Ett ärende som gäller godkännande av erkännande avgörs av magistraten inom barnatillsyningsmannens verksamhetsområde. Om det i syfte att effektivisera magistraternas verksamhet eller att främja en balanserad regional utveckling är nödvändigt att överföra behandlingen av ärenden som gäller godkännande av erkännande av faderskap på en annan magistrat, kan finansministeriet genom förordning utfärda närmare bestämmelser om de magistrater från vilka behörigheten överförs och de magistrater till vilka behörigheten överförs samt om grunderna för kompetensfördelningen mellan de magistrater som tar emot dessa uppgifter. (9.11.2007/1009)

Erkännandet skall godkännas

Faderskapet är fastställt genom erkännande, när mannen på det sätt som föreskrivs i 15 § 1 och 3 mom. erkänt faderskapet och magistraten godkänt erkännandet.

Har erkännandet inte skett på det sätt som föreskrivs i 15–19 § eller är utredningarna angående ärendet bristfälliga, skall magistraten vid behov uppmana barnatillsyningsmannen att se till att felen eller bristfälligheterna rättas, att protokollet över faderskapsutredningen kompletteras eller att tilläggsutredningar anskaffas.

Barnet har rätt att föra talan om fastställande av faderskap.

Mannen har rätt att föra talan om fastställande av faderskap, om magistraten av ovan i 20 § 3 mom. 2 punkten nämnd orsak inte godkänt erkännandet. Talan skall väckas inom ett år från den dag då mannen fick del av magistratens beslut. Mannen har dock inte rätt att föra talan, om erkännandet gäller ett barn som avses i 2 §.

Rättegång om fastställande av faderskap kan icke anhängiggöras, ej heller anhängig rättegång fortsättas, om barnet avlidit.

I en rättegång om fastställande av faderskap får den barnatillsyningsman som med stöd av denna lag har gjort faderskapsutredningen föra ett minderårigt barns talan. Barnatillsyningsmannen har dock inte talerätt, om de finska myndigheternas internationella behörighet grundar sig på något annat än vad som avses i 48 § 1 mom. 1 eller 2 punkten.

Ett minderårigt barns talan i en rättegång om fastställande av faderskap får, förutom av barnatillsyningsmannen, föras av vårdnadshavaren och barnet självt, om det har fyllt 15 år, på det sätt som föreskrivs i 12 kap. i rättegångsbalken.

Domstolen ska ge var och en som enligt 1 eller 2 mom. får föra barnets talan tillfälle att bli hörd i saken.

Talan om fastställande av faderskap kan icke föras på barnets vägnar, om barnet motsätter sig rättegång, och barnet äger rätt att själv föra sin talan vid rättegång.

Talan om fastställande av faderskap kan icke föras på barns vägnar som är yngre än femton år mot moderns vilja, om modern, som har vårdnaden om eller sköter barnet, motsätter sig rättegången.

Barnatillsyningsmannen skall väcka talan om fastställande av faderskap mot den man vilken på grund av faderskapsutredningen med skäl kan antagas vara fader till barnet. Skall talan föras mot flera män, skall de instämmas såsom svarande i samma rättegång.

Önskar den man, som på ovan i 15 § stadgat sätt har anmält att han är fader till barnet, på grund av 22 § 2 mom. väcka talan om fastställande av faderskapet, skall talan väckas mot barnet och mot varje i 1 mom. avsedd man.

Domstol skall ålägga käranden att instämma alla de män såsom svarande, vilka på grund av omständigheter som framkommit vid rättegången med skäl kan antagas komma i fråga såsom fader till barnet.

Har man, vilken borde instämmas såsom svarande avlidit, skall hans rättsinnehavare instämmas såsom svarande i rättegången.

Stämning kan icke delgivas genom att den kungöres i officiella tidningen, om ej häradshövdingen eller ordföranden i rådstuvurätten på ansökan ger tillstånd därtill. Tillstånd kan givas, om det utredes, att mannen genom att hålla sig gömd uppenbarligen söker undvika rättegång om fastställande av faderskap, eller om bevisning om faderskapet har införskaffats i sådan omfattning, att inledande av rättegång mot mannen bör anses vara till barnets fördel.

Barnatillsyningsmannen skall, då han anhåller om stämning i ett ärende angående fastställande av faderskap, till domaren ingiva protokoll över faderskapsutredning.

Har någon annan än barnatillsyningsmannen anhållit om stämning, skall domaren ålägga barnatillsyningsmannen att före bestämd dag inlämna i 1 mom. nämnt protokoll till domstolens kansli. Samtidigt skall domaren meddela, när målet kommer att upptagas till behandling vid domstolen. Om faderskapsutredning ännu ej verkställts, skall barnatillsyningsmannen ofördröjligen draga försorg om att sådan utredning verkställes i enlighet med vad som stadgas i 2 kap. och i 43 §.

Då domaren utfärdar stämning i ett ärende angående fastställande av faderskap, skall han samtidigt anteckna på stämningen, att den man som instämts som svarande äger rätt att taga del av protokollet över faderskapsutredningen i domstolens kansli samt att på begäran rå avskrift därav.

Bestämmelser om behörig domstol i ärenden som gäller fastställande av faderskap finns i 10 kap. i rättegångsbalken. (13.3.2009/160)

Domstolen kan överföra målet till behandling vid annan i 1 mom. nämnd domstol, om detta för utredandet av saken eller eljest av särskild orsak bör anses ändamålsenligt.

Är mål om fastställande av faderskap anhängigt vid ovan i 1 eller 2 mom. nämnd domstol, får frågan om faderskapet icke prövas vid annan domstol.

Föres talan om fastställande av faderskap mot flera män, kan käranden återkalla talan mot någon av dem, om denne icke motsätter sig återkallandet av talan och domstolen, efter att ha hört de övriga svarandena, samtycker härtill.

Förs talan om fastställande av faderskap mot flera män, kan domstolen innan frågan om faderskap slutligt avgörs förkasta talan för en eller flera svarandes vidkommande, om det utifrån en rättsgenetisk faderskapsundersökning kan anses bevisat att svaranden inte kan vara barnets far. (3.6.2005/379)

I domstolens i 1 och 2 mom. avsedda beslut får ändring icke sökas.

Domstolen skall självmant förordna om anskaffande av all den utredning som den finner erforderlig för sakens avgörande. Domstolen kan i detta syfte även ålägga barnatillsyningsmannen att komplettera protokollet över faderskapsutredningen.

Parter eller företrädare för dem får icke höras under sanningsförsäkran.

Underrätts dom, genom vilket faderskap har fastställts, vinner till den del det gäller faderskapet laga kraft den dag då den för anmälan av vad stadgade tiden har utgått, såframt vad icke har anmälts mot utslaget i fråga om fastställandet av faderskapet.

Då käranden eller svaranden anmäler vad mot underrätts utslag, genom vilket faderskap har fastställts, skall den part som anmält vad tillfrågas om huruvida ändring i utslaget sökes även till den del det gäller faderskapet.

I mål om fastställande av faderskap svarar parterna själva för de kostnader som åsamkas dem av rättegången.

Part kan dock åläggas att ersätta motpartens rättegångskostnader, om synnerligen vägande skäl härtill föreligger och ersättandet av kostnaderna kan anses skäligt med hänsyn till parternas ekonomiska förhållanden.

Vad i 2 mom. är stadgat om part skall på motsvarande sätt tillämpas i fråga om företrädare för part samt person, som vid rättegången varit parts rättegångsbiträde.

Söker käranden eller svaranden ändring i dom angående faderskap, skall rättmedelsinstansen handlägga frågan om faderskap i hela dess omfattning beträffande samtliga parter.

Om det finns skäl att antaga, att man som icke är part kan komma i fråga såsom fader till barnet, skall honom beredas tillfälle att bli hörd i saken. Bör prövning av frågan om mannens faderskap med beaktande av 26 § 3 mom, anses motiverad, skall rättsmedelsinstansen återförvisa målet i dess helhet till underrätten och samtidigt förordna, att mannen skall instämmas såsom svarande.

Avvisas eller förkastas ändringsansökan eller ansökning om fullföljdstillstånd icke omedelbart eller återförvisas målet icke till underrätten eller förordnas icke om anställande av muntligt förhör i hovrätten, skall rättsmedelsinstansen av motparten samt alla de personer, som varit svarande i underrätten eller hovrätten och för vilkas del talan icke med domstolens samtycke återkallats eller med stöd av 29 § förkastats, avfordra bemötande på sätt i 30 kap. 24 § 1 mom. rättegångsbalken är stadgat. Rättsmedelsinstansen skall samtidigt meddela att frågan om faderskapet prövas i domstolen i hela dess omfattning beträffande samtliga parter. (16.5.1980/351)

I 3 mom. avsett bemötande skall likväl icke avfordras svarande, om detta bör anses uppenbart obefogat. Rättsmedelsinstansen kan avstå från att avfordra bemötande eller från att bereda vederbörande tillfälle att bli hörd, om meddelande om saken icke kan delgivas vederbörande.

Domstolen skall på grund av talan fastställa att den äkta mannen inte är far till det barn som avses i 2 §, om det utretts att modern vid den tid då barnet kunnat avlas haft samlag med någon annan man eller att en annan mans spermier har använts för befruktning av modern och det bör anses vara styrkt att barnet då har avlats, eller om det på grund av barnets ärftliga egenskaper eller någon annan särskild omständighet annars kan anses styrkt att mannen inte är barnets far.

Är barnet avlat före äktenskapet eller medan makarna på grund av söndring levat åtskilda, skall domstolen fastställa att den äkta mannen inte är barnets far, om det inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra eller att mannens spermier har använts för åtgärder som avses i 3 § 2 mom. 2 punkten under den tid då barnet kunnat avlas.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. kan faderskapet dock inte upphävas, om barnet har fötts till följd av assisterad befruktning som avses i 3 a § och den äkta mannen gett sitt samtycke till behandlingen.

Den äkta mannens faderskap är upphävt då en annan man på det sätt som föreskrivs i 15 § 1 mom. har erkänt faderskapet och magistraten har godkänt erkännandet.

Talan om upphävande av faderskap kan väckas av äkta mannen, av modern eller av barnet.

Äkta mannen och modern skall anhängiggöra talan inom två år från barnets födelse. (3.6.2005/379)

Har äkta mannen eller modern haft laga förfall eller anför någon av dem annat synnerligen vägande skäl till att talan icke väckts tidigare, kan vederbörande anhängiggöra talan även efter utgången av den i 2 mom. stadgade fristen.

Den äkta mannen har inte rätt att väcka talan om han, sedan han fått veta att någon annan man har haft samlag med modern eller någon annan mans spermier har använts för befruktning av modern under den tid då barnet kunnat avlas, efter barnets födelse skriftligen förklarat att barnet är hans. (22.12.2006/1238)

Har äkta mannen avlidit utan att ha gått förlustig sin rätt att väcka talan, äger efterlevande makan samt envar som jämte barnet eller efter barnet är mannens närmaste arvinge rätt att väcka talan inom ett år från mannens död eller, om mannen skulle ha haft längre tid till sitt förfogande, inom denna tid. Om mannen icke varaktigt sammanbott med barnet, har makan eller arvinge likväl icke gått förlustig sin talan förrän ett år förflutit från den tidpunkt, då anspråk som grundar sig på att mannen är fader till barnet framställts mot dem.

Rättegång om upphävande av faderskap kan icke anhängiggöras, om barnet har avlidit, och icke heller då såväl äkta mannen som modern har avlidit.

Talan skall väckas mot envar som jämte käranden enligt 35 § 1 mom. och 36 § äger rätt att väcka talan.

Om det på grund av omständigheter som framkommit vid rättegång om upphävande av faderskap föreligger skäl att antaga, att viss man, som icke är part, är fader till barnet, skall domstolen bereda honom tillfälle att bli hörd, om kallelse kan delgivas honom.

Bestämmelser om behörig domstol i ärenden som gäller upphävande av faderskap finns i 10 kap. i rättegångsbalken.

Angående rättegång om upphävande av faderskap gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i 26 § 5 mom. och 30 § är stadgat.

Talan om upphävande av erkänt faderskap kan väckas av den man som har erkänt faderskapet eller av modern eller barnet. Mannen och modern skall anhängiggöra talan inom två år efter det att faderskapet har fastställts genom erkännande. (3.6.2005/379)

Angående talan om upphävande av erkänt faderskap gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 34 § 1 och 3 mom., 35 § 3 och 4 mom. samt 36–41 §. (22.12.2006/1238)

Har en man i den ordning som stadgas i 15 § erkänt faderskap och barnet fyllt femton ar, skall barnatillsyningsmannen sköta faderskapsutredningen på sätt som i 6 § 2 mom., 8 § 1 mom. samt 9, 11, 13 och 14 §§ är stadgat.

Innan faderskapsutredningen inledes, skall barnatillsyningsmannen bereda barnet tillfälle att deltaga i överläggning angående faderskapsutredningen med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 7 § är stadgat.

Faderskapsutredning verkställes icke, om barnet, som i enlighet med 16 § skall godkänna erkännandet, har meddelat att det motsätter sig fastställandet av faderskapet. laga skäl förtigit något som henne veterligen hade tjänat till upplysning i saken och utsagan eller förtigandet har bidragit till att faderskapet har fastställts oriktigt, skall hon för avgivande av osann utsaga vid faderskapsutredning dömas till böter eller till fängelse i högst ett år.

Om modern vid faderskapsutredning uppsåtligen har avgivit osann utsaga till barnatillsyningsmannen eller i fall som avses i 10 § utan laga skäl förtigit något som henne veterligen hade tjänat till upplysning i saken och utsagan eller förtigandet har bidragit till att faderskapet har fastställts oriktigt, skall hon, om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för avgivande av osann utsaga vid faderskapsutredning dömas till böter.

I magistratens beslut i ett ärende som gäller godkännande av erkännande får ändring inte sökas.

Mål om fastställande eller upphävande av faderskap skall i samtliga rättsinstanser handläggas i brådskande ordning. Detsamma gäller en magistrats handläggning av ärenden som gäller godkännande av erkännande av faderskap.

I fråga om bestämmande av faderskap direkt med stöd av lag ska finsk lag tillämpas, om

Om finsk lag inte tillämpas enligt 1 mom., bestäms ett faderskap direkt med stöd av lag enligt tillämplig lag i den stat där

Om barnet, med hänsyn till alla relevanta omständigheter, vid sin födelse har närmare anknytning till någon annan stat än den vars lagstiftning borde tillämpas enligt 1 eller 2 mom., tillämpas lagen i den staten för bestämmandet av ett faderskap direkt med stöd av lag.

Om ett faderskapsförhållande efter barnets födelse kan anses vara etablerat och överenstämmer med lagen i en annan stat än en stat som avses i 1–3 mom. och barnet har en nära anknytning till den staten, tillämpas i fråga om faderskap direkt med stöd av lag med avvikelse från 1–3 mom. den stats lag som är tillämplig i den sistnämnda staten.

Finska myndigheter är behöriga i faderskapsfrågor, om

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. är de finska myndigheterna behöriga i fråga om utredande och erkännande av faderskap, om mannen önskar erkänna faderskapet och

Om ett faderskapsärende är anhängigt hos myndigheterna i en främmande stat och det är uppenbart att beslutet i ärendet kommer att erkännas i Finland, ska de finska myndigheterna, om samma ärende har inletts senare här i landet, avbryta handläggningen tills det har klarlagts om det utländska beslutet kommer att erkännas i Finland.

Finska myndigheter får dock antingen låta bli att avbryta handläggningen eller fortsätta handläggningen av ett avbrutet ärende, om det kan visas att ett avgörande annars kommer att bli oskäligt försenat.

I ett faderskapsärende ska finsk lag tillämpas, om inte något annat följer av 47 §.

Ett beslut om faderskap som har meddelats i en främmande stat och som är giltigt i den staten erkänns i Finland utan särskild fastställelse.

Ett beslut som har meddelats av en myndighet i en främmande stat erkänns dock inte, om

Som ett i 1 och 2 mom. avsett beslut betraktas ett beslut av en domstol eller en annan myndighet samt fastställelse eller registrering av annan rättshandling, om förhållandet mellan barnet och mannen till följd av åtgärden betraktas som ett faderskapsförhållande eller om ett faderskapsförhållande till följd av en sådan åtgärd anses upphävt i den stat där registreringen eller en annan åtgärd har utförts.

Helsingfors hovrätt kan på ansökan fastställa om ett utländskt beslut om faderskap ska erkännas i Finland.

När hovrätten behandlar ett mål ska den ge barnet, fadern, modern eller någon annan tillfälle att bli hörd, om det är nödvändigt för att utreda frågan och det går att ta reda på personens vistelseort utan svårighet.

Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga endast om inget annat följer av lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden (352/1980) .

En bestämmelse i utländsk lag ska lämnas obeaktad, om tillämpningen av den skulle leda till ett resultat som är oförenligt med grunderna för Finlands rättsordning.