422/1974

Den som har varit anhållen eller häktad för ett brott har rätt att av staten få ersättning för frihetsberövandet, om

Rätten till ersättning gäller endast om frihetsberövandet har varat längre än ett dygn.

Om någon har meddelats reseförbud eller förstärkt reseförbud eller ålagts häktningsarrest gäller i fråga om hans eller hennes rätt till ersättning för denna begränsning av friheten vad som i denna lag föreskrivs om anhållnas och häktades rätt till ersättning för frihetsberövande.

Har den misstänkte försökt rymma, annorledes undandraga sig undersökning eller rättegång, förstöra bevis eller på annat sätt försvåra sakens utredning, utgår ej i 1 § avsedd ersättning, såframt icke hans beteende med hänsyn till hans uppskakade sinnestillstånd, misstag eller annan dylik orsak kan anses vara ursäktligt. Ersättning utgår icke heller, om den misstänkte genom falsk bekännelse eller eljest uppsåtligen givit anledning till att han hållits häktad eller anhållen, ej heller i annat fall, när omständigheterna är sådana, att utgivandet av ersättning icke skulle kunna anses vara skäligt.

Har någon helt eller delvis avtjänat ådömt frihetsstraff trots att domen ännu inte vunnit laga kraft, och förkastas åtalet helt eller delvis sedan ändring sökts, varvid den dömde i motsvarande mån befrias från straffet, har han rätt att av staten få ersättning på grund av att straffet eller den del av det från vilken han befriats har verkställts. Samma rätt har den som avtjänat frihetsstraff, då straffdomen blir återbruten eller efter klagan undanröjd och, när målet behandlas på nytt, åtalet förkastas eller han döms till mildare straff än det som han redan avtjänat. (28.12.1984/984)

Ersättning utgår icke, om den dömde genom falsk bekännelse eller eljest uppsåtligen för sin del medverkat till straffdomen eller om erläggandet av ersättning med hänsyn till omständigheterna i övrigt ej skulle kunna anses vara skäligt.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas på motsvarande sätt på den som avtjänat förvandlingsstraff för böter eller arreststraff. (22.12.2009/1175)

Som ersättning enligt denna lag betalas gottgörelse för kostnader, för minskning i inkomst eller uppehälle och för lidande. (14.4.1989/344)

Rätt till ersättning för lidande förfaller, om den skadelidande avlider innan ersättning har sökts. (22.12.2009/1175)

Rätt till ersättning kan ej överföras på annan, innan ersättningsdomen vunnit laga kraft. Detta bör nämnas i ersättningsbeslutet.

Ersättningen beviljas av Statskontoret. Ersättning ska sökas skriftligen hos Statskontoret.

Ansökan ska lämnas in till Statskontoret inom sex månader från det att sökanden fick veta att åtal inte väcks, från det att målet avskrevs, domen i målet vann laga kraft, återbröts eller undanröjdes eller, när saken behandlats på nytt, från det att den nya domen vann laga kraft.

Om kravet gäller arreststraff som påförts genom disciplinärt förfarande och åtal inte har väckts i saken, räknas den tidsfrist som avses i 2 mom. från det att beslutet om disciplinstraff upphävdes eller disciplinstraffet mildrades eller, om det förordnats att målet ska upptas till ny behandling, från det att det avgjordes på nytt.

Till ersättningsansökan ska fogas en kopia av den dom som meddelats i brottmålet eller, om åtal inte har väckts, en kopia av beslutet om åtalseftergift eller av beslutet om att förundersökningen avslutas, samt en kopia av de delar av förundersökningsprotokollet som är behövliga. Sökanden ska dessutom lämna Statskontoret andra handlingar och uppgifter som behövs för att utreda ärendet.

Statskontoret ska vid behov höra allmänna åklagaren, den tjänsteman som fattat beslutet om häktning eller anhållande eller dennes förman om ansökan.

6 a § har upphävts genom L 22.12.2009/1175 .

6 b § har upphävts genom L 22.12.2009/1175 .

6 c § har upphävts genom L 22.12.2009/1175 .

I Statskontorets beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Den som är missnöjd med Statskontorets beslut kan väcka talan mot staten vid tingsrätten i den ordning som gäller för tvistemål. Talan ska väckas inom tre månader från det att sökanden fick del av Statskontorets beslut.

Statens fördel och rätt i ersättningsmål bevakas av Statskontoret, på vars begäran regionförvaltningsverket ska förordna ett ombud att föra statens talan.

Ersättningar enligt denna lag betalas av Statskontoret.

När Statskontoret beviljar ersättning med stöd av denna lag, ska Statskontoret betala en skälig ersättning till sökanden för de kostnader som sökanden haft på grund av att han eller hon sökt ersättning. Denna ersättning kan också betalas till sökandens ombud.

Om den som med stöd av denna lag fått ersättning av staten med stöd av någon annan lag kunde ha sökt samma ersättning av tredje man, har staten rätt att av denne kräva det belopp som staten betalat. I fråga om statens regressrätt iakttas vad som föreskrivs om den någon annanstans.

Beslut om utövande av regressrätt fattas av Statskontoret.