Lag om bestridande av kostnaderna för försäkringsinspektionen
Inte i kraft- Ämnesord
- Försäkringsinspektionen
- Typ av författning
- Lag
- Förvaltningsområde
- Social- och hälsovårdsministeriet
- Meddelats
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1944/479/ajantasa/2005-07-15/swe
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
1 § (5.11.1999/1014)
Utgifterna för Försäkringsinspektionens verksamhet skall täckas med tillsyns- och åtgärdsavgifter. (3.11.2000/916)
De anstalter som övervakas av Försäkringsinspektionen skall för varje år betala en tillsynsavgift enligt grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av Försäkringsinspektionen. Social- och hälsovårdsministeriet skall innan avgiften för den kommunala pensionsanstalten fastställs bereda inrikesministeriet möjlighet att ge ett utlåtande om avgiften. (9.6.2000/535)
Grunderna för tillsynsavgiften består av en fast grundavgift och en till denna fogad proportionell avgift.
Avgifter för beslut som har fattats med anledning av ansökningar och för andra prestationer som grundar sig på beställning tas ut i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) . (3.11.2000/916)
1 a § (5.11.1999/1014)
Tillsynsavgiften fastställs gruppvis enligt följande:
livförsäkringsbolag,
skadeförsäkringsbolag,
arbetspensionsförsäkringsbolag,
pensionsstiftelser och av försäkringskassorna pensionskassorna,
andra försäkringskassor än pensionskassorna,
arbetspensionskassan, pensionskassan för utövande konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare, lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och sjömanspensionskassan,
pensionsskyddscentralen,
försäkringsföreningar,
i lagen om försäkringsförmedling (570/2005) avsedda ombud och försäkringsmäklare som separata grupper,
den i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) avsedda arbetslöshetsförsäkringsfonden och den i lagen om utbildnings- och avgångsbidragsfonden (537/1990) avsedda utbildnings- och avgångsbidragsfonden, och
andra sammanslutningar, anstalter och näringsidkare, när det i lag bestäms att tillsynen över och inspektionen av dem skall skötas av Försäkringsinspektionen.
I 2 § lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) avsedda försäkringsbolag från tredje land med koncession att driva försäkringsrörelse i Finland hänförs till gruppen för livförsäkringsbolag eller skadeförsäkringsbolag beroende på till vilken försäkringsklass den försäkringsverksamhet hör som de enligt koncessionen har rätt att bedriva.
1 b § (3.11.2000/916)
Tillsynsavgifterna bestäms utifrån Försäkringsinspektionens kostnadsberäkning och de övervakade anstalternas bokslutsuppgifter för räkenskapsperioden före debiteringsåret.
De avgifter som tas ut med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten beaktas för varje grupp av tillsynsobjekt som avdrag när tillsynsavgiften bestäms.
Den fasta grundavgiften bestäms gruppvis. Den proportionella avgiften bestäms för varje grupp, med undantag för grupperna 9, 9 a och 9 b, på basis av premieinkomsten, nettoavkastningen av placeringsverksamheten och den försäkringstekniska ansvarsskulden som anstalten bokfört under räkenskapsperioden före debiteringsåret, så som social- och hälsovårdsministeriet på framställning av Försäkringsinspektionen bestämmer. Den proportionella avgiften för grupp 9 bestäms enligt antalet ombud som tjänstgör i ombudsföretaget och antalet försäkringsmäklare som tjänstgör i försäkringsmäklarföretaget. Den proportionella avgiften för grupp 9 a bestäms enligt de influtna medlemsavgifterna. (15.7.2005/572)
Om ovan nämnda avgiftsgrunder till följd av överföring av försäkringsbeståndet eller av därmed jämförbar exceptionell orsak inte beträffande en viss anstalt kan läggas till grund för den proportionella avgiften, kan vederbörande ministerium på framställning av inspektionen fastställa avgiften för ifrågavarande år för anstalten.
2 § (5.11.1999/1014)
Tillsynsavgiften skall betalas under januari månad. Tillsynsavgiften kan justeras under det år då avgiften betalas, om Försäkringsinspektionens utgifter undantagsvis av oväntade och på förhand oförutsebara orsaker visar sig vara större än det belopp som samlas in genom tillsynsavgifterna.
Försäkringsinspektionen gör en i 1 § 2 mom. avsedd framställning före utgången av november före det år då tillsynsavgiften skall betalas. I framställningen beaktas de över- eller underskott som tidigare tillsynsavgifter gett upphov till.
Försäkringsinspektionen fastställer tillsynsavgiften särskilt för varje anstalt för följande budgetår och debiterar tillsynsavgiften före ingången av det år då tillsynsavgiften skall betalas.
2 a § (3.11.2000/916)
2 a § har upphävts genom L 3.11.2000/916 .
3 § (16.12.1977/950)
På en debiterad och obetald avgift, som förfallit till betalning och inte erlagts under förfallomånaden, uppbärs från början av den månad som följer på förfallomånaden en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. (3.3.1995/327)
Avgiften och dröjsmålsräntan äro utan dom och utslag utmätningsbara. Om utmätning av avgiften och dröjsmålsräntan iakttages vad om utmätning av skatter är stadgat.
Erlägges avgift, som icke betalts inom utsatt tid, genom delbetalningar, beräknas dröjsmålsräntan särskilt för sig på varje obetalt belopp.
Hos betalningsskyldig uppburna medel användas i första hand till betalning av dröjsmålsränta och därefter till betalning av avgift.
4 § (5.11.1999/1014)
Den som är missnöjd med vederbörande ministeriums beslut om grunderna för avgiften eller med den avgift som påförts själva anstalten har rätt att anföra besvär över beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .
Avgiften skall oberoende av besvär betalas inom den tid som nämns i 2 § 1 mom.
Om en avgift nedsätts eller avlyfts genom beslut av besvärsinstansen skall också dröjsmålsräntan på det nedsatta eller avlyfta beloppet återbäras.
5 §
Besvär över fastställandet av i denna lag stadgad avgift skall av högsta förvaltningsdomstolen handläggas i brådskande ordning.
6 §
Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov av socialministeriet.
7 §
Genom denna lag upphäves lagen den 31 mars 1921 om den avgift, som av försäkringsanstalter skall erläggas till bestridande av kostnaderna för försäkringsinspektionen.
Ikraftträdelsestadganden
16.12.1977/950:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Lagen tillämpas vid fastställandet av de avagifter som skall erläggas för år 1978 så, att fastställandet och debiteringen av avgiften verkställes före utgången av januari månad samma år och att avgiften skall erläggas under loppet av därpå följande februari.
21.12.1984/873:
Denna lag träder i kraft den 21 december 1984.
Regeringens proposition 217/84, Andra lagutsk. bet. 9/84, Stora utsk. bet. 168/84
31.12.1987/1253:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Regeringens proposition 40/87, Lagutsk. bet. 5/87, Stora utsk. bet. 129/87
23.12.1992/1491:
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 1491/1992 har upphävts genom L 17.3.1995/401)
RP 286/92 , EkUB 54/92, Bilaga IX till EES-avtalet: rådets direktiv (88/357/EEG), (90/618/EEG) och (90/619/EEG)
22.12.1993/1420:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Rp 184/93, EkUB 33/93
3.3.1995/327:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
På avgifter som är försenade när denna lag träder i kraft tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. Denna lag kan dock tillämpas, om den leder till en lindrigare dröjsmålspåföljd än den tidigare lagen.
RP 292/94 , EkUB 58/94
17.3.1995/401:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
Genom denna lag upphävs lagen den 23 december 1992 om ändring av 1 § lagen om bestridande av kostnaderna för försäkringsinspektionen (1491/92) .
RP 348/94 , EkUB 60/94, Rådets direktiv 92/49/EEG ; EGT nr L 228, 11.8.1992, s. 1, Rådets direktiv 92/96/EEG ; EGT nr L 360, 9.12.1992, s. 1
19.12.1997/1204:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Den proportionella andelen av den tillsynsavgift som arbetslöshetskassorna skall betala i januari 1998 bestäms på grundval av medlemsavgiftsintäkten 1996.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
RP 151/1997 och RP 224/1997 , ShUB 26/1997, RSv 199/1997
29.1.1999/94:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
RP 163/1998 , EkUB 29/1998, RSv 202/1998
5.11.1999/1014:
Denna lag träder i kraft den 15 november 1999.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Denna lag tillämpas även vid handläggning av under- eller överskott för tidigare år, dock i överensstämmelse med den gruppindelning av anstalter som utgjorde grund för 1999 års avgift.
RP 76/1999 , EkUB 9/1999, RSv 42/1999
9.6.2000/535:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
RP 27/2000 , EkUB 9/2000, RSV 59/2000
3.11.2000/916:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2001.
Lagens 1 § 1 och 4 mom. samt 1 b § 1, 2 och 4 mom. träder likväl i kraft den 15 november 2000.
RP 151/2000 , ShUB 24/2000, RSv 122/2000
15.7.2005/572:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.
RP 220/2004 , EkUB 12/2005, RSv 82/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG (32002L0092); EGT nr L 9, 15.1.2003 s. 3