378/1940

Var, som på grund av arv, testamente eller gåva erhåller egendom, vare skyldig att därför till staten erlägga skatt enligt vad i denna lag stadgas.

Såsom egendom som erhållits genom arv anses även bidrag och gottgörelse som avses i 8 kap. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Skatt enligt denna lag betalas inte för danaarv eller för sådan egendom som enligt en förenings stadgar, sedan dess verksamhet upphört, har övergått till en annan eller som genom testamente eller såsom gåva har tillfallit staten eller en statlig inrättning, ett landskap, ett välfärdsområde, en kommun, en samkommun, en församling eller ett annat religiöst samfund eller en barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller även egendom som getts åt en ideell förening eller en annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse, som utan avsikt att genom sin verksamhet bereda ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller har något annat allmännyttigt syfte. (20.5.2022/355)

Skatt på arv och gåva erlägges icke heller för nyttjanderätt på livstid, pension och annan livstidsförmån eller förmån för vissa år, vilka genom testamente eller såsom gåva tillfallit någon.

Regeringen vare berättigad att på grund av reciprocitet medgiva avvikelser från vad i denna lag stadgas rörande skyldighet att erlägga skatt för sådan lösegendom, som utlänning vid sitt franfälle efterlämnat eller utlänning såsom gåva erhållit.

Arvsskatt skall betalas

Från arvsskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten nämnd egendom som en i Finland bosatt person erhåller avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma arv eller samma förvärv genom testamente (avräkning för utländsk skatt) . Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av arvsskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för arvsskatten.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom arv eller testamente tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämställbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala arvsskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

Skyldighet att erlägga arvsskatt inträder, med de i 7 § nämnda undantag, för såväl arvinge som testamentstagare vid arvlåtarens död.

Vid fastställandet av arvsskatten skall arvingarna påföras skatt för den egendom i fråga om vilken därförinnan inte har uppvisats ett skriftligt testamente eller bevis över att muntligt testamente har delgivits arvingarna eller godkänts av dem. För den egendom i fråga om vilken ett sådant testamente eller bevis har uppvisats skall skatten påföras testamentstagaren.

För sådan egendom, som med ägande- eller annan rätt tillfaller arvinge eller testamentstagare efter uppfyllelsen av vissa villkor eller eljest senare än vid arvlåtarens frånfälle, skall erläggas arvsskatt först efter det egendomen erhållits. För egendom, som under återgångsvillkor erhålles, skall skatten omedelbart erläggas.

Arvsskatt skall även betalas för sådan ersättning på grund av försäkring som med anledning av arvlåtarens död med stöd av personförsäkring erläggs till dödsboet eller förmånstagaren, samt för sådant under motsvarande förhållanden erlagt, med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som betalas av staten, en kommun eller något annat offentligrättsligt samfund eller en pensionsanstalt. Försäkringsersättning eller ekonomiskt stöd, till den del ersättningen eller stödet är skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen, är dock befriade från arvsskatt.

Trots 1 mom. ska arvskatt betalas på hela beloppet av försäkringsersättning enligt en dödsfallsförsäkring som är ansluten till en frivillig individuell pensionsförsäkring upp till pensionsförsäkringens sparsumma. (14.12.2018/1117)

3 mom. har upphävts genom L 21.12.2016/1320 . (21.12.2016/1320)

Arvsskatt ska inte betalas för normalt bohag som varit i arvlåtarens eller dennes familjs bruk till den del bohagets värde är högst 4 000 euro.

Har mellan äkta makar upprättats inbördes testamente med sådant förbehåll, att den efterlevande av makarna ej kan anses hava erhållit äganderätt till den andras enskilda egendom eller andel i boet, vare den efterlevande ej skyldig att erlägga skatt för den förmån honom genom sådant testamente tillfallit.

Arvlåtares make är ej heller skyldig att betala arvsskatt för sådan rätt att hålla den avlidna makens kvarlåtenskap oskiftad i sin besittning, som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Till grund för arvsskatten läggs det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde avses egendomens sannolika överlåtelsepris. (22.12.2005/1144)

Från värdet av egendom i dödsbo får avdras skäliga kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande och för anskaffande och resande av gravvård samt skulderna, till vilka även räknas från dödsboet utgående skatter och avgifter som hänför sig till arvlåtarens livstid. Arvsskatt får likväl inte avdras. (8.12.1995/1392)

Från värdet av egendom som tillfaller den skattskyldige får likaså avdras värdet av förpliktelser som innefattar skyldighet att i ett för allt eller rid efter annan erlägga prestationer av penningvärde eller an låta annan i något avseende tillgodogöra sig den skattskyldiges egendom, om han inte får vederlag för detta. Värdet av arvlåtarens make tillfallande besittningsrätt som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken får avdras från värdet av den egendom som tillfaller den skattskyldige till den del besittningsrätten gäller bostad och bohag som avses i 3 kap. 1 a § 2 mom. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Från de skattepliktiga tillgångarna i Finland får inte dras av sådana skulder och förpliktelser eller kostnader enligt 2 mom. som hänför sig till egendom som inte är skattepliktig i Finland. Från skulder, förpliktelser och kostnader som inte kan hänföras till en viss egendom dras från de i Finland skattepliktiga tillgångarna av den proportionella andel som motsvarar de i Finland skattepliktiga tillgångarnas andel av värdet på hela kvarlåtenskapen. (30.11.2012/705)

Från den egendom som tillfaller dödsboet eller den skattskyldige avdras skatten på den försäkringsersättning eller de sparmedel enligt ett lånsiktigt sparavtal som räknas som inkomst enligt 36 § 2 mom eller 34 a § 7 mom. i inkomstskattelagen. (29.12.2009/1744)

En räntefri fordran som inte har förfallit till betalning vid skattskyldighetens inträde ges med avvikelse från 9 § 1 mom. det värde som den hade vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt en räntesats om åtta procent och med beaktande av endast hela år.

Värdet av en nyttjanderätt, pension och annan förmån för den skattskyldige under dennes återstående livstid uträknas genom att årsinkomsten av förmånen multipliceras med en koefficient som fastställs enligt den förmånsberättigades ålder, som följer:

En förmån som tillkommer den skattskyldige för vissa år uppskattas till det kapitalvärde som den har vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt antalet hela år som återstår av den tid förmånen varar och en räntesats om åtta procent.

De som får en andel i ett dödsbo hänförs till två skatteklasser som följer:

(14.1.2011/28)

Med adoptivbarn avses jämväl fosterbarn, som före det lagen om adoptivbarn trätt i kraft och innan barnet fyllt tre år upptagits i fosterföräldrarnas vård och därefter av dem ägnats samma omvårdnad som eget barn.

Tillämpas stadgandena om makar i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (1535/92) på arvlåtaren och en person, som har levat med arvlåtaren under äktenskapsliknande förhållanden, vid beskattningen för dödsåret, hänförs den som levt med arvlåtaren till I skatteklassen. (8.12.1995/1392)

Vid tillämpning av 1 mom. anses också de som står i adoptivförhållande som personer i uppstigande eller nedstigande led i förhållande till varandra. (23.11.2007/1063)

Från den skattepliktiga arvsandelen får

(21.12.2016/1320)

Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten anses också de som står i adoptivförhållande som personer i nedstigande led i förhållande till varandra.

Om en arvsandel eller den enligt 12 § beräknade återstoden därav inte uppgår till 20 000 euro, är den befriad från skatt.

Arvsskatt betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Arvsskatt betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Tillfaller egendom på grund av testamente gemensamt två eller flere personer, vilka stå i olika skyldskap till testamentsgivaren, bestämmes skatten enligt skyldskapsförhållandet till den person, som är fjärmast skyld med testamentsgivaren. För äkta makar tillfallande egendom beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet till den, som står testamentsgivaren närmare.

Då egendom tillfaller två eller flere personer sålunda, att densamma, sedan den enas rätt därtill upphört, övergår till en annan, bestämmes den skatt, som den senare övertagaren av egendomen skall erlägga, enligt skyldskapsförhållandet mellan honom och arvlåtaren.

Vid verkställandet av arvsbeskattning skall till boets tillgångar läggas

Från arvsskatten avdras i de fall som avses i 1 mom. den gåvoskatt som har betalts tidigare samt vid ansökan om lagfart på fastighet betald överlåtelseskatt, om denna inte tidigare har dragits av från gåvoskatten. Om gåvoskatten överstiger arvsskatten återbärs den överskjutande delen inte. (23.11.2007/1063)

Då för samma egendom borde erläggas arvsskatt i följd av tvenne eller flere inom förloppet av två år inträffade dödsfall, skall skatt för egendomen betalas endast en gång, enligt det skyldskapsförhållande, som i dessa fall är fjärmast.

Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan

Från gåvoskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten avsedd egendom som en i Finland bosatt person erhållit avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma gåva ( avräkning för utländsk skatt ). Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av gåvoskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för gåvoskatten.

Om det av villkoren i ett köpe- eller bytesavtal framgår att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden mellan det gängse priset och vederlaget som gåva.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom gåva tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämförbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala gåvoskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

Som gåva anses även försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits utan vederlag ur en försäkring. (30.11.2012/705)

En försäkringsersättning anses dock inte som gåva, till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.

Gåvoskatt betalas inte för

Gåvoskatt betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Gåvoskatt betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Skyldighet att erlägga gåvoskatt inträder, så snart gåvotagaren fått gåvan i sin värjo. Där omyndig av sina föräldrar erhållit en skatt underkastad gåva, anses skattskyldigheten inträda, då gåvan blivit honom tilldelad.

Har gåvotagaren under loppet av tre år före skattskyldighetens inträde av samma givare erhållit en eller flera beskattningsbara gåvor, skall även dessa beaktas när skatten bestäms. Från skatten skall dock avräknas den gåvoskatt som redan betalts för tidigare gåvor. (8.12.1995/1392)

Av skilda givare erhållna gåvor skola var för sig beskattas.

Det som föreskrivs i 9–11 och 15 § om arv och testamente gäller även om gåva.

Om vid inkomstbeskattningen tillämpats bestämmelsen i 47 § 1 mom. i inkomstskattelagen, med stöd av vilken anskaffningsutgiften för egendomen har räknats ut på basis av gåvogivarens anskaffningsutgift, dras från egendomens värde av det skattebelopp som vid inkomstbeskattningen debiterats för överlåtelsevinsten. Från egendomens värde dras dock av högst det skattebelopp som hade påförts för överlåtelsevinsten, om beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen hade utgjort överlåtelsepris.

22 § har upphävts genom L 11.6.2010/523 .

23 § har upphävts genom L 11.6.2010/523 .

Skatteåret är det kalenderår då arvlåtaren har avlidit, gåvotagaren har fått gåvan i sin besittning eller skattskyldigheten annars har inträtt.

Arvsbeskattningen verkställs på grundvalen av det bouppteckningsinstrument som upprättats över arvlåtarens kvarlåtenskap och, om arvskiftet redan har ägt rum, dessutom på grundvalen av skiftesinstrumentet.

I de fall som nämns i 22 § 2 mom. skall vid verkställandet av beskattningen också beaktas bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens föregående innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

3 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/783 . (9.9.2016/783)

För verkställandet av arvsbeskattningen är den som med stöd av 20 kap. ärvdabalken skall uppge boet skyldig att utan uppmaning inge ett efter arvlåtaren upprättat bouppteckningsinstrument. I de fall som avses i 22 § 2 mom. skall också inges bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens förre innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration om något bouppteckningsinstrument inte behöver upprättas efter arvlåtaren eller om skyldigheten att betala arvsskatt i andra fall än de som avses i 22 § 2 mom. inträder senare än vad som stadgas i 5 §.

Om den skattskyldige inte är bosatt i Finland, är den som har dödsboet i sin besittning skyldig att avge skattedeklaration.

För verkställandet av gåvobeskattningen skall den som fått en gåva utan uppmaning avge gåvoskattedeklaration.

Skall med stöd av 19 § skatt inte betalas för gåva, behöver ingen skattedeklaration avges, om den inte krävs särskilt.

I bouppteckningsinstrumentet skall nämnas vem som förestår boet och sålunda tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen.

I bouppteckningsinstrumentet skall också nämnas om en arvinge eller en testamentstagare givits sådan egendom som enligt 16 § skall beaktas vid fastställandet av arvsskatten, liksom även egendomens beskaffenhet och värde. Dessutom skall i bouppteckningsinstrumentet nämnas mottagarna och beloppen av de förmåner som avses i 7 a §. (8.12.1995/1392)

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka handlingar som ska inges för verkställandet av beskattningen. Skatteförvaltningen kan också bestämma att de uppgifter som ska lämnas för arvs- eller gåvobeskattningen ska lämnas på en blankett som Skatteförvaltningen har fastställt. (11.6.2010/523)

Försäkringsbolag och andra som betalar ut förmåner som avses i 7 a eller 18 a § ska lämna uppgift om förmånerna till Skatteförvaltningen. Uppgifterna ska i enlighet med 6 och 8 § i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) föras in i inkomstregistret. På lämnande av uppgifter tillämpas den lagen. Uppgifterna anses ha lämnats till Skatteförvaltningen när de har lämnats till Inkomstregisterenheten.

Bouppteckningsinstrumentet ska inom en månad från bouppteckningen tillställas Skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen kan underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats.

Skattedeklarationen ska tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader från det att skattskyldigheten har inträtt.

Skatteförvaltningen verkställer arvs- och gåvobeskattningen. Skatteförvaltningen rättar också sådana i 40 eller 41 § avsedda fel som den observerat.

Arvs- och gåvobeskattningen ska verkställas eller en rättelse göras inom tre år från skatteårets utgång. Beskattningen anses ha blivit verkställd och en rättelse av beskattningen gjord inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om verkställande eller rättelse har fattats före utgången av de tidsfrister som föreskrivs i denna lag.

Skatteförvaltningen kan på ansökan som en delägare i ett dödsbo eller en gåvotagare gjort före verkställandet av beskattningen skjuta fram verkställandet av arvs- eller gåvobeskattningen för viss tid, dock så att beskattningen ska verkställas inom tio år från utgången av skatteåret.

Värdet av den beskattningsbara arvsandelen eller gåvan fastställs i hela hundra euro, så att överskjutande euro inte beaktas.

Dödsbodelägare, legattagare och den efterlevande maken, också när denne inte är dödsbodelägare, samt dessas lagliga företrädare, de som förrättat bouppteckningen och den som har uppgivit boet eller förestår detta, liksom även gåvogivare och gåvotagare är skyldiga att på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela alla uppgifter och utredningar som gäller boet eller gåvan samt att för granskning förete alla handlingar som gäller boet eller gåvan.

Beskattningen verkställs utifrån bouppteckningsinstrument, skattedeklaration, gåvoskattedeklaration, uppgifter som erhållits av utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter samt andra utredningar som erhållits i saken, så att statens och den skattskyldiges intressen beaktas på lika grunder.

När Skatteförvaltningen verkställer beskattningen ska den pröva erhållna uppgifter och utredningar på ett sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov.

Har ett avtal om arvsskifte, en överlåtelse eller någon annan rättshandling som inverkar på arvs- eller gåvobeskattningen givits ett rättsligt innehåll eller en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att undgå arvs- eller gåvoskatt, skall vid arvs- eller gåvobeskattningen förfaras enligt sakens egentliga natur eller syfte.

Om det är uppenbart att ett förfarande som avses i 1 mom. ska iakttas vid arvs- eller gåvobeskattningen, ska vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattningen omsorgsfullt prövas alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning samt den skattskyldige ges tillfälle att lämna utredning om de konstaterade sakförhållandena. Om den skattskyldige då inte lämnar utredning om att det rättsliga innehåll eller den rättsliga form som har getts den rättshandling som inverkar på arvs- eller gåvobeskattningen motsvarar sakens egentliga natur eller syfte eller om att åtgärden inte har vidtagits i uppenbar avsikt att uppnå befrielse från skatt, ska det förfarande som avses i 1 mom. iakttas vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattningen. (12.1.2018/17)

I fråga om automatiserat avgörande av ärenden tillämpas bestämmelserna i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) .

Utöver vad som föreskrivs i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande får ett ärende som gäller förlängning av tiden för inlämnande av bouppteckning med avvikelse från bestämmelserna i 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen avgöras automatiskt också om en fysisk persons yrkande inte bifalls.

Om bouppteckningsinstrument inte har inlämnats eller skattedeklaration inte har avgivits eller om instrumentet eller deklarationen inte ens efter rättelse kan läggas till grund för beskattningen, skall beskattningen verkställas enligt uppskattning ( beskattning enligt uppskattning ).

Innan beskattningen verkställs enligt uppskattning ska Skatteförvaltningen sända en uppmaning att lämna in ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller lägga fram en utredning. Uppmaningen ska innehålla uppgift om det belopp av tillgångar som på grundval av uppskattningen ska läggas till på egendom som erhållits genom arv, genom testamente eller som gåva. När det belopp som ska läggas till uppskattas ska uppgifter om arvlåtarens egendom eller om den egendom som getts som gåva eller andra motsvarande tillgängliga uppgifter beaktas. (12.1.2018/17)

Om beskattning enligt uppskattning eller någon annan väsentlig avvikelse från bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen övervägs vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattning, ska den som enligt 26 eller 27 § är anmälningsskyldig eller förestår boet, i den mån det är möjligt, beredas tillfälle att lämna utredning i saken innan beskattningen verkställs.

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige skatteförhöjning, om ett bouppteckningsinstrument, en skattedeklaration, en annan anmälan eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning är bristfällig eller felaktig eller över huvud taget inte har lämnats in. Skatteförhöjning kan även påföras en uppgiftsskyldig som inte är skattskyldig.

Skatteförhöjning påförs dock inte på grund av att det i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen inte har lämnats uppgift om en skuld eller ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen, om det inte är fråga om ett fall som avses i 36 a § 2 mom.

Skatteförhöjning påförs inte en sådan skattskyldig som inte har varit uppgiftsskyldig enligt 26 § och i fråga om vilken det inte kan anses att han eller hon uppenbart har ägt kännedom om att bouppteckningsinstrumentet, skattedeklarationen eller någon annan uppgift är felaktig.

Skatteförhöjning påförs inte om försummelsen är ringa, om det finns ett giltigt skäl till försummelsen eller om påförande av skatteförhöjning i de fall som avses i 36 a § 4 mom. skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Skatteförhöjningen är 10 procent av beloppet av den ökade skatten.

Skatteförhöjningen är dock minst 15 procent och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten, om

Vid beskattning enligt uppskattning är skatteförhöjningen 25 procent av beloppet av den ökade skatten.

Om det är fråga om ett ärende som lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i 26 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) eller om en skatteförhöjning enligt 1 mom. är oskälig av någon annan särskild orsak, är skatteförhöjningen 5 procent av beloppet av den ökade skatten.

Skatteförhöjningen är 2 procent av beloppet av den ökade skatten, om den skattskyldige senare än 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen på eget initiativ yrkar att felet ska korrigeras och den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsskyldighet.

Skatteförhöjning som påförs fysiska personer är dock minst 75 euro och andra skattskyldiga minst 150 euro.

Skatteförhöjning påförs utifrån från beloppet av den ökade skatten, som beräknas på basis av skalan för skatteklass I.

I stället för skatteförhöjning påför Skatteförvaltningen den uppgiftsskyldige en förseningsavgift, om den uppgiftsskyldige inom 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen lämnar in bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen eller på eget initiativ rättar till en annan försummelse enligt 36 §.

Förseningsavgift påförs dock inte på grund av att det i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen inte har lämnats uppgift om en skuld eller ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen, om det inte är fråga om ett fall som avses i 36 a § 2 mom.

Förseningsavgift som påförs fysiska personer är 50 euro för varje bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration och andra uppgiftsskyldiga 100 euro för varje bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration.

Den uppgiftsskyldige ska ges tillfälle att lämna en utredning innan förseningsavgiften påförs, om det behövs av särskilda skäl.

Förseningsavgift påförs inte, om inlämnandet av bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen.

När Skatteförvaltningen har verkställt beskattningen ska den som har debiterats arvs- eller gåvoskatt tillställas ett beskattningsbeslut och en utredning om grunderna för beskattningen samt anvisningar om hur ändring kan sökas i beskattningen. (9.9.2016/783)

Om den skattskyldiges adress eller vistelseort inte är känd sänds de handlingar beträffande honom som nämns i 1 mom. till den som förestår boet enligt 28 § 1 mom.

Om det yppar sig nya tillgångar eller skulder i dödsboet efter det att arvsbeskattningen har verkställts, ska en handling innefattande tillägg eller rättelse enligt 20 kap. 10 § i ärvdabalken tillställas Skatteförvaltningen inom en månad efter att den upprättats.

När arvsbeskattningen verkställs med stöd av skattedeklaration ska en skattedeklaration som upptar de nya tillgångarna och skulderna tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader efter att de har yppat sig i boet.

Om grunderna för arvs- eller gåvobeskattningen i övrigt har förändrats efter verkställandet av beskattningen, är den skattskyldige vars arvs- eller gåvoskatt skulle stiga, skyldig att inom tre månader efter att han har fått vetskap om orsaken underrätta Skatteförvaltningen om saken, om inte någon annan delägare eller gåvotagare redan har gjort anmälan.

I de fall som avses i 38 § kan beskattningen verkställas på nytt inom 10 år efter att arvs- eller gåvoskattskyldigheten har inträtt och i övrigt med iakttagande i tillämpliga delar av 40 och 41 §§.

Om någon som har erhållit egendom med återgångsvillkor, då villkoret uppfyllts måste lämna ifrån sig egendomen inom fem år efter det han erhållit den, ska den skatt som betalts tidigare återbetalas i den ordning som bestäms i 41 §. Den skattskyldige ska tillställa Skatteförvaltningen ett meddelande om detta inom sex månader efter överlämnandet av egendomen. (11.6.2010/523)

Skatteförvaltningen får på skriftlig ansökan meddela förhandsavgörande som gäller arvs- och gåvoskatt. (11.6.2010/523)

Förhandsavgörande om gåvoskatt får sökas både av givaren och mottagaren. Förhandsavgörande som gäller arvsskatt får efter arvlåtarens död sökas av delägare i dödsboet, legattagare och efterlevande maken, också då denna inte är delägare i dödsboet.

3 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/523 . (11.6.2010/523)

Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den skattskyldige iakttas med bindande verkan så som bestäms i avgörandet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen. (9.9.2016/783)

Har en skatteskyldig helt eller delvis undgått skatt eller har en skattskyldig annars inte påförts föreskriven skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges nackdel på det sätt som föreskrivs i 56 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) .

Har en skattskyldig påförts för mycket skatt på grund av ett fel i beskattningen, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel på det sätt som föreskrivs i 55 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande.

Skatteförvaltningen kan låta tiden för verkställande av beskattningen eller tiden för rättelse av beskattningen enligt 31 § omfatta ytterligare ett år på det sätt som föreskrivs i 56 a § 1, 2 och 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Vad som föreskrivs om den skattskyldige i 56 a § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattningsförfarande tillämpas också på den som är deklarationsskyldig enligt 26 § i denna lag.

Skatteförvaltningen kan verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen enligt 31 § inom sex år från ingången av det år som följer på skatteårets utgång, på det sätt som föreskrivs i 56 b § 1 mom. 3 punkten i lagen om beskattningsförfarande.

Skatteförvaltningen kan oberoende av tidsfristen enligt 31 § och på det sätt som föreskrivs i 56 c § i lagen om beskattningsförfarande verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket åklagaren har väckt åtal i ett brottmål som avses i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889) .

Skatterättelsenämnden avgör de rättelseyrkanden beträffande beskattningen som avses i 43 §.

Skatteförvaltningen kan dock avgöra en skattskyldigs rättelseyrkande som avses i 43 § när det framställda yrkandet godkänns. (11.6.2010/523)

Den skattskyldige, den som ansöker om förhandsavgörande samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i beskattningen eller i ett förhandsavgörande på det sätt som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande. Ändring får dock inte sökas i ett i 31 § 3 mom. avsett beslut om framskjutande av verkställandet av beskattningen.

När tidsfristerna för ändringssökande beräknas avses med skatteår ett skatteår enligt 24 §. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska framställa begäran om omprövning inom 60 dagar från dagen för verkställandet eller rättelsen av beskattningen.

Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning och ett förhandsavgörande får överklagas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller gåvogivaren bodde när gåvoskatteskyldigheten inträdde eller överlåtaren av egendomen bor. Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

44 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

45 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

46 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

47 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

48 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

48 a § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

49 § har upphävts genom L 9.9.2016/783 .

Har beskattningen ändrats på ett sätt som inverkar på en annan skattskyldigs beskattning, ska Skatteförvaltningen genom rättelse i beskattningen rätta beskattningen även för denne skattskyldige på ett sätt som motsvarar ändringen ( följdändring ), om rättelsen inte av särskilda skäl är oskälig. En följdändring kan göras även när annan beskattning än sådan som avses i denna lag har ändrats på ett sätt som inverkar på det skattebelopp som ska betalas. En följdändring kan göras även om villkoren för rättelse i beskattningen inte har uppfyllts. (9.9.2016/783)

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt och om det inte är uppenbart onödigt beredas möjlighet att bli hörd i ärendet.

Ny beskattning som ska verkställas till följd av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller av Skatteförvaltningen, följdändring, en ändring som avses i 38 § och andra ändringar som ska företas i beskattningen på grund av ändringssökande genomförs och ändring i dem söks på det sätt som föreskrivs i 78 § i lagen om beskattningsförfarande. (9.9.2016/783)

Har skatt på grundval av beslutet avlyfts eller sänkts, ska vad som betalts för mycket återbetalas till den skattskyldige . På återbäringen betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd (11/2018) från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då återbäringen debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt. (12.1.2018/17)

Har någon förklarats vara skattskyldig eller har skatten höjts på grundval av beslutet, ska den skattskyldige tillställas ett beskattningsbeslut och den obetalda skatten jämte den ränta som betalts på den med stöd av 2 mom. uppbäras av den skattskyldige. (9.9.2016/783)

Uppbörd, indrivning och återbäring av arvs- och gåvoskatt verkställs enligt lagen om skatteuppbörd eller enligt vad som bestäms eller föreskrivs med stöd av den, om inte något annat anges nedan. (12.1.2018/17)

Skatten skall erläggas även om beskattningen inte vunnit laga kraft.

En arvsskatt, en skatteförhöjning och en dröjsmålspåföljd som är obetald får innan tio år har förflutit från den första förfallodagen för skatten inte drivas in genom utsökning och utifrån dem får en ansökan inte göras om att den skattskyldige ska försättas i konkurs och inte heller uppgifter om dem antecknas i skatteskuldsregistret enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) . Arvsskatten preskriberas med avvikelse från vad som bestäms i 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) 12 år efter ingången av året efter det år då skatten har påförts. (21.12.2023/1196)

En arvsskatt, en skatteförhöjning och en dröjsmålspåföljd som är obetald får innan två år har förflutit från den första förfallodagen för skatten inte drivas in genom utsökning och utifrån dem får en ansökan inte göras om att den skattskyldige ska försättas i konkurs och inte heller uppgifter om dem antecknas i skatteskuldsregistret enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) . (21.12.2016/1320)

52 a § har upphävts genom L 27.1.2017/64 .

53 § har upphävts genom L 21.12.2012/883 .

54 § har upphävts genom L 21.12.2012/883 .

På ansökan som en skattskyldig gjort hos Skatteförvaltningen före verkställandet av beskattningen lämnas en del av arvs- eller gåvoskatten odebiterad, om (11.6.2010/523)

För beräknande av den del av skatten som skall lämnas odebiterad avdras från skatt som påförts enligt denna lag den skatt som borde påföras för arvsandelen eller gåvan, om gårdsbruksenhetens jordbruksjord och den motsvarande rättigheten till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP, byggnader, konstruktioner, maskiner, redskap och anordningar samt skulder som hänför sig till dem, ävensom till ett annat företag än en gårdsbruksenhet hörande företagsförmögenhet skulle värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av beloppet enligt de grunder i 3 och 4 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) som skall iakttas eller har iakttagits vid den inkomstbeskattning som skall verkställas eller har verkställts för året före skattskyldighetens inträde. Aktiebolags företagsförmögenhet värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av det belopp som uträknats enligt grunderna i 4 och 5 § i nämnda lag. (22.12.2005/1144)

Tillgångar som inte räknas till nettoförmögenheten värderas som följer:

(22.12.2005/1144)

Den skillnad som avses i 2 mom. eller, om den är större än den del av den i 1 mom. 3 punkten avsedda arvs- och gåvoskatten som överstiger 850 euro, det sistnämnda beloppet, debiteras inte. (22.12.2005/1144)

Om överlåtelse av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, i sådana fall som avses i 1 mom. 2 punkten, delvis sker mot vederlag och vederlaget överstiger 50 procent av det gängse värdet, lämnas gåvoskatten för gårdsbruksenheten, företaget eller delen därav i sin helhet odebiterad.

Överlåter en skattskyldig, innan fem år förflutit från den dag då arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes, huvuddelen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, för vilken beviljats skattelättnad som avses i 2 eller 3 mom., påförs den skattskyldige den skatt som med stöd av denna paragraf lämnats odebiterad, förhöjd med 20 procent.

Den skattskyldige ska inom tre månader efter en sådan överlåtelse av egendom som avses i 6 mom. göra en anmälan om denna till Skatteförvaltningen. Vid debiteringen ska 40 § iakttas i tillämpliga delar. (11.6.2010/523)

Vid tillämpningen av 2 mom. värderas jordbruksjord och den rättighet till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP som samtidigt överlåts för jordbruksjorden tillsammans till ett belopp som motsvarar 40 procent av värdet för jordbruksjorden vid förmögenhetsbeskattning. (15.7.2005/559)

Om den för en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav påförda arvs- eller gåvoskattens proportionella andel av hela skatten är 1 700 euro eller mera och om de förutsättningar som nämns i 55 § 1 mom. 1 och 2 punkten föreligger, förlängs betalningstiden för denna del av skatten på ansökan som den skattskyldige före beskattningens verkställande gjort hos Skatteförvaltningen. (11.6.2010/523)

Skatt för vilken förlängd betalningstid har beviljats enligt 1 mom. uppbärs i lika stora årliga poster om minst 850 euro under högst tio år. Närmare bestämmelser om hur skatten ska uppbäras i poster utfärdas genom förordning av finansministeriet. För den förlängda betalningstiden tas det inte ut någon ränta. (24.4.2015/514)

En gåvoskatt som uppbärs under flera än fem år preskriberas med avvikelse från vad som bestäms i 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter tio år efter ingången av året efter det år då skatten har påförts. (21.12.2023/1196)

En skatt som uppbärs under flera än fem år preskriberas med avvikelse från vad som bestäms i 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tio år efter ingången av året efter det år då skatten har påförts. (24.4.2015/514)

Om den skattskyldige överlåter den huvudsakliga delen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, som avses ovan, bestämmer Skatteförvaltningen att alla då ännu obetalda betalningsposter ska uppbäras i samband med den följande uppbördsraten. (11.6.2010/523)

Ovan i 55 och 56 § avses med en del av en gårdsbruksenhet eller ett annat företag även minst en tiondel av de aktier eller andelar som berättigar till innehav av en gårdsbruksenhet eller ett företag.

Om straff för lagstridigt undandragande av skatt på arv och gåva och försök därtill stadgas i 29 kap. 1–3 §§ strafflagen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska 2 och 3 kap., 26, 26 a–26 d och 51 § samt 11 kap. i lagen om beskattningsförfarande iakttas.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1940 och upphäves därigenom lagen den 30 december 1921 om skatt på arv och gåva.

Denna lag skall tillämpas jämväl på de fall, i vilka skattskyldigheten inträtt före denna lags ikraftträdande, men vilka ännu ej slutligt avgjorts, utom att stadgandet i 12 § 2 mom. skall tillämpas på alla de fall, där skattskyldigheten inträtt den 7 oktober 1939 eller därefter; dock sålunda, att skattebeloppet, utom i de i 12 § 2 mom. nämnda fallen, uträknas enligt de stadganden, vilka voro gällande vid skattskyldighetens inträdande.

Har arvs- eller gåvoskatteärende efter den 1 januari 1938 avgjorts genom laga kraft vunnet beslut, är den skattskyldige berättigad att efter skriftlig anmälan hos vederbörande beskattningsnämnd draga ärendet under förnyad prövning, varvid denna lag skall tillämpas jämväl i avseende å skattens belopp. Har skattskyldig sålunda kommit att erlägga skatt till högre belopp än honom jämlikt denna lag skall påföras, må av statens medel till honom återbetalas, vad han för mycket erlagt samt ränta å detta belopp i enlighet med vad i 55 § är stadgat.