388/1937

Till åminnelse av Finlands förklarande för självständig republik skall den sjätte december, som i denna lag kallas självständighetsdagen, årligen firas såsom allmän högtids- och fridag.

Självständighetsdagen omfattar det dygn, som börjar klockan tjugufyra natten till sagda dag. I regelbundet arbete i två och tre skiften kan detta dygn dock räknas begynna sex timmar senare.

Infaller självständighetsdagen på söckendag, skola arbetena i ämbetsverken, domstolarna och skolorna samt vid statens, kommuns och enskildas inrättningar, företag och arbetsplatser den dagen inställas liksom på söndag.

Med avseende på arbetares rätt att vägra utföra arbete på självständighetsdagen, äge vad om arbete på söndag är stadgat motsvarande tillämpning.

Oavsett arbetenas inställande skall åt arbetare för självständighetsdagen, om den annars hade varit arbetsdag, erläggas hel arbetsdag motsvarande lön. Utföres arbetet mot dag-, tim- eller betingslön, är dock förutsättningen för erhållande av lön, att arbetaren varit i arbete hos arbetsgivaren oavbrutet minst sex arbetsdagar närmast före självständighetsdagen.

Såsom betingsarbetare anses, där kroppsarbete är i fråga, den, vilken mot lön, som utgår på grund av mängden utfört arbete, förbundit sig att åt annan under dennes ledning och uppsikt utföra arbete och därvid icke är att anse såsom självständig företagare.

För betingsarbete beräknas för självständighetsdagen daglön på grund av den medelarbetsförtjänst arbetaren haft under de sex arbetsdagarna närmast före självständighetsdagen eller, om denna grund ej kan tillämpas, efter vad dylik arbetare på orten vid samma tid i allmänhet erhåller.

Arbetare, som utför arbete på självständighetsdagen, skall, ändå att självständighetsdagen infaller på söckendag, undfå förhöjd lön i de fall och enligt de grunder, som i fråga om på söndag utfört arbete äro stadgade.

På självständighetsdagen må marknad, torgdag eller auktion icke hållas.

Uraktlåter arbetsgivare att iakttaga denna lags bestämmelser om inställande av arbetet på självständighetsdagen, straffes med högst etthundra dagsböter, där ej strängare straff är annorstädes i lag utsatt.

Har arbetsgivare i uppenbar avsikt att undgå att erlägga lön för självständighetsdagen uppsagt arbetare, straffes såsom i 1 momentet är sagt och varde, om arbetaren det yrkar, därjämte ålagd att till honom utgiva lön för självständighetsdagen.

Genom denna lag upphäves lagen den 8 november 1929 om firande av den sjätte december såsom en allmän högtids- och fridag.