4/1927

Den, som har att bevaka viss rättighet i utlandet, må, om han enligt finsk lag kan avlägga ed, härstädes vid allmän underrätt avgiva och med ed bekräfta utsaga eller uppgift, som för styrkande av sådan rätt kan vara av nöden.

Anhåller någon att få här avhöra vittne för styrkande av rättighet i utlandet, må förhör beviljas, oberoende av huruvida rättegång i ärendet är anhängig eller icke; ej heller må annat än sådant jäv, som enligt finsk lag icke kan eftergivas, utgöra hinder för avhörande av vittne å ed.

Har rätten ej sammanträde, må dess ordförande handlägga ovan i denna lag nämnt ärende.

Domstols ordförande, chefen för ministeriets för utrikesärendena rättsavdelning eller av honom förordnad tjänsteman vid ministeriet samt notarius publicus skola på begäran bekräfta riktigheten av namnteckningar samt skriftliga bevis och andra handlingar, som erfordras för ovan i 1 § nämnt ändamål. (9.6.1960/288)

Då den, vars namnteckning eller underskrivna vittnesmål eller handling bestyrkes, önskar bekräfta den med ed, äger domstol eller dess ordförande taga eden på sätt i 3 § är sagt.

Framställes begäran, att vid avläggande av ed, som i denna lag avses, skola användas andra ordalag än i finsk lag äro stadgade eller att därvid eljest skall förfaras annorledes än finsk lag föreskriver, och är den, som skall avlägga ed, villig att sålunda fullgöra eden, må sådan begäran icke utan giltigt skäl avslås.

Har begäran gjorts, att expedition över edgång, förhör eller annan förrättning skall uppsättas i viss form eller på visst sätt bestyrkas, skall den begäran bifallas, såframt förfarandet ej strider mot finsk lagstiftning.

Vad i denna lag är sagt om ed, gäller även försäkran, som i dess ställe avgives.

7 § har upphävts genom L 9.6.1960/288 .