149/1922

För erhållande av sådan statstjänst, som förutsätter vid universitetet eller högskola avlagd slutexamen, erfordras, med de i 2 och 3 §§ nämnda undantag, att den, som till sådan tjänst sig anmäler, ådagalagt, att han fullständigt behärskar flertalets av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk. Därutöver skall av den, som till tjänst utnämnes, om ämbetsdistriktet är enspråkigt, fordras förmåga att förstå landets andra språk, samt, om tjänsten är domarbefattning, även förmåga att i tal behjälpligt använda det andra språket, men om ämbetsdistriktet är tvåspråkigt, eller, om till detsamma höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, förmåga att i tal och skrift använda landets andra språk. Inom överdomstol och sådant ämbetsverk, vars ämbetsdistrikt till någon del är tvåspråkigt, skall tjänsteutövningen på de olika språken såvitt möjligt fördelas enligt grunder, som av statsrådet på framställning av vederbörande överdomstol eller ämbetsverk fastställas, på skilda personer, och skall av tjänsteman, vars tjänsteåligganden förutsätta användande av endast det ena språket, fordras samma språkkunskap, som av tjänsteman inom enspråkigt område med detta språk.

För erhållande av annan än i föregående moment avsedd statstjänst erfordras för tjänsten nödig, tillräcklig språkkunskap. Närmare bestämmelser härom utfärdas genom förordning.

Genom förordning stadgas ock, huruvida och beträffande vilka tjänster förmåga att fullständigt behärska såväl finska som svenska skall erfordras.

2 § har upphävts genom L 21.8.1998/648 .

För att kunna utnämnas till officerstjänst vid försvarsväsendet eller vinna befordran i sådan tjänst bör den, som skall tjänstgöra vid finskspråkig truppavdelning, fullständigt behärska finska språket, och den, som skall tjänstgöra vid svenskspråkig truppavdelning, fullständigt behärska svenska språket; härjämte skall vid sistnämnda truppavdelningar tjänstgörande officer förmå väl använda finska språket muntligen. Officer, som skall tjänstgöra vid sådana större förband, till vilka höra såväl finsk- som svenskspråkiga truppavdelningar, bör fullständigt behärska finska språket samt därjämte väl farstå svenska. Vad är sagt om den språkkunskap, som skall fordras av vid truppavdelningar tjänstgörande officerare, skall äga motsvarande tillämpning jämväl å officer, vars tjänsteverksamhet har avseende å en- eller tvåspråkiga ämbets- eller självstyrelsedistrikt.

Vad ovan är sagt om officerare, gäller jämväl medicinal- och veterinärofficerare samt övriga innehavare av tjänst eller befattning vid försvarsväsendet, av vilka för erhållande av tjänst eller befattning fordras vid universitetet eller högskola avlagd slutexamen.

Angående den språkkunskap, som fordras av befattningshavare vid försvarsväsendet, för vars tjänstekompetens icke kräves vid kadett- eller högskola avlagd slutexamen, eller för underbefälsbefattning, stadgas genom förordning.

Å statsrådet ankommer att bestämma, huruvida och huru omfattande kunskap i något annat språk än finska och svenska skall erfordras för viss tjänst.

Republikens president kan av särskilda skäl meddela dispens från behörighetsvillkoren enligt denna lag eller lindring i dem.

En officer eller den som söker en officerstjänst kan endast av synnerligen vägande skäl meddelas dispens eller lindring.

Vid besättande av tjänst eller befattning skall, såvida detta icke fördröjer handläggningen av utnämningsärendet, utan hinder av vad om ansökningstid för statens tjänst eller befattning är stadgat, även sådan sökande beaktas, som efter ansökningstidens utgång ådagalagt i denna lag avsedd språkkunskap och ingivit intyg däröver till vederbörande myndighet.

Närmare stadganden angående verkställigheten av denna lag utfärdas medelst förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.