26/1920

1 § har upphävts genom L 16.8.1958/371 .

Upplag av trävaror eller annat lätt antändligt gods, avsett att förvaras på platsen längre tid, och väderkvarn må icke på landet utan grannes tillstånd förläggas närmare hans mark än femton meter, ej heller närmare hans trädgård, gårdsplan, arrendetomt eller hans på egen jord befintlig byggnad än trettio meter. Sådana upplag må icke heller förläggas närmare än tjugo meter från varandra.

Finnes mellan väderkvarn eller i 1 mom. avsett upplag och grannens mark eller byggnad annan byggnad, äger grannen rätt att fordra, att det i 1 mom. nämnda avståndet ökas med hälften av den mellanliggande byggnadens längd i riktning mot hans mark eller byggnad.

Har grannelagsförhållande uppstått först efter det väderkvarn eller upplag redan hade uppförts eller var under uppförande eller efter det upplag tagits i bruk, äge granne icke rätt att med stöd av denna paragraf fordra deras rivande, förflyttande eller undanskaffande.

Stall, fähus, gödselstad, avträde eller annan dylik inrättning skall anläggas på sådant sätt, att granne därav ej lider uppenbart men.

Avfallsvatten må ej så utkastas eller avledas, ej heller avfall å sådan plats uppläggas, att granne eller annan nära boende därigenom tillskyndas olägenhet.

Där ej annat avtalats, skall tak, som vetter mot annas grund, vara så inrättat, att nedrinnande vatten icke faller å denna.

6 § har upphävts genom L 6.7.1945/683 .

Giltigheten av avtal, genom vilket medgivits avvikelse från stadgandena om byggnads avstånd från mark eller byggnad, som innehaves eller äges av annan, eller från stadgandena i 2 eller 5 § eller rätt att anbringa fönster eller annan ljusöppning på annat sätt än i ortens bygnadsordning är föreskrivet, må icke upphöra, om ock byggnaden eller anläggningen, vilken avtalet avser, förstöres genom brand eller annan övermäktig tilldragelse, därest inom skälig tid en i huvudsak lika beskaffad byggnad eller anläggning uppföres i stället.

Lider någon men i användandet av mark, som han äger eller med nyttjanderätt besitter, genom inträngande rötter från grannes mark, vare berättigad att borttaga dem. Lag samma vare om överhängande grenar, där de icke borttagas av ägaren inom skälig tid efter det han blivit därom tillsagd.

Å mark må ej grävas ej heller densamma belastas så, att byggnad å annas grund förlorar sitt stöd. Gräver någon å mark eller belastar densamma så, att byggnad å annans grund annorledes skadas, ersätte skadan, såvitt denna ej berott på otillräcklig grundning eller därpå att byggnaden eljest varit vårdslöst uppförd.

Kan den, som företager grävning eller annat dylikt arbete, ej utan synnerlig olägenhet eller kostnad skydda grannes byggnad, med mindre skyddsanstalter därför vidtagas å hans grund, må grannen ej förhindra sådant, men vare berättigad till ersättning för skadan.

Vill någon, då grävning eller annat dylikt arbete å grannes grund äger rum, för att skydda byggnad å sin egen grund mot skada, själv vidtaga åtgärd för byggnadens stödande, och nödgas han för sådant ändamål uppföra skyddsanstalt å den grund, där arbetet pågår, vare detta ej honom förmenat.

Hotar byggnad, mur eller annan inrättning att instörta och sålunda förorsaka granne skada, vare denne berättigad att, där ej ägaren på tillsägelse drager försorg om farans avvärjande, på ägarens bekostnad låta vidtaga därför nödiga åtgärder.

Vad här är sagt om ägare, gälle ock om innehavare, vilken på grund av sitt rättsförhållande till ägaren står i samma ansvarighet som denne.

Där någon genom uppförande av byggnad, grävning eller annorledes utövar sin rätt att nyttja grunden på sådant sätt eller under sådana omständigheter, att åtgärden uppenbarligen har till sitt väsentliga ändamål att tillskynda granne skada eller men, äge denne fordra att grunden återställes i sitt förra skick, så ock ersättning för uppkommen skada och men. Rätt att framställa dylikt anspråk vare dock förfallen efter ett år från det åtgärden vidtogs eller dess skadlighet eller menlighet blev uppenbar.

Har hus uppförts så, att det skjuter in på annans grund eller närmare denna än vad enligt lag, förordning eller byggnadsordning eller enligt stads- eller byggnadsplan är tillåtet, och har det ej skett mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet, vare granne, som icke efter det gränsen eller avståndet på ovannämnt sätt överskridits ofördröjligen däremot gjort gensaga, skyldig att tåla att byggnaden kvarstår, i händelse dess rivande, ändrande eller förflyttande skulle medföra i förhållande till olägenheten därav för grannen och husets värde oskäligt stor skada.

Grannen har rätt till en årlig ersättning för den olägenhet som han vållas av att byggnaden är belägen såsom avses i 1 mom. Ersättningens storlek fastställs av domstolen, sedan denna enligt prövning har hört de borgenärer som har panträtt i den ersättningsskyldiges fastighet. Den ersättningsskyldiges fastighet utgör pant för betalningen av ersättningen jämte ränta, enligt vad 20 kap. jordabalken stadgar. Den domstol som har dömt ut ersättningen skall utan dröjsmål anmäla denna för anteckning i lagfarts- och inteckningsregistret. (30.12.1996/1279)

Fastställd avgäld gälle för en tid av tio år, så ock därefter, intill dess densamma på sakägares ansökan ånyo bestämmes.

Ägare till registerenheter på skogsmark utanför detaljplaneområden får hugga upp en rå mellan sina enheter, om rån har huggits upp tidigare i samband med en lantmäteriförrättning och dess sträckning inte är oklar eller stridig. Rån skall huggas upp så att rålinjen går mitt i den upphuggna rågatan och tydligt kan urskiljas. Rågatan får huggas upp högst en och en halv meter bred, om inte ägarna avtalar något annat.

Om avtal inte nås om upphuggning av rån, får ägaren till en registerenhet hugga upp rån utan rågrannens samtycke efter att ha underrättat rågrannen om detta. De träd som fällts inom råområdet tillkommer ägaren till den registerenhet på vars sida av rån träden har fällts. Den som äger träden skall se till att de tas till vara.

För kostnaderna för upphuggningen av rån svarar den som hugger upp rån, om inte ägarna till registerenheterna avtalar om något annat.

En rå får huggas upp på ovan angivet sätt också inom ett område som i en stranddetaljplan enligt 10 kap. i lagen om områdesanvändning (132/1999) har anvisats för skogsbruk. (21.4.2023/773)

Ägare eller den, som med nyttjanderätt besitter jordlägenhet, vare skyldig att tåla, det granne eller annan nära boende genom hans mark, utom tomt, trädgård eller park, drager för sitt husbehov avsedd telefonledning, så ock elektrisk ledning för alstrande av ljus eller överföring av kraft, ävensom uppställa härför erforderliga stolpar, såframt det utan större olägenhet för honom kan ske och ledningen eljest ej eller endast med oskälig kostnad kan anordnas; dock skall ersättning givas för skada och olägenhet.

Vad nu föreskrivits innefattar icke ändring i stadgandena om skyldigheten att upplåta mark för grundande av ovannämnda och därmed jämförliga inrättningar på sätt om expropriation är föreskrivet.

En fastighet, byggnad eller lägenhet får inte användas så att grannarna eller de som bor eller innehar fastigheter, byggnader eller lägenheter i närheten orsakas oskäligt besvär av ämnen som är skadliga för miljön, sot, smuts, damm, lukt, fukt, buller, skakning, strålning, ljus, värme eller annan motsvarande påverkan.

Vid bedömning av hur oskäligt besväret är skall beaktas de lokala förhållandena, hur vanligt besväret är i övrigt, hur kraftigt och varaktigt besväret är, den tidpunkt då besväret uppstod samt andra motsvarande omständigheter.

Den vars verksamhet har orsakat oskäligt besvär är skyldig att se till att besväret upphör eller, om det inte är möjligt att få det att upphöra på något annat sätt, att helt och hållet upphöra med verksamheten och ersätta den skada som besväret orsakat. Om det är fråga om en miljöskada tillämpas emellertid lagen om ersättning för miljöskador (737/1994) .

Bestämmelser om tillståndsplikt för verksamhet som avses i 1 mom. finns i miljöskyddslagen (527/2014) . (27.6.2014/556)

Om besväret orsakas av verksamhet som enligt miljöskyddslagen är tillstånds- eller anmälningspliktig eller som enligt 116 § i den lagen ska anmälas för registrering, får det inte med stöd av denna lag bestämmas att besväret ska fås att upphöra. (27.6.2014/556)

Om ett besvär som beror på någon annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. kan orsaka olägenhet för hälsan, får det inte bestämmas att besväret skall fås att upphöra eller får inte ersättning dömas ut för skadan innan saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut med stöd av hälsoskyddslagen (763/1994) .

Yrkande om att ett oskäligt besvär skall fås att upphöra eller att den verksamhet som orsakar besväret skall upphöra helt och hållet samt att den skada som besväret orsakat skall ersättas skall framställas vid tingsrätten på den ort där den som vållat besväret har sin hemort eller på den ort där besväret har framträtt eller vid den tingsrätt inom vars domkrets den verksamhet som orsakat besväret är belägen.

Yrkande om att ett oskäligt besvär skall fås att upphöra eller att den verksamhet som orsakar besväret skall upphöra skall framställas senast inom tre år efter det att det oskäliga besväret framträdde.

21 § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

22 § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

23 § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

23 a § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

24 § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

25 § har upphävts genom L 4.2.2000/90 .

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ må ej tillämpas å förhållande, som lagligen tillkommit, innan denna lag trätt i kraft, sålänge förhållandet består oförändrat.