1-001/1919

Var och en har rätt att utan att myndigheterna i förväg lägger hinder för det utge tryckskrifter med iakttagande av denna lag.

Med tryckskrift förstås i denna lag varje skrift, som genom användande av tryckpress eller annat likartat medel mångfaldigats.

Vad om tryckskrift säges skall ock gälla bildliga framställningar, kartor och musikaliska kompositioner med vidfogad text, ävensom i tillämpliga delar skådespel, som offentligen uppföras, ändå att de ej utgivits i tryck.

Tryckskrift skall anses utgiven, då den blivit såld eller till salu utbjuden, eller ock blivit annorledes spridd eller utställd eller anslagen så, att allmänheten kan vinna kännedom om densamma.

Angående författares uteslutande rätt till alster av sin verksamhet och om rätt för envar att i tryck utgiva lagar och författningar samt andra offentliga handlingar gälle vad därom är särskilt stadgat, dock med iakttagande av stadgandena i 5 kap. av denna lag.

Envar finsk medborgare, som råder över sig själv och sina egendom samt åtnjuter medborgerligt förtroende, vare berättigad att idka boktryckerirörelse. Enahanda rätt tillkomme ock lagligen bildat bolag, andelslag eller förening, där rörelsen förestås av sådan person, som är behörig att idka boktryckerirörelse.

Vad i denna lag om boktryckeri stadgas, gälle ock stentryckerirörelse.

Beträffande myndiga utlänningar som har sitt hemvist i Finland samt beträffande utländska näringsidkares filialer som är registrerade i Finland tillämpas 5 §. Om ett internationellt avtal som förpliktar Finland dock inte kräver att utlänningarna i fråga skall ha sitt hemvist i Finland, skall avtalets bestämmelser tillämpas till denna del.

Dör tryckeriägare eller upplåtes hans egendom till konkurs, må rörelsen för sterbhusdelägarnas eller konkursboets räkning fortsättas under ledning av sådan föreståndare, som i 5 § är nämnd.

Den som vill inrätta ett tryckeri eller som har blivit ägare eller innehavare av ett tryckeri är skyldig att göra en skriftlig anmälan om rörelsen hos den registerbyrå som avses i lagen om folkbokföringsförvaltningen (76/84) i den kommun där tryckeriet skall inrättas eller där det är beläget. Denna anmälan skall åtföljas av en utredning om i 5 § nämnda omständigheter samt innehålla uppgift om rörelsens föreståndare och om den lokal där rörelsen skall utövas. Anmälan jämte bilagor skall inlämnas i två exemplar. (18.12.1992/1425)

Lag samma vare om tryckerirörelse skall drivas för sterbhusdelägares eller konkursbos räkning. Ombytes föreståndare eller lokal för tryckeri, skall ock därom anmälas på sätt ovan är sagt.

3 mom. har upphävts genom L 16.12.1977/959 . (16.12.1977/959)

Befinnes gjord anmälan laglig, skall däröver ofördröjligen utfärdas bevis. Av bevisets bör myndighet genast jämte det andra exemplaret av anmälningshandlingarna sända avskrift till Justitieministeriet.

5 mom. har upphävts genom L 16.12.1977/959 . (16.12.1977/959)

Idkas tryckerirörelse utan att behörig anmälan ägt rum eller av den, som icke är till rörelsens drivande berättigad, eller av bolag, andelslag eller förening, sterbhus eller konkursbo utan att behörig föreståndare antagits, vare straffet varje gång åtal sker högst femtusen mark eller fängelse i högst ett år. Tryckeriets innehavare eller den, å vilken anmälan om föreståndare ankommit, stånde därvid ansvar för tryckskrift, som från det tryckeri utlämnas, på sätt om boktryckere i denna lag stadgas.

Förestår innehavare av tryckeri ej själv detsamma, ansvare dock för tryckskrift, som under tiden därifrån utlämnats, såframt han ej till föreståndare för tryckeriet antagit behörig person och därom anmält hos myndighet, som i 7 § är nämnd.

Å varje i landet utgiven tryckskrift skola boktryckarens namn eller firma ävensom tryckningsorten och årtalet utsättas. Skrift, som, enligt vad i 18 § säges, ej är att anses som periodisk, skall ock upptaga namnet på förläggaren, där sådan finnes. Var, som häremot bryter, straffes med böter.

Vad i denna paragraf sagts gälle dock ej småtryck, såsom tillkännagivanden och formulär, som hänföra sig till affärs- och ämbetsverksamheten eller det husliga och sällskapliga livet, samt röstsedlar för allmänna val, såvida de icke innehålla annat än för valet nödiga uppgifter.

Utsätter boktryckare utan författares tillstånd dennes namn i tryckskrift, straffes med böter.

Boktryckare, som i tryckskrift uppsåtligen utsätter annat namn på författare, utgivare eller förläggare än namnet på den verklige författaren, utgivaren eller förläggaren, straffes med böter, där ej annorstädes i lag strängare straff stadgats för gärningen.

Allmän åklagare må ej väcka åtal för i 1 mom. avsett brott, om ej målsäganden anmält brottet till åtal.

Så snart tryckskrift, varå boktryckarens namn eller firma enligt 10 § bör vara utsatt, från tryckeriet utlämnats, åligger boktryckare att tillställa Justitieministeriet ett exemplar av skriften, varöver bevis skall på begäran utfärdas. Underlåtenhet att sådant exemplar avgiva straffes med böter.

Vad i denna paragraf stadgas skall dock ej äga tillämpning å tryckskrifter, som utgå från lantdagen, regeringen, av regeringen tillsatta kommittéer, kyrkomöte, ämbetsmyndigheter eller till kommunalförvaltningen hörande inrättningar, ej heller å skrift, vars innehål hänför sig uteslutande till vetenskap eller yrke.

13 § har upphävts genom L 12.6.1980/421 .

Författare, utgivare och förläggare av tryckskrift äge rättighet att densamma själva eller genom andra försälja eller annorledes sprida.

Bokhandel vare envar, som åtnjuter medborgerligt förtroende, berättigad att idka med iakttagande av vad om rätt att idka handelsrörelse är stadgat. Lag samma vare om bolag, andelslag och förening, där rörelsen förstås av behörig person. Vad här är sagt, gälle ock rätt att hålla allmän läsesal och lånebibliotek.

Finsk medborgare, som åtnjuter medborgerligt förtroende, må, efter gjord anmälan hos i 7 § nämnda myndighet å sin boningsort, idka försäljning av tryckskrifter i landet såsom kolportör. Befinnes gjord anmälan laglig, skall om densamma ofördröjligen utfärdas bevis.

Såsom kolportör vare ej den att anse, vilken endast tillfälligtvis försäljer eller annorledes sprider tryckskrift, utan att idka rörelsen såsom verkligt yrke, ej heller den, vilken som näring bedriver kringbärande och kungörande genom anslag av tidningar samt affischer och andra dylika tillkännagivanden.

Beträffande utlänningar som har sitt hemvist i Finland tillämpas 16 §. Om ett internationellt avtal som förpliktar Finland dock inte kräver att utlänningarna i fråga skall ha sitt hemvist i Finland, skall avtalets bestämmelser tillämpas till denna del.

Idkar någon näring, som i 15 och 16 §§ omförmäles, utan behörig anmälan, vare straffet böter högst femhundra mark.

Den, som säljer eller annorledes sprider tryckskrift, varå i 10 § stadgad uppgift om boktryckarens namn eller firma om tryckningsorten eller årtalet saknas, straffes med böter. Säljer eller sprider någon annorledes tryckskrift, varå honom veterligen boktryckarens eller förläggarens namn eller firma eller tryckningsorten eller årtalet oriktigt uppgivits, vare lag samma, där ej enligt allmän lag strängare ansvar å gärningen bör följa.

Tidningar och tidskrifter, som äro avsedda att under bestämd titel och i nummerföljd samt efter längre eller kortare mellantider, dock minst fyra gånger om året, utkomma, skola enligt denna lag såsom periodiska tryckskrifter anses.

Med periodisk tryckskrift jämställs löpsedlar, reklambilagor och övriga liknande tryckalster, vilka höra till tryckskriftens respektive nummer eller häfte. (13.12.1974/909)

Den som är förläggare för en periodisk tryckskrift skall göra en förhandsanmälan om att den periodiska tryckskriften ges ut. Angående förläggaren och förhandsanmälan gäller vad som i 2 kap. sägs om boktryckare och anmälan om hans rörelse. Förhandsanmälan skall med undantag från 7 § göras hos myndigheten på den ort där tryckskriften kommer att ges ut. I anmälan skall också nämnas skriftens namn och orten där den trycks, hur ofta skriften kommer att ges ut samt av vilket tryckeri den kommer att tryckas, liksom även den person som i egenskap av huvudredaktör övervakar utgivningen av skriften och bestämmer om dess innehåll. (2.4.1993/308)

Såsom huvudredaktörer må flere personer betecknas endast om i anmälan uppgives, över vilken avdelning av skriften envar av dem har att utöva inseende.

Önskar förläggare av periodisk tryckskrift däri vidtaga förändring i något av de uti 1 mom. omförmälda häseenden, skall, innan nytt nummer eller häfte därav utkommer, om förändringen anmälas på sätt ovan är nämnt.

Utgives periodisk tryckskrift, innan anmälan skett i överensstämmelse med vad här ovan stadgas, straffes förläggare ävensom huvudredaktör och boktryckare, om desse därom ägt vetskap, med böter.

Angående i denna paragraf gjorda anmälningar vare myndighet skyldig att utfärda bevis.

Är huvudredaktör för någon tid hindrad att sitt åtagande fullgöra, vare i hans ställe förläggaren ansvarig, såframt han ej om ställföreträdare för huvudredaktören gjort anmälan, som i 9 § är stadgad.

Endast den som är myndig kan vara huvudredaktör för en periodisk tryckskrift.

Å varje nummer eller häfte av periodisk tryckskrift skall huvudredaktörens namn finnas utsatt. Saknas uppgift härom, straffes huvudredaktören med böter högst femhundra mark.

Var som, utan att därtill vara berättigad, är förläggare av eller huvudredaktör för periodisk tryckskrift, straffes såsom i 8 § stadgas om idkare av tryckerirörelse. Fullgöres huvudredaktörens åliggande i själva verket av annan person än den, som uppgivits såsom huvudredaktör, straffes den sistnämnde, om den falska uppgiften med hans samtycke meddelats, samt den verklige huvudredaktören likasom ock förläggaren, i händelse han om saken haft vetskap, med böter högst femtusen mark eller fängelse i ett år.

Kungörelser och andra meddelanden, som av domstol eller annan offentlig myndighet skola bringas till allmän kännedom, är huvudredaktör för periodisk tryckskrift, som upptager annonser, förpliktad att, på vederbörandes begäran, mot vanlig annonsavgift införa i ettdera av de två närmaste numren av skriften. Underlåtenhet härav straffas med böter högst trehundra mark; och må rätten vid lämpligt vite ålägga den tredskande att sin skyldighet fullgöra.

Offentlig myndighet eller enskild person, som finner sig vara i periodisk tryckskrift kränkt eller önskar beriktiga däri rörande myndigheten eller personen gjort meddelande, äge rättighet att få i skriften infört ett genmäle å det gjorda meddelandet, såvida genmälet är undertecknat av den, å vars vägnar detsamma avgives och icke är av kränkande eller brottsligt innehåll. Genmälet skall i ettdera av de två nummer, som efter mottagandet närmast utkomma, i textavdelningen införas med samma tryck, som använts i det bemötta meddelandet, samt därför kostnadsfritt upplåtas ett lika stort utrymme, men för det överskjutande erlägges betalning, motsvarande lägsta annonsavgift. Dock må avgift ej beräknas för genmäle, då detsamma icke överstiger femtio rader.

För underlåtenhet att slikt bemötande införa böte huvudredaktören högst femhundra mark, och må rätten vid lämpligt vite ålägga den tredskande att sin skyldighet fullgöra.

Ej må någon utan vederbörligt tillstånd i tryck utgiva högsta regeringsmyndigheternas protokoll och handlingar, vilka enligt givna föreskrifter ej få offentliggöras, eller uppgifter om mellan regeringen och utländsk makt försiggångna förhandlingar, vilka böra hållas hemliga, ej heller till ärende, som å Statskontoret eller Finlands Banks eller annan myndighets handläggning ankommer, hörande handlingar, såvitt de enligt allmänt stadgande böra hållas hemliga, förrän tjugufem år efter protokollets eller handlingens datum eller förhandlingen förflutit.

Envar have rätt att utan särskilt tillstånd i tryck offentliggöra lantdagens protokoll vid offentligt sammanträde samt redogörelse för vad vid förhandlingarna förelupit.

Bevis och orlovssedlar må ej utgivas i tryck utan den persons samtycke, som de angå, ej heller enskilda brev, som ej höra till rättegångsmål, utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd förrän tjugu år efter författarens död.

Av prästerskapet eller annan myndighet utfärdade, själavården eller kyrkotukten rörande handlingar, så ock vid fängelse eller sjukhus förda anteckningar och läkares intyg må icke, såvitt de angå enskilda personer, offentliggöras utan att den, vilken handlingen gäller, sådant medgiver eller lag eller författning därtill föranleder.

Vid utgivandet i tryck av nedan nämnda handlingar skall iakttagas följande bestämningar:

Var, som bryter mot vad i 26 § stadgas eller utan tillstånd i tryck utgiver lantdagens förhandlingar, som försiggått inom slutna dörrar, eller lantdagsutskotts förhandlingar eller aktstycken, som genom beslut förklarats för hemliga, straffes med böter från och med femtio till och med tvåtusen mark eller fängelse i högst två år.

Den, som överträder vad i 28 och 29 §§ stadgas, straffes med böter.

Överträdelse, som nämnes i 28 § samt i 29 § 3 och 4 punkter, må ej åtalas av allmän åklagare, där icke målsäganden anmält saken till åtal.

För handling, vars straffbarhet grundar sig å innehållet i utgiven tryckskrift, ansvare den eller de, vilka enligt strafflagen äro att såsom gärningsmän eller delaktige anses.

Är huvudredaktör icke jämlikt 31 § underkastad ansvar för brott, som begåtts genom innehållet i periodisk tryckskrift, straffes för vållande till missbruk av tryckfriheten med böter eller fängelse ej över ett år, där han ej gitter visa att han till förbrytelsens förebyggande iakttagit all den aktsamhet, som på honom ankommit.

Har författare till icke-periodisk tryckskrift eller till uppsats eller annons i periodisk tryckskrift namngivit sig, må utgivare eller huvudredaktör kunna, där synnerliga skäl äro, från straff frikallas.

Varder i periodisk tryckskrift tidigare offentliggjort, till innehållet förgripligt tillkännagivande kungjort, med angivande varifrån tillkännagivandet tagits, vare med avseende å huvudredaktör, som handlat i god tro, lag samma, som i 1 mom. är sagt.

Begås brott genom innehållet i utgiven tryckskrift, varå författaren, utgivaren eller, i fråga om periodisk skrift, huvudredaktören ej finnes angiven eller med förläggarens vetskap är oriktigt angiven, och gitter förläggaren ej visa för skriften ansvarig författare, utgivare eller huvudredaktör, som befinner sig eller vid den tid skriften utgavs befann sig i landet, straffes förläggaren, där han ej på grund av 31 § är underkastad straff för brottet, med böter eller fängelse ej över ett år.

Saknas å icke-periodisk tryckskrift, vars innehåll är förgripligt, jämväl föreskriven uppgift om förläggaren, eller å brottslig periodisk skrift uppgift om huvudredaktören, eller är förläggaren eller huvudredaktören med boktryckarens vetskap oriktigt uppgiven och förmår boktryckaren ej visa någondera av dem eller annan av de i 1 mom. nämnda personer, som är för skriften ansvarig, straffes boktryckare såsom om förläggare är sagt.

Samma lag vare om bokhandlare eller annan, som sprider förgriplig tryckskrift, varå de i 10 § stadgade uppgifter om boktryckarens namn eller firma, tryckningsorten eller årtalet alls icke finnas eller honom veterligen äro oriktiga, där han ej kan visa förläggare eller annan av de i 1 mom. omförmälda personer. Vad nu är stadgat, äge ock tillämpning å innehavare av allmänt läse- och lånebibliotek.

Vad i denna lag stadgas om författare, gälle ock om översättare av annans skrift.

Var, som låter offentligt uppföra skådespel av förgripligt innehåll, vars författare icke är namngiven, stånde ansvar såsom i 34 § om förläggare är sagt.

Är tryckskrifts innehåll brottsligt, varde skriften dömd förbruten på sätt i 17 § 2 kap. strafflagen stadgas.

Har vid utgivande av tryckskrift stadgandena i 10, 11, 22 eller 30 § i denna lag överträtts, kan tryckskriften även dömas förbruten. (16.2.1973/142)

Innefattar en periodisk tryckskrifts innehåll ett brott som nämns i 12 kap. eller 17 kap. 1 § strafflagen, eller innehåller en sådan tryckskrift upprepade gånger bilder som det enligt 17 kap. 18 § strafflagen är straffbart att sprida, kan domstolen dra in tryckskriften för en tid av högst ett år, om inte indragningen utgör en oskälig påföljd med beaktande av brottets art och övriga omständigheter. (24.7.1998/567)

Då innehållet i periodisk tryckskrift innefattar sådant brott, som i 3 momentet säges, vare justitieministeriet berättigat att förordna om indragning av tryckskriften tillsvidare. Sådant förordnande skall underställas domstols prövning senast inom åtta dagar efter det förordnandet utfärdats; har förordnandet ej inom nämnda tid underställts domstols prövning, skall detsamma återgå. Varder ej stämning begärd inom fjorton dagar efter det förordnandet av rätten fastställts eller fullföljes icke på dag, som i lagligen utfärdad stämning utsetts, talan i saken, förklare rätten förordnandet hava förfallit. Visas det att laga hinder för stämningens delgivande mött, utsatte rätten ny tid för målets handläggning, och äge förbudet bestånd.

Då förordnande om indragning av tryckskrift utfärdats, skall indragningen anses gälla även annan tryckskrift, som utgives för att ersätta den indragna tryckskriften.

Den, som med vetskap därom, att tryckskrift dömts förbruten, säljer eller annorledes sprider skriften, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gälle den, vilken fortfarande utgiver indragen tryckskrift eller under indragningstiden utgiver annan tryckskrift, avsedd att ersätta den indragna, eller, med vetskap om att skriften är av sådan beskaffenhet, säljer eller annorledes sprider den eller låter tillställa prenumeranterna annan tryckskrift i den indragnas ställe.

Utgiver någon med vetskap därom, att tryckskrift dömts förbruten, ny upplaga av skriften eller sådana stycken därav, som ansetts vara förgripliga, straffes som i 1 momentet sägs, och gälle i fråga om den nya skriften vad om förbrytelse genom tryckskrift är stadgat.

Vad ovan stadgats, skall tillämpas även om utslag, varigenom tryckskrift dömts förbruten eller indragen, ej vunnit laga kraft.

I fråga om ersättande av skada som förorsakats av tryckskrifts innehåll skall skadeståndslagen (412/74) tillämpas. Förläggare och utgivare svara likväl enligt 3 kap. skadeståndslagen även för de författares förfarande, som icke äro i arbetstagares ställning, men få arvode för sin skrift.

Justitieministeriet åligger att övervaka efterlevnaden av denna lag.

Justitieministeriet skall granska, att i 7 och 19 §§ nämnda anmälningar samt i 12 § åsyftade tryckskrifter och i 51 § nämnda förteckningar blivit insända.

Justitieministeriet skall åt enskilda personer på begäran utfärda bevis angående tryckalster.

Befinnes att utkomna tryckalster äro till sitt innehåll förgripliga eller att överträdelse av presslag eljest ägt rum, förordne justitieministeriet om åtal och av vem det bör väckas. Då sådant brott kommer till allmän åklagares eller polischefs kännedom, göre denne därom anmälan hos justitieministeriet.

Justitieministeriet äger, där skäl därtill förefinnes, bestämma om tryckalsters beläggande med kvarstad. Allmän åklagare och polischef äge rätt att, där tryckalster är till sitt innehåll förgripligt, verkställa kvarstad utan justitieministeriets förordnande, men bör han senast inom ett dygn göra anmälan om kvarstaden hos justitieministeriet, som underställer densamma domstols prövning på sätt i 44 § stadgas eller, därest ministeriet icke anser skäl för kvarstaden föreligga, förordnar om dess upphävande.

Där brottet ej hör under allmänt åtal, må kvarstad verkställas endast på målsägandens begäran.

Har åtal blivit väckt, må endast domstol förordna om kvarstad.

Kvarstad å tryckskrift verkställes genom dess tagande i förvar eller, där sådant ej lämpligen kan ske, genom dess utmärkande med myndighets insegel eller på annat sådant sätt, att uppenbart synes, det kvarstad ägt rum. Kvarstad skall omfatta alla i författares, utgivares eller huvudredaktörs, förläggares, boktryckares samt bokhandlares eller annan spridares värjo befintliga exemplar av tryckskrift, dock ej till större del än de blad, nummer eller häften, som föranlett kvarstaden. Kvarstaden må ock kunna utsträckas till plåtar och andra apparater, som varit bestämda för mångfaldigandet av tryckskrift. Finnes blott någon del av tryckskrift förgriplig och kan däremot svarande del utan svårighet avskiljas från plåten eller apparaten, må kvarstaden utsträckas blott till sådan del av plåt eller apparat.

Kvarstaden skall underställas den rätt, som jämlikt 49 § är behörig att upptaga huvudsaken, senast å första rättegångsdag tre dagar efter det kvarstaden verkställts, eller, där kvarstaden skett å annan ort, senast inom åtta dagar efter det kvarstaden ägde rum. Har kvarstaden ej underställts rättens prövning inom tid, som ovan nämnts, eller har rätten ej inom fyra dagar efter den, då saken hos rätten anmäldes, fastställt eller upphävt kvarstaden, må kvarstaden återgå.

Varder ej stämning begärd inom fjorton dagar efter det kvarstad av rätten fastställts, eller fullföljer ej åklagaren eller målsägande å dag, som i lagligen utfärdad stämning utsatts, talan i saken, förklare rätten kvarstaden hava förfallit. Visas det att laga hinder för stämningens delgivande mött, utsätte rätten ny tid för målets handläggning, och äge kvarstaden bestånd.

Över rättens beslut, varigenom kvarstad fastställts, må klagan föras genom särskilda besvär, men kvarstaden förblive utan hinder därav i kraft.

Den, som med vetskap därom, att kvarstad å tryckskrift ägt rum, säljer eller annorledes sprider sådan skrift, straffes med böter eller fängelse ej över sex månader.

Finnes skådespel eller annan scenisk framställning vara till sitt innehåll förgriplig, åge Justitieministeriet tillsvidare förbjuda fortsättning eller förnyande av dess uppförande. Har blott enskild person blivit kränkt, må förbud utfärdas endast på målsägandens begäran.

Om förbund, som i 1 mom. är nämnt, gälle i övrigt vad i 42 § 3 mom. samt 44, 45 och 46 §§ om kvarstad stadgats.

Låter någon, med vetskap om meddelat förbud, uppföra skådespel, straffes såsom i 47 § säges.

Åtal för brott, vilkas straffbarhet grundar sig på innehållet i en offentliggjord tryckskrift, och överträdelse av stadgandena i denna lag, skall upptas vid den tingsrätt inom vars domkrets den i åtalet avsedda skriften har tryckts eller det däri avsedda skådespelet har uppförts. Om en tryckskrift saknar uppgift om tryckningsorten, eller om uppgiften är oriktig, eller om skriften är tryckt i utlandet, betraktas som tryckningsort den ort där skriften blivit spridd. Åtal rörande försummad anmälningsskyldighet skall dock behandlas av tingsrätten på den ort där anmälningsskyldigheten bort fullgöras.

Utan hinder därav att den eller de, vilka bort i anledning av åtal för innehållet i tryckskrift svara, avlidit eller icke kunna anträffas, eller ett åtal av annan orsak ej kan mot dem väckas, må påstående, att skriften skall dömas förbruten, av domstolen prövas.

Bokhandlare eller annan, som låtit till landet i och för spridning införa i utlandet tryck skrift, vare pliktig att, innan skriften från vederbörande tullanstalt utlämnas, inlämna till tullanstalten egenhändigt underskriven förteckning, upptagande skriftens titel, tryckningsår, tryckningsort och författarens namn, för så vitt de i skriften upptagas. Sagda förteckning bör av tullanstalt insändas till Justitieministeriet.

Vad nu är sagt, skall dock ej äga tillämpning å småtryck.

Justitieministeriet äge rätt att på ansökan befria bokhandlare från ovan stadgade anmälningsplikt samt förordna, vad i sådant fall bör iakttagas beträffande anmälan om tryckskrift.

Har i utlandet tryckt skrift, vars innehåll är förgripligt, blivit spridd, och kan författaren eller, i fråga om periodisk tryckskrift, huvudredaktören eller ock skriftens utgivare eller förläggare icke här i landet ådömas ansvar för det genom skriften begångna brottet, straffes den, som infört skriften, därest ej omständigheterna vidhandengiva, att skriftens innehåll icke kunnat vara honom bekant, såsom om förläggare, samt försäljare eller annan spridare av skriften på sätt om sådan i 34 § säges; och vare skriften dömd förbruten vad i 37 § 1 mom. stadgas.

Angående kvarstad å skrift, som är tryckt i utlandet och vars innehåll är förgripligt, samt därav föranlett åtal vare lag som i 7 kap. säges; beträffande rättegången i tryckfrihetsmål gälle stadgandena i 8 kap. av denna lag.

Mål och ärenden, som vid denna lags trädande i kraft äro vid överstyrelsen för pressärendena anhängiga, skola, där icke åtgärd i dem på grund av denna lag förfaller, överföras till Justitieministeriet. Tiden för vidtagande av åtgärder i ärenden, som omförmälas i 7 kap. av denna lag och tidigare handlagts av överstyrelsen för pressärendena, skall räknas från den dag, då handlingarna tillhandakommit Justitieministeriet.