Förordning om införande av strafflagen
Uppdaterad- Ämnesord
- Strafflag
- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Justitieministeriet
- Meddelats
- Anmärkning
- rubrik ändrats genom L 515/1948
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1889/39-101/ajantasa/2003-06-13/swe
Wi Alexander den Tredje, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc., etc, etc. Göre veterligt: På Finlands Ständers underdåniga framställning och sedan ny allmän strafflag för Storfurstendömet äfvensom förordning om verkställighet af straff under denna dag utfärdats, vele Wi om införande af strafflagen och hvad i afseende derå skall iakttagas härigenom i nåder förordna som följer:
1 §
Den allmänna strafflag och förordning om verkställighet af straff, hvilka nu blivit gillade och antagna, skola, tillika med hvad i denna förordning stadgas, träda i gällande kraft den 1 Januari 1891. Samma dag skola Missgernings- och Straffbalkarne i 1734 års lag samt alla de stadganden, hvilka förklara eller ändra något i sagda balkar eller tillägga något till dem, upphöra att gälla. Lag samma vare om förordningen angående verkställighet af frihetsstraff af den 26 November 1866.
Samma dag skola ock alla de uti öfriga balkar af 1734 års lag, eller i särskilda lagar, författningar, eller vitesförbud gifna straffbestämningar för brott, å hvilka i strafflagen straff äro satta, upphöra att gälla, dock med de undantag, hvilka i 2 § nämnas.
Hvad i denna förordning här nedan stadgas, skall ock från den dag, som sägs i 1 mom., utesluta tillämpning af äldre föreskrift, hvilken deremot strider.
2 §
Till efterrättelse skall framgent lända, hvad landtdagsordningen, kyrkolagen och sjölagen föreskrifva om vissa i dem nämnda brott, samt strafflagen för finska militären och särskilda författningar innehålla om brott af dem, hvilka äro i finsk krigstjenst eller eljest lyda under sistsagde lag, äfvensom bestämningarna i särskilda författningar om förmans å 7 § i 1 kap. Utsökningsbalken och 26 § 10 kap. Rättegångsbalken grundade rätt att ålägga vissa straff för försummelser af tjenstemän, så ock stadgandena om bestraffning af vissa förseelser utaf ungdom vid skolor er universitetet.
Bestämningarna i denna strafflag skola icke tillämpas å brott, begångna af dem, hvilka höra till rysk i Finland förlagd krigsstyrka, och ej heller beröra hvad som finnes stadgadt angående vissa förbrytelser af personer, hörande till grekisk-ryska andliga ståndet.
3 § (13.6.2003/539)
3 § har upphävts genom L 13.6.2003/539 .
4 §
Från och med den dag, då strafflagen trädt i gällande kraft, skall iakttagas:
att de i äldre lag stadgade straffen fridlöshet, hudstrykning, begagnande af halsjern vid ådömdt arbete, utställande att skämmas, kungörelse i kyrka om brottet, annat skamstraff och afbön ej vidare få någon ådömas, och, i fall något af dem vore förbrytare ådömdt, ej heller verkställas, så ock att förordnande om vanhederlig begrafning i eller utom kyrkogård af förbrytares lik hvarken må meddelas eller verkställas;
att landsförvisning icke må någon ådömas och ej heller verkställas, samt att, när brott, hvarom slutlig dom ej fallit, enligt äldre lag straffas endast med landsförvisning, strafflagen bör tillämpas, om den innehåller straff för brottet;
att ärans förlust och förlust af medborgerligt förtroende ej må någon ådömas efter äldre lag, men att, när brott är i äldre lag belagdt med någotdera af dessa straff, och strafflagen för dylikt brott bestämmer förlust af medborgerligt förtroende, till sådan påföljd skall dömas efter strafflagen;
att spö- eller risstraff, hvilket i äldre lag är ovillkorligen eller i stället för böter stadgadt, ej får någon ådömas, ej heller verkställas, utan fängelse efter strafflagen bör i stället derför åläggas i tre gånger så lång tid, som det fängelse vid vatten och bröd, hvilket enligt äldre lag skulle svarat emot spö- eller risstraffet;
att i stället för fängelse vid vatten och bröd, hvilket i äldre lag är ovillkorligen föreskrifvet eller hvartill böter, ådömda på grund af sådan äldre lag, som nu blifvit upphäfd, borde förvandlas, skall dömas till fängelse efter strafflagen i tre gånger så lång tid, som den i äldre lagen för brottet stadgade tiden för fängelset vid vatten och bröd;
att der böter, hvilka ådömas på grund af strafflagen, sammanträffa med sådant fängelse, som enligt 4 och 5 punkterna träder i stället för ovillkorligt spö- eller risstraff eller ovillkorligt fängelse vid vatten och bröd, det högsta bötesbelopp, som enligt 5 § 2 kap. strafflagen motsvarar sagda fängelsestraff, bör läggas till de ådömda böterna och sammanlagda bötesbeloppet sedan efter nämnda lagrum förvandlas till fängelse;
att der böter, ådömda på grund af strafflagen, sammanträffa med böter, hvilka nämnas i 4 eller 5 punkterna, förvandlingsstraffet bör beräknas efter den grund, som i 6 punkten för der nämndt fall stadgas;
att i stället för fängelse vid vatten och bröd, hvartill böter enlig äldre lag, som nu icke blifvit upphäfd, borde förvandlas, skall dömas till fängelse enligt 5 § 2 kap. strafflagen;
att i stället för sådant fängelse, som enligt äldre lag borde ovillkorligen eller i stället för böter eller vite åläggas någon, så ock i stället för sådant arbete, som vid förvandling af böter eller vite borde träda i stället för fängelse, skall dömas till fängelse efter strafflagen, dock att det fängelsestraff, der brottet är begånget före den dag, då strafflagen blifvit gällande, ej må sättas högre ån det fängelse, som enligt äldre lag kunnat i sådant fall ådömas; samt
att de i den äldre lagen stadgade frihetsstraff, efter dessas beskaffenhet och föreskrifterna i denna förordning, motsvaras af de i strafflagen föreskrifna tukthus- och fängelsestraff.
StraffL 39/1889 2 kap. 5 § har upphävts genom L 550/1999 .
5 §
Vid tillämpning af sådan äldre lag eller författning, som genom denna förordning icke blifvit upphäfd, skall, utom hvad i 4 § stadgas, iakttagas:
att hvarje i sådan äldre lag gjord hänvisning till straffbestämning, som enligt 1 § upphör att gälla, skall anses såsom hänvisning till strafflagen, om der straff finnes utsatt å brott, för hvilket hänvisningen är gifven, men eljest förfalla;
att föreskrift derom att vid sammanläggning af straff i vissa fall ensaks- och vitesböter skola förfalla, upphör att gälla i fråga om brott, som föröfvats efter den dag, då strafflagen blifvit gällande; samt
att der strafflagen stadgar, att viss föreskrift ej må tillämpas å brott, som är jemförligt med dem, hvilka nämnas i 41, 42, 43 och 44 kapitlen, såsom sådant brott skall anses hvarje förbrytelse, hvilken i äldre lag är belagd med endast böter eller fängelse i högst sex månader.
6 §
Vid äldre lags tillämpning uti de i 3, 4 och 5 §§ omtalade fall skall för öfrigt iakttagas:
att böter och viten tillfalla kronan; så ock förbrutet gods, hvilket ej bör tilldömas målsegande;
att till förlust af arf eller arfsrätt för brott icke får dömas i andra fall, än i 6 kap. Ärfdabalken omförmälas;
att hvad i strafflagen är stadgadt, uti 3 kap. om grunder, hvilka utesluta eller minska straffbarhet, i 4 kap. om försök, i 5 kap. om delaktighet, i 6 kap. om återfall, i 7 kap. om sammanläggning af straff, i 8 kap. om rätt att åtala brott och att verkställa ådömdt straff, samt i 9 kap. om skadestånd, bör tillämpas, der ej brottet eller brotten föröfvats förr än strafflagen trädt i gällande kraft och den äldre lagen är mildare;
att rätt att åtala brott och att verkställa ådömdt straff skall, när straff för brottet finnes utsatt i strafflagen och äldre lag icke är mildare, förfalla inom den tid, då sådan rätt, med hänsigt till det i strafflagen för brottet utsatta straff, enligt strafflagen förfaller; samt
att hvad äldre lag innehåller om skadestånds förvandling till kroppsstraff eller till arbete i allmän arbetsinrättning icke får tillämpas.
7 § (17.11.1939/405)
7 § har upphävts genom L 17.11.1939/405 .
8 § (1.6.1973/459)
8 § har upphävts genom L 1.6.1973/459 .
9 § (19.11.1943/893)
9 § har upphävts genom L 19.11.1943/893 .
10 § (19.11.1943/893)
10 § har upphävts genom L 19.11.1943/893 .
11 §
Klandras det, som visas vara genom snatteri, stöld, rån eller utpressning afhändt dess förre innehafvare, och styrker den, som omhänderfått tinget, att han på god tro erhållit det; gifve ändå ut det, som klandras, utan lösen, och söke skadestånd af sin fångesman eller den, genom hvars brott han erhållit tinget.
12 § (13.6.2003/539)
12 § har upphävts genom L 13.6.2003/539 .
13 § (12.6.1959/260)
13 § har upphävts genom L 12.6.1959/260 .
14 § (24.8.1990/770)
Allmän åklagares åtalsrätt bestäms enligt den lag som gäller när åtal väcks.
Allmänna åklagaren får likväl inte utan målsägandens åtalsbegäran väcka åtal för ett brott som har begåtts under den tidigare lagens giltighetstid och för vilken åklagaren enligt den tidigare lagen inte fick väcka åtal utan sådan begäran, trots att sådan begäran inte förutsätts enligt den nya lagen. Om målsägandens rätt att återkalla sin åtalsbegäran gäller också i detta fall vad som stadgas i 1 kap. 16 § 2 mom. lagen om rättegång i brottmål (689/1997) . (11.7.1997/691)
15 § (11.7.1997/691)
15 § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
15 a § (11.7.1997/691)
15 a § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
15 b § (11.7.1997/691)
15 b § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
15 c § (11.7.1997/691)
15 c § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
15 d § (11.7.1997/691)
15 d § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
16 § (11.7.1997/691)
16 § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
17 § (11.7.1997/691)
17 § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
18 § (11.7.1997/691)
18 § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
19 § (11.7.1997/691)
19 § har upphävts genom L 11.7.1997/691 .
20 § (30.4.1987/450)
20 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
21 § (18.2.1966/85)
21 § har upphävts genom L 18.2.1966/85 .
22 § (30.4.1987/450)
22 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
23 § (30.4.1987/450)
23 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
23 a § (30.4.1987/450)
23 a § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
24 § (30.4.1987/450)
24 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
25 § (19.7.1974/614)
25 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
26 § (30.4.1987/450)
26 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
27 § (30.4.1987/450)
27 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
28 § (30.4.1987/450)
28 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
29 § (30.4.1987/450)
29 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
30 § (30.4.1987/450)
30 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
30 a § (30.4.1987/450)
30 a § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
31 § (30.4.1987/450)
31 § har upphävts genom L 30.4.1987/450 .
32 § (19.7.1974/614)
32 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
33 § (19.7.1974/614)
33 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
34 § (19.7.1974/614)
34 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
35 § (19.7.1974/614)
35 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
36 § (19.7.1974/614)
36 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
37 § (19.7.1974/614)
37 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
38 § (19.7.1974/614)
38 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
39 § (19.7.1974/614)
39 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
40 § (19.7.1974/614)
40 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
41 § (19.7.1974/614)
41 § har upphävts genom L 19.7.1974/614 .
41 a §
1 mom. har upphävts genom L 30.4.1987/450 . (30.4.1987/450)
2 mom. har upphävts genom L 19.7.1974/614 . (19.7.1974/614)
42 §
Med ändring af 6 § 1 kap. Utsökningsbalken och upphäfvande af kungörelsen den 7 Februari 1791, skall gälla, att, om någon inför Kejsaren och Storfurstens befallningshafvande brukar ohöfliga eller håniska ord emot sin vederpart, eller gör oljud eller brister ut i svordom, Kejsaren och Storturstens befallningshafvande har makt att fälla honom till böter, högst etthundra mark. Är brottet svårare; skall det skjutas under domaren.
43 § (17.1.1969/29)
43 § har upphävts genom L 17.1.1969/29 .
44 §
Första momentet i förordningen den 4 Mars 1873, innefattande ändring af 21 § 10 kap. Rättegångsbalken, skall erhålla följande förändrade Indelse:
Brott och missgerningsmål, svårare och mindre, ransakas och dömas der gerningen är gjord, ehvad Rätt han eljest hörer till, som brutit. Hafver någon å flera ställen gjort missgerning; ransake och pröfve domaren å hvarje ort om han till gerningen är saker samt utsätte det straff, hvartill han derför anses förfallen; och varde straffen, efter de i 7 kap strafflagen stadgade grunder, sammanlagde af den Rätt, der förbrytaren sist lagföres. Äro alla brotten ringa; dömes för hvartdera der det skett.
45 § (29.4.1926/117)
45 § har upphävts genom L 29.4.1926/117 .
46 § (31.8.1978/661)
46 § har upphävts genom L 31.8.1978/661 .
47 §
Böter, hvilka enligt strafflagen ådömas någon, skola, liksom de i 6 § omnämnda böter och viten, tillfalla kronan.
Å Kejsaren och Storfursten ankommer att förordna om fördelning af böter, viten och sådant förbrutet gods, som tillfaller kronan, samt bestämma den ersättning, som tillbör inrättning, menighet eller tjensteman för den andel desse förut åtnjutit i böter, viten och dylikt gods.
48 §
Kongl. brefven den 22 Mars 1803 och den 4 April 1807 med flera författningar, genom hvilka åt hofrätter och Senatens Justitiedepartement medgifvits rättighet att mildra straff och hemställa om skärpning af straff, upphäfvas; och skall sådan straffmildring bero allenast af nåd, efter som i grundlag sägs.
Ikraftträdelsestadganden
17.11.1939/405:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
19.11.1943/893:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.
10.1.1947/1:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1947.
1.7.1948/515:
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1948.
12.6.1959/260:
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1959.
18.2.1966/85:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
1.4.1966/197:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
17.1.1969/29:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1969.
16.2.1973/139:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.
1.6.1973/459:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
19.7.1974/614:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1974.
3.6.1976/461:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
31.8.1978/661:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.
25.3.1983/329:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
Regeringens proposition 86/81, Andra lagutsk. bet. 14/82, Stora utsk. bet. 257/82
30.4.1987/450:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Regeringens proposition 14/85, Lagutsk. bet. 9/86, Stora utsk. bet. 230/86
23.3.1990/301:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Regeringens proposition 79/89, Lagutsk. bet. 17/89, Stora utsk. bet. 2/90
24.8.1990/770:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Regeringens proposition 66/88, Lagutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 56/90
19.4.1991/698:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.
Har allmän åklagare före ikraftträdandet väckt åtal för ett brott som han fick åtala enligt den tidigare lagen, får han fortsätta åtalet även sedan lagen har trätt i kraft.
Regeringens proposition 40/90, Lagutsk. bet. 15/90, Stora utsk. bet. 314/90
12.12.1996/1059:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997.
RP 109/1996 , LaUB 16/1996, RSv 206/1996
11.7.1997/691:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
Målsägandens rätt att väcka åtal bestäms enligt den lag som är i kraft när han framställer sitt straffyrkande.
RP 82/1995 , LaUB 9/1997, RSv 98/1997
13.6.2003/539:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
RP 44/2002 , LaUB 28/2002, RSv 261/2002