2-000/1734

1 kap. har upphävts genom F 26.10.1916/82 .

1 § har upphävts genom L 13.2.1920/26 .

2 § har upphävts genom L 13.2.1920/26 .

Nu hafver bonde bygdt hus, eller thy, som sagdt är; tå äger han them vid macht hålla. Brister något i häfd eller bygnad; bättre och böte som i 27 Cap. skils.

Rifves eller brinner en gård i by, ther bönder hvarannan för när bygdt hafva; tå skola byamän för then gård utse annan tomt, jämngod och lika stor af oskifto, om lägenhet ther til är och ligge then förra til byamark igen.

Nu vil någor flytta och bygga å bys oskifto mark, eller svinavall, och lägga sin tomt i stället ut igen; stånde thet til byamans samtycke. Vägra the honom thet; begiäre han tå skifte å Tinget, och bygge sedan å sin lott; och lyde åker, äng, och andra ägor i byn til then nya tomt, såsom the förr till then gamla legat hafva.

Är by öde, ther flere hemman äro, och vil en sitt uptaga, och the andre vilja ej bygga eller täppa med honom; nämne tå Häradshöfding några av nämnden, som tit fara, och lägga honom til så mycket af ägorna, som emot thes hemman svarar, och bäst hägnas och häfdas kan.

Nu hafver han sin del upbrukadt och afrögdt i åker och äng, och vilja the andre nyttja hvar sin ägodel; bruke tå up och rödje, som han gjordt. Och när the alle upbrukadt och bättradt sina delar som han; njute tå genom skifte hvar sin lott i åker, äng och alla ägor, som förr är sagdt. Tager någor annorledes del i by; böte, som i 10 Cap. urskils.

Text har uteslutas. Se FastighetsbildningsL 554/1995, LandsvägsL 503/2005, L om enskilda vägar 560/2018 och VattenL 264/1961 6 och 19 kap.

Led och grind, ther byaväg fram går, skola af alla grannar byggas och uppehållas. Led till egen åker eller äng må hvar för sig bygga och värda.

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 2–11 §.

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 2–11 §.

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 2–11 §.

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 2–11 §.

Hafver någor hö eller säd ute, sedan hans grannar sitt infördt hafva; tå äga the säga honom til, att han ock förer sitt in. Gitter han visa hinder och trång; tå mage the fä sitt ej insläppa, utan biuden sig til, at hielpa honom, för skiälig lön, bärga och införa, eller hö i stack, och säd i dös sätta, och therom stänga. Vil han thet icke, eller fins ej nöd och trångsmål; hafve sielf then skada, som han å sitt hö eller säd får af annars boskap, sedan honom så tilsagdt är. Säga the ej til, och skada af fä theras sker; fylle then up, och böte, som i 9 Cap. stadgas.

Står annars mans åker oskuren i vägen för then, som sin säd införa vil; säge tå honom til at undanskära. Sker thet ej; tå må han, som införa vil, then andras säd undanskära, ther skadan minst är, i band binda, och ax undanhemta, och sedan saklöst ther framåka. Är ock äng oslagen, tå skal i sådant fall både slås och undanräfsas. Far någor annorledes öfver åker eller ängsteg; böte en daler för hvar teg, och skadan åter.

Then, som af ondsko och öfverdåd, hugger sönder, rifver neder, eller förderfvar grind eller gärdesgård; gälde skadan, och böte tijo daler. Bryter eller rifver han annorledes; böte tre daler. Kastar man stång ned av annars gärdesgård; böte för hvar stång en marck. Hugger man stör af, så at gård theraf mehn får; böte för hvart par en daler, och skadan åter. Stiäl någor bort gärdesgård; gånge therom, som i Missgiernings Balken stadgas. Vare ock alt i tveböte, then tid om åker och äng täppt vara bör.

Bonde bör sin åker väl häfda och giöda, ängar rödja och vårda. Vare ock skyldig, ther så lägenhet är, och skog eller betesmark ej skadas, at efter handen uptaga och rödja til åker eller äng så mycket, som välhäfdas och brukas kan, eller böte, som i 27 Cap. sägs.

2 § har upphävts genom L 23.7.1902/31 .

3 § har upphävts genom L 23.7.1902/31 .

Hvarje åhr skal ock, ther så tarfvas, femtijo famnar ny gärdesgård uprättas, och the gamle alle vid macht hållas, så gilde som i 5 Cap. stadgadt är.

Alle hemman böra humblegård hafva, och lägge bonde goda rötter til fyratijo stänger hvart åhr, til thes the blifva tuhundrade vid helt hemman. Sker thet ej; böte för hvart åhr en daler, och lägge äntå som sagdt är, utan thet pröfvas, at humblegård ther ej läggas, eller uppehållas kan.

Länsman käre å höste Ting til them, som humblegård således ej langdt hafver, och uttage böterna innan Thome dag. Försummar thet Länsman; gifve sielf the böter ut.

Finner bonde för sig humblegård til tuhundrade stänger; hålle then vid macht, och öke, ther han gitter. Låter han humblegården förfalla; böte en daler för hvarje fyratijo stänger. Lägger han then aldele öde; böte tijo daler och rätte humblegård up igen.

Skär eller slår någor in på sin grannas åker eller ängsteg; gälde åter säd mot säd, och hö mot hö; böte ock för åverkan å hvarje teg en daler.

Sår någor å annars åkerskifte; tage han grödan, som skiftet äger. Bärgar han som sådde; böte en daler, och gifve ut thet han infördt hafver.

Intager någor sin grannas ägodel och skifte; böte tre daler, och bryte sielf up. Bryter han ej up, tå han therom varnad blifver; ligge thet i tveböte. Intager han annars del med sielfva råmärket böte sex daler, och bryte sammaledes sielf up, eller böte dubbelt. Hafver han råmärket vridit, ändradt, borttagit, eller hölgdt; plichte som sagdt är i Jorda Balkens 13 Cap.

4 § har upphävts genom L 23.3.1979/370 .

5 § har upphävts genom L 19.6.1902/19 .

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 37–42 §.

Nu kommer then fä äger, och biuder rätt för skadan, efter thy, som mätismän säga: vil then som intog, thet ej utgifva; sätte tå med vitnen så många penningar, som skadan är mäten til, eller full pant eller borgen ther före, hos någon af hans grannar, Nämndeman eller fierdingsman, och kräfve fä sitt ut med samma vitnen. Nekas thet honom äntå; lite Kronones Fogda eller Länsman til, och böte han, som qvarhåller, en daler för hvart dygn, och skadan åter. Tvistas om thet fä lagliga intagit är, och gitter ej then, som invräkt, med vitnen, andra skiäl, eller sielf sins ed visa, at han thet fä ther funnit och intagit, som sagdt är; böte sammaledes, och gälde skadan åter.]

Text har uteslutas. Se L angående ägors fredande mot skada av husdjur 47/1921 3, 10 och 37 §.

Hvar som hemliga borttager sitt fä, som af annan är intagit, hvad fä thet helst är, böte tre daler: Giör han thet med våld eller rån; plichte som skils i Missgiernings Balken.

5 § har upphävts genom L 23.3.1979/370 .

Hvilken som med vilja släpper sin boskap i annars obärgada åker, eller oslagna äng; böte för häst och gammalt nöt, eller svin tre marck, för ungnöt, get eller får tolf öre, för kid, kalf eller lam fyra öre, och skadan åter. Tiudrar man ther häst eller annat fä; vare lag samma. Är grödan afbärgad, eller sker thetta i beteshaga; vare bot hälften mindre. Låter någor drifva och valla sitt fä å annars enskilta skog eller mark; böte fierde parten. Drifver vallhion in fä; böte efter thy, som här sagdt är.

Släpper någor i byalag sitt fä, ett eller flera, i gärde, äng, hagar eller öar, förr än rätter tid är, och grannar ther om ense äro; böte fierdung emot thet, som i 6 § sagdt är, och hafve grannar macht at drifva thet ut.

Hvar som äger okynnes, eller otamt fä, thet gild gärdesgård bryter, eller flöger öfver, och skada giör i åker eller äng; gälde skadan åter. Viste han, at thet fä sådan ovana hade, eller varder han therom tilsagd, och thet äntå ej vårdar, eller fängsel ther å lägger; böte en daler: sker thet annangång, eller flera; böte dubbelt, och hvarje gång skadan åter.

1 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

2 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

3 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

Vil jordägare i by intaga något thet oskift är; säge tå alla byamän til. Vilja the ej stänga och häfda med honom; söke tå Rätten om laga skifte, och niute hvar sin del i alt, som skiftas kan. Hvar som annorlunda intager och nyttjar; hafve förverkadt sitt arbete och thet åhrets gröda til the andra jordägare, och böte fem daler för thet han så intagit och häfdadt hafver. Samma lag vare, ther skog och mark ligger odeld flera byar emellan.

5 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

Kärer någor til annan för intagor, eller annan åverkan, och then, som käres til, säger att the ägor komma honom til; pröfve Rätten först om käranden then skog och mark tå brukadt och innehaft, och ther sådant liusliga finnes, lägge han, som åverkan gjorde, thet ut, som han ingärdadt, och återställe hvad han tagit hafver, böte och som förr sagdt är. Finnes thet ej; tå skal thet, som tvistas om, i qvarstad sättas, och vid vite förbiudas. Sedan skilje Domaren them emellan om äganderätten. Tappar han saken, som åverkan gjorde; böte för våld, eller åverkan, alt som målet är til.

7 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

8 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

9 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

10 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

Ostängd mark och hiordavall måge alle, som ther i del hafva, til muhlbete nyttja, och låta ther fä sitt hvart om annat gå. Men ej må någor drifva eller valla sitt fä å annars enskilta skog eller mark, vid bot, som i 9 Cap. och 7 § sägs.

Hava the, som bo samman i en by eller flera, förent sig om boskapens vård och hiordahåll, och försummar någor thet at uppehålla; gälde then skada, som fä af hans vållande eller försummelse giör, eller får. Til vallgång skola qvinfolk brukas, ther thet ske kan, och ej gossar, vid tijo dalers bot.

3 § har upphävts genom L 23.3.1979/370 .

Tå kiäle ur jorden är, skola svin ringade vara, at the ej måge rota up gräsmarken, och vare Brofogde skyldig, at hafva noga acht ther å. Tage ock up. eller märke alla the svin, som han oringada finner, och löse ägaren them igen af honom, med två marck för hvarthera. Vil ej ägaren them lösa; stemme Brofogde honom för Rätta, och betale tå ägaren til Brofogde dubbelt för hvart svin. Försummar Brofogde thetta, böte en daler, och tage then, som vil och gitter the oringada svinen, helst han, som them å sina ägor finner, och skada lider, och niute samma rätt, som Brofogde.

Äga flere ållonskog samman; tå skola the i rättan tid sig förena, huru många svin ther kunna födas, och släppe sedan hvar in efter thy som han del i skog äger. Släpper någor flera in; hafven the andre våld att taga them up, och han böte en marck för hvart svin, och skadan åter. Äger han ej sielf så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras svin för lego intaga. Giör han thet ej; tå måge the andre hans del saklöst nyttja.

Hvar som tager annars svin för lego, skaffe them åter, eller gälde thet the värde voro, tå the togos emot. Gitter han visa, at the af sot dödt, eller förkommit af annor händelse, och finnes han ej hafva varit ther vållande til; vare saklös. Samma lag vare, ther boskap för lego til bete eller foder tages.

Löpa svin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge tå skogsägaren första och andra gången honom til, som svinen äger, at taga them bort, och hålla them ther ifrån. Finnas the ther sedan; tå må skogsägaren them uptaga, och låte goda män pröfva, hvad för them betalas skal, ther them begge ej therom åsämjer.

Släpper någor med vilja svin å annars ållonskog, som inhägnad är; hafve them til skogsägaren förverkadt. Komma svin, eller annat fä, som ållon äter, annorledes ther in; gånge ther om som i 9 Cap. urskildt är. Varda svin dräpne, eller slagne; tå bötes, och gäldes the åter, som om annat fä i 22 Cap. stadgas.

13 kap. har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

14 kap. har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

15 kap. har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

16 kap. har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

17 kap. har upphävts genom L 28.9.1951/503 .

18 kap. har upphävts genom L 28.9.1951/503 .

Bolby är gammal by, och afgärda by then, som å bolbys mark bygd är; och hafver sina ägor, inom hank och stör, af bolbyn.

Afgärda by niuter med bolby, til sin nödtorft, å thes utmarkt, timmer, gärdsel och vedbrand, näfverflät, torfskyrd, sand och lertägt, muhlbete och hiordavall för sina kreatur, så många, som vid thes loga och lado födas, så ock kiärreslåttar, som ej instängde äro, så länge bolby ej sielf vil eller kan them häfda. Han äger ock fiske och notvarp vid then strand, som ligger i hans rätta intagor och hägnader; doch må bolby ej hindras, at fiska ther utanföre i siön. Ej må afgärda by af thessa rättigheter något til annan uplåta, eller af bolbys skog och mark mer intaga, än thet han inom gård och vård, eller vissa råmärken, af ålder haft; ej eller af bolbys skog och mark, eller egna hägnader afsalu giöra. Sker annorledes; böte för åverkan, som i 10 Cap. sagdt är.

Vil bolby intaga något af sin skog och mark; tå skal then ej afgärda by stänga från utmark, muhlbete, och vatngång, vid bot, som 25 Cap. 9 § sägs; och giöre ej större intagor, än at afgärda by hafver sin nödtorft, som förr är sagdt.

Nu vilja byamän i odalby skog och utmark skifta; tå niute afgärda by, efter sitt öre eller hemmantal, hälften mindre, än bolby, och äge sedan bolbys rätt ther å: men ej må afgärda by sådant skifte söka.

20 kap. har upphävts genom L 23.7.1902/31 .

Flyga bi bort i annars skog, och följer ägaren them til stock och hol, märker samma trä, och gifver thet byamän tillkänna; hafve ingen våld honom them förtaga. Hafver bisverm satt sig i bärande och fridlyst trä; tå skal then stockas, och ej trä huggas, eller spillas, vid bot, som i 13 Cap. är sagdt. Är then i annat trä; hugge neder; och tage bi sin saklöst.

Hittar man bi å egen bolstad, eller then han äger lott i; vare hans, som hitte. Är thet landbo; niute han tridiung, och jordägaren två lotter. Hittar man them inom annars hägnad; njute ingen lott theraf: hittar man them utom hägnad, i annars skog och mark; äge tridiung, och jordägaren två lotter. Säga tvänne sig samma bi hittat; niute han thenna hittelön, som först lyste. Om then, som å annars ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om then, som med mat och bete til sig lockar annars mans bi, urskils i Missgiernings Balken.

Slår man annars fä värre, än man ville, tå man thet ur sina ägor och hägnader drifver eller intager, och dör thet theraf; gifve honom jämngodt igen, eller thes fulla värde. Dör thet ej, utan varder sargadt; tage the hem til sig och läke. Varder thet lahmt och lytt; behålle thet sielf, och gifve ägaren olytt igen, eller thes värde.

Sargar man med vilja annars fä annan tid, eller tå man thet intaga vil; läke thet såra, och böte fierdung af thes värde. Är thet häst, oxe eller ko; sätte ock genast så godt fä i stället fil hans bruk och nytto. Blifver thet fä friskt, som förr; tage hvar sitt åter jämngodt, och böte, som sagdt är.

Dräper man med våda annars fä, som ätas kan; betale värdet, och behålle thet fä sielf. För annat fä som ej matnytt är, gälde fierdung af thy thet värdt är.

Tager någor lön före, at läka eller åderlåta fä, och får thet död eller skada genom hans vållande; gälde fä åter, och behålle thet. Gitter han fulltyga, at han ej varit ther til vållande; vare saklös.

5 § har upphävts genom F 28.1.1904/16 .

Dräper man annars hund med vilja; böte tre daler. Är thet vallhund, jagthund, eller bunden gårdshund; böte dubbelt, och värdet åter. Okynnes hund, som biter folk eller fä, bör ej lös vara.

Dräper fä annars fä, som ej ätas kan; betale ägaren hälften af thes värde, som dräpit blef. Kan thet ätas; gälde fierdung, och thet döda tage han, som thet förr ägde. Nu varder fä sargadt af fä, betale halfva läkeslön och halfva skadan. Är fä vant at skada giöra, och vet thet ägaren, eller är han therom varnad; gälde dubbelt mer än sagt är. Samma lag vare om hund, som fä biter, eller sargar. Giör hund skada tridie gången; betale thes ägare som sagdt är, och döde hunden.

Hund, eller annat diur, som vildt varder, skal ägaren strax instänga, eller döda, tå han thet veta får. Giör han thet ej; böte tijo daler. Sker skada; gälde och then åter. Hissar man hund å annars fä, och får thet skada; gälde fullt åter, och böte fierdung af thes värde. Får hunden skada, vare thet ogildt. Hafver man vilda diur, biörn, varg, lokatt, räf, eller annat odiur, och ej hächtar eller stänger them så inne, at the annars fä ej kunna skada; böte tijo daler, och skadan åter. Sker thet annan gång; böte dubbelt, och fylle skadan. Sargar eller dräper okynnes fä, hund eller annat odiur, någon menniskia; therom skils i Missgiernings Balken.

Text har uteslutas. Se JaktL 615/1993.

Alle eldstäder och skorstenar böra så vara stäldte och förvarade, at eldskada förekommas må. Varder eld lös i by, then landbo brukar, och sker thet af försummelse, eller vangiömo hans, som är: at han sielf förut märkt fahran, eller är therom varnad, och then ej förekommit; bär sielf ut, eller tillstädjer annan at hafva och bära lius utan lychto, och eld i uthus, eller ther man hafver lin, hampa, hö, spån, eller annat slikt, ther i eld snart taga kan; sätter hus vid vägg; giör eld i ugn eller spisel, och then ej vårdar; hafver lius vid säng, och somnar ther ifrån; röker tobak i lada, foderhus, eller annorstädes, ther eld lätteliga kan tändas; eller skiuter ovarsamt åt hus eller tak; eller varder eld lös af annor sådan försummelse, ther man kunde och borde bättre vachta för skada; brinner tå hus och gård up; bygge åter jämngodan, och niute ej brandstod eller eftergift å afradet. Äger bonde hus och jord sielf; hafve han ock sielf skadan. Brinna tillika up andras hus och gårdar, eller andre bygnader; gälde af sin egendom så långt then räcker, och böte två daler för hvart hus, jordägarens ensak; orkar han ej skadan och böter gälda, tiene thet af med arbete, eller plichte med kroppen, hvilkettdera han helst vil, som skadan lidit. Brinner folk inne; böte full mans bot för hvartdera. Brinner Kyrkia up; böte hundrade daler til Kyrkio bygnad. Är han mindre vållande; gälde fierdung af thy, som sagt är. Then ovarsamt med eld omgår, å sätt som nu är sagt, böte fem daler äntå at ingen skada sker.

Timar skada af rätt våda, som man ej kan förese eller vachta, förr än skada händer; vare saklös. Vet man ej huru eld är kommen lös; vitne tå med sielfsins vådaed, at thet ej af hans vangiömo eller vållande skedt är. Brister han åt eden; böte, som i 1 § sagdt är.

Hafver legohion, emot husbondans varning och vilja, burit eld i uthus, och andra rum, eller annorledes ovarsamt thermed omgått, som förr är sagdt; vare tå husbonde saklös, och legohion gälde then skadan theraf timar, eller plichte med kroppen. Kommer eld lös af gäst eller vägfarande, och brinner up gästgifvarens, eller annars mans hus; vare lag samma

4 § har upphävts genom L 17.4.1908/18

5 § har upphävts genom L 17.4.1908/18

6 § har upphävts genom L 17.4.1908/18

Ej må någor gå omkring och brandstod tigga. Hvar som bref thertil gifver; böte sex daler.

25 kap. har upphävts genom L 11.10.1918/147 och L 3.5.1927/165 .

Alle, som i soknen bo, skola Kyrkio bygga och uppehålla, och hvad ther til hörer: såsom klockostapel, kyrkiomur, soknesstufvu, och fattigstufvu. Bygningsverke, körsslor, och annar kostnad, utgiöres härtill efter hemmantalet, och dagsverken efter matlagen. Innan något i thy mål företages, skola soknemännen kallas tilhopa, at therom samrådas, och sig förena.

Prestegård skola ock alle bygga efter gårdatalet; men sätes och ladugårdar, så ock afhyste rå och rörs hemman varen ther frie före. I prestegård skal vara stufva med två kamrar, kök , brygghus med bakugn, bod med dubbel botn och loft, visthus, lada med tu golf och loga, fähus och stall, alle til then storlek, som särskildt ther om stadgadt är. Thessa hus, och ej flera, äga soknemän med tak och innanredet Kyrkioherden färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig, at hålla them vid macht med egen kostnad. När the af ålder och bruk, och ej af Prestens vanrycht förfalla; tå skola soknemän them bygga och bättra på theras kostnad, och må verke å prestbolets ägor tagas, om ther tillräckelig skog är. Tarfvar prestegård, efter thes ägor och lägenheter, flera hus, bygge och uppehälle Prest them sielf, eller gälde thet, som brister. Flyttes han ifrån thet gäll, och finnes han vid husesyn hafva bygt mer, än han i åhrlig bygnad vordt, niute therföre betalning af then, som efter kommer; dock må hus, som i 27 Cap. 3 § står för thy åhrs bugnad, räknas å prestebol för fem åhrs bygnad, och the mindre ther efter. Bygger Prest flere hus, ån prestegård tarfvar, til sin beqvämlighet, och vil ej then, som sedan i hans ställe kommer, them behålla efter laga mätning; tå må han, som bygdt hafver, them bortföra. Är timmer ther til tagit af prestegårdsskog, betale thet efter thy, som synemän thet pröfva, och komme the penningar soknemännen til godo, vid theras bygning å prestegård.

I staden byggen och förbättren the hus och gård för Prest, som ther hus eller grund äga, eller ther borgerlig näring idka, och ej särskilt therföre befriade äro. Sedan the hus lagliga bygde äro; vårde them Prest, at the ej förderfvas, och af vårdslöshet förfalla.

Tingsbygning skal hvart Härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad, eller ther Konungens Befalningshafvande pröfvar thet för almogen lägligast, sedan rätten theröfver hörd är. Ther skal vara en stufva så stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare Häradet skyldigt then bygning uppehålla. Vid hvart tingställe skal ock ett fängelse vara, ther missgierningsmän måge i förvar hållas. För thenna bygnad vare ingen fri, utan sätes och ladugårdar, afhyste rå och rörs hemman, så och preste och klockare bol.

Tingslagens skyldighet att uppföra och underhålla fängelse å varje tingsstad upphävdes från den 1 januari 1927 och skall fängelser därefter i mån av behov anskaffas och underhållas genom statens åtgärd och på dess bekostnad.

Ther tijondebod nödig är; bygge then alle the i soknen, eller staden, som Kronotijonde utgiöra.

Varda Härads eller soknemän bodade til thenna almänna bygnad, och blifver någor borto; böte för drängedagsverke en daler, och för ökedagsverke dubbelt. Kommer bygnad genom någors tresko at stadna; böre tre daler, och fylle äntå dagsverket. Thesse böter skola till samma bygnad gå.

Hvart tridie åhr, eller oftare ther så tarfvas, skal Kronofogde eller Länsman, med tvänne af Nämnden, å tid, som i 14 Cap. 2 § Jorda Balken saged är, skåda, huru bonde, å Kronojord, bygt och häfdadt hafver, och å skattejord, när vanhäd och missbygnad ther å märkes: och tilsäge tå bonde at bygga och bättra thet, som felar. Märkes ther stor vanhäfd vara; syne tå hus til syllar, väggar, tak, golf, skorstenar, eldstäder och ugnar, fenster, lås, spiell och dörar, så ock åker, äng, diken, gärdesgårdar och skog; och tekne noga up, hvad hus han bygdt hafver, så ock all then brist, som vid gården finnes; och sätte i penningar ut, hvad thet kostar at bättra eller bygga, som han för sin tid försummadt.

Then husesyn skal sedan å Tinget visas, och af Rätten pröfvas. Kan thet, som tvistigt är, ther ej slitas, eller begiärer någor ny syn, tå skal Häradshöfding med half Nämnd syn hålla, och strax vid synen döma. Finnes skada å hus, som färdigt var, tå bonde trädde ther til; böte för röto å stock två öre, för annan och tridie fyra öre; för flera, och för röto å kroppås och syll, som ej bättras kan, böte sex marck, och för ogildt och förfallit hus, två daler. Är röste bart å hus, böte sex öre. Går vatn genom tak, vägg eller golf, eller är röta å röste, böte tre marck. För dör, som oduglig är, en marck, och för skorsten två daler.

För try åhrs bygnad räknas å hel gård thesse hus: stufva tolf eller fiorton alnar lång, och tijo alnar bred, inom knutar, med spisel och ugn, spiell i skorstenen, godt tak, fenster, lås, och alt innanrede, som väggfast är: tvänne bodar af samma storlek tillhopa, eller en hälften mindre med loft, alle med innanrede: Loga med tu golf, tolf eller fjorton alnar långt hvarthera; Fähus sexton alnar långt med fullt innanrede: så ock stall, eller andre hus så store, eller mindre med flera knutar bygde. Andre gilde hus af fyra knutar, i mangård eller ladugård, räknas för ett åhrs bygnad. Å mindre hemman må smärre hus vara efter nödtorften, och gälle the för lika åhrs bygnad, som sagdt år. Var ock åbo skyldig at täcka tiugu alnar nytt tak hvarje åhr, ther så behöfves, och hålla the hus, som bygde äro, vid macht. Ingen vare plichtig at bygga mera, än gården tarfvar, efter landets bruk och lägenhet.

Är åker ej uptagen af nyo, ther lägenhet ther til finnes, eller havfer bonde lagdt i linda ther, som brukas kan, eller är äng skoglupen, eller af svin uppgräfven; böte åtta öre för hvart spanland. Är dike eller gärdesgård ogild: böte för hvarje tre famnar ett öre.

Hvad som brister i bygnad och häfd, skal bonde, utom böterna, bättra innan han af bole far; eller gälda efter thy, som synemän, eller Rätten, thet mätit hafva. Begiärer han dag thertil; sätte pant eller borgen therföre.

6 § har upphävts genom L 3.9.1886/29 .

När hemman upsagdt är, skal husesyn hållas förr än bonde afflytter, och lemnas honom, som tilträder, en afskrift theraf, til bevis, huru han thet hemman emottager.

Frälseman må med sin frälsebonde husesyn hålla, genom tvänne ovälduga män af Nämnden, så ofta han thet nödigt finner, och bristen utmäta. Menar landbo at honom thervid förnär skedt; stånde honom fritt, at thet vid Härads Rätten återvinna.

Nu nöjes man ej åt Härads Rättens slut i thessa mål. Är thet Kronogård, ther å syn hållen är; söke tå, inom en månads tid, Konungens Befalningshafvande och äge han våld then syn pröfva och rätta. Är thet frälse eller skatte; fullfölje hos Domaren sin klagan, som i Rättegångsbalken om laga vad sägs.

Tå bonde från hemman flytta skal, må han ej afbole föra näfver, gärdsel, torf, ved, timmer, eller hvad thet helst är, som han af gårdens ägor tagit, ej heller giödsel. Giör han thet; böte som i 10 Cap, sägs, och före thet åter. Ej heller må han förr fardag fä eller foder af bole föra, vid tijo dalers bot. Hafver han, tå fardag inne är, foder öfver, och vil thet sälja; biude thet jordägaren, eller honom, som efterkommer. Vare ock bonde skyldig at qvar vid gården lemna the lås, som vid dör eller vägg fäste äro, så ock spiell, fenster, långbord och säte, väggfasta bänkar och sängar, och annat fast innanrede, som til bod, kölna, lada, stall och fähus hörer. Förer han något theraf bort; böte för hvarthera två marck, och skalle thet åter.

28 kap. har delvis upphävts genom F om . Resten av kap. har upphävts genom L 11.10.1918/140 .

Huru hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock hvad eljest til stadens nytto och prydnad i acht tagas bör, therom är särskilt stadgadt. Konungens Befalningshafvande med Borgmästare ovh Råd äga ther å vård hafva.