85–86/2017

Avtalets titel har ändrats genom FördrS 11–12/2021 .

Artikel 1Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, delstats eller för en avtalsslutande stats eller delstats politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter  på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är

a) i Förbundsrepubliken Tyskland

1) inkomstskatten (Einkommensteuer),

2) bolagsskatten (Körperschaftsteuer) och

3) näringsskatten (Gewerbesteuer) inklusive de tilläggsskatter som påförs på den (nedan "tysk skatt");

b) i Republiken Finland:

1) de statliga inkomstskatterna,

2) inkomstskatten för samfund,

3) kommunalskatten,

4) kyrkoskatten,

5) källskatten på ränteinkomst och

6) källskatten för begränsat skattskyldig (nedan "finsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Finland alltefter som sammanhanget kräver;

b) "Förbundsrepubliken Tyskland" avser Förbundsrepubliken Tysklands territorium samt det område som består av den till territorialhavet gränsande havsbotten, dess underlag och vattenmassan ovanför inom vilket

Förbundsrepubliken Tyskland utöver suveräna rättigheter och jurisdiktion i överensstämmelse med folkrätten och enligt dess nationella lagstiftning för att utforska, utnyttja, skydda och sköta levande och icke-levande naturtillgångar.

c) "Republiken Finland" avser Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Republiken Finland enligt Republiken Finlands lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva Republiken Finlands rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt i vattnen därpå;

d) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) "företag" åsyftar bedrivande av rörelse av varje slag;

g) "rörelse" inbegriper utövande av fritt yrke eller annan självständig verksamhet;

h) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

i) "medborgare" åsyftar:

1) i fråga om Förbundsrepubliken Tyskland alla tyskar i den betydelse som avses i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag och alla juridiska personer och andra sammanslutningar som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Förbundsrepubliken Tyskland;

2) i fråga om Republiken Finland alla naturliga personer som har Republiken Finlands nationalitet och alla juridiska personer eller andra sammanslutningar som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Republiken Finland;

j)    "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

k)  "behörig myndighet" åsyftar:

1)  i fråga om Förbundsrepubliken Tyskland det federala finansministeriet eller den myndighet till vilken detta har delegerat sina befogenheter;

2)   i fråga om Republiken Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av boplats, stadigvarande vistelse, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat och dess delstater samt alla politiska underavdelningar och lokala myndigheter och en stat eller delstat och alla offentligrättsliga samfund. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d)  om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses den ha hemvist endast i den stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" i fråga om ett företag en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken företagets verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedan- de eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)—e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång; skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast  egendom,   får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för de avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar stycke 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod  som används ska dock vara sådan att resultatet överensstämmer  med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Vid tillämpningen av denna artikel inbegriper uttrycket "inkomst som förvärvas genom användningen av skepp eller luftfartyg" inkomst av:

a) tillfällig uthyrning av skepp eller luftfartyg på bare-boat basis, och

b) användning, underhåll eller uthyrning av container (däri inbegripen släpvagn och tilläggsutrustning för befordran av dessa container),

om dessa verksamheter hör till användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

3. Styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen  av ett  företag i  den  andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande:

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och  i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning eller tyskt fastighetsplaceringsbolag, deutsche REIT-Aktiengesellschaft) som direkt  äger  minst 10 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier, "jouissance"-aktier eller "jouissance"-andelar, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. Uttrycket "dividend" inbegriper i Förbundsrepubliken Tyskland utdelning på grund av andelsbevis i placeringsfond (Investmentvermögen) och i Republiken Finland utdelning på andelsbevis i placeringsfond.

4. Styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas artikel 7.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt, som utgår  på  bolagets  icke  utdelade  vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat, beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i denna andra stat.

2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3. Stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas artikel 7.

4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat, beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, om den verklige innehavaren av förmånen av royalty är en person med hemvist i denna andra stat.

2. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm eller film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas artikel 7.

4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller andra andelar i bolag vars tillgångar till mer än 50 procent består av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

6. Om fysisk person har haft hemvist i en avtalsslutande stat under en tidrymd av minst fem år och erhållit hemvist i den andra avtalsslutande staten, påverkar stycke 5 inte den förstnämnda statens rätt att beskatta enligt sin interna lagstiftning sådan värdestegring av aktier i ett bolag med hemvist i den förstnämnda staten som har skett ända till bytet av persons hemvist. I sådant fall får den andra staten inte inkludera den i den förstnämnda staten beskattade värdestegringen i bestämmandet av senare värdestegring.

Artikel 14Arbetsinkomst

1. Om inte artiklarna 15, 17, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Bestämmelserna i stycke 2 tillämpas inte på ersättning för arbete inom ramen för uthyrning av arbetskraft.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 15Styrelsearvode

Styrelsearvode (Aufsichtsrats- oder Verwaltungsratsvergütungen) och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller förvaltningsråd i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 16Artister och sportutövare

1. Utan hinder av artiklarna 7 och 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av artiklarna 7 och 14, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Styckena 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte på inkomst som förvärvas genom verksamhet bedriven i en avtalsslutande stat av en underhållningsartist eller sportutövare, om besöket i denna stat helt eller huvudsakligen finansieras med allmänna medel av den andra avtalsslutande staten eller dess delstat eller politisk underavdelning eller lokal myndighet av en avtalsslutande stat eller delstat. I sådant fall beskattas inkomsten enligt artikel 7 eller 14.

Artikel 17Pension, livränta och liknande ersättning

1. Om inte artikel 18 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension, annan liknande ersättning eller livräntor, som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av stycke 1, och om inte artikel 18 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan liknande ersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat eller enligt en allmän ordning för annan social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

3. Utan hinder av stycke 1, och om inte artikel 18 stycke 2 eller stycke 2 i denna artikel föranleder annat, får pension, annan liknande ersättning och livräntor som härrör från en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

4. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas till fysisk person periodiskt på fastställda tider under personens livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

5. Utan hinder av stycke 1 beskattas periodiska betalningar eller engångsbelopp som erläggs av en avtalsslutande stat eller dess politiska underavdelning eller lokala myndighet till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som ersättning för oförrätt eller skada som förorsakats av politisk förföljelse eller krigsoperation (däri inbegripet krigsskadestånd) eller militär- eller civiltjänst eller brott, vaccinering eller annan likadan händelse, endast i den förstnämnda staten.

Artikel 18Offentlig tjänst

1. Lön och annan liknande ersättning, som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess delstater, en politisk underavdelning eller lokal myndighet av en avtalsslutande stat eller delstat eller annat offentligrättsligt samfund av denna stat till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, delstats, politiska underavdelnings eller lokala myndighets eller annat offentligrättsligt samfunds tjänst, beskattas endast i denna stat. Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

a) är medborgare i denna stat eller

b) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Utan hinder av stycke 1 beskattas pension och annan liknande ersättning, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess delstat, politisk underavdelning eller lokal myndighet av en avtalsslutande stat eller delstat eller annat offentligrättsligt samfund av denna stat, till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, delstats, politiska underavdelnings eller lokala myndighets eller annat offentligrättsligt samfunds tjänst, endast i denna stat. Sådan pension och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3. Artiklarna 14, 15, 16 och 17 tillämpas på lön, pension och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en delstat, en politisk underavdelning eller lokal myndighet av en avtalsslutande stat eller delstat eller annat offentligrättsligt samfund av denna stat.

4. Styckena 1 och 2 i denna artikel ska också tillämpas på lön, pension och annan liknande ersättning som betalas till fysiska personer på grund av arbete som utförts för Goethe Institute och Deutscher Akademi- scher  Austauschdienst  (DAAD).  Om sådan ersättning inte beskattas i den stat där institutionen har blivit grundad, tillämpas artikel 14. De behöriga myndigheterna kan genom ömsesidig överenskommelse avtala om motsvarande behandling av ersättning av de avtalsslutande staternas andra jämförbara institutioner.

Artikel 19Studerande och praktikanter

1. Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet, högskola eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidrymd som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete i denna stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 20Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas artikel 7.

Artikel 21Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I fråga om person med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland bestäms skatten på följande sätt:

a) Inkomst som härrör från Republiken Finland och som i enlighet med detta avtal faktiskt beskattas i Republiken Finland och som inte behandlas i punkt b), ska undantas från beskattningsunderlag för tysk skatt.

I fråga om dividendinkomst tillämpas föregående bestämmelse endast om dessa dividender betalas till bolag (med undantag för sammanslutning) med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, av sådant bolag med hemvist i Republiken Finland, vars kapital till minst 10 procent direkt ägs av detta tyska bolag, och de har inte avdragits vid fastställande av vinst av det bolag som utdelar dividender.

b) Om inte bestämmelserna i den tyska lagstiftningen om avräkning av utländsk skatt föranleder annat, ska den finska skatt som betalats enligt Republiken Finlands lagstiftning och i enlighet med detta avtal, avräknas från den tyska skatt som betalas i fråga om följande inkomster:

1) dividend som inte omfattas av punkt a);

2) inkomst som får beskattas i Republiken Finland enligt artikel 13 (Realisationsvinst) stycke 2;

3) inkomst som får beskattas i Republiken Finland enligt artikel 14 (Arbetsinkomst) stycke 3;

4) styrelsearvode;

5) inkomst som får beskattas i Republiken Finland enligt artikel 16 (Artister och sportutövare);

6) inkomst som får beskattas i Republiken Finland enligt artikel 17 (Pension, livränta och liknande ersättning).

c) Bestämmelserna i punkt b) tillämpas i stället för bestämmelserna i punkt a) på inkomster som avses i artiklarna 7 och 10 och på tillgångar som är grunden för dessa inkomster, utom då person med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland visar att det fasta driftstället i det räkenskapsår, för vilket det gav vinst, eller bolaget med hemvist i Republiken Finland i det räkenskapsår, för vilket det utdelade dividend, fick sina bruttointäkter uteslutande eller nästan uteslutande från verksamheter som avses i 8 § stycke 1 i den tyska lagen om externa skatterelationer (Aussensteuergesetz); detsamma gäller fast egendom som tjänar fast driftställe och inkomst från den (artikel 6 stycke 5) och vinst på grund av överlåtelse av denna fasta egendom (artikel 13 stycke 1) och av lös egendom som utgör del av rörelsetillgångarna i det fasta driftstället (artikel 13 stycke 3).

d) Förbundsrepubliken Tyskland behåller emellertid rätten till att beakta vid fastställandet av dess skattesats den inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal är undantagen från tysk skatt.

e) Utan hinder av punkt a) ska dubbelbeskattning undvikas genom att medge skatteavräkning enligt punkt b)

1) om inkomster klassificeras i de avtalsslutande staterna till olika avtalsbestämmelser eller allokeras till olika personer (utom i enlighet med artikel 9) och denna konflikt kan inte lösas i förfarandet  enligt  artikel  23 stycke 3 och om den ifrågavarande inkomsten som följd av denna olika klassificering eller allokering inte blir beskattad eller beskattas med en skattesats som är lägre än den skulle vara utan denna konflikt eller

2) om Förbundsrepubliken Tyskland efter vederbörliga konsultationer med den behöriga myndigheten av Finland meddelar Republiken Finland på diplomatisk väg om andra inkomster på vilken den ämnar tillämpa avräkningsmetoden enligt punkt b). Dubbelbeskattning undvikas i fråga om de meddelade inkomsterna genom att medge skatteavräkning från och med den första dagen av det kalenderår som följer efter det då meddelande har givits.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte ska påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Republiken Finland på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Republiken Finland förvärvar inkomst som enligt detta avtal får beskattas i Förbundsrepubliken Tyskland, ska Republiken Finland, såvida inte punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den tysk skatt som betalats enligt tysk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Dividend från bolag med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland till bolag med hemvist i Republiken Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Republiken Finland förvärvar, är enligt detta avtal undantagen från skatt i Republiken Finland, får Republiken Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons åter stående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 22Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål  för beskattning eller därmed  sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i någon av de avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 4 eller artikel 12 stycke 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, ska inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. Utan hinder av artikel 2 tillämpas dennaartikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 23Ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 22 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga för första gången fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra, också inom en kommission som består av dem själva eller representanter för dem i syfte att träffa överenskommelse I den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 24Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas, delstatens eller den avtalsslutande statens eller delstatens politiska underavdelnings eller lokala myndighets räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 ska behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt denna stats interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller har tillsyn över ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter ska använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av föregående bestämmelser kan upplysningar användas för andra ändamål, om sådana upplysningar kan användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna har tillåtit sådan användning.

3. Styckena 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta sådana förvaltningsåtgärder för att lämna upplysningar som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, ska den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomsandelar i en person.

Artikel 25 (FördrS 11–12/2021)Förhindrande av avtalsmissbruk

1. Detta avtal ska inte tolkas så att det hindrar en avtalsslutande stat från att tillämpa sina nationella rättsliga bestämmelser som berör förhindrande av kringgående eller undvikande av skatt.

2. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal ska en förmån enligt detta avtal inte beviljas i fråga om en inkomst, om det med hänsyn till alla fakta och omständigheter i ärendet är rimligt att bedömas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att komma i åtnjutande av denna förmån. Detta gäller dock inte om det fastställs att beviljandet av denna förmån under dessa omständigheter är i enlighet med ändamål och syfte av de vederbörliga bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 26Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 27Protokoll

Det bifogade protokollet utgör en integrerande del av detta avtal.

Artikel 28Ikraftträdande

1. Detta avtal ska ratificeras; ratifikationshandlingarna ska utbytas så snabbt som möjligt i Berlin.

2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter tidpunkten för utbyte av ratifikationshandlingarna och det tillämpas:

a) i Förbundsrepubliken Tyskland

1) beträffande skatter som innehålls vid källan, i fråga om belopp som betalas den 1 januari det kalenderår som följer efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) beträffande övriga skatter, i fråga om skatter som bestäms för perioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Republiken Finland

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteperioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Det mellan Republiken Finland och Tyska Riket i Helsingfors den 25 september 1935 ingångna avtalet angående rättsskydd och handräckning i beskattningsärenden och det mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Tyskland i Helsingfors den 5 juli 1979 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande inkomst och förmögenhet samt beträffande vissa andra skatter går ut vid ikraftträdande av detta  avtal.  Deras  bestämmelser fortsätter att vara tillämpliga tills detta avtal blir tillämpligt i enlighet med bestämmelserna i stycke 2. Bestämmelserna i 1935 års avtal och 1979 års avtal fortsätter att vara tillämpliga på alla de skattefall som har existerat före ikraftträdande av detta avtal.

Artikel 29Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av något kalenderår. I detta fall upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Förbundsrepubliken Tyskland

1) beträffande skatter som innehålls vid källan, i fråga om belopp som betalas den 1 januari det kalenderår som följer efter det då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare;

2) beträffande övriga skatter, i fråga om skatter som bestäms för perioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer efter det då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare;

b) i Republiken Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer efter det då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer efter det då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare.

Som skedde i Helsingfors den 19 februari 2016 i två exemplar på finska och tyska språken, varvid varje text har lika vitsord.