1-2/2007

Artikel 1Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Kanada: inkomstskatter som uttages av Kanadas regering enligt inkomstskattelag (Income Tax Act) (nedan ”kanadensisk skatt”); och

b) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

6) källskatten för begränsat skattskyldig; (nedan ”finsk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Kanada”, då det används i geografisk bemärkelse, åsyftar Kanadas  territorium och inbegriper

1) de områden utanför Kanadas territorialhav som i överensstämmelse med folkrätten och kanadensisk lagstiftning är områden beträffande vilka Kanada äger utöva rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt naturtillgångar däri, och

2) det hav och luftrum ovanpå varje område som avses i punkt 1) beträffande verksamhet bedriven i samband med utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar däri;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Kanada eller Finland alltefter som sammanhanget kräver;

d) "person" inbegriper fysisk person, förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust), bolag, sammanslutning (partnership) och annan sammanslutning;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) ”företag” åsyftar bedrivande av rörelse av varje slag;

g) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) "medborgare", beträffande en avtalsslutande stat, åsyftar:

1)  fysisk person som har medborgarskap i denna avtalsslutande stat; och

2)   juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i denna avtalsslutande stat;

i) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

j) ”skatt” åsyftar kanadensisk skatt eller finsk skatt alltefter som sammanhanget kräver;

k) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Kanada, ministern för statsinkomster eller ministerns befullmäktigade ombud;

2) i Finland, finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

l) ”rörelse” inbegriper utövande av fritt yrke eller annan självständig verksamhet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4Person med hemvist i en avtalsslutande stat

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”

a) person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, eller annan liknande omständighet, men uttrycket inbegriper inte person som är skatteskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat; och

b) denna stat eller dess politiska underavdelningar och lokala myndigheter, eller offentligrättsligt samfund i denna stat eller underavdelning.

Vid tillämpningen av detta stycke åsyftar uttrycket "offentligrättsligt samfund" alla juridiska enheter av offentlig karaktär som bildats i enlighet med lagstiftningen i en avtalsslutande stat och i vilken endast staten själv eller dess politiska underavdelningar är delaktiga.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms personens hemvist på följande sätt:

a) person anses ha hemvist endast i den stat där personen har en bostad som stadigvarande står till personens förfogande; om personen har en sådan bostad i båda staterna, anses personen ha hemvist endast i den stat med vilken personens personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat personen har centrum för sina levnadsintressen eller om personen inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till personens förfogande, anses personen ha hemvist endast i den stat där personen stadigvarande vistas;

c) om personen stadigvarande vistas i båda staterna eller om personen inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses personen ha hemvist endast i den stat där personen är medborgare; och

d) om personen är medborgare i båda staterna eller om personen inte är medborgare  i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 bolag har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses det ha hemvist i den stat där det är registrerat eller på annat sätt bildat.

4. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person eller bolag har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka genom ömsesidig överenskommelse avgöra frågan och besluta om sättet att tillämpa avtalet på sådan person. I avsaknad av en sådan överenskommelse är sådana personer inte berättigade att kräva sådan skattebefrielse eller skattenedsättning som bestäms i avtalet, utom i den mån och på det sätt som de behöriga myndigheterna sinsemellan kan komma överens om.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företagets räkning;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)– e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtasslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vid tillämpningen av detta avtal har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom samt på inkomst på grund av överlåtelse av sådan egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver eller har bedrivit rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör, samt med alla andra personer.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för de avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 och i artikel 7 får inkomst, förvärvad genom användningen av skepp som huvudsakligen nyttjas för att transportera passagerare eller gods uteslutande mellan platser i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat inräknar i inkomsten för ett företag i denna stat, och i överensstämmelse därmed beskattar, inkomst som ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats för i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

3. En avtalsslutande stat får inte ändra ett företags inkomst i fall som avses i stycke 1 senare än efter sex år efter utgången av det år då inkomsten som skulle ändras skulle ha tillkommit ett företag i denna stat.

4.  Bestämmelserna i styckena 2 och 3 tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlägenhet eller oaktsamhet.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag som direkt innehar minst 10 procent av röstetalet i det utbetalande bolaget;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Bestämmelserna i detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket ”dividend” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6. Utan hinder av bestämmelserna i detta avtal får Kanada på bolagsinkomst, som är hänförlig till fast driftställe i Kanada, eller på inkomst som är hänförlig till sådan överlåtelse av fast egendom belägen i Kanada, som genomförs av ett bolag vars verksamhet utgörs av handel med fastigheter, påföra skatt utöver den skatt som skulle utgå på inkomst för bolag som är registrerat i Kanada, under förutsättning att sådan ytterligare skatt inte får överstiga 5 procent av den del av inkomsten som under ett eller flera föregående skatteår inte har underkastats sådan ytterligare skatt. Vid tillämpningen av denna bestämmelse åsyftar uttrycket ”inkomst” den inkomst som är hänförlig till sådan överlåtelse av fast egendom som ligger i Kanada, som kan beskattas i Kanada enligt bestämmelserna i artikel 6 eller artikel 13 stycke 1, samt den inkomst som är hänförlig till fast driftställe i Kanada (däri inbegripen vinst, som avses i artikel 13 stycke 2, på grund av överlåtelse av egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna för det fasta driftstället) i överensstämmelse med artikel 7 under ett år och under ett eller flera föregående år efter avdrag för:

a) rörelseförlust som är hänförlig till det fasta driftstället (däri inbegripen förlust på grund av överlåtelse av egendom som utgör del av rörelsetillgångarna för det fasta driftstället) under detta år och under ett eller flera föregående år,

b) alla skatter som utgår i Kanada på inkomsten, utom den ytterligare skatt som avses i detta stycke,

c) inkomst som har återinvesterats i Kanada, under förutsättning att beloppet av avdraget bestäms enligt gällande bestämmelser i kanadensisk lagstiftning om beräkning av avdrag för investering av egendom i Kanada och enligt senare ändring av dessa bestämmelser som inte påverkar lagstiftningens allmänna princip, och

d) femhundratusen kanadensiska dollar ($ 500.000) minskat med belopp som avdragits enligt denna punkt

1) av bolaget, eller

2) av person som står i intressegemenskap med bolaget från samma eller liknande rörelse som den som bolaget bedriver.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas också i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 beskattas räntan som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person, som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som är den verklige innehavaren av förmånen av räntan, endast i denna andra stat i den mån räntan utgör:

a) straffavgift på grund av sen betalning;

b) betalning från centralbanken i en avtalsslutande stat till centralbanken i den andra avtalsslutande staten; eller

c) betalning i samband med försäljning på kredit av utrustning eller varor från det företag som köpt utrustningen eller varorna till det företag som sålt dem, utom då försäljningen skett mellan sådana företag med intressegemenskap som avses i artikel 9 stycke 1 punkt a) eller b).

4. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 beskattas:

a) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och betalas på grund av en skuld av denna stat eller dess politisk underavdelning eller lokal myndighet, endast i den andra avtalsslutande staten, under förutsättning att den som är den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i denna andra stat;

b) ränta, som härrör från Finland och som betalas till person med hemvist i Kanada, endast i Kanada, om räntan betalas på lån som givits eller för vilket borgen eller kreditgaranti utfärdats av, eller kredit som beviljats eller för vilken borgen eller kreditgaranti utfärdats av Export Development Canada; och

c) ränta, som härrör från Kanada och som betalas till person med hemvist i Finland, endast i Finland, om räntan betalas på lån som givits eller för vilket borgen eller kreditgaranti utfärdats av, eller kredit som beviljats eller för vilken borgen eller kreditgaranti utfärdats av Finnvera eller Finlands Exportkredit Ab.

5. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures samt inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning. Uttrycket ”ränta” innefattar dock inte inkomst som behandlas i artikel 8 respektive artikel 10.

6. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

7. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen denna person har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit på vilken ränta betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

8. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 beskattas:

a) royalty för nyttjandet av upphovsrätt samt andra liknande betalningar för framställandet eller återgivandet av litterärt, dramatiskt, musikaliskt eller konstnärligt verk (med undantag för royalty för biograffilm och verk upptaget på film, videoband eller något annat medel av återgivandet för televisionsändamål), som härrör från en avtalsslutande stat, endast i den andra avtalsslutande staten, om den som är den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i denna andra stat;

b) royalty för nyttjandet av eller för rätten att nyttja dataprogram eller patent eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur (med undantag av royalty som anknyter till hyres- eller franchisingsavtal), som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn, som är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, endast i den andra avtalsslutande staten; och

c) royalty som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till regeringen i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.

4. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller annan immateriell egendom, samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur, däri inbegripen varje slags betalning för biograffilm och verk upptaget på film, videoband eller något annat medel av återgivandet för televisionsändamål.

5. Bestämmelserna i styckena 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen denna utbetalare har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i styckena 1, 2, 3 och 4 i denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

6. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat överlåter egendom i samband med företags- eller annan organisering, företagssanering, fusion, delning eller annan liknande transaktion, och vinst eller inkomst inte anses uppstå i samband med sådan överlåtelse vid beskattning i denna stat, kan den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, om den person som förvärvar egendomen det begär, för att undvika dubbelbeskattningen och enligt de villkor som denna myndighet godkänner, ge sitt samtycke till att den fråga om vinst eller inkomst anses uppstå vid beskattning i denna andra avtalsslutande stat uppskjutas till den tid och på det sätt som bestäms i detta samtycke.

7. Bestämmelserna i stycke 5 berör inte en avtalsslutande stats rätt att enligt sin lagstiftning beskatta vinst som fysisk person med hemvist i den andra avtalsslutande staten förvärvar på grund av överlåtelse av egendom (med undantag av egendom på vilken stycke 8 tillämpas), om överlåtaren:

a) är medborgare i den förstnämnda staten eller hade hemvist i denna stat i minst tio års tid före överlåtelsen av egendomen, och

b) hade hemvist i den förstnämnda staten under någon del av de senaste fem åren före överlåtelsen.

8. Om en fysisk person upphör att vara person med hemvist i en avtalsslutande stat och anses därför i beskattningen i denna stat ha överlåtit egendom och denna person beskattas i denna stat och omedelbart efter att ha upphört att vara person med hemvist i denna avtalsslutande stat blir person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får den andra avtalsslutande staten beskatta endast den andel av vinst på grund av egendomen som inte hade samlats före denna person upphörde att vara person med hemvist i den förstnämnda staten. Denna bestämmelse tillämpas ändå inte på vinst på grund av sådan egendom, som denna andra stat skulle ha kunnat beskatta enligt andra bestämmelser i denna artikel än detta stycke, om den fysiska personen hade fått vinsten före sin förvandling till person med hemvist i denna andra stat.

Artikel 14Arbetsinkomst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som företag i en avtalsslutande stat använder i internationell trafik, endast i denna stat. Om ersättningen uppbärs av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får den ändå beskattas också i denna andra stat.

Artikel 15Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 16Artister och idrottsutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av idrottsutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsutövaren bedriver verksamheten.

3. Bestämmelserna i stycket 2 tillämpas inte om det visas att varken artisten eller idrottsutövaren  eller  person  med intressegemenskap med artisten eller idrottsutövaren, direkt eller indirekt har del i den inkomst som förvärvas av person som avses i nämnda stycke.

Artikel 17Pension och livränta

1. Pension och livränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Pension, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas också i den stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat. I fråga om periodisk pensionsutbetalning får emellertid skatten inte överstiga 20 procent av utbetalningens bruttobelopp.

3. Livränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas också i den stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 15 procent av den del av livräntan som är skattepliktig i denna stat. Denna begränsning tillämpas emellertid inte på engångsbetalning, som härrör från återköp, annullering, inlösen, försäljning eller annan överlåtelse av livränta, eller på utbetalning, som sker på grund av livränteavtal för vilket kostnaderna har varit helt eller dels avdragbara vid beräkning av inkomst av den person som har förvärvat avtalet.

4. Utan hinder av bestämmelserna i detta avtal är krigsveteranpensioner och -bidrag, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, undantagna från skatt i denna andra stat i den mån de skulle vara undantagna från skatt, om de hade mottagits av person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt till fysisk person på fastställda tider under denna persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 18Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess underavdelningars eller myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Bestämmelserna i artiklarna 14, 15 och 16 tillämpas på lön och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 19Studerande och praktikanter

Studerande, lärling eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 20Annan inkomst

1. Om inte bestämmelserna i stycke 2 föranleder annat, beskattas inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat.

2. Sådan inkomst får emellertid, om den förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat från källa i den andra avtalsslutande staten, beskattas även i den stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat. I fråga om inkomst från förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust) får skatten emellertid, under förutsättning att inkomsten är skattepliktig i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist, inte överstiga 15 procent av inkomstens bruttobelopp.

3. Vid tillämpningen av denna artikel inbegriper förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust) inte åtgärd genom vilken bidragen till förmögenheten är avdragsgilla vid beskattningen i Kanada.

Artikel 21Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Kanada undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om inte gällande bestämmelser i kanadensisk lagstiftning om avräkning från skatt som skall betalas i Kanada av skatt som har betalats i annat land än Kanada samt framtida ändringar av dessa bestämmelser (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges här), föranleder annat, och om inte större avräkning eller lättnad medges enligt kanadensisk lagstiftning, avräknas skatt, som i Finland skall betalas på inkomst eller vinst som härrör från Finland, från skatt, som i Kanada skall betalas på sådan inkomst eller vinst.

b) Om inte gällande bestämmelser i kanadensisk lagstiftning om avräkning från kanadensisk skatt av skatt som betalas i ett område utanför Kanada samt framtida ändringar av dessa bestämmelser (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges här), föranleder annat, skall – om bolag med hemvist i Finland betalar dividend åt bolag med hemvist i Kanada som behärskar direkt eller indirekt minst 10 procent av röstetalet i det förstnämnda bolaget – i avräkningen inkluderas den skatt som det förstnämnda bolaget skall betala i Finland på vinst, av vilken sådan dividend utdelas; och

c) Om inkomst, som person med hemvist i Kanada förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Kanada, får Kanada likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på annan inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a)   Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Kanada, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den kanadensiska skatt som betalats enligt kanadensisk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Dividend från bolag med hemvist i Kanada till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

3. Vid tillämpningen av denna artikel anses inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt avtalet beskattas i den andra avtalsslutande staten, härröra från källa i denna andra stat.

Artikel 22Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4. I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter som omfattas av detta avtal.

Artikel 23Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för denna person medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan denna person, utan att detta påverkar persons rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, inkomma till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist med en skriftlig ansökan i vilken skälen för yrkande på ändring av beskattningen anges. Ansökningen bör för att den skall kunna tas upp till prövning lämnas in inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som ger upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2. Om den behöriga myndighet som avses i stycke 1 finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.

3. En avtalsslutande stat får inte höja beskattningsunderlaget för person med hemvist i någondera av de avtalsslutande staterna genom att medräkna däri inkomster som beskattas även i den andra avtalsslutande staten, senare än efter sex år från utgången av den skatteperiod under vilken inkomsten har förvärvats. Detta stycke tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlåtenhet eller oaktsamhet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. I synnerhet kan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägga i syfte att komma överens om:

a) samma fördelning av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och dennes fasta driftställe i den andra avtalsslutande staten;

b) samma fördelning av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och sådan person med intressegemenskap med denna som avses i artikel 9.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

Artikel 24Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. I fråga om Finland omfattar utbyte av upplysningar även skatter som uppbärs för dess lokala myndigheters räkning. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklar 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits i dessa staters interna rättsordning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller uppser ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan bestämmelser i stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomandelar i en person.

Artikel 25Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 anses fysisk person, som är medlem av en avtalsslutande stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i tredje stat, vid tillämpningen av avtalet ha hemvist i den sändande staten, om han i den sändande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt på hela sin inkomst som person med hemvist i denna sändande stat.

3. Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänsteman eller på person som är medlem av tredje stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation och som vistas i en avtalsslutande stat samt inte i någondera avtalsslutande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt på hela sin inkomst som person med hemvist där.

Artikel 26Särskilda bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta avtal anses inte på något sätt begränsa sådan skattebefrielse, skattenedsättning, sådant avdrag, sådan avräkning eller annan lättnad som medges eller framdeles kan komma att medges

a) enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat vid bestämmandet av skatt som påförs i denna avtalsslutande stat, eller

b) enligt annat avtal som en avtalsslutande stat ingår.

2. Bestämmelserna i avtalet anses inte hindra en avtalsslutande stat från att beskatta belopp som medräknas i inkomsten för person med hemvist i denna stat i fråga om sammanslutning (partnership), förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust), bolag eller annan enhet i vilken denna person med hemvist i denna stat är delaktig.

3. Avtalet tillämpas inte på sådana bolag, förmögenheter som förvaltas till förmån för annan person (trust) eller andra enheter med hemvist i en avtalsslutande stat som ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer som inte har hemvist i denna stat och som är verkliga innehavare av förmånen i dessa enheter, om beloppet av den skatt som denna stat uppbär på inkomst eller förmögenhet av dessa bolag, förmögenheter som förvaltas till förmån för annan person (trust) eller andra enheter (efter det att alla avdrag eller kompensationer av skattepliktigt belopp däri inbegripen återbäring, ersättning, bidrag, avräkning eller lättnad till dessa bolag, förmögenheter som förvaltas till förmån för annan person eller andra enheter eller några andra personer har beaktats) är väsentligt lägre än det belopp som denna stat skulle uppbära, om alla aktier av bolags aktiestock eller alla andelar i förmögenheter som förvaltas till förmån för annan person (trust) eller andra enheter ägdes av en eller flera fysiska personer som är verkliga innehavare av förmån och som har hemvist i denna stat.

4. Utan hinder av bestämmelserna i avtalet beskattas underhållsbidrag och annan liknande utbetalning, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, endast i denna andra stat om mottagaren är skyldig att där erlägga skatt på bidraget eller utbetalningen i fråga, men det beskattningsbara beloppet i denna andra stat skall inte överstiga det belopp som skulle beskattas i den förstnämnda staten om mottagaren hade hemvist där.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att tillämpa avtalet.

6. Vid tillämpningen av stycke 3 av artikel XXII (Konsultation) i Allmänna Tjänstehandelsavtalet, är de avtalsslutande staterna eniga om att utan hinder av nämnda stycke, skall en tvist mellan staterna angående frågan om en åtgärd faller under tillämpningsområdet för avtalet eller inte och som kan hänskjutas till Tjänstehandelsrådet i enlighet med nämnda stycke, tvisten så hänskjutas endast om båda avtalsslutande staterna samtycker därtill. Frågor om tolkningen av denna punkt skall avgöras med tillämpning av artikel 23 stycke 4 eller, om sådant avgörande inte kan träffas, enligt annat förfarande som båda avtalsslutande staterna kommer överens om.

7. Premier, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat betalar eller som betalas för denna person för ett år, på grund av tjänst utförd under detta år, till en pensionsordning som erkänns i beskattningen i den andra avtalsslutande staten, skall, under en tidsperiod som sammanlagt inte överstiger 48 månader, behandlas likadant i beskattningen i den förstnämnda staten som en premie betald till en pensionsordning som erkänns i beskattningen i denna förstnämnda stat, om

a) denna fysiska person regelbundet betalade premier till pensionsordningen i en tidsperiod som slutade omedelbart innan denna fysiska person blev person med hemvist i den förstnämnda staten; och

b) pensionsordningen är godkänd av den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten som allmänt motsvarande en pensionsordning som är erkänns i beskattningen av denna stat.

Vid tillämpningen av detta stycke inbegriper ”pensionsordning” pensionsordning som har upprättats i avtalsslutande statens socialskyddsystem.

Artikel 27Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av det ta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Kanada:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på belopp som den 1 januari det kalenderår under vilket det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 inträder eller senare betalas till eller tillgodoförs personer som inte har hemvist i Kanada; och

2) i fråga om annan kanadensisk skatt, för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår under vilket det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 inträder eller senare.

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår under vilket det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 inträder eller senare; och

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår under vilket det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 inträder eller senare.

3. Bestämmelserna i avtalet mellan Finland och Kanada för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst, som undertecknats i Helsingfors den 28 maj 1990 (nedan ”1990 års avtal), upphör att vara tillämpligt beträffande skatter på vilka detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2.

4. 1990 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelser i denna artikel är tillämpligt.

Artikel 28Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Kanada:

1) i fråga om skatt som innehålls vid källan, på belopp som den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare betalas till eller tillgodoförs person som inte har hemvist i Kanada; och

2) i fråga om annan kanadensisk skatt, för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

a) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare; och

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.