Avtal mellan Republiken Finland och Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
- Avtalspart
- Malta
- Meddelats
SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLAND OCH MALTA FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST
I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 30 oktober 2000 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst (”avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Malta den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).
Detta dokument har utarbetats av den behöriga myndigheten i Finland och det anger myndighetens uppfattning om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.
Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Maltas ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 18 december 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Dokumentet innehåller också de ändringar som föranleds av återkallandet av Republiken Finlands reservation mot artikel 9 i konventionen (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023).
Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.
De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.
Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.
I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.
Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser
De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och på de val som Republiken Finland och Malta har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.
Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Malta den 18 december 2018.
Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Maltas del den 1 april 2019.
Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.
Hänvisningar
Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):
- - på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och
- - på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf
Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Maltas ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 18 december 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf
På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm
Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231
Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS21-22/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf
Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf
Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Malta har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 40/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190040.pdf
Det den 30 oktober 2000 mellan Republiken Finland och Malta undertecknade avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 82/2001 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2001/20010036.pdf
(Översättning)
Avtal mellan Republiken Finland och Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
Republiken Finlands regering och Maltas regering,
HAR ERSATTS med artikel 6 stycke 1 i konventionen
som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS
Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);
har kommit överens om följande:
Artikel 1Personer som omfattas av avtalet
Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.
2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.
3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:
a) i Finland:
1) de statliga inkomstskatterna;
2) inkomstskatten för samfund;
3) kommunalskatten;
4) kyrkoskatten;
5) källskatten på ränteinkomst; och
6) källskatten för begränsat skattskyldig; (nedan ’’finsk skatt’’);
b) i Malta:
inkomstskatten
(nedan ’’maltesisk skatt’’).
4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.
Artikel 3Allmänna definitioner
Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) ’’Finland’’ åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;
b) ’’Malta’’ åsyftar Malta och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, ön Malta, ön Gozo och de övriga öarna i Maltas arkipelag, däri inbegripet dess territorialvatten, samt områden som hör till havsbottnen, dennas underlag samt i den vattenkolonn som angränsar till territorialvattnen inom vilka Malta utövar jurisdiktion, suveräna rättigheter eller kontroll i överensstämmelse med folkrätten och den nationella rätten, däri inbegripet den lagstiftning som gäller utforskning av kontinentalsockeln och utnyttjande av dess naturtillgångar;
c) ’’person’’ inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;
d) ’’bolag’’ åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;
e) ’’företag i en avtalsslutande stat’’ och ’’företag i den andra avtalsslutande staten’’ åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
f) ’’medborgare’’ åsyftar:
1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;
2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;
g) ’’internationell trafik’’ åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
h) ’’behörig myndighet’’ åsyftar:
1) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;
2) i Malta den minister som ansvarar för handhavandet av finansärenden eller hans befullmäktigade ombud.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.
Artikel 4Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ’’person med hemvist i en avtalsslutande stat’’ person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat och offentligrättsligt samfund eller lokal myndighet i denna stat. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.
2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:
a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;
c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;
d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då någon annan person än en fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna enligt bestämmelserna i stycke 1, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämmer det sätt på vilket avtalet skall tillämpas på denna person. Då denna persons som är annan än en fysisk person hemvist avgörs och bestäms skall bestämmelserna i artikel 4 stycke 3 i OECD:s modell för skatteavtal som antagits 1992 beaktas (sådana dessa bestämmelser vid varje tidpunkt är ändrade) och i synnerhet den hänvisning som gäller platsen för den verkliga ledningen.
Artikel 5Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ’’fast driftställe’’ en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket ’’fast driftställe’’ innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad; och
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar däri inbegripet plats för borrningsverksamhet utanför kusten.
3. Uttrycket ’’fast driftställe’’ omfattar dessutom:
a) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet eller övervakningsverksamhet i anslutning därtill men endast om verksamheten pågår under en tidsperiod som överstiger tolv månader;
b) tjänster, häri inbegripet konsult- eller managementtjänster, som företag i en avtalsslutande stat tillhandahåller genom arbetstagare eller annan personal som anställts av företaget för detta ändamål, om detta slag av verksamhet (i fråga om samma verksamhet eller verksamheter som ansluter sig till varandra) pågår inom den andra avtalsslutande statens territorium under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger tolv månader under en adertonmånadersperiod.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ’’fast driftställe’’ inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)—e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.
5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag — utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 — ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som — om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet — inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.
6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.
Artikel 6Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket ’’fast egendom’’ den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
b) Uttrycket ’’fast egendom’’ inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.
4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.
5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.
Artikel 7Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.
4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.
5. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.
Artikel 8Sjöfart och luftfart
1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.
2. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning, underhåll eller uthyrning av container (häri inbegripet släpvagn, pråm och motsvarande utrustning för transport av container) för varutransport, beskattas endast i denna stat, utom då containern används för varutransport uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.
3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9Företag med intressegemenskap
1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,
iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.
2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar
— och i överensstämmelse därmed beskattar
— inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.
Artikel 10Dividend
1. Dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Malta får beskattas i Malta. Dividenden får emellertid beskattas även i Finland, enligt finsk lagstiftning, men
a) om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i Malta får skatten inte överstiga:
1) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden;
2)15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall;
b) så länge fysisk person bosatt i Finland enligt finsk lagstiftning är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Malta, utan hinder av bestämmelserna i punkt a, endast i Malta, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i Malta.
2. Dividend från bolag med hemvist i Malta till person med hemvist i Finland får beskattas i Finland. Dividenden får emellertid beskattas även i Malta, enligt maltesisk lagstiftning, men
a) om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i Finland skall utöver den skatt som uppbärs på den vinst av vilken dividenden betalas ingen maltesisk skatt uppbäras på dividendens bruttobelopp;
b) den maltesiska skatten får utan hinder av bestämmelserna i punkt a inte överstiga 15 procent av dividenden om dividenden betalas av vinst eller inkomst som förvärvats under ett år under vilket bolaget åtnjutit förmåner enligt de bestämmelser som gäller stöd till industrier i Malta och aktieägaren lämnar in sin deklaration och bokföring till skattemyndigheterna i Malta för den inkomst som är beskattningsbar i Malta för beskattningsåret i fråga.
3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.
4. Med uttrycket ’’dividend’’ förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.
5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.
Artikel 11Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i denna andra stat.
2. Med uttrycket ’’ränta’’ förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i denna andra stat.
2. Med uttrycket ’’royalty’’ förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 13Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
HAR DELVIS ERSATTS med artikel 9 stycke 4 i konventionen
2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller andra andelar i bolag vars värde helt eller till större delen direkt eller indirekt härrör från fast egendom som utgör en del av bolagets tillgångar och är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. I detta stycke inbegriper begreppet ’’aktier’’ inte aktier som noteras eller listas på en erkänd fondbörs.
(Översättning)
ARTIKEL 9 I KONVENTIONEN – REALISATIONSVINST PÅ GRUND AV ÖVERLÅTELSE AV SÅDANA AKTIER ELLER INTRESSEN I ENHETER VARS VÄRDE HUVUDSAKLIGEN HÄRRÖR FRÅN FAST EGENDOM
Vid tillämpningen av [ avtalet ] får vinst som person med hemvist i en [ avtalsslutande stat ] förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller jämförbara intressen, liksom intressen i en sammanslutning eller trust, beskattas i den andra [ avtalsslutande staten ] om värdet av dessa aktier eller jämförbara intressen när som helst under de 365 dagar som föregår överlåtelsen till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, härrör från fast egendom som är belägen i denna andra [ avtalsslutande stat ].
3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.
5. Vinst på grund av överlåtelse av container (däri inbegripet släpvagn, pråm och annan utrustning för transport av container) som används av ett företag i en avtalsslutande stat för transport av gods eller varor, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat.
6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
Artikel 14Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat utom i följande fall då inkomsten även får beskattas i den andra avtalsslutande staten:
a) om han i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i detta fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning beskattas i denna andra stat; eller
b) om han vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dager under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga; i detta fall får endast så stor del av inkomsten som härrör från hans verksamhet i denna andra stat beskattas i denna andra stat.
2. Uttrycket ’’fritt yrke’’ inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.
Artikel 15Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.
Artikel 16Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
Artikel 17Artister och sportutövare
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.
Artikel 18Pension, livränta och liknande ersättning
1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för annan social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, eller livränta, som härrör från en avtalsslutande stat, endast i denna stat.
3. Med uttrycket ’’livränta’’ förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas till fysisk person periodiskt på fastställda tider under personens livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde (annat än arbete som utförts).
Artikel 19Offentlig tjänst
1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen
1) är medborgare i denna stat; eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 18 tillämpas på lön och annan liknande ersättning och på pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.
Artikel 20Studerande och praktikanter
Studerande, praktikant eller lärling, som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller praktik och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist i den andra avtalsslutande staten undantas från skatt i den förstnämnda staten för sådana belopp som härrör från källa utanför denna förstnämnda stat som är avsedda för hans uppehälle, undervisning eller praktik.
Artikel 21Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.
2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
Artikel 22Undanröjande av dubbelbeskattning
1. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:
a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Malta, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den maltesiska skatt som betalats enligt maltesisk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.
b) Dividend från bolag med hemvist i Malta till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.
c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.
2. I Malta undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:
Om inkomst från källa i Finland enligt bestämmelserna i detta avtal medtagits vid beskattningen i Malta, avräknas finsk skatt på sådan inkomst från maltesisk skatt på inkomsten, om inte bestämmelserna i maltesisk lagstiftning om avräkning av utländsk skatt från maltesisk skatt föranleder annat.
Artikel 23Begränsning av skatteförmåner
Bestämmelserna i artikel 6—21 tillämpas inte på person som är berättigad till någon särskild skatteförmån enligt:
a) lagstiftning i en avtalsslutande stat som anges i notväxling mellan de avtalsslutande staterna; eller
b) någon i huvudsak likartad lag som införs senare.
Artikel 24Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 4 eller artikel 12 stycke 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1.
Artikel 25 stycke 1 första meningen i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen
Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal ], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra, också inom en kommission som består av dem själva eller representanter för dem i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.
(Översättning)
DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE
Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)
1. I fall då:
a) en person enligt [ artikel 25 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och
b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 25 stycke 2 i avtalet ] inom en period av två år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),
alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].
2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.
3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.
4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.
b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:
i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.
ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.
iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.
5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:
a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och
b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].
6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:
a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller
b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.
7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:
a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller
b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.
8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].
9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.
Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].
10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 25 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.
12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]
a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];
b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)
1. [ Artikel 20 stycke 2—4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.
2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:
a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.
b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.
3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)
1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.
2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)
Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:
a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller
b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.
Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)
2. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande:
a) När en sak har hänskjutits till skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] utan oskäligt dröjsmål lämna alla de upplysningar som kan vara nödvändiga för skiljedomen till alla ledamöter i skiljenämnden. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om något annat, ska upplysningar som inte var tillgängliga för båda behöriga myndigheterna innan begäran om skiljeförfarande togs emot av dem båda, inte beaktas vid skiljedomen.
b) Skiljenämnden ska besluta om de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarandet enligt de tillämpliga bestämmelserna i [ avtalet ] och, om dessa bestämmelser inte föranleder annat, bestämmelserna i de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning. Ledamöterna i skiljenämnden ska även ta hänsyn till andra rättskällor som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] genom ömsesidig överenskommelse kan hänvisa till.
c) Skiljedomen ska lämnas skriftligen till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] och ska ange de rättskällor som har åberopats och de grunder som ledde fram till dess resultat. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.
5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.
Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)
2. Utan hinder av [ artikel 19 stycke 4 i konventionen ], ska en skiljedom enligt [ del VI i konventionen ] inte vara bindande för de [ avtalsslutande staterna ] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.
Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)
I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.
Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)
2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.
3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.
Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.
4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,
b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.
Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:
i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,
ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och
iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.
5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Malta följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
Om en reservation som har gjorts av en annan [ avtalsslutande stat ] i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a [ ikonventionen ] hänvisar uteslutande till dess nationella rätt (inklusive bestämmelser i lagstiftningen, rättspraxis, juridisk doktrin och brottspåföljder), förbehåller sig Malta rätten att utanför tillämpningsområdet för [ del VI i konventionen ] lämna de saker som skulle lämnas utanför tillämpningsområdet för [ del VI i konventionen ] om den andra [ avtalsslutande statens ] reservation vore formulerad så att den hänvisar till motsvarande bestämmelser i Maltas nationella rätt eller till senare bestämmelser som ersätter, ändrar eller uppdaterar dessa bestämmelser. Den behöriga myndigheten i Malta ska överlägga med den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] för att specificera motsvarande bestämmelser i Maltas nationella rätt i det avtal som ingås i enlighet med artikel 19 stycke 10 [ i konventionen ].
Artikel 26Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplys- ningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits i dessa staters interna rättsordning och saken får läggas fram endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får lägga fram upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.
2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).
Artikel 27Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)
Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.
Artikel 28Ikraftträdande
1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.
2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:
a) i Finland:
1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;
2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;
b) i Malta:
i fråga om skatter på inkomst som uppbärs under ett kalenderår respektive ett räkenskapsår som börjar den 1 januari närmast efter dagen då avtalet träder i kraft eller senare.
3. Avtalet mellan Finland och Malta för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som undertecknats i Helsingfors den 24 mars 1975, (nedan ’’1975 års avtal’’) upphör att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. 1975 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelse i detta stycke är tillämpligt.
Artikel 29Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:
a) i Finland:
1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;
2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar
b) i Malta:
i fråga om skatter på inkomst som uppbärs under ett kalenderår respektive ett räkenskapsår som börjar den 1 januari närmast efter dagen då uppsägningen skedde eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Rom den 30 oktober 2000 i två exemplar på engelska språket.
Fotnoter
- 1.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Malta tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Malta, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020.
- 2.
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024,
och
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Malta tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Malta, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024.
- 3.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Malta tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Malta, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020.
- 4.
I enlighet med artikel 36 stycke 1 blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 juni 2019 eller därefter.
I enlighet med artikel 36 stycke 2 i konventionen tillämpas bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 juni 2019 endast till den del som de behöriga myndigheterna i båda avtalsslutande staterna är överens om att del VI ska tillämpas på denna särskilda sak.
De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.
- 5.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Malta tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Malta, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020.