83-84/1997

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst;

6) källskatten för begränsat skattskyldig; och

7) den statliga förmögenhetsskatten;

(nedan "finsk skatt");

b) i Nederländerna:

1) inkomstskatten (de inkomstenbelasting);

2) löneskatten (de loonbelasting);

3) bo lagsskatten (de vennootschapsbelasting), häri inbegripet den andel till staten av nettoinkomsten av utnyttjandet av naturresurser som enligt Mijnwet 1810 (1810 års gruvlag) uppbärs på koncession som beviljats från och med 1967 eller som uppburits enligt Mijnwet för kontinentalsockeln 1965 (Nederländernas gruvlag för kontinentalsockeln från 1965);

4) dividendskatten ( de dividendbelasting); och

5) förmögenhetsskatten (de verrnogensbelasting);

(nedan "nederländsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "avtalsslutande stat" åsyftar Nederländerna eller Finland, allteftersom sammanhanget kräver; "avtalsslutande stater" åsyftar Nederländerna och Finland;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dess underlag samt i vattnen därpå;

c) "Nederländerna" åsyftar den del av Nederländerna som är belägen i Europa, häri inbegripet dess territorialhav och de områden utanför territorialhavet inom vilka Nederländerna i överensstämmelse med folkrätten utövar jurisdiktion eller suveräna rättigheter i fråga om havsbottnen, dess underlag och vattnen därpå samt naturtillgångarna där;

d) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

h) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

2) i Nederländerna finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

4. En avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter samt en pensionsfond som bildats i en avtalsslutande stat och som på grund av sin karaktär är i denna stat befriad från skatt som omfattas av artikel 2 i avtalet, anses ha hemvist i denna stat.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke l tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om denna stat enligt sin lagstiftning inte kan beskatta hela inkomsten, beskattas inkomsten endast i den avtalsslutande stat där företaget har hemvist.

2. Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. Det förhållandet att företag med intressegemenskap har ingått avtal med varandra, såsom avtal om fördelning av kostnader eller allmänna serviceavtal, vars syfte är eller som grundar sig på en fördelning av utgifter för ledning och allmän förvaltning, tekniska och kommersiella utgifter, utgifter för forskning och utveckling samt andra liknande utgifter, utgör emellertid i sig ett villkor som avses i föregående mening.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden får skatten inte överstiga 15 procent av dividendens bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 beskattar den avtalsslutande stat där bolaget har hemvist inte dividend från detta bolag till ett bolag vars kapital helt eller delvis är indelat i aktier och som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som innehar direkt minst 5 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden, eller till en pensionsfond som avses i artikel 4 stycke 4 om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden och av de aktier eller andra andelar i bolag som medför rätt till dividenden.

4. Så länge fysisk person bosatt i Finland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Nederländerna, utan hinder av bestämmelserna i styckena 1, 2 och 3, endast i Nederländerna, om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden och av aktierna eller de andra andelar i bolag som medför rätt till dividenden.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra bestämmelserna i styckena 2, 3 och 4.

6. Bestämmelserna i styckena 2, 3 och 4 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

7. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, med rätt till andel i vinst, liksom även inkomst av fordringar med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

8. Bestämmelserna i styckena 1, 2, 3 och 4 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

9. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av räntan.

2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte, men som inte medför rätt till andel i gäldenärens vinst. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn.

2. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning

a) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning);

b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod;

c) för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om denna stat enligt sin lagstiftning inte kan beskatta hela vinsten, beskattas den endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. Vid tillämpningen av detta stycke iakttas bestämmelserna i artikel 8 stycke 2.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

5. Bestämmelserna i stycke 4 av denna artikel berör inte en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst på grund av överlåtelse av aktier eller vinstandelsbevis ("jouissance" rights) i ett bolag, som enligt lagstiftningen i denna stat har hemvist där och vars kapital helt eller delvis är uppdelat i aktier, när mottagaren är en fysisk person som har hemvist i den andra avtalsslutande staten men som under de senaste fem åren före överlåtelsen av aktierna eller vinstandelsbevisen haft hemvist i den förstnämnda staten.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete utfört ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik, endast i denna stat.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 18Pension, livränta och socialskyddsersättningar

1. Om inte bestämmelserna i stycke 3 av denna artikel och artikel 19 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, och livränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

2. Sådan pension och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i fall då arbetet utfördes i den andra avtalsslutande staten, och livränta som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i fall då livräntan härrör från den andra avtalsslutande staten, får emellertid beskattas även i denna andra stat, enligt lagstiftningen i denna stat, men om ersättningen är av periodisk karaktär får skatten inte överstiga 20 procent av ersättningens bruttobelopp.

3. Pension och annan betalning som enligt systemet för social trygghet i en avtalsslutande stat tillfaller person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i den förstnämnda staten.

4. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på lön och annan liknande ersättning och på pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande och praktikanter

1. Studerande eller affärs-, industri-, lant bruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet, högskola eller annan läroanstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete som, utförs i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke I tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om denna stat enligt sin lagstiftning inte kan beskatta hela förmögenheten, beskattas den endast i den avtals si utan de stat där företaget har hemvist. Vid tillämpningen av detta stycke iakttas bestämmelserna i artikel 8 stycke 2.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

Artikel 23Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Nederländerna, skall Finland, såvida inte bestämmelsen i punkt b) föranleder annat:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Nederländerna;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Nederländerna.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Nederländerna.

b) Dividend från bolag med hemvist i Nederländerna till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

2. I Nederländerna undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Nederländerna får, vid beskattningen av personer med hemvist där, i det underlag på vilket skatten påförs, innefatta den inkomst och förmögenhet som enligt bestämmelserna i avtalet får beskattas i Finland.

c) Vidare medger Nederländerna avräkning från nederländsk skatt beräknad på sådan inkomst som enligt artikel 10 stycke 2, artikel 13 stycke 5, artikel 16, artikel 17 och artikel 18 stycke 2 får beskattas i Finland i den ut sträckning inkomsten ingår i det underlag som avses i punkt a) i detta stycke. Beloppet av denna avräkning skall svara mot den skatt som i Finland betalats på inkomsten, men får inte överstiga beloppet av den nedsättning som skulle medges om inkomsten utgjordes uteslutande av inkomst som är undantagen från nederländsk skatt enligt bestämmelserna i nederländsk lagstiftning om undvikande av dubbelbeskattning.

3. Om inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar, eller förmögenhet, som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i denna stat, får denna stat likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.

Artikel 24Offshoreverksamhet

1. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal tillämpas bestämmelserna i denna artikel på offshoreverksamhet, dock inte i fråga om person som bedriver sådan verksamhet från fast driftställe enligt bestämmelserna i artikel 5 eller stadigvarande anordning enligt bestämmelserna i artikel 14. I det fall att bestämmelserna i denna artikel inte är tillämpliga, tillämpas endast de övriga bestämmelserna i avtalet.

2. I denna artikel åsyftar "offshoreverksamhet" verksamhet som bedrivs utanför kusten i samband med utforskning och utnyttjande av havsbottnen och dess underlag samt dessas naturtillgångar belägna i endera staten.

3. Företag i en avtalsslutande stat som i den andra avtalsslutande staten bedriver offshoreverksamhet anses, om inte stycke 4 föranleder annat, i fråga om denna verksamhet bedriva rörelse i denna andra stat från där beläget fast driftställe. Detta gäller dock inte om offshoreverksamheten i fråga bedrivs i denna andra stat under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod.

Vid tillämpningen av detta stycke:

a) i fall då företag som i den andra avtalsslutande staten bedriver offshoreverksamhet står i intressegemenskap med ett annat företag och detta andra företag som en del av samma projekt fortsätter bedriva samma offshoreverksamhet som det förstnämnda företaget bedriver eller bedrev och ovannämnda verksamhet som bedrivs av båda företagen – då de sammanräknas – överstiger en tidsperiod av 30 dagar, anses båda företagen bedriva sin verksamhet under en tidsperiod som överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod;

b) företag anses stå i intressegemenskap med annat företag, om det ena företaget direkt eller indirekt innehar minst en tredjedel av det andra företagets kapital eller om en person direkt eller indirekt innehar minst en tredjedel av båda företagens kapital.

4. Vid tillämpningen av stycke 3 anses "offshoreverksamhet" emellertid inte omfatta:

a) verksamheter eller kombination av verksamheter som nämns i artikel 5 stycke 4;

b) bogserings- eller förankringsverksamhet som utförs med skepp som i första hand är avsedda för detta slag av verksamhet och annan verksamhet som utförs med sådana skepp;

c) transport av materiel eller personal med skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

5. Person med hemvist i en avtalsslutande stat som i den andra avtalsslutande staten bedriver offshoreverksamhet som utgör fritt yrke eller annan självständig verksamhet, anses bedriva verksamheten från en stadigvarande anordning i den andra staten, om offshoreverksamheten i fråga pågår utan avbrott under en tidsperiod av minst 30 dagar.

6. Lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning i samband med sådan offshoreverksamhet som bedrivs från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten får, i den utsträckning som arbetet utförs utanför kusten i denna andra stat, beskattas i denna andra stat.

7. Om skriftligt bevis företes på att skatt har betalats i Finland på inkomst som får beskattas i Finland enligt artikel 7 eller artikel 14 i anslutning till stycke 3 eller stycke 5 av denna artikel, eller stycke 6 av denna artikel, skall Nederländerna medge en nedsättning av sin skatt som skall beräknas i enlighet med reglerna i artikel 23 stycke 2 punkt b).

Artikel 25Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 5 eller artikel 12 stycke 5 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. Avgifter som betalas av eller för en fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat och som inte är medborgare i denna stat till ett pensionssystem som godkänts vid beskattningen i den andra avtalsslutande staten, behandlas vid beskattningen i den förstnämnda staten på samma sätt som avgifter som betalas till ett pensionssystem som är godkänt vid beskattningen i denna förstnämnda stat, under förutsättning att

a) personen betalade avgifter till detta pensionssystem innan han fick hemvist i den förstnämnda staten; och

b) den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten är överens om att pensionssystemet svarar mot ett pensionssystem som är godkänt vid beskattningen i denna stat.

6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan genom ömsidig överenskommelse utfärda villkor för tillämpningen av bestämmelserna i stycke 5.

7. Vid tillämpningen av stycke 5 omfattar "pensionssystem" ett pensionssystem som inrättats inom ett allmänt system för social trygghet.

8. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.

Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelsen genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 27Utbyte av upplysningar

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

Artikel 28Handräckning vid indrivning

1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att i enlighet med sin lagstiftning och administrativa praxis lämna varandra handräckning vid indrivning av de skatter på vilka avtalet tillämpas och de förhöjningar, tilläggsavgifter, dröjsmålsavgifter, räntor och kostnader som hänför sig till dessa skatter.

2. Efter framställning av den ansökande staten driver den anmodade staten in den förstnämnda statens skattefordringar i enlighet med lagstiftning och administrativ praxis som gäller för dess egna skattefordringar. Fordringarna åtnjuter emellertid inte någon förmånsrätt i den anmodade staten och kan inte drivas in genom fängelse på grund av skuld för gäldenären. Den anmodade staten är inte skyldig att vidta några verkställighetsåtgärder som saknas grund i den ansökande statens lagstiftning.

3. Bestämmelserna i stycke 2 gäller endast sådan skattefordran som grundar sig på en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel och, såvida inte de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens om annat, som inte är tvistig. Om emellertid fordran avser skattskyldigheten för person som inte har hemvist i den ansökande staten tillämpas stycke 2 endast om fordran inte längre kan överklagas, såvida inte de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens om annat.

4. Skyldigheten att lämna handräckning vid indrivning av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar i dödsboet, beroende på om fordran skall drivas in av dödsboet eller dess delägare.

5. Den anmodade staten är inte skyldig att efterkomma en framställning:

a) om den ansökande staten inte prövat alla de åtgärder som står till dess förfogande inom dess eget område, utom i de fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter;

b) om och i den mån som den anser skattefordran stå i strid med bestämmelserna i detta avtal eller någon annan traktat i vilken båda avtalsslutande staterna är parter.

6. Till framställning om handräckning med indrivning av skattefordran skall fogas:

a) en försäkran att skattefordran gäller skatt på vilket avtalet tillämpas och, om inte stycke 3 föranleder annat, att fordran inte är eller kan komma att bli tvistig;

b) en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln;

c) de övriga handlingar som behövs för indrivning; och

d) om behövligt, en bestyrkt kopia genom vilket ett beslut av en förvaltningsmyndighet eller domstol som hänför sig till ärendet bekräftas.

7. Den ansökande staten skall ange beloppet av den skattefordran som skall drivas in i såväl den ansökande statens valuta som den anmodade statens valuta. Valutakursen som skall användas vid tillämpningen av föregående mening är den senaste kurs som rekommenderats av den ansökande statens centralbank. Belopp som drivits in av den anmodade staten skall överföras till den ansökande staten i den anmodade statens valuta. Överföringen skall göras inom en tidsperiod av tre månader från dagen för indrivningen.

8. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger, i den mån som detta är tillåtet enligt lagstiftning och administrativ praxis i den anmodade staten.

9. Den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln skall, då detta är ändamålsenligt och i enlighet med gällande bestämmelser i den anmodade staten, godtas, erkännas, kompletteras eller ersättas så fort som möjligt efter tidpunkten för mottagandet av framställningen om handräckning genom en verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten.

10. I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas. Framställning om handräckning skall innehålla uppgifter om sådan tidsfrist.

11. Indrivningsåtgärder, som vidtas av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i stycke 10 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om sådana åtgärder.

12. Den anmodade staten får efter att först ha underrättat den ansökande staten därom bevilja anstånd med betalning eller medge att betalning sker genom delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.

13. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse fastställa bestämmelser om minimibelopp för skattefordringar som är föremål för framställning om handräckning och om andra bestämmelser om sättet att tillämpa denna artikel.

14. De avtalsslutande staterna avsäger sig ömsesidigt rätten till ersättning för kostnader som härrör från den handräckning som de lämnar varandra vid tillämpningen av detta avtal.

Artikel 29Begränsning av artiklarna 27 och 28

Bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 anses inte tolkas medföra skyldighet för någondera staten att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativa praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning och sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet-, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (order public).

Artikel 30Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

2. Vid tillämpningen av avtalet anses en fysisk person, som är medlem av en avtalsslutande stats diplomatiska beskickning eller konsulat, i den andra avtalsslutande staten eller i tredje stat och som är medborgare i den sändande staten, ha hemvist i den sändande staten, om han i den sändande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt på inkomst och förmögenhet som person med hemvist där.

3. Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ och tjänstemän och medlemmar av tredje stats diplomatiska beskickning eller konsulat och som vistas i en avtalsslutande stat, om de inte där är underkastade samma skyldigheter i fråga om skatt på inkomst eller förmögenhet som person med hemvist där.

Artikel 31Territoriell utvidgning

1. Detta avtal kan, antingen i sin helhet eller med behövliga ändringar utvidgas till att omfatta antingen Nederländska Västindien eller Aruba eller båda dessa länder, om landet i fråga påför skatter av i huvudsak likartat slag som de skatter på vilka avtalet tillämpas. Sådan utvidgning gäller från den dag samt med de ändringar och villkor, däri inbegripet villkor om upphörande, som kan anges och överenskommas genom notväxling på diplomatisk väg.

2. Om inte annat överenskommits medför inte upphörandet av avtalet att utvidgningen av avtalet även upphör i fråga om land som avtalet har utvidgats till att omfatta på grund av denna artikel.

Artikel 32Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft femtonde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke I och dess bestämmelser tillämpas:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter än de som avses i punkt a), på beskattningsperioder som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Republiken Finland och Konungariket Nederländerna för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt som undertecknats i Helsingfors den 13 mars 1970 (nedan "1970 års avtal") upphör att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. I 970 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelse i detta stycke är tillämpligt.

Artikel 33Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter än de som avses i punkt a), på beskattningsperioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Helsingfors den 28 december 1995 i två exemplar på engelska språket.