84-85/1996

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet, som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst

6) källskatten för begränsat skattskyldig; och

7) den statliga förmögenhetsskatten

(nedan "finsk skatt");

b) i Argentina:

1) inkomstskatten (impuesto a las ganancias;

2) skatten på tillgångar (impuesto sobre los activos); och

3) skatten på personlig egendom (impuesto personal sobre los bienes no incorporados al proceso económico);

(nedan "argentinsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället for de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ''Finland", åsyftar Republiken Finland och Argentina åsyftar Republiken Argentina;

b) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

c) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

d) "företag i en avtalsslutande stat" och ”företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten

e) "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

f) " internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

g) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

2) i Argentina "el Ministerio de Economia y Obras y Servicios Públicas, Secretaria de lngresos Públicos".

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om ban har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning·

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats i anslutning till utnyttjande av naturtillgångar.

3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar även:

a) plats för byggnads-, anläggnings-, sammansättning- eller installationsverksamhet eller övervakningsverksamhet i anslutning därtill om verksamheten pågår under en tidrymd om minst sex månader;

b) anskaffning av tjänster, häri inbegripna konsulttjänster, av ett företag genom arbetstagare eller annan personal som anställs av företaget för detta ändamål, om detta slag av verksamhet pågår (i fråga om samma eller ett därtill anknutet projekt) under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger sex månader under en tolvmånadersperiod;

c) verksamhet med anknytning till utforskning av naturtillgångar om verksamheten pågår under en tidsperiod om minst sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

b) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

c) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–c), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag i en avtalsslutande stat samt i den andra avtalsslutande staten har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna andra stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Om representanten utövar sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för detta företag, anses han emellertid inte vara sådan oberoende representant som avses i detta stycke, om det visas att vid affärsförbindelserna mellan representanten och företaget inte iakttagits marknadsmässiga villkor.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom” den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendorn" inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till:

a) det fasta driftstället; eller

b) försäljning i denna andra stat av samma eller liknande slags varor som de som säljs från det fasta driftstället; eller

c) annan affärsverksamhet som bedrivs i denna andra stat och som är av samma eller liknande slag som den som bedrivs från det fasta driftstället.

Bestämmelserna i punkterna b) och c) tillämpas inte om företaget visar att sådan liknande försäljning eller verksamhet som avses i dessa punkter inte har anknytning till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 får inkomst, som ett företag i en avtalsslutande stat erhåller av försäkringsverksamhet (häri inbegripen återförsäkring) som vid ingåendet av försäkringsavtalet omfattar egendom belägen i den andra avtalsslutande staten eller personer med hemvist i denna andra stat, beskattas i denna andra stat vare sig företaget bedriver verksamhet i denna stat från ett där beläget fast driftställe eller på annat sätt. I fråga om återförsäkring får skatten som påförs i denna andra stat emellertid inte överstiga 2,5 procent av totalbeloppet av försäkringspremien.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilts i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna I denna artikel.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i i internationell trafik beskattas endast 1 denna stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst, som företag i en avtalsslutande stat som använder skepps eller luftfartyg i internationell trafik, förvärvar genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. l fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar –  inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten av den förstnämnda staten hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna förstnämnda stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

3. En avtalsslutande stat får inte ändra ett företags inkomst i fal1 som avses i stycke 1 efter utgången av tid som föreskrivs i dess interna lagstiftning och inte i någon händelse senare än sex år efter utgången av det år då den inkomst som skulle ändras skulle, utan de villkor som avses i stycke 1, ha tillkommit ett företag i denna stat.

4. Bestämmelserna i styckena 2 och 3 tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlåtenhet eller oaktsamhet.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Dividenden får beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga:

a) 10 procent av dividendens bruttobelopp, om den som har rätt till dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt innehar minst 25 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

2. Så länge fysisk person bosatt i Finland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Argentina, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, endast i Argentina, om mottagaren har rätt till dividenden.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra bestämmelserna i styckena 1 och 2. Bestämmelserna i dessa stycken berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande b0laget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant falI tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst frän den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den män dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den män den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

7. Detta avtal hindrar inte Argentina att, efter den skattesats som föreskrivs i argentinsk lagstiftning, beskatta inkomst som är hänförlig till fast driftställe som ett bolag med hemvist i Finland har i Argentina. Totalbeloppet av skatten skall emellertid inte överstiga ett belopp som svarar mot inkomstskatten på inkomst för argentinska bolag, ökad med 10 procent av det fasta driftställets inkomst efter avdrag för nämnda bolagsskatt.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör frän en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är

a) ränta, som härrör frän Argentina, undantagen från argentinsk skatt, om

1) mottagaren är finska staten eller finsk lokal myndighet eller betalaren är argentinska staten, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter;

2) mottagaren är Finlands Bank;

3) mottagaren är Fonden för industriellt samarbete Ab (FINNFUND) eller Finlands Exportkredit Ab eller annan liknande inrättning som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

b) ränta, som härrör från Finland, undantagen från finsk skatt, om

1) mottagaren är argentinska staten, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller betalaren är finska staten eller finsk loka] myndighet;

2) mottagaren är "Banco Central de la República Argentina", "Banco de la Nación Argentina" och " Banco de la Provincia de Buenos Aires" eller annan liknande inrättning som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

c) ränta, som härrör frän en avtalsslutande stat och utgår på ett lån för vilket borgen utfärdats av sammanslutning som nämns eller avses i punkt a) eller punkt b), och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, undantagen från skatt i den förstnämnda staten.

d) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat undantas från skatt i denna stat om den som har rätt till räntan är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten och räntan betalas på grund av skuld som uppkommit till följd av att företag i denna andra stat sålt maskiner eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning på kredit, utom i fall då försäljningen skett eller skulden uppkommit mellan företag med intressegemenskap.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures samt annan inkomst, som enligt lagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av försträckning. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av bruttobeloppet av betalning för nyttjande eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (med undantag för programvara eller biograffilm och verk på film, video eller annat medel för återgivning eller spridning i samband med televisions- eller radiosändning) om den som har rätt till royaltyn är upphovsmannen eller person på vilken upphovsrätten har övergått på grund av hans död;

b) 3 procent av bruttobeloppet av betalning for nyttjandet av eller för rätten att nyttja nyheter, om den som har rätt till royaltyn är en nyhetsbyrå;

c) 10 procent av bruttobeloppet av betalning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja programvara, patent, varumärke, mönster eller ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenbetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur eller annan immateriell egendom eller för tekniska tjänster eller tekniskt, vetenskapligt, administrativt eller av liknande bistånd;

d) 15 procent av bruttobeloppet av betalning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärlighet eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm och verk på film, video eller annat medel för återgivning eller spridning i samband med televisions- eller radiosändning) om den som har rätt till royaltyn är en annan person än upphovsmannen eller person på vilken upphovsrätten har övergått på grund av bans död.

3. Med uttrycket "royalty' förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet programvara, biograffilm och verk på film, video eller annat medel för återgivning eller spridning i samband med televisions- eller radiosändningar), nyheter, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell kommersiell eller vetenskaplig natur eller annan immateriell egendom eller för tekniska tjänster eller tekniskt, vetenskapligt, administrativt eller liknande bistånd. Uttrycket " royalty" omfattar även vinst som förvärvas på grund av överlåtelse av sådan rättighet eller egendom i den utsträckning som vinsten är beroende av rättighetens eller egendomens produktivitet eller nyttjandet av eller förfogandet över den.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra frän en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn helastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel i bolag som avses i artikel 6 stycke 4 får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendom som innehas av bolaget är belägen.

3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

4. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av egendomen som är belägen i den andra avtalsslutande staten och som är annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel får beskattas i den sistnämnda staten.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att i den andra avtalsslutande staten utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, får beskattas i denna andra stat, men skatten får inte överstiga 10 procent av inkomstens bruttobelopp om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat i enlighet med dess lagstiftning men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke'' inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag medhemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte om underhållningsartistens eller sportutövarens, med hemvist i en avtalsslutande stat, vistelse i den andra avtalsslutande staten helt eller huvudsakligen finansieras med allmänna medel av den förstnämnda staten, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 18Pension och livränta

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat får,

a) pension som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

b) annan betalning, oavsett om den är periodisk eller inte, som utgår enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för annan social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat;

c) livränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat

beskattas i båda avtalsslutande staterna.

Betalning som avses i punkt b) får emellertid inte beskattas i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist om betalningen på grund av sin natur är undantagen från skatt i den andra avtalsslutande stat från vilken betalningen härrör.

2. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på lön och annan liknande ersättning och på pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande

1. Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet, högskola eller annan läroanstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete som utförs i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst om den härrör från den andra avtalsslutande staten, får emellertid beskattas även i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen 1 den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av aktie eller annan andel i bolag vilken avses i artikel 6 stycke 4 och, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendom som ägs av bolaget är belägen.

3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik av person med hemvist i en avtalsslutande samt av lös egendom som ar hänförlig till användningen av sådant skepp och luftfartyg beskattas endast i denna stat.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och som är belägen I den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den sistnämnda staten.

Artikel 23Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Argentina, skall Finland, såvida inte bestämmelsen i punkt b) föranleder annat:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Argentina;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Argentina.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som tär beskattas Argentina.

b) Dividend från bolag med hemvist i Argentina till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser 1 detta a avtal får fysisk person med hemvist i Argentina, vilken enligt f msk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid enligt bestämmelserna i punkt a) medge avräkning för argentinsk skatt som betalats på denna fysiska persons inkomst eller förmögenhet som får beskattas i Argentina från den finska skatt på denna fysiska persons inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i denna punk.t tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, eller förmögenhet, som sådan person innebar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.

e) Vid tillämpningen av punkt a) anses uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Argentina" inbegripa belopp som i enlighet med bestämmelserna i avtalet skulle ha utgått som argentinsk skatt för ett år, om inte avdrag hade beviljats vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten eller skattebefrielse eller skattenedsättning hade medgivits för året i fråga eller del därav enligt

1) lagarna 19 640 och 22 095, däri inbegripet lagarna 20 560, 21 608 och 22 021 (och de lagar genom vilka förmånerna enligt lag 22 021 har utvidgats till att gälla andra provinser än de som den ursprungliga lagen avsåg), ändrade genom lagen 23 658 (sådana dessa bestämmelser vid varje tidpunkt är ändrade utan att den allmänna principen i bestämmelserna blivit påverkad); eller

2) annan bestämmelse som efter undertecknandet av avtalet kan komma att införas i lagstiftningen och genom viken sådant avdrag beviljas vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten eller sådan skattebefrielse eller skattenedsättning medges vars avsikt är att befrämja den ekonomiska utvecklingen i Argentina under en begränsad tidrymd och som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna nått enighet om (sådan denna bestämmelse vid varje tidpunkt är ändrad utan att den allmänna principen i bestämmelsen har blivit påverkad).

f) Bestämmelserna i punkt e) tillämpas för de tio första åren för vilka avtalet är tillämpligt. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan emellertid överlägga med varandra i syfte att bestämma, om denna tidsperiod skall förlängas.

g) Vid tillämpningen av punkt a) skall skatt som i Argentina skall betalas på sådana royalties som avses i artikel I 2 stycke 2 punkt c) anses betalad enligt en skattesats på. I 5 procent.

2. I Argentina undanröjs dubbelbeskattning enligt bestämmelserna i och med beaktande av begränsningarna i dess nationella lagstiftning. Argentina skall medge person med hemvist i Argentina avräkning från argentinsk skatt på inkomst med beloppet av skatt som betalats till Finland. Detta belopp skall grunda sig på det belopp av skatt som betalats till Finland, men avräkningen får inte överstiga: begränsningarna (i syfte att begränsa avräkningen till argentinsk skatt på inkomst från källa utanför Argentina) enligt argentinsk lagstiftning som gäller för skatteåret.

Artikel 24Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel I tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 7 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre är från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelse som träffats genomförs utan binder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 26Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke I anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre pubIic).

Artikel 27Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 28Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Överenskommelsen mellan Republiken Finlands regering och Republiken Argentinas regering om undvikande av dubbelbeskattning av inkomst härrörande från idkande av sjö- och flygfart som ingåtts genom notväxling den 9 december 1948, är inte tillämplig för tidsperiod för vilken detta avtal är tillämpligt.

Artikel 29Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då sex år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på. inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den I januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Buenos Aires den 13 december 1994 i två exemplar på finska, spanska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

1. Till artikel 5 stycke 4

Då det avgörs enligt artikel 5 stycke 4, om en kombination av verksamheter som anges i punkterna a)–c) av detta stycke skall anses innebära att ett fast driftställe föreligger, skall bl.a. vikt läggas vid att verksamheten med hänsyn till de särskilda omständigheterna endast är av förberedande eller biträdande art.

2. Till artikel 5 stycke 4 b)

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 5 stycke 4 b) skall uttrycket "fast driftställe" omfatta innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor då varorna exporteras av det företag som innehar den stadigvarande platsen för affärsverksamhet.

3. Till artikel 7 stycke 3

Detta stycke medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att medge fullt avdrag för vissa utgifter då dessa vid bestämmandet av inkomsten till någon del är begränsade enligt den inhemska skattelagstiftningen i denna stat eller att medge avdrag för utgifter som på grund av sin natur allmänt inte är avdragbara enligt skattelagstiftningen i denna stat.

4. Till artikel 7 stycke 5 och artikel 24

Bestämmelserna i artikel 7 stycke 5 tillämpas inte om varorna som avses i detta stycke exporteras av det fasta driftstället som köpt in varorna.

5. Till artikel 12

De begränsningar i beskattningen vid källan som avses i stycke 2 är i fråga om Argentina beroende av att de krav på registrering, verifiering och auktorisering som föreskrivs i dess inhemska lagstiftning har uppfyllts.

6. Till artikel 24

Bestämmelserna i avtalet skall inte tolkas så att de hindrar en avtalsslutande stat från att tillämpa bestämmelserna om underkapitalisering i dess inhemska lagstiftning.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Buenos Aires den 13 december 1994 i två exemplar på finska, spanska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.