91-92/1993

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) den statliga inkomstskatten;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst;

6) källskatten för begränsat skattskyldig; och

7) den statliga förmögenhetsskatten;

(nedan "finsk skatt");

b) i Lettland:

1) skatten på vinst (pelņas nodoklis);

2) inkomstskatten för fysiska personer (iedzīvotāju ienakuma nodoklis); och

3) förmögenhetsskatten (īpašuma nodoklis);

(nedan "lettisk skatt").

2. Om en avtalsslutande stat efter undertecknandet av avtalet inför en ny skatt på inkomst eller på förmögenhet, skall avtalet även tillämpas då denna skatt. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse besluta huruvida en skatt som införs i någon av de avtalsslutande staterna är en sådan skatt på vilken avtalet skall tillämpas enligt föregående mening.

3. Avtalet tillämpas även på skatter som är av samma eller i huvudsak likartat slag som de som nämns eller avses i styckena I och 2, och som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt dessa stycken. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;

b) "Lettland" åsyftar Republiken Lettland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Lettlands territorium och de övriga till Republiken Lettlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Lettland enligt lettisk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen eller dennas underlag samt deras naturresurser;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

h) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

2) i Lettland ministern för ekonomiska reformer, direktören för statens finansrevisionsverk eller deras befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för inregistrering eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper även den avtalsslutande staten själv, lokal myndighet eller offentligrättsligt samfund i denna stat. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämma det sätt på vilket avtalet skall tillämpas på denna person. I avsaknad av en sådan överenskommelse skall personen, vid tillämpningen av avtalet, inte av någon av de avtalsslutande staterna anses ha hemvist i den andra avtalsslutande staten.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet eller därmed sammanhörande övervaknings- eller konsultverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under en period på mer än sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Om denna representant utövar verksamhet helt eller nästan helt för detta företag, anses han emellertid inte inneha en sådan ställning som självständig mäklare som avses i detta stycke.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, optioner eller motsvarande rättigheter i fråga om fast egendom, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom liksom även vinst på grund av överlåtelse av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till:

a) det fasta driftstället; eller

b) försäljning i denna andra stat av varor av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället; eller

c) annan affärsverksamhet i denna andra stat av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället.

Bestämmelserna i punkterna b) och c) tillämpas inte om företaget visar att försäljningen eller verksamheten inte rimligen hade kunnat utföras av det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till ett fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar inte bestämmelserna i stycke 2 av denna artikel att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom ett sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i stycke I tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten av den förstnämnda staten hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna förstnämnda stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Dividenden får beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om mottagaren, som har rätt till dividenden, är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt innehar minst 25 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

2. Så länge fysisk person bosatt i Finland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, gäller emellertid i Finland följande bestämmelser i detta stycke i stället för bestämmelserna i stycke 1:

a) Dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Lettland och som har rätt till dividenden är undantagen från finsk skatt på dividend.

b) I fall då mottagaren är en fysisk person eller en sammanslutning (med undantag för ett bolag som direkt behärskar minst l O procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden), får dividenden, utan hinder av bestämmelserna i punkt a), beskattas även i Finland, enligt finsk lagstiftning, men, om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga 5 procent av dividendens bruttobelopp.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra bestämmelserna i styckena 1 och 2. Bestämmelserna i dessa stycken berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om personen, som har rätt till dividenden, har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 och 2 beskattas

a) ränta, som härrör från Lettland endast i Finland, om räntan betalas till

1) Finska staten, dess lokala myndigheter eller offentligrättsliga samfund;

2) Finlands Bank;

3) Fonden för industriellt samarbete Ab eller Finlands Exportkredit Ab; eller

4) annan institution liknande den som nämnts i 3), som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

b) ränta, som härrör från Finland, endast i Lettland, om räntan betalas till

1) Lettiska staten, dess lokala myndigheter eller offentligrättsliga samfund;

2) Lettlands Bank;

3) annan organisation som efter undertecknandet av detta avtal grundas i Lettland och som är likartad med sådan organisation som grundats i Finland och som avses i a) 3) (de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse avgöra om sådana organisationer är likartade); eller

4) annan institution liknande sådan som avses i a) 4), som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

c) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och utgår på ett lån som garanteras av sammanslutning som nämns eller avses i punkt a) eller punkt b), och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, endast i denna andra stat;

d) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat endast i den andra avtalsslutande staten, om

1) mottagaren har hemvist i denna andra stat;

2) mottagaren är ett företag i denna andra stat som har rätt till räntan;

3) räntan betalas med anledning av skuld som uppkommit då detta företag sålt varor eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning på kredit till ett företag i den förstnämnda staten, utom i fall då försäljningen sker mellan närstående personer eller skulden uppkommer mellan sådana personer.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om personen, som har rätt till räntan, har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutandestat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men, om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av bruttobeloppet av sådan royalty som betalas för nyttjandet av industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning;

b) 10 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7. Om Lettland i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning, som Lettland ingått med en tredje stat som vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), efter denna tidpunkt kommer överens om att utesluta någon rättighet eller egendom från definitionen i stycke 3 eller att befria royalty som härrör från Lettland från lettisk skatt på royalty eller att begränsa de skattesatser som anges i stycke 2, skall en sådan definition eller befrielse eller lägre skattesats automatiskt tillämpas som om detta hade föreskrivits i stycke 3 respektive stycke 2.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten eller aktier i ett bolag vars tillgångar huvudsakligen består av sådan fast egendom, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning. Vid tillämpningen av denna bestämmelse anses en fysisk person, som har hemvist i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under skatteåret i fråga, i denna andra stat ha en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande i denna andra stat och den inkomst som förvärvas från hans ovannämnda verksamhet bedriven i denna andra stat skall hänföras till den stadigvarande anordningen.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under skatteåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Se också protokollet av detta fördrag.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och idrotts- eller sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av idrotts- eller sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller idrottseller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller idrotts- eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller idrotts- eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte på inkomst som förvärvas genom verksamhet bedriven i en avtalsslutande stat av en underhållningsartist eller idrotts- eller sportutövare om besöket i denna stat helt eller huvudsakligen finansieras med allmänna medel av den andra avtalsslutande staten eller dess lokala myndigheter. I sådant fall beskattas inkomsten enligt bestämmelserna i artikel 7, 14 respektive 15.

Artikel 18Pension, livränta och motsvarande utbetalningar

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning med anledning av tidigare anställning samt livränta som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 3, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat,

a) beskattas pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat endast i denna stat;

b) befrias livränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, från skatt i denna andra stat i den utsträckning som den vore befriad från skatt om den erhållits av en person med hemvist i den förstnämnda staten.

3. I fråga om en person som haft hemvist i en avtalsslutande stat och som fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, pension, livränta eller annan liknande ersättning, som till en sådan person och som härrör från den förstnämnda staten, beskattas i denna stat enligt lagstiftningen i denna stat men skatten får inte överstiga 15 procent av utbetalningens bruttobelopp. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte i fråga om en sådan person, om personen är statslös eller medborgare i den andra avtalsslutande staten utan att samtidigt vara medborgare i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av osjälvständigt arbete som utförs i denna stats, dess lokala myndigheters eller offentligrättsliga samfunds tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess lokala myndigheters eller offentligrättsliga samfunds tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess lokala myndigheter eller offentligrättsliga samfund.

Artikel 20Studerande

Studerande, lärling eller praktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst, om den härrör från den andra avtalsslutande staten, får emellertid beskattas även i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke l tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller av aktier i ett bolag vars tillgångar huvudsakligen består av sådan fast egendom, får beskattas i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag med hemvist i en avtalsslutande stat samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp och luftfartyg beskattas endast i denna stat.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

Artikel 23Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Lettland, skall Finland, såvida inte bestämmelsen i punkt b) föranleder annat:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Lettland;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Lettland.

Avräknings beloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Lettland.

b) Dividend från bolag med hemvist i Lettland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser detta avtal får fysisk person med hemvist i Lettland, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för lettisk skatt som betalats på inkomst eller förmögenhet från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, eller förmögenhet, som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.

e) Vid tillämpningen av punkt a) anses uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Lettland" inbegripa lettisk inkomstskatt, som skulle ha betalats om inte en tidsbegränsad skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits enligt bestämmelser i lettisk lagstiftning avsedda att främja ekonomisk utveckling, i den mån den skatt som skulle ha betalats hänför sig till annan inkomst än sådan som förvärvats genom verksamhet inom finansieringssektorn och att inte mer än 25 procent av inkomsten utgörs av ränta och vinst genom överlåtelse av aktier eller utgörs av inkomst från tredje stat.

f) Bestämmelserna i punkt e) tillämpas för de tio första åren för vilka avtalet är tillämpligt. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan emellertid överlägga med varandra i syfte att bestämma, om denna tidrymd skall förlängas.

2. I Lettland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Lettland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Lettland, såvida inte en förmånligare behandling föreligger enligt dess interna lagstiftning:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Finland;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Finland.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet i Lettland, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Finland.

b) Om vid tillämpningen av punkt a) ett bolag med hemvist i Lettland erhåller dividend från ett bolag med hemvist i Finland i vilket det äger minst 10 procent av de aktier som har full rösträtt, skall den skatt som betalats i Finland inbegripa inte endast den skatt som betalats på dividenden utan även den skatt som betalats på den vinst för bolaget av vilken dividenden betalats.

c) Vid tillämpningen av punkt a) skall skatt som betalats i Finland och som inte skulle ha kunnat påföras enligt bestämmelserna i detta avtal utan bestämmelserna i stycke I punkt c) inte anses ha betalats i Finland.

Artikel 24Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, i synnerhet i fråga om hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Statslösa personer med hemvist i en avtalsslutande stat skall inte i någondera avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav, i synnerhet i fråga om hemvist, som medborgare i staten i fråga under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke I, artikel 11 stycke 7 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 26Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i dom stolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27Handräckning med indrivning

1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning med indrivning av en skattskyldigs skatteskulder i den utsträckning beloppet därav har blivit slutligen fastställt enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat som gör framställningen om handräckning.

2. I det fall att handräckning som begärs av en avtalsslutande stat för indrivning av skatter som har godkänts för indrivning av den andra avtalsslutande staten, skall skatterna drivas in av denna andra stat i enlighet med den lagstiftning som tillämpas på indrivningen av dess egna skatter och som om skatterna som skall drivas in vore dess egna skatter.

3. Framställning om indrivning av en avtalsslutande stat skall åtföljas av sådant bevis som krävs enligt lagstiftningen i den staten för att styrka att den skattskyldiges skatteskuld slutligen har fastställts.

4. Om en skattefordran från en avtalsslutande stat inte slutligen har fastställts på grund av överklagande eller annat förfarande får den staten för att skydda sina intäkter begära att den andra avtalsslutande staten vidtar sådana temporära säkringsåtgärder som är tillgängliga i den andra staten enligt dess egen lagstiftning. Om en sådan framställning godkänns av den andra staten, skall sådana temporära åtgärder vidtas av den andra staten som om skatteskulden till den förstnämnda staten avsåg dess egna skatter.

5. En framställning som avses i stycke 3 eller 4 skall endast göras av en avtalsslutande stat i den utsträckning som den skattskyldige som har skatteskulden inte i denna stat har tillräckligt med tillgångar för indrivning av skatteskulden.

6. Den avtalsslutande stat i vilken skatt drivs in enligt bestämmelserna i denna artikel skall genast överföra det indrivna beloppet till den avtalsslutande stat för vars räkning indrivning skett, med avdrag för, i förekommande fall, sådana icke-sedvanliga kostnader som avses i stycke 7 punkt b).

7. Såvida annat inte överenskoms mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, skall

a) sedvanliga kostnader som förorsakas en avtalsslutande stat vid indrivning bäras av denna stat;

b) icke-sedvanliga kostnader som förorsakas en avtalsslutande stat vid lämnande av handräckning skall bäras av den andra staten och ersättas oberoende av det belopp som för denna stats räkning drivits in av den andra staten.

Så snart en avtalsslutande stat förutser uppkomsten av icke-sedvanliga kostnader, skall den underrätta den andra avtalsslutande staten därom och ange det uppskattade beloppet av dessa icke-sedvanliga kostnader.

8. I denna artikel avses med uttrycket "skatter" de skatter på vilka avtalet tillämpas, däri inbegripet ränta och straffavgifter hänförliga till dessa skatter.

Artikel 28Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 29Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den I januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 30Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Helsingfors den 23 mars 1993 i två exemplar på engelska språket.

1. Till bestämmelserna i avtalet

I fall då uttrycket "offentligrättsligt samfund" förekommer, skall detta uttryck åsyfta alla juridiska enheter av offentlig karaktär som bildats i enlighet med lagstiftningen i en avtalsslutande stat och i vilken endast staten själv, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter är delaktiga.

2. Till artikel 7 stycke 3

Utgifter som en avtalsslutande stat beviljar avdrag för inbegriper endast utgifter som är avdragsgilla enligt den interna lagstiftningen i denna stat.

3. Till artikel 8

"Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp i internationell trafik" skall tolkas i enlighet med styckena 7–14 i kommentaren till artikel 8 i OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1992) och skall inte i något fall inbegripa inkomst som förvärvas genom användningen eller ägandet av hamnar, lagerlokaler, lastnings- eller lossningsutrustning, terminalanordningar, eller liknande egendom på land utom då inkomsten är direkt hänförlig till företagets användning av sådana skepp.

4. Till artikel 11 stycke 3 d)

En person anses som närstående till en annan person i fall då en person ensam eller tillsammans med en eller flera närstående personer, direkt eller indirekt innehar en andel på mer än 50 procent i den andra personen, eller då en eller flera personer, ensamma eller tillsammans med en eller flera närstående personer direkt eller indirekt innehar en andel på mer än 50 procent i båda dessa personer.

5. Till artikel 12 stycke 2

Uttrycket "royalty" anses inte omfatta ersättning för nyttjandet av borrplattform eller liknande anläggning som används för utforskning eller utvinning av kolväteförekomster.

6. Till artikel 12 stycke 3

Inkomst från leasing av industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning skall omfattas av uttrycket "royalty" så som det definieras i artikel 12 stycke 3.

7. Till artikel 15 stycke 2

Bestämmelserna i artikel 15 stycke 2 tillämpas inte på en arbetstagare som är uthyrd. Vid tillämpningen av föregående stas anses en arbetstagare med hemvist i en avtalsslutande stat uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra arbete annans (uppdragsgivare) verksamhet i den andra avtalsslutande staten, förutsatt att uppdragsgivaren har hemvist eller fast driftställe i denna andra stat och att uthyraren inte har ansvar för och inte heller står risken för arbetsresultatet.

Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses uthyrd, skall göras en samlad bedömning varvid särskilt beaktas om

a) den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren;

b) arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren och för vilken han har ansvar;

c) ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön arbetstagaren får;

d) största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av uppdragsgivaren;

och

e) uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer dessa skall ha.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Helsingfors den 23 mars 1993 i två exemplar på engelska språket.