Finlex - Till startsidan
Aktuella inkomstskatteavtal

87-88/1993

Aktuella inkomstskatteavtal

Uppdaterade texter i gällande viktiga skatteavtal om inkomstbeskattning samt syntetiserade texter i skatteavtal och konventionen om inkomstbeskattning

Avtal mellan Republiken Finlands regering och Irlands regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst

Avtalspart
Irland
Meddelats

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH IRLANDS REGERING FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRA KRINGGÅENDE AV SKATT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH PÅ REALISATIONSVINST

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 27 mars 1992 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och Irlands regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst (“avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Irland den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Irland, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Irlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 29 januari 2019. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Dokumentet innehåller också de ändringar som föranleds av återkallandet av Republiken Finlands reservation mot artikel 9 i konventionen (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023).

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Irland har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Irland den 29 januari 2019.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Irlands del den 1 maj 2019.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

– på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Irlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 29 januari 2019 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Irland har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 34/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190034.pdf

Det den 27 mars 1992 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och Irlands regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 88/1993. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1993/19930088

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finlands regering och Irlands regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst

Republiken Finlands regering och Irlands regering,

ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen

som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst,

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning: [1]

(Översättning)

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);

har kommit överens om följande:

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är:

a) i Finland:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten; och

4) källskatten för begränsat skattskyldig;

(nedan "finsk skatt");

b) i Irland:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten; och

3) realisationsvinstskatten;

(nedan "irländsk skatt").

2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs av en avtalsslutande stat vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;

b) "Irland" inbegriper varje utanför Irlands territorialvatten beläget område, vilket i överensstämmelse med folkrätten, enligt irländsk lagstiftning om kontinentalsockeln betecknas eller senare kommer att betecknas som ett område inom vilket Irland äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt där befintliga naturtillgångar;

c) "en avtalsslutande stat", "den ena avtalsslutande staten" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Finland eller Irland, beroende på sammanhanget; och "de avtalsslutande staterna" åsyftar Finland och Irland;

d) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) "medborgare" åsyftar:

1) i fråga om Finland fysisk person som har medborgarskap i Finland samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Finland;

2) i fråga om Irland irländsk medborgare samt juridisk person, och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Irland;

h) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "skatt" åsyftar finsk skatt eller irländsk skatt, beroende på sammanhanget;

j) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Irland "the Revenue Commissioners" eller deras befullmäktigade ombud.

2. I detta avtal inbegriper uttrycken "finsk skatt" och "irländsk skatt" inte straffavgifter eller ränta som påförs enligt en avtalsslutande stats lagstiftning i fråga om skatter som tillämpas på detta avtal med stöd av artikel 2.

3. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka detta avtal tillämpas med stöd av artikel 2.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist enligt följande regler:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare.

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna eller inte har hemvist i någon av dem:

a) anses den ha hemvist i Irland om den har sin verkliga ledning i Irland, eller

b) anses den ha hemvist i Finland om den har sin verkliga ledning i Finland eller om den är registrerad i Finland och den inte har sin verkliga ledning i Irland.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;

och

g) anordning eller byggnad som används för att utforska eller utvinna naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings-, installations- eller sammansättningsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Företag anses ha fast driftställe i en avtalsslutande stat och bedriva rörelse från detta fasta driftställe om det bedriver övervakande verksamhet i denna stat i mer än tolv månader i samband med en plats för byggnads-, anläggnings-, installations- eller sammansättningsverksamhet som utförs i denna stat.

5. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e) i detta stycke, under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

6. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 7 i denna artikel tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1, 2, 3 och 4 i denna artikel – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 5 i denna artikel och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

7. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Begränsning av skattelättnad

I fall då beskattningen av inkomst eller realisationsvinst enligt bestämmelse i detta avtal helt eller delvis lindras i en avtalsslutande stat och fysisk person enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten är skattskyldig för ifrågavarande inkomst eller realisationsvinst till den del den överförs till eller mottas i denna andra stat och inte för hela inkomsten eller realisationsvinsten, skall den enligt detta avtal medgivna befrielsen från skatt i den förstnämnda staten avse endast den del av inkomsten eller realisationsvinsten som överförs till eller mottas i denna andra stat.

Artikel 7Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) i detta stycke föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, olje- eller gaskälla, stenbrott, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 av denna artikel tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 av denna artikel tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 8Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 av denna artikel föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter (inbegripet utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning) som uppkommit för det fasta driftstället, oavsett om utgifterna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes och som sålunda skulle medges om det fasta driftstället för vilken utgifterna uppkommit hade varit en självständig enhet.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av föregående stycken i denna artikel bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Bestämmelserna i de föregående styckena i denna artikel påverkar inte bestämmelserna i en avtalsslutande stats lagstiftning som specifikt gäller skattskyldigheten för ett livförsäkringsbolag som inte har sitt huvudkontor i denna stat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 9Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Vid tillämpningen av denna artikel inbegriper inkomst som uthyrare förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, genom uthyrning av skepp eller luftfartyg på s.k. bare boat basis, om skeppen eller luftfartygen används i internationell trafik eller om sådan uthyrningsinkomst i jämförelse med annan inkomst som avses i stycke 1 denna artikel framstår som tillfällig.

3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 8 beskattas inkomst, som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning, tillhandahållande eller uthyrning av containrar (häri inbegripet släpvagnar, pråmar och motsvarande för transport av containrar) som används för varutransport, endast i denna stat, utom då containrarna används för varutransport uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

4. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 10Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten av den förstnämnda staten hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna förstnämnda stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 11Dividend

1. a) 1) Dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Irland får beskattas i Irland.

2) I fall då enligt punkt b) av detta stycke person med hemvist i Irland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividenden får skatt påföras också i Finland, enligt finsk lagstiftning, på summan av beloppet av dividenden och skattegottgörelsen, enligt en skattesats som inte överstiger 15 procent.

3) I andra fall än de om vilka föreskrivs i punkt a) 2) är dividend från bolag med hemvist i Finland som person med hemvist i Irland har rätt till, undantagen från skatt som i Finland tas ut på dividend.

b) Om inte bestämmelserna i punkt c) i detta stycke föranleder annat, är person med hemvist i Irland som tar emot dividend från bolag med hemvist i Finland, och under förutsättning att personen har rätt till dividenden, berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividenden motsvarande hälften av den skattegottgörelse som en fysisk person med hemvist i Finland skulle ha varit berättigad till om han hade tagit emot dividenden, samt till en betalning från Finland motsvarande det belopp varmed skattegottgörelsen överstiger den skatt som i enlighet med bestämmelserna i punkt a) 2) i denna artikel tas ut på dividend.

c) Bestämmelserna i punkt b) av detta stycke tillämpas inte om den person som har rätt till dividenden är ett bolag, som själv är eller har intressegemenskap med ett bolag som antingen ensamt eller tillsammans med ett eller flera bolag med intressegemenskap direkt eller indirekt behärskar 10 procent eller mer av röstetalet i det bolag från vilket dividenden härrör. Vid tillämpningen av denna punkt anses två bolag ha intressegemenskap med varandra om det ena direkt eller indirekt behärskas av det andra, eller om båda direkt eller indirekt behärskas av ett tredje bolag.

2. a) 1) Dividend från bolag med hemvist i Irland till person med hemvist i Finland får beskattas i Finland.

2) I fall då enligt punkt b) av detta stycke person med hemvist i Finland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend får skatt påföras också i Irland, enligt irländsk lagstiftning, på summan av beloppet av dividenden och skattegottgörelsen, enligt en skattesats som inte överstiger 15 procent.

3) I andra fall än de om vilka föreskrivs i punkt a) 2) är dividend från bolag med hemvist i Irland som person med hemvist i Finland har rätt till undantagen från skatt som i Irland tas ut på dividend.

b) Om inte bestämmelserna i punkt c) i detta stycke föranleder annat, är person med hemvist i Finland som uppbär dividend från bolag med hemvist i Irland, och förutsatt att personen har rätt till dividenden, berättigad till den skattegottgörelse med avseende på dividenden som en person med hemvist i Irland skulle ha varit berättigad till om han hade tagit emot dividenden, samt till en betalning från Irland motsvarande det belopp varmed skattegottgörelsen överstiger den skatt som i enlighet med bestämmelserna i punkt a) 2) i denna artikel tas ut på dividend.

c) Bestämmelserna i punkt b) av detta stycke tillämpas inte om den person som har rätt till dividenden är ett bolag, som själv är eller har intressegemenskap med ett bolag som antingen ensamt eller tillsammans med ett eller flera bolag med intressegemenskap direkt eller indirekt behärskar I O procent eller mer av röstetalet i det bolag från vilket dividenden härrör. Vid tillämpningen av denna punkt anses två bolag ha intressegemenskap med varandra om det ena direkt eller indirekt behärskas av det andra, eller om båda direkt eller indirekt behärskas av ett tredje bolag.

3. De föregående styckena berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar. Uttrycket åsyftar även all annan inkomst eller utdelning som jämställs med inkomst från aktier, som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 av denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra avtalsslutande stat från där belägen stadigvarande anordning, samt att dividenden kan tillskrivas med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen [2]

7. a) Om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och äger 10 procent eller mer av det slag av aktier i ett bolag på vilka dividenden betalas, tillämpas bestämmelserna i stycke 1 respektive 2 av denna artikel inte på dividenden till den del den kan ha betalats endast av vinst som det utbetalande bolaget förvärvat eller annan inkomst som det uppburit under en tidrymd som utgått minst tolv månader före den relevanta dagen. Vid tillämpningen av detta stycke åsyftar uttrycket "relevant dag" den dag då den person som har rätt till dividenden blev ägare till 10 procent eller mer av ifrågavarande slag av aktier.

b) Bestämmelserna i stycke 1 respektive 2 i denna artikel tillämpas inte om:

1) personen som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och är undantagen från skatt på dividenden i denna avtalsslutande stat; och

2) dividenden betalas under sådana omständigheter att undantagande från skatt skulle ha begränsats eller avlägsnats om mottagaren hade haft hemvist i denna avtalsslutande stat och varit undantagen från skatt i fråga om den.

c) Detta stycke tillämpas inte om den person som har rätt till dividenden visar att aktierna i fråga anskaffats av bona fide affärsmässiga skäl och inte i första hand i syfte att erhålla förmån enligt denna artikel.

Se också notväxling .

Artikel 12Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som erhålls av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.

2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures. Uttrycket åsyftar även all annan inkomst som jämställs med inkomst av försträckning enligt lagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör, men inte inkomst som behandlas som dividend enligt artikel 11.

3. Bestämmelserna i stycke 1 av denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

4. Räntan anses härröra från en avtalsslutande stat om den betalas av den staten själv, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den peson som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, av vilken orsak som helst överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen [3]

6. Bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel tillämpas inte om den skuld för vilken räntan betalas tillkommit eller överlåtits huvudsakligen i syfte att erhålla förmån enligt denna artikel och inte av bona fide affärsmässiga skäl.

Artikel 13Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga har rätt till royaltyn.

2. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

4. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, av vilken orsak som helst överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen [4]

6. Bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel tillämpas inte om den rättighet eller egendom som ger upphov till royaltyn tillkommit eller överlåtits huvudsakligen i syfte att erhålla förmån enligt denna artikel och inte av bona fide affärsmässiga skäl.

Artikel 14Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 7 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av

a) aktier vars värde helt eller till större delen av direkt eller indirekt härrör från fast egendom belägen i en avtalsslutande stat, eller

b) andel i sammanslutning eller förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust), vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat eller av aktier som avses i punkt a) ovan,

får beskattas i den avtalsslutande stat där sådan fast egendom är belägen. I denna paragraf inbegriper uttrycket "aktier" inte aktier som noteras eller listas på en erkänd fondbörs.

3. Vid tillämpningen av stycke 2 i denna artikel åsyftar uttrycket "erkänd fondbörs":

a) the Stock Exchange – Irish;

b) Helsingfors fondbörs; och

c) annan fondbörs som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens om.

4. Vinst, annan än sådan som behandlas i stycke 2 i denna artikel, på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

5. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg och containrar (häri inbegripet släpvagnar, pråmar och motsvarande utrustning för transport av containrar) som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp, luftfartyg eller container beskattas endast i denna stat.

6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Följande artikel 9 stycke 4 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal: [5]

(Översättning)

ARTIKEL 9 I KONVENTIONEN – REALISATIONSVINST PÅ GRUND AV ÖVERLÅTELSE AV SÅDANA AKTIER ELLER INTRESSEN I ENHETER VARS VÄRDE HUVUDSAKLIGEN HÄRRÖR FRÅN FAST EGENDOM

Vid tillämpningen av [ avtalet ] får vinst som person med hemvist i en [ avtalsslutande stat ] förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller jämförbara intressen, liksom intressen i en sammanslutning eller trust, beskattas i den andra [ avtalsslutande staten ] om värdet av dessa aktier eller jämförbara intressen när som helst under de 365 dagar som föregår överlåtelsen till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, härrör från fast egendom som är belägen i denna andra [ avtalsslutande stat ].

Artikel 15Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare, revisor och veterinär utövar.

Artikel 16Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 av denna artikel beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som helt eller delvis faller inom skatteåret i fråga i den andra staten, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 17Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 18Underhållare och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten, antingen individuellt eller som medlem av en grupp, i egenskap av underhållare, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, såsom utövare av friidrott, fotbolls-, golf-, biljard- eller kortspelare eller boxare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållare eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållaren eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 8, 15 och 16, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållaren eller sportutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 19Pension, livränta och socialförsäkringsutbetalningar

1. Om inte bestämmelserna i artikel 20 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, och livränta som betalas till sådan person, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel, och om inte bestämmelserna i artikel 20 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

3. Med uttrycket "livränta" förstås i detta stycke ett fastställt belopp som utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

Artikel 20Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 19 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

Artikel 21Studerande

Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 22Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, med undantag för utbetalning från trust, beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 7 stycke 2, om den som har rätt till inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

Artikel 23Bestämmelser som tillämpas på viss verksamhet utanför kusten

1. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal tillämpas bestämmelserna i denna artikel när verksamhet (i denna artikel benämnd "relevant verksamhet") bedrivs utanför kusten i samband med utforskandet och utnyttjandet av havsbottnen, dess underlag eller dessas naturtillgångar, belägna i en avtalsslutande stat.

2. Företag i en avtalsslutande stat som bedriver relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten anses, om inte stycke 3 i denna artikel föranleder annat, bedriva rörelse i denna andra stat från där beläget fast driftställe.

3. Relevant verksamhet som företag i en avtalsslutande stat utövar i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som inte sammanlagt överstiger 30 dagar under en period av tolv månader medför inte att rörelsen anses bedriven från där beläget fast driftställe. Vid tillämpningen av detta stycke gäller följande:

a) i fall då ett företag i en avtalsslutande stat som bedriver relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten har intressegemenskap med ett annat företag som bedriver väsentligen liknande verksamhet där, anses det förstnämnda företaget bedriva all sådan verksamhet som bedrivs av det sistnämnda företaget. Detta gäller dock i den mån verksamheten bedrivs under samma tid som förstnämnda företagets egen verksamhet;

b) ett företag anses ha intressegemenskap med ett annat, om det ena företaget direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av det andra företaget eller äger del i detta företags kapital eller om samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av båda företagen eller äger del i dessa företags kapital.

4. Person med hemvist i en avtalsslutande stat som bedriver sådan relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten som består av fritt yrke eller annan självständig verksamhet, anses bedriva verksamheten från en stadigvarande anordning i denna andra stat. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att bedriva sådan verksamhet i den andra avtalsslutande staten beskattas dock inte i denna andra stat om verksamheten bedrivs där under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en period av tolv månader.

5. Lön och andra liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning i samband med relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat i den mån arbetet utförs utanför kusten i denna andra stat.

Artikel 24Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Irland, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) av detta stycke föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Irland.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Irland.

b) Dividend från bolag med hemvist i Irland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt om mottagaren, direkt eller indirekt, behärskar minst I O procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Vid tillämpningen av punkt a) i detta stycke anses uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Irland" inbegripa belopp av irländsk skatt som skulle ha utgått på inkomst enligt irländsk skattelagstiftning om inte nedsättning av irländsk skatt hade beviljats enligt bestämmelserna i kapitel VI av del I i "Finance Act", 1980 (i den lydelse dessa bestämmelser senare kan få genom ändringar som inte berör de allmänna principerna i bestämmelserna).

2. Om inte bestämmelserna i irländsk lagstiftning om avräkning från irländsk skatt av skatt som betalats i annat land än Irland föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här)

a) avräknas finsk skatt som enligt finsk lagstiftning och i enlighet med detta avtal direkt eller genom avdrag utgår på inkomst eller realisationsvinst från källa i Finland (med undantag, i fråga om dividend, för skatt på inkomst av vilken dividenden betalas) från irländsk skatt som beräknas på samma inkomst eller realisationsvinst som den på vilken den finska skatten beräknas;

b) i fråga om sådan dividend som bolag med hemvist i Finland betalar till bolag med hemvist i Irland, som direkt eller indirekt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden, bör vid medgivandet av avräkning beaktas (utöver finsk skatt som skall avräknas enligt punkt a) i detta stycke) den finska skatt som det utbetalande bolaget bör betala på den inkomst av vilken dividenden betalas.

c) beloppet av den finska skatt som i enlighet med punkt a) i detta stycke behandlas som belopp som enligt finsk lagstiftning och i enlighet med detta avtal skall betalas, skall med avseende på inkomst på vilken bestämmelserna i artikel 11 stycke I tillämpas, vara underkastat begränsningarna. i nämnda stycke.

3. Vid tillämpningen av styckena 1 och 2 i denna artikel skall inkomst och realisationsvinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten, anses härröra från källa i denna andra avtalsslutande stat.

4. Om inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar, enligt bestämmelse i detta avtal är undantagen från skatt i denna stat, får staten likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 25Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person som inte har hemvist i denna stat skattebefrielse, personligt avdrag vid beskattningen, skattelättnad eller skattenedsättning som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 10 stycke 1, artikel 12 stycke 5 eller artikel 13 stycke 5 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

Artikel 26Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.

Artikel 26 stycke 1 första meningen i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen

Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 25 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 26 stycke 1 första meningen i detta avtal: [6]

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal ], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelsen genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

Följande artikel 16 stycke 3 andra meningen i konventionen tillämpas på detta avtal: [7]

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i [ avtalet ].

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal: [8]

(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [ artikel 26 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 26 stycke 2 i avtalet ] inom en period av två år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:

i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].

10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 26 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [ Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:

a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ]:

a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [ avtalet ]. Om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [ avtalet ] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.

b) Den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.

c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

2. Utan hinder av [ artikel 19 stycke 4 i konventionen ], ska en skiljedom enligt [ del VI i konventionen ] inte vara bindande för de [ avtalsslutande staterna ] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst eller förmögenhet, om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst eller förmögenhet påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Irland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen.

Trots artikel 19 stycke 1 [ i konventionen ] (obligatorisk bindande skiljedom) får ett ärende inte hänskjutas till skiljeförfarande om ärendet har samband med

1. Allvarliga påföljder. Irland förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [ del VIi konventionen ] lämna fall som rör åtgärder för vilka den skattskyldige eller en anknuten person (eller en person som handlar på antingen den skattskyldiges eller en anknuten persons vägnar) är föremål för en påföljd till följd av en uppsåtlig handling i enlighet med 1077E § i Taxes Consolidation Act 1997. I detta syfte ska ”uppsåtlig handling” tolkas i överensstämmelse med riktlinjerna i uppförandekodex för granskning av inkomster samt andra åtgärder som avser regelefterlevnaden (Code of Practice for Revenue Audits and other Compliance Interventions), som kommer att ses över fortlöpande och kan ändras för att återspegla förändringar i lagstiftningen och ny praxis. Alla senare bestämmelser som ersätter, ändrar eller uppdaterar 1077E § i den konsoliderade skattelagen Taxes Consolidation Act 1997 omfattas också. Irland notifierar depositarien om alla sådana senare bestämmelser.

2. Nationella bestämmelser om undvikande av skatt. Irland förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [ del VI i konventionen ] lämna de saker som omfattar tillämpning av Irlands nationella bestämmelser om undvikande av skatt i 811 och 811A § i Taxes Consolidation Act 1997. Reservationen omfattar också eventuella senare bestämmelser genom vilka dessa bestämmelser om undvikande av skatt ersätts, ändras eller uppdateras. Irland notifierar depositarien om alla sådana senare bestämmelser.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 27Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot detta avtal. Upplysningar som utbyts skall behandlas såsom hemliga och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av detta avtal eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 28Medlemmar av diplomatiska beskickningar och konsulära poster

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatiska beskickningar eller konsulära poster.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen ersätter artikel 11 stycke 7 i detta avtal, artikel 12 stycke 6 i detta avtal och artikel 13 stycke 6 i detta avtal: [9]

(Översättning)

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst eller förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.

Artikel 29Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter dagen för överlåtandet av det senare av de meddelanden som avses i stycke I av denna artikel och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Finland:

1) fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst, annan än dividend och skattegottgörelse med avseende på dividend, som förvärvas den 1 januari 1990 eller senare;

2) i fråga om skatt som innehålls vid källan från dividend och skattegottgörelse för denna, på dividend som för en räkenskapsperiod för det utbetalande bolaget som utlöper den 1 januari 1990 eller senare;

3) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari 1990 eller senare;

b) i Irland:

1) i fråga om inkomstskatt och skatt på realisationsvinst, som påförs under skatteår som börjar den sjätte april 1990 eller senare;

2) i fråga om bolagsskatten, som påförs för räkenskapsår som börjar den första januari 1990 eller senare.

3. Avtalet mellan Finlands regering och Irlands regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt som undertecknats i Dublin den 21 april 1969 (nedan "1969 års avtal") skall upphöra att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. 1969 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelse i detta stycke är tillämpligt.

4. Om en bestämmelse i 1969 års avtal hade medgett större skattelindring än vad som medges enligt detta avtal, skall förutnämnda bestämmelse fortsättningsvis tillämpas under en tidrymd av tolv månader räknat från den dag då bestämmelserna i detta avtal i övrigt hade tillämpats i enlighet med bestämmelserna i stycke 2 av denna artikel.

5. Avtalet mellan Finlands regering och Irlands regering undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst av sjöfarts- och luftfartsrörelse som undertecknats i Dublin den 15 september 1965 skall inte vara tillämpligt under någon tidrymd då det förhandenvarande avtalet är tillämpligt.

Artikel 30Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av detta avtal, på diplomatisk väg uppsäga detta avtal genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör detta avtal att vara tillämpligt:

a) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i Irland:

1) i fråga om inkomstskatt och skatten på realisationsvinst, som påförs under beskattningsår som börjar den sjätte april närmast efter den dag då den tidrymd som fastställts i underrättelsen utgår eller senare;

2) i fråga om bolagsskatt, påförs för räkenskapsår som börjar den första januari närmast efter den dag då den tidrymd som fastställts i underrättelsen utgår eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Dublin den 27 mars 1992 i två exemplar på finska och engelska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

Notväxling

1.Irlands utrikesminister till Finlands ambassadör i Dublin

Eders Excellens,

Jag har äran hänvisa till det i dag mellan Irlands regering och Republiken Finlands regering undertecknade avtalet för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på realisationsvinst, och på Irlands regerings vägnar bekräfta att följande överenskommelse har träffats mellan de två regeringarna:

Med avseende på artikel 11 styckena 1 b) och 2 b) har om den andel, motsvarande hälften av den skattegottgörelse som är tillgänglig för en person bosatt i Finland, som en person med hemvist i Irland är berättigad till enligt sagda stycke I b) överenskommit på den grund att för närvarande

a) enligt det irländska bolagsskattesystemet hälften av den skatt som bolaget betalat räknas en aktieägare till godo i form av skattegottgörelse med avseende på dividend som betalats till aktieägaren,

b) enligt det finska systemet för beskattning av bolag hela skatten betald av ett bolag räknas en aktieägare till godo i form av skattegottgörelse med avseende på dividend som betalats till aktieägaren, och

c) bolagsskattesatsen, är i Irland 40 procent och i Finland 36 procent för år 1992 och därpå följande år.

Sålunda innebär under dessa omständigheter det förhållandet en skälig balans att hälften av den skattegottgörelse som en person bosatt i Finland skulle vara berättigad till medges en person med hemvist i Irland som tar emot dividend från ett bolag med hemvist i Finland.

Det har emellertid kommits överens att om bolagsskattesatsen eller storleken av skattegottgörelsen med avseende på dividend ändras i antingen Irland eller Finland, skall de behöriga myndigheterna i båda länderna meddela var andra om ändringarna och överväga om relationstalet hälften eller något annat relationstalet är lämpligt med beaktande av de nya omständigheterna, och om relationstalet hälften inte längre är berättigat skall Finlands regering och Irlands regering omförhandla artikel 11 styckena I b) och 2 b).

Jag har vidare äran be Eder bekräfta det ovanstående samförståndet på Finlands regerings vägnar.

Jag begagnar mig av tillfället att uttala till Eders Excellens försäkran om min mest utmärkta högaktning.

Dublin den 27 mars 1992

2.Finlands ambassadör i Dublin till Irlands utrikesminister

Eders Excellens,

Jag har äran erkänna mottagandet av Eder not denna dag av följande lydelse:

– –

(Texten till ovanstående irländska not.)

– –

Jag har vidare äran bekräfta på min regerings vägnar, att Finlands regering samtycker till vad ovan framförts.

Jag begagnar mig av tillfället att uttala till Eders Excellens försäkran om min mest utmärkta högaktning.

Dublin den 27 mars 1992

Fotnoter

  1. 1.

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,

    och

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Irland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Irland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.

  2. 2.

    Se lådan som följer omedelbart efter artikel 28 i avtalet.

  3. 3.

    Se lådan som följer omedelbart efter artikel 28 i avtalet.

  4. 4.

    Se lådan som följer omedelbart efter artikel 28 i avtalet.

  5. 5.

    I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024,

    och

    I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Irland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Irland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024.

  6. 6.

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,

    och

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Irland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Irland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.

  7. 7.

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 3 andra meningen i konventionen på detta avtal

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,

    och

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Irland tillämpa artikel 16 stycke 3 andra meningen i konventionen på detta avtal:

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Irland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.

  8. 8.

    I enlighet med artikel 36 stycke 1 i konventionen blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 juni 2019 eller därefter.

    I enlighet med artikel 36 stycke 2 i konventionen tillämpas bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 juni 2019  endast till den del som de behöriga myndigheterna i båda avtalsslutande staterna är överens om att del VI ska tillämpas på denna särskilda sak.

    De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.

  9. 9.

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal:

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,

    och

    I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Irland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal:

    a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och

    b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Irland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.

Till början av sidan