27-28/1986

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten;

4) sjömansskatten; och

5) källskatten;

(nedan "finsk skatt");

b) i Thailand:

1) inkomstskatten; och

2) oljeinkomstskatten;

(nedan ”thailändsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på sådana skatter på inkomst av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i det avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

b) "Thailand" åsyftar Konungariket Thailand och inbegriper de till Konungariket Thailands territorialvatten gränsande områden som enligt thailändsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten blivit eller framdeles kan bli betecknade som områden inom vilka Konungariket Thailand äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt dessas naturtillgångar;

c) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Finland eller Thailand, alltefter som sammanhanget kräver;

d) "person" inbegriper fysisk person, dödsbo, bolag och annan sammanslutning som vid beskattningen behandlas såsom en enhet;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som enligt skattelagstiftningen i respektive avtalsslutande stat behandlas såsom juridisk person;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) ''skatt'' åsyftar finsk skatt eller thailändsk skatt, alltefter som sammanhanget kräver;

h) "med borgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap en avtalsslutande stat:

2) juridisk person, annan sammanslutning och annan enhet som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

i) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

j) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Thailand finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat'' person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för registrering eller annan liknande omständighet. Oskiftat dödsbo anses vid beskattning i Finland ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt föregående mening eller bestämmelserna i stycke 2 hade hemvist vid dödsfallet. Uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat'' inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintresserna);

b) om det inte kans avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han vistas stadigvarande i någon av dem anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den är registrerad eller i den avtalsslutande stat enligt vars lagstiftning den bildats. Om en person enligt detta kriterium fortfarande har hemvist i båda avtalsslutande staterna skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ''fast driftställe'' en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) lantgård eller plantage;

g) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;

h) plats som används som försäljningsställe;

i) lagerbyggnad, i fråga om person som tillhandahåller utomstående lagerutrymme.

3. Uttrycket "fast driftställe" omfattar även:

a) plats för byggnads-, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsverksamhet, eller övervakningsverksamhet i samband därmed, men endast om verksamheten pågår under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar;

b) tjänster, däri inbegripna konsulttjänster, som företag tillhandahåller genom anställda eller annan persona! som företaget anställt för detta ändamål, men endast om sådan verksamhet pågår (för ett och samma projekt eller för projekt som har samband med varandra) i landet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar.

4. Uran hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ''fast driftställe'' inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art:

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) – e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art;

5. Person (som inte är mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas) som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten anses utgöra fast driftställe i den förstnämnda staten för företaget om:

a) han i den förstnämnda staten har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal för företaget, om inte hans verksamhet för företaget är begränsad till sådan som anges i stycke 4 punkterna a) – e);

b) han i den förstnämnda staten innehar ett företaget tillhörigt varulager från vilket han regelbundet fullgör beställningar eller lämnar ut varor för företaget; eller

c) han regelmässigt tar upp beställningar i den förstnämnda staten uteslutande eller nästan uteslutande för företaget eller för företaget och annat företag som det kontrollerar eller kontrolleras av.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse anses inte en representant vara en oberoende representant om den bedriver verksamhet som anges i stycke 5 i denna andra stat huvudsakligen för företaget eller för företaget och annat företag som det kontrollerar eller kontrolleras av.

7. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses försäkringsföretag i en avtalsslutande stat, med undantag för återförsäkring, ha fast driftställe i den andra staten om bolaget uppbär premier inom denna stats område eller försäkrar risker där genom anställd person eller ombud som inte är sådan oberoende representant som avses i stycke 6.

8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Se även protokollet av detta fördrag.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket ''fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

6. Bestämmelserna i stycke 4 tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt som avses i sagda stycke och på inkomst på grund av sådan besittningsrätt i fall då den används vid självständig yrkesutövning.

Se även protokollet av detta fördrag.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställets inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas grundval av en viss procentuell del av företagets bruttoinkomst eller på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar inte bestämmelserna i stycke 2 att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inre till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Inkomst som ett företag i en avtalsslutande 5 rat förvärvar genom användningen av skepp i internationell trafik får beskattas i den andra avtalsslutande staten, men skatten i denna andra stat nedsätts med ett belopp som svarar mot 50 procent av skatten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation av ett företag som bedriver sjöfart eller luftfart.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten av denna andra stat gentemot företaget hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat, om denna förstnämnda stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttages övriga bestämmelser i detta avtal.

3. En avtalsslutande stat får inte ändra företags inkomst 1 fall som avses i stycke 1 efter utgången av tid som föreskrivs i dess interna lagstiftning, och inte i någon händelse senare än fem år efter utgången av det år då inkomsten som skulle ändras ha tillkommit ett företag i denna stat.

4. Bestämmelserna i styckena 2 och 3 tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlåtenhet eller oaktsamhet, däri inbegripet fall då ett företag inte har lämnat in deklaration inom den tid som föreskrivs i lagstiftningen i den stat där företaget har hemvist.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt behärskar minst 25 procent av det förstnämnda bolagets kapital får skatten inte överstiga:

a) 15 procent av dividendens bruttobelopp om bolaget som betalar dividenden är ett industriellt företag;

b) 20 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. a) Med uttrycket ''dividend'' förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

b) Med uttrycket "industriellt företag" förstås:

1) företag som bedriver

i) tillverkning, sammansättning, bearbetning och förädling,

ii) byggnadsverksamhet, väg- och vattenbyggnad samt skeppsbyggnad,

iii) produktion av elektricitet, vattenkraft eller gas eller vattenförsörjning, eller

iv) lantbruk, skogsbruk och fiske samt plantageverksamhet, och

2) annat företag som är berättigat till de privilegier som medges enligt thailändsk lagstiftning om främjandet av industriella investeringar, och

3) annat företag som vid tillämpningen av denna artikel kan komma att betecknas som '' industriellt företag'' av den behöriga myndigheten i Thailand.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. Detta stycke anses inte hindra någondera avtalsslutande staten att enligt lagstiftningen i denna stat påföra inkomstskatt på disposition över inkomst.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Räntan får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är ett bolag får skatten inte överstiga:

a) 10 procent av räntans bruttobelopp om mottagaren är ett penninginstitut (däri inbegripet ett försäkringsbolag);

b) 25 procent av räntans bruttobelopp i övriga fall.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är räntä, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till regeringen i den andra avtalsslutande staten, undantagen från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4. Vid tillämpningen av stycke 3 åsyftar uttrycket "regering”:

a) i fråga om Finland, Finlands regering; uttrycket omfattar även Finlands Bank och annan inrättning som helt ägs av Finlands regering, om vilken regeringarna i de båda avtalsslutande staterna kan komma överens;

b) i fråga om Thailand, den kungliga thailändska regeringen; uttrycket omfattar även:

1) Thailands Bank;

2) lokal myndighet; och

3) inrättning vars kapital i sin helhet ägs av den kungliga thailändska regeringen eller av lokal myndighet, om vilken regeringarna i de båda avtalsslutande staterna kan komma överens.

5. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures, samt inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

6. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

7. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

8. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royalty får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobelopp.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket '' royalty'' förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för överlåtelse eller nyttjandet av, eller för rätten att nyttja, upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripna biograffilm eller film eller band för radio- eller televisionssändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast 1 denna avtalsslutande stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom eller andra tillgångar än sådana som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

6. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 5 far vinst eller inkomst av försäljning eller annan överlåtelse av aktier eller andra värdepapper än sådana som avses i stycke 2 beskattas enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, om inte verksamheten utövades i den andra avtalsslutande staten. Inkomst som förvärvas genom utövning av fritt yrke eller självständig verksamhet i denna andra stat får beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet i den andra avtalsslutande staten i den andra staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 90 dagar under en tidrymd av tolv månader,

b) mottagaren inte upprätthåller en stadigvarande anordning i den andra staten, och

c) inkomsten inte belastar företag eller fast driftställe i denna andra stat.

3. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tidrymd av tolv månader, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten, samt

c) ersättningen inte belastar företag i den andra staten eller fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som företag i en avtalsslutande stat använder i internationell trafik, endast i denna stat.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 får, i fall då verksamhet som anges i stycke 1 tillhandahålls i en avtalsslutande stat av ett företag i den andra avtalsslutande staten, den inkomst som företaget förvärvar genom att tillhandahålla verksamheten beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4. Bestämmelserna i styckena 1, 2 och 3 tillämpas inte på ersättning eller rörelseinkomst, lön och liknande inkomst på grund av verksamhet som utövas i en avtalsslutande stat om verksamheten erhållit väsentligt understöd av regeringen i eller av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten, däri inbegripet lokal myndighet i denna stat.

Se även protokollet av detta fördrag.

Artikel 18Pension

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 får pension och annan liknande ersättning som uppbärs av person med hemvist i en avtalsslutande staten om betalningen belastar företag i denna stat eller fast driftställe där.

3. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat beskattas enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten.

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande och praktikanter

1. Fysisk person, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande

a) för studier vid universitet, högskola, skola eller annan liknande läroanstalt som erkänts av den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten, eller

b) för att erhålla praktik som han behöver för att kvalificera sig för yrke, eller

c) för studier eller för bedrivande av forskning som mottagare av stipendium, understöd eller pris från en statlig eller religiös organisation, välgörenhetsorganisation, vetenskaplig, litterär eller pedagogisk organisation;

är undantagen från skatt i den förstnämnda staten beträffande:

1) belopp som han erhåller från utlandet för sitt uppehälle, sin undervisning, sina studier, sitt forskningsarbete eller sin utbildning; och

2) stipendiet, understödet eller priset.

2. Fysisk person, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga uteslutande

a) för studier vid universitet, högskola, skola eller annan liknande läroanstalt som erkänts av den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten, eller

b) för att erhålla praktik som han behöver för att kvalificera sig för yrke, eller

c) för studier eller för bedrivande av forskning som mottagare av stipendium, understöd eller pris från en statlig eller religiös organisation, välgörenhetsorganisation, vetenskaplig, litterär eller pedagogisk organisation;

är undantagen från skatt i den förstnämnda staten beträffande inkomst som uppbärs för arbete som utförs i denna stat, under förutsättning att inkomsten utgör intäkter som är nödvändiga för hans uppehälle och utbildning. Om han vistas i denna förstnämnda stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga är han berättigad till samma skattebefrielse eller skattenedsättning som medges person med hemvist i denna stat.

Artikel 21Inkomst som inte uttryckligen nämnts

Inkomst som inte behandlas i föregående artiklar får beskattas enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten.

Artikel 22Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Gällande lagstiftning i vardera avtalsslutande staten tillämpas alltjämt vid beskattning av inkomst i respektive stat, utom då annat uttryckligen föreskrivs i detta avtal. Om inkomst beskattas i båda avtalsslutande staterna, undanröjs dubbelbeskattningen i enlighet med följande stycken av denna artikel.

2. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas i Thailand, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Thailand. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Thailand.

b) Dividend från bolag med hemvist i Thailand till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt i den mån dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Thailand, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för thailändsk skatt som betalats på inkomst från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

e) Vid tillämpningen av punkt a) anses uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Thailand' innefatta belopp som enligt thailändsk lagstiftning och i enlighet med avtalet skulle ha utgått som thailändsk skatt om inte befrielse från eller nedsättning av thailändsk skatt på inkomst som härrör från Thailand medgivits enligt den thailändska Investment Promotion Act B.E. 2520 (1977), i den mån denna var i kraft vid undertecknandet av avtalet och inte har ändrats därefter eller har ändrats endast i mindre avseenden utan att dess allmänna karaktär blivit påverkad, eller annan bestämmelse som framdeles kan komma att införas i lagstiftningen och om vilken överenskommelse träffats genom skriftväxling mellan regeringarna i de avtalsslutande staterna.

f) Bestämmelserna i punkt e) tillämpas i fråga om de första tio åren för vilka avtalet tillämpas, men regeringarna i de avtalsslutande staterna kan överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas.

3. I fråga om Thailand skall finsk skatt på inkomst från källa i Finland avräknas från thailändsk skatt på denna inkomst. Avräkningen skall emellertid inte överstiga den del av den thailändska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på inkomsten.

4. I fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller utbetalning som avses i artikel 18 stycke 3 och som har beskattats i denna stat och som får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall denna andra stat från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i den förstnämnda staten. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad uran sådan avräkning, som belöper på den utbetalning som får beskattas i denna andra stat.

Artikel 23Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att inte medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 8 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. I denna artikel åsyftar uttrycket "beskattning" skatter som omfattas av detta avtal.

Artikel 24Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan särskilt överlägga i syfte att träffa överenskommelse om fördelningen av inkomst i fall som avses i artikel 9. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse som avses i styckena 2 och 3, skall de avtalsslutande staterna beskatta inkomsten och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 25Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 26Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelserna i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

Artikel 27Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av avtalet uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Thailand:

1) i fråga om skatter som uppbärs genom innehållning, på belopp som skall erläggas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter, på skatteår eller räkenskapsperioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 28Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i Thailand:

1) i fråga om skatter som uppbärs genom innehållning, på belopp som skall erläggas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter, på skatteår eller räkenskapsperioder som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Bangkok den 25 april 1985 i två exemplar på engelska språket.

Till artikel 5

Det är överenskommet att uttrycket "huvudsakligen" vid tillämpningen av artikel 5 stycke 6 förstås åsyfta att personens verksamhet för andra företag än sådana som nämns där är av så liten betydelse jämfört med hans verksamhet för de företag som nämns där att personen i själva verket kan anses arbeta uteslutande för de sistnämnda företagen.

Till artikel 5 och artikel 6

Vid tillämpningen av artikel 7 av avtalet anses, i fråga om Thailand, en lantgård eller plantage utgöra fast driftställe som avses i artikel 5 i avtalet. Enligt finsk skattelagstiftning behandlas inkomst av lantbruk eller skogsbruk som inkomst av fast egendom. I enlighet härmed behandlas inkomst av lantbruk eller skogsbruk som bedrivs i Finland vid tillämpningen av avtalet som sådan inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 i avtalet.

Till artikel 17

För att erhålla förmån som avses i artikel 17 stycke 4 bör bevis på väsentligt understöd i fall av tvivelsmål företes i den stat där verksamheten utövas, på sätt som avtalas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

I fråga om Thailand omfattar begreppet ”allmänna medel” pengar från välgörenhetsorganisationer eller välgörenhetsinstitutioner.

Som skedde i Bangkok den 25 april 1985 i två exemplar på engelska språket.