Avtal mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst
- Avtalspart
- Nya Zeeland
- Meddelats
SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN FINLANDS REGERING OCH NYA ZEELANDS REGERING FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV KRINGGÅENDE AV SKATT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST
I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 12 mars 1982 undertecknade avtalet mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt protokollet undertecknat den 5 december 1986 (“avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Nya Zeeland den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).
Detta dokument har utarbetats av den behöriga myndigheten i Finland och det anger myndighetens uppfattning om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.
Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Nya Zeelands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 27 juni 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Dokumentet innehåller också de ändringar som föranleds av återkallandet av Republiken Finlands reservation mot artikel 9 i konventionen (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023).
Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet enligt denna syntetiserade text för att öka läsbarheten innefattar de ändringar i det ursprungliga avtalet från år 1982 som ingår i 1986 års protokoll, förblir 1982 års avtal och 1986 års protokoll de tillämpliga författningstexterna.
De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.
Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.
I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.
Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser
De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Nya Zeeland har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.
Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Nya Zeeland 27 juni 2018.
Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Nya Zeelands del den 1 oktober 2018.
Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.
Hänvisningar
Konventionens författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):
– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och
Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Nya Zeelands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 27 juni 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf
På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm
Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231
Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf
Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf
Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Nya Zeeland har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190048.pdf
Det den 12 mars 1982 undertecknade avtalet mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 49/1984. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1984/19840049
Det den 5 december 1986 undertecknade protokollet om ändring av avtalet mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 16/1988. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1988/19880016//19880016_2
(Översättning)
Avtal mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst
Finlands regering och Nya Zeelands regering,
ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen
som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst,
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS
Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);
har kommit överens om följande:
Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet
1. De för närvarande utgående skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är:
a) i Nya Zeeland:
inkomstskatten och skatten på icke utdelad vinst (the excess retention tax);
(nedan "nyzeeländsk skatt");
b) i Finland:
1) den statliga inkomstskatten;
2) kommunalskatten;
3) kyrkoskatten;
4) sjömansskatten; och
5) källskatten;
(nedan ”finsk skatt”).
2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 3Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) 1) "Nya Zeeland" åsyftar, när det används i geografisk bemärkelse, det egentliga Nya Zeeland (däri inbegripna de yttre öarna) men omfattar inte Cooköarna, Niueöarna eller Tokelauöarna; uttrycket inbegriper också områden utanför det egentliga Nya Zeelands territorialhav (däri inbegripna de yttre öarna), vilka genom nyzeeländsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten har blivit eller framdeles kan bli betecknade som områden över vilka Nya Zeeland har suveräna rättigheter i fråga om att utforska dem eller att utforska, utnyttja, bevara och förvalta naturtillgångarna i havet, på havsbottnen eller i dennas underlag;
2) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;
b) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;
c) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;
d) "företag i en avtalsslutande star" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
e) "medborgare" åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;
f) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
g) "behörig myndighet" åsyftar:
1) i Nya Zeeland ''the Commissioner of Inland Revenue" eller dennes befullmäktigade ombud;
2) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud.
2. Vid bestämmandet för tillämpningen av artikel 10, 11 eller 12 av om person med hemvist i Nya Zeeland har rätt till dividend, ränta eller royalty, skall egendomsförvaltare (trustee) om är skattskyldig i Nya Zeeland for sådan dividend, ränta eller royalty anses ha rätt till inkomsten i fråga.
3. I avtalet inbegriper uttrycken ”nyzeeländsk skatt" och "finsk skatt" inte straffavgift som påförs enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten i fråga om skatter på vilka avtalet tillämpas enligt artikel 2.
4. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 4Skatterättsligt hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Oskiftat dödsbo anses vid beskattning i Finland ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt bestämmelserna i föregående mening eller i stycke 2 hade hemvist vid dödsfallet. Uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.
2. Då på grund av 'bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:
a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;
c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;
d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 5Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad; och
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.
3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter om anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.
5. Företag i en avtalsslutande stat anses ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten om:
a) företaget bedriver övervakande verksamhet i denna andra stat under mer än tolv månader i samband med anläggnings-, installations- eller monteringsverksamhet som pågår i denna andra stat;
b) avsevärd maskinell eller annan utrustning under mer än tolv månader används i denna andra stat av företaget, för dess räkning eller på grund av avtal med företaget.
6. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 7 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna 1 nämnda stycke.
7. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant under förutsättning att sådan person därvid' bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
8. Den omständigheten att ett bolag med kontor i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någondera bolaget utgör fast driftställe för det andra.
Artikel 6Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
b) Uttrycket "fast egendom" in begriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
c) Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.
4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.
5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.
6. Bestämmelserna i stycke 4 tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt som avses i sagda stycke och på inkomst på grund av sådan besittningsrätt i fall då den används vid självständig yrkesutövning.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 7Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.
4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i stycke 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.
5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.
6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.
7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 8Sjöfart och luftfart
1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
2. Om sjöfartsföretag har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 9Företag med intressegemenskap
I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt del tager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,
iakttages följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.
(Översättning)
ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR
I fall då en [ avtalsslutande stat ] i inkomsten för ett företag i denna [ avtalsslutande stat ] inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra [ avtalsslutande staten ] beskattats i denna andra [ avtalsslutande stat ], samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda [ avtalsslutande staten ] om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra [ avtalsslutande stat ] genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i [ avtalet ] och de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska vid behov överlägga med varandra.
Artikel 10Dividend
1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga 15 procent av dividendens bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.
Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.
3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier och. annan inkomst som enligt skattelagstiftningen 1 den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställs med inkomst av aktier.
4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt ter delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 11Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.
3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller in te. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket inbegriper emellertid inte inkomst som behandlas i artikel 10. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.
4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.
6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna 1 denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser 1 detta avtal.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 12Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna 1 de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.
3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripna biograffilm samt film eller videoband för användning i samband med television eller band för användning i samband med radiosändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist 1 en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftsställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.
6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 13Överlåtelse av egendom
1. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.
3. Inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
4. Inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
5. Inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
(Översättning)
ARTIKEL 9 I KONVENTIONEN – REALISATIONSVINST PÅ GRUND AV ÖVERLÅTELSE AV SÅDANA AKTIER ELLER INTRESSEN I ENHETER VARS VÄRDE HUVUDSAKLIGEN HÄRRÖR FRÅN FAST EGENDOM
Vid tillämpningen av [ avtalet ] får vinst som person med hemvist i en [ avtalsslutande stat ] förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller jämförbara intressen, liksom intressen i en sammanslutning eller trust, beskattas i den andra [ avtalsslutande staten ] om värdet av dessa aktier eller jämförbara intressen när som helst under de 365 dagar som föregår överlåtelsen till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, härrör från fast egendom som är belägen i denna andra [ avtalsslutande stat ].
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 14Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.
2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.
Artikel 15Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under skatteåret eller skatteperioden i fråga, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
Se protokollet av detta fördrag.
Artikel 16Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag (med undantag för sammanslutning) med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
Artikel 17Artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.
Artikel 18Pension
1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som men anledning av tidigare anställning betala still person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat endast i denna stat.
Artikel 19Offentlig tjänst
1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen
1) är medborgare i denna stat; eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.
Artikel 20Studerande
Studerande eller affärspraktikant, häri inbegripet industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.
Artikel 21Annan inkomst
Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte uttryckligen nämnts i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas även i den andra avtalsslutande staten om inkomsten härrör från källa i denna andra stat.
Artikel 22Finskt oskiftat dödsbo
1. I fall då enligt bestämmelserna i detta avtal person med hemvist i Nya Zeeland är befriad från eller berättigad till lindring i finsk skatt, tillämpas motsvarande befrielse eller lindring på oskiftat dödsbo, i den mån en eller flera av dödsbodelägarna har hemvist i Nya Zeeland.
2. Finsk skatt på oskiftat dödsbo skall, i den mån inkomsten tillfaller dödsbodelägare med hemvist i Nya Zeeland, avräknas från nyzeeländsk skatt på denna inkomst i enlighet med artikel 23.
3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte begränsa tillämpningen av artikel 3 stycke 2.
Artikel 23Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning
1. I Nya Zeeland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:
a) Om inte bestämmelserna i nyzeeländsk lagstiftning som vid varje tidpunkt gäller om avräkning från nyzeeländsk skatt av skatt som betalas i annat land än Nya Zeeland föranleder annat (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges här), avräknas finsk skatt (med undantag för, i fråga om dividend, skatt på vinst av vilken dividenden betalas), som enligt finska lagstiftning och i överensstämmelse med detta avtal antingen direkt eller genom avdrag betalats på inkomst som person med hemvist i Nya Zeeland förvärvat från källa i Finland, från nyzeeländsk skatt som utgår på denna inkomst.
b) Vid tillämpningen av denna artikel anses inkomst eller vinst, som person med hemvist i Nya Zeeland förvärvar och som i enlighet med avtalat beskattas i Finland, härröra från källa i Finland.
c) Om sammanslutning beskattas i Finland för inkomst som enligt detta avtal eller enligt nyzeeländsk lagstiftning härrör från källa i Finland, skall sådan delägare i sammanslutningen som beskattas i Nya Zeeland för sin andel av sammanslutningens inkomst medges avräkning från nyzeeländsk skatt för ett belopp motsvarande en lika stor del av den finska skatt som sammanslutningen betalat som hans andel av sammanslutningens inkomst utgör av sammanslutningens sammanlagda inkomst.
2. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:
a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Nya Zeeland, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Nya Zeeland.
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Nya Zeeland.
b) Dividend från bolag med hemvist i Nya Zeeland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt i den mån dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland.
c) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Nya Zeeland, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för nyzeeländsk skatt som betalats på inkomst från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.
d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.
Artikel 23 A (FördrS 15–16/1988)Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 stycke 6 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från person med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för den förstnämnda personen på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som företag i den förstnämnda staten, som bedriver verksamhet av samma slag och vars kapital ägs eller kontrolleras av person med hemvist i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
5. Denna artikel tillämpas inte på sådan bestämmelse i skattelagstiftningen i en avtalsslutande stat
a) genom vilken man på ett rimligt sätt strävar efter att förhindra eller ogiltigförklara undvikande eller kringgående av skatt, eller
b) som är i kraft den 5 december 1986 eller är till sitt allmänna syfte av i huvudsak likartat slag som sådan bestämmelse men har införts i lag efter nämnda dag;
under förutsättning att sådan bestämmelse (utom då bestämmelsen finns i ett internationellt avtal) inte tar hänsyn till olika behandling av person som har hemvist eller är medborgare i den andra avtalsslutande staten jämfört med behandlingen av person som har hemvist eller är medborgare i tredje stat.
6. Denna artikel anses inte hindra en avtalsslutande stat från att i sin skattelagstiftning göra skillnad mellan person med hemvist där och person som inte har hemvist där uteslutande på grundval av deras bosättning samt att i överensstämmelse därmed beskatta eller medge befrielse, lättnad, nedsättning eller avdrag vid beskattningen.
7. I denna artikel åsyftar uttrycken ''beskattning" och "skatt" skatter på vilka detta avtal tillämpas.
Artikel 24Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1.
Artikel 24 stycke 1 första meningen i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen
Om person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal ], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan särskilt överlägga. för. att söka uppnå enighet om en likadan fördelning av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och annan person med intressegemenskap som avses i artikel 9. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att genomföra bestämmelserna i avtalet.
(Översättning)
DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE
Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)
1. I fall då:
a) en person enligt [ artikel 24 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och
b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 24 stycke 2 i avtalet ] inom en period av två år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse,
alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].
2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.
3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.
4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.
b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:
i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.
ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.
iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.
5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:
a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och
b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].
6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:
a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller
b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.
7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:
a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller
b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.
8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].
9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.
Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].
10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 24 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.
12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]
a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];
b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)
1. [ Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.
2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:
a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.
b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.
3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)
1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.
2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)
Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:
a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller
b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.
Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)
1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ]:
a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [ avtalet ]. Om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [ avtalet ] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.
b) Den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.
c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.
5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.
Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)
I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.
Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)
2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.
3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.
Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.
4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,
b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.
Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:
i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,
ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och
iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.
5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) – såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Nya Zeeland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
Nya Zeeland förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [ del VI i konventionen ] lämna samtliga saker som omfattar tillämpning av Nya Zeelands allmänna bestämmelser om undvikande av skatt i BG 1 § i inkomstskattelagen från 2007. Reservationen omfattar också eventuella senare bestämmelser genom vilka dessa bestämmelser ersätts, ändras eller uppdateras. Nya Zeeland notifierar depositarien om alla sådana senare bestämmelser.
Nya Zeeland förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [ del VI i konventionen ] lämna alla saker som omfattar tillämpning av Nya Zeelands allmänna bestämmelser om undvikande av skatt [ i GB 54 § i inkomstskattelagen från 2007 ] som gäller undvikande av fast driftställe i Nya Zeeland. Reservationen omfattar också eventuella senare bestämmelser genom vilka dessa bestämmelser ersätts, ändras eller uppdateras. Nya Zeeland notifierar depositarien om alla sådana senare bestämmelser.
Artikel 25Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet, samt för att förhindra kringgående av skatt. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger avtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.
2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:
a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).
Artikel 26Diplomatiska och konsulära tjänstemän
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda internationella överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)
Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.
Artikel 27Territoriell utvidgning
1. Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta varje område för vars internationella förbindelser endera avtalsslutande staten är ansvarig, såvida där påförs skatter av i huvudsak likartat slag som de på vilka avtalet tillämpas. Sådan utvidgning gäller från den dag och med de ändringar och villkor (häri inbegripet villkor om upphörande) som kan anges och överenskommas mellan de avtalsslutande staterna genom notväxling på diplomatisk väg eller på annat sätt i enlighet med deras konstitutionella förfarande.
2. Om inte annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, medför uppsägning av avtalet från en avtalsslutande stats sida enligt artikel 29 även att tillämpningen av avtalet upphör på sätt som anges i nämnda artikel beträffande varje område till vilket det utvidgats enligt denna artikel.
3. Artikel 2 stycke 2 tillämpas på skatter som påförs av område till vilket avtalet utvidgats enligt denna artikel.
Artikel 28Ikraftträdande
1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.
2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:
a) i Nya Zeeland:
på inkomst som beskattas för inkomstår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;
b) i Finland:
1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;
2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.
Artikel 29Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast den 30 juni under ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att tillämpas:
a) i Nya Zeeland:
på inkomst som beskattas för inkomstår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;
b) i Finland:
1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;
2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Helsingfors den 12 mars 1982 i två exemplar på engelska språket.
Protokoll till avtalet mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst
Vid undertecknandet i dag av avtalet mellan Finlands regering och Nya Zeelands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst har undertecknade kommit överens om följande tilläggsbestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:
Det har överenskommits:
1. Beträffande artikel 2:
Vid tillämpningen av artikel 2 stycke 1 punkt a) inbegriper nyzeeländsk skatt inte skatten på fondemissioner (the bonus issue tax).
2. Beträffande artiklarna 3, 4, 8, 13 och 15:
Uttrycket "verklig ledning" åsyftar, med avseende på annan person än fysisk person, den plats där personens dagliga verkställande ledning finns, oavsett var den övergripande kontrollen utövas.
3. Beträffande artikel 6:
Uttrycket "besitta" åsyftar besittning som grundar sig på rätten att använda eller bebo bolaget tillhörig fast egendom.
4. . Beträffande artikel 7:
Eftersom Nya Zeeland har en särskild grundval för beskattning av försäkringsbolag och eftersom bestämmelserna i artikel 7 inte överensstämmer med denna grundval, skall artikel 7 inte påverka tillämpningen av en avtalsslutande stats lagstiftning om beräkning av inkomst av försäkringsverksamhet, under förutsättning att de avtalsslutande staterna överlägger i syfte att nå enighet om sådan ändring av detta stycke som anses lämplig, om ifrågavarande lagstiftning som är i kraft i endera staten vid undertecknandet av avtalet ändras (på annat sätt än i mindre avseenden som inte påverkar dess allmänna karaktär).
5. Beträffande artikel 10:
Uttrycket "beskatta bolagets icke utdelade vinst'' inbegriper inte nyzeeländsk skatt på fondemissioner (the bonus issue tax).
6. Beträffande artiklarna 10, 11 och 12:
Om i dubbelbeskattningsavtal som senare ingås med en annan stat som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,
a) Finland skulle begränsa beskattningen vid källan av dividend, eller
b) Nya Zeeland skulle begränsa beskattningen vid källan av dividend, ränta eller royalty, till en lägre skattesats än den som föreskrivs i motsvarande artikel, förbinder sig de båda regeringarna att se över ifrågavarande bestämmelser i syfte att föreskriva samma behandling.
7. paragrafen har tagits bort genom FördrS 15–16/1988.
Detta protokoll förblir i kraft så länge avtalet, som undertecknats i dag, är i kraft.
Som skedde i Helsingfors den 12 mars 1982 i två exemplar på engelska språket.
Fotnoter
- 1.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Nya Zeeland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Nya Zeeland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 2.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar republiken Finland tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Nya Zeeland tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Nya Zeeland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 3.
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024,
och
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Nya Zeeland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Nya Zeeland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024.
- 4.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Nya Zeeland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Nya Zeeland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 5.
I enlighet med artikel 36 stycke 1 i konventionen blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal
a) i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 juni 2019 eller därefter, och
b) i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 juni 2019, från den dag då båda avtalsslutande staterna har notifierat OECD:s generalsekreterare om att de har nått en ömsesidig överenskommelse i enlighet med artikel 19 stycke 10 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande), och lämnat information om det datum eller de datum när sådana saker ska anses ha lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat (så som anges i artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)) i enlighet med villkoren i den ömsesidiga överenskommelsen.
De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.
- 6.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal:
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Nya Zeeland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Nya Zeeland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.