59-60/1981

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst, som påföres för en avtalsslutande stats räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) den statliga inkomstskatten;

2) sjömansskatten och

3) källskatten;

(nedan "finsk skatt");

b) i Filippinerna:

inkomstskatter som påföres av Republiken Filippinernas regering;

(nedan "filippinsk skatt").

4. Detta avtal tillämpas även på inkomstskatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påföres vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det användes i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

b) "Filippinerna" åsyftar Republiken Filippinerna och åsyftar, då det användes i geografisk bemärkelse, det nationella territorium som utgör Republiken Filippinerna;

c) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Finland eller Filippinerna, alltefter som sammanhanget kräver;

d) "person" inbegriper fysisk person, dödsbo, förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust), bolag och annan sammanslutning;

e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) "skatt" åsyftar finsk skatt eller filippinsk skatt, alltefter som sammanhanget kräver;

h) "medborgare" åsyftar:

1) i fråga om Finland fysisk person som har medborgarskap i Finland samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Finland;

2) i fråga om Filippinerna fysisk person som har medborgarskap i Filippinerna samt juridisk person och annan sammanslutning, som bildats enligt filippinsk lagstiftning;

i) "internationell trafik" åsyftar transport med fartyg eller luftfartyg som användes av företag med hemvist i en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget användes uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

j) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Filippinerna finanssekreteraren (The Secretary of Finance) eller hans befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats på annat sätt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den avtalsslutande statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

Utan hinder av föregående mening kan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna för att förhindra dubbelbeskattning eller för att i övrigt främja avtalets syfte komma överens om en gemensam betydelse av uttrycket vid tillämpningen av avtalet, om uttrycket enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat har en annan betydelse än enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten eller om uttrycket inte utan svårighet kan definieras med stöd av lagstiftningen i en avtalsslutande stat.

Artikel 4Skatterättsligt hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Oskiftat dödsbo anses vid beskattningen ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt bestämmelserna i föregående mening eller i stycke 2 hade hemvist vid dödsfallet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, an ses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgöres fallet i enlighet med följande regler:

a) personen anses ha hemvist i den stat där den är medborgare;

b) om personen inte är medborgare i någon av staterna, anses den ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning;

c) om det inte kan avgöras var personen har sin verkliga ledning, försöker de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämma hur avtalet skall tillämpas på sådan person.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrives.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, eller övervakningsverksamhet i samband därmed, om verksamheten pågår under tidrymd som överstiger 183 dagar;

h) plats som användes såsom försäljningsställe;

i) lagerbyggnad, i fråga om person som tillhandahåller utomstående lagerutrymme;

j) tjänster, däri inbegripna konsulttjänster, som tillhandahålles av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom anställda eller annan personal, om sådan verksamhet pågår (för ett och samma projekt eller för projekt som har samband med varandra) i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt överstiger 183 dagar.

3. Uttrycket "fast driftställe" anses inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller bedriva annan liknande verksamhet som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten (annan än sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas) anses utgöra fast driftställe i den förstnämnda staten om:

a) han har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten inte begränsas till inköp av varor för företagets räkning; eller

b) han inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda staten innehar varulager från vilket han regelbundet lämnar ut varor för företagets räkning.

5. Försäkringsföretag i en avtalsslutande stat anses, med undantag för återförsäkring, ha fast driftsställe i den andra staten om bolaget uppbär premier inom denna stats område eller försäkrar risker där genom anställd person eller ombud, som inte är sådan oberoende representant som avses i stycke 6.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företagets räkning, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i detta stycke, om det visas att vid affärsförbindelserna mellan representanten och företaget inte iakttagits marknadsmässiga villkor.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst av fast egendom, däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket ”fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Fartyg och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

Bestämmelserna i detta stycke tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt och på inkomst på grund av sådan besittningsrätt i fall då den användes vid utövandet av fritt yrke.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som användes vid utövandet av fritt yrke.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som är hänförlig till:

a) det fasta driftsstället; eller

b) försäljning i denna avtalsslutande stat av varor av samma eller liknande slag som de som säljes från det fasta driftstället, eller till annan affärsverksamhet av samma eller liknande slag som den som bedrives från det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftsstället den inkomst, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i detta stycke dock inte hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som användes skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

3. Vil bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 3 medges inte avdrag för belopp som det fasta driftstället betalat till eller debiterat företagets huvudkontor eller något annat företaget tillhörigt kontor (om beloppen utgör annat än ersättning för faktiska kostnader) i form av:

a) royalty, avgift eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet;

b) ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning; samt

c) ränta på kapital som lånats ut till det fasta driftstället utom då fråga är om bankinrättning.

5. Inkomst hänföres inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstlag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i före varande artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har hemvist.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 får inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar från källa i den andra avtalsslutande staten genom användningen av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik beskattas i den sistnämnda staten, men skatten får inte överstiga det mindre av följande belopp:

a) en och en halv procent av bruttointäkterna från källa i denna stat; samt

b) den lägsta filippinska skatt som får påföras för inkomst av samma slag som person med hemvist i en tredje stat förvärvat under liknande förhållanden.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. En avtalsslutande stat får inte ändra företags inkomst i fall som avses i stycke 1 efter utgången av tid som föreskrives i dess interna lagstiftning, och inte i någon händelse senare än efter fem år efter utgången av det år då inkomsten som skulle ändras skulle ha tillkommit ett företag i denna stat. Detta stycke tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlåtenhet eller oaktsamhet.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 15 procent av dividendens bruttobelopp om mottagaren är ett belog (med undantag för sammanslutning) som äger minst 10 procent av röstetalet för aktierna i det utbetalande bolaget.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 av denna artikel berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier, vinstandelsbevis eller -rättigheter ("jouissance shares" eller "jouissance rights"), gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende jämställes med inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftsstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

7. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte en avtalsslutande stat att enligt sin interna lagstiftning påföra förutom bolagsskatt även skatt på överföring av inkomstbelopp från en filial till dess huvudkontor, men skatten får inte överstiga 15 procent av det belopp som överförts till utlandet.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket åsyftar även inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning, däri inbegripen ränta på kreditförsäljning. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftsställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran for vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet, offentligrättsligt samfund eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 gäller följande bestämmelser:

a) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas på obligation, debenture eller annan liknande skuldförbindelse som utfärdats av regeringen eller av politisk underavdelning eller lokal myndighet i denna avtalsslutande stat, beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, under förutsättning att den som har rätt till räntan har hemvist i denna andra stat;

b) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat om den betalas på lån som givits eller för vilket borgen eller kreditgaranti utfärdats av, eller kredit som beviljats eller för vilken borgen eller kreditgaranti utfärdats av Filippinska Centralbanken (the Central Bank of the Philippines) eller av Finlands Exportkredit Aktiebolag;

c) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat om den betalas på lån som givits eller för vilket borgen eller kreditgaranti utfärdats av sådan kreditinrättning som anges och överenskommes genom skriftväxling mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna;

d) filippinsk skatt på ränta, som härrör från Filippinerna och som betalas på obligationer, debentures eller liknande skuldförbindelser, utgivna på den allmänna marknaden, av bolag med hemvist i Filippinerna till person med hemvist i Finland, får inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.

2. Royaltyn får beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat. Skatten får dock inte överstiga:

a) 15 procent av royaltyns bruttobelopp, om royaltyn betalas av företag registrerat och verksamt inom prioriterat verksamhetsområde, eller om royaltyn utgår för biograffilm eller för band för televisions- eller radiosändning, eller för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk; och

b) 25 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av betalning som mottages såsom ersättning

a) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk;

b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning;

c) för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet, offentligrättsligt samfund eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

6. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av aktie i bolag vars egendom huvudsakligen utgöres av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. Vinst på grund av överlåtelse av andel i sammanslutning eller i förmögenhet som förvaltas, till förmån för annan person (trust), vars egendom huvudsakligen utgöres av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva fritt yrke, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning. Vinst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av fartyg och luftfartyg som användes i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant fartyg eller luftfartyg beskattas dock endast i denna stat.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som anges i styckena 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Fritt yrke

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan liknande verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas i den andra avtalsslutande staten:

a) om han i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning beskattas i denna andra avtalsslutande stat; eller

b) om han vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt uppgår till 120 dagar eller mer under kalenderåret.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte har hemvist i denna andra stat, samt ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg som användes i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har hemvist.

Artikel 16Styrelsearvode

1. Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Ersättning som person, på vilken stycke 1 tillämpas, uppbär från bolaget för daglig verksamhet som företagsledare eller verksamhet av teknisk natur får beskattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 15.

Artikel 17Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist, eller musiker eller idrottsman förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst som artist eller idrottsman förvärvar genom verksamhet i en avtalsslutande stat, om vistelsen i denna avtalsslutande stat huvudsakligen finansieras med allmänna medel från den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller offentligrättsliga samfund. Bestämmelserna tillämpas inte heller på inkomst som artist eller idrottsman förvärvar genom sådan verksamhet till förmån för organisation utan vinstintresse, vars inkomst inte till någon del betalas ut till eller på annat sätt ställes till förfogande för ägare, medlem eller andelsägare, om den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten intygar att organisationen uppfyller villkoren i bestämmelsen.

4. I fall då verksamhet som anges i stycke 1 av denna artikel tillhandahålles i en avtalsslutande stat av ett företag i den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i artikel 7, inkomst som sådant företag förvärvar genom att tillhandahålla sådan verksamhet beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten. Denna bestämmelse gäller dock inte om företaget i fråga om sådan verksamhet huvudsakligen finansieras med allmänna medel från den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller offentligrättsliga samfund, eller om företaget är en organisation utan vinstintresse som avses i stycke 3.

Artikel 18Pension

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

Pension som betalas på grund av sådant pensionssystem inrättat av filippinskt företag, som inte registrerats i enlighet med filippinsk lagstiftning, får dock beskattas i Filippinerna.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas socialskyddspension, som betalas av socialskyddsinrättning i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

3. Med uttrycket "pension" avses periodiska utbetalningar på grund av tidigare arbete.

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndighetens tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist, om arbetet utföres i denna stat och mottagaren

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande

1. Studerande eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen betalas till honom från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas i den andra avtalsslutande staten uteslutande såsom studerande eller praktikant, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbäres för arbete som utföres i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle samt ersättningens belopp inte överstiger 6 000 finska mark, eller motvärdet i filippinska pesos, eller sådant högre belopp som de behöriga myndigheterna kan komma överens om genom skriftväxling.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör. Om inkomsten förvärvas från källa i den andra avtalsslutande staten, får den dock beskattas även enligt lagstiftningen i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22Undanröjande av dubbelbeskattning

1. a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Filippinerna, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) tillämpas, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Filippinerna. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Filippinerna.

b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt a) är dividend från bolag med hemvist i Filippinerna till bolag med hemvist i Finland undantagen från finsk skatt i den mån dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Filippinerna, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för filippinsk skatt som betalats på inkomst från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

2. I enlighet med bestämmelserna i filippinsk lagstiftning, och om inte begränsningarna i denna lagstiftning föranleder annat (sådan lagstiftningen vid varje tidpunkt är i kraft ändrad utan att dess allmänna principer blivit påverkade), skall Filippinerna medge medborgare i eller person med hemvist i Filippinerna avräkning från filippinsk skatt med ett belopp som svarar mot de skatter som betalats i eller tillkommer Finland. I fall då filippinskt bolag äger mer än 50 procent av röstetalet för aktierna i finskt bolag och uppbär dividend från detta bolag under skatteåret, skall Filippinerna medge avräkning för det skattebelopp som det utbetalande finska bolaget betalat till eller som tillkommer Finland på den vinst av vilken dividenden betalats.

Det skattebelopp som avses ovan skall grundas på det skattebelopp som betalats i eller tillkommer Finland, men avräkningen får inte överstiga det belopp som föreskrives i filippinsk lagstiftning för berörda skatteår (avsedd att begränsa avräkningen till den filippinska skatten på inkomst från källa i Finland och på inkomst från källa utanför Filippinerna).

Vid avräkning av skatter som betalats i Filippinerna och som tillkommer Finland anses de skatter som avses i artikel 2 stycke 3 punkt a) och stycke 4 (skatter som omfattas av avtalet) vara inkomstskatter.

3. Skatter på dividend, ränta och royalty från vilka befrielse medgivits eller vilka nedsatts med stöd av filippinsk lagstiftning anses betalade till fullt belopp och avräknas vid beskattning i Finland med det belopp som skulle ha utgått i skatt på inkomsten i fråga om skattebefrielse eller skattenedsättning inte medgivits.

4. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte Filippinerna från att beskatta sina medborgare med hemvist i Finland enligt sin interna lagstiftning. Skatter som betalats i enlighet med detta förbehåll avräknas inte.

Artikel 23Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 6 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten, vars kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i tredje stat, är eller kan bli underkastat.

5. Bestämmelserna i denna artikel anses inte hindra Filippinerna att medge endast sina egna medborgare skattelättnader enligt:

a) följande författningar:

– Lagen om främjande av investeringar (Investment Incentives Act; Republic Act No. 5186);

– Lagen om exportfrämjande (Export Incentives Act; Republic Act No. 6135);

– Lagen om främjande av turismen (Tourism Incentives Act; Presidential Decree No. 535);

– Lagen om främjande av investeringar inom lantbruket (Agricultural Investments Act; Presidential Decree No. 1159);

i den mån dessa författningar varit i kraft vid undertecknandet av detta avtal och inte ändrats därefter eller ändrats endast i mindre avseenden utan att deras allmänna karaktär påverkats; eller

b) annan filippinsk lagstiftning som tillkommit i enlighet med det filippinska programmet för ekonomisk utveckling och i fråga om vilken de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens att den skall undantagas från tillämpningsområdet för bestämmelserna i denna artikel, om inte lagstiftningen i fråga ändrats därefter eller ändrats endast i mindre avseenden utan att dess allmänna karaktär påverkats.

6. I denna artikel åsyftar uttrycket "beskattning" skatter som omfattas av avtalet.

Artikel 24Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. För att kunna tagas upp till behandling skall sådan ansökan göras inom två år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en ändamålsenlig lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal.

3. En avtalsslutande stat får inte höja beskattningsunderlaget för person med hemvist i en avtalsslutande stat genom att medräkna däri inkomster som beskattats även i den andra avtalsslutande staten, sedan fem år förflutit från utgången av den skatteperiod under vilken inkomsten förvärvats. Detta stycke tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlåtenhet eller oaktsamhet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De behöriga myndigheterna kan i synnerhet överlägga i syfte att söka uppnå enighet:

a) om fördelningen av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och dennes fasta driftställe i den andra avtalsslutande staten, samt

b) om fördelningen av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och annan person med intressegemenskap med denne på sätt som föreskrives i artikel 9.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

Artikel 25Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal eller de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen på grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av detta avtal eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. Dessa personer eller myndigheter får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 26Diplomatiska och konsulära tjänstemän

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier i beskattningshänseende som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.

2. Detta avtal tillämpas inte på internationella organisationer, deras organ eller tjänstemän eller på personer som är medlemmar av tredje stats diplomatiska eller konsulära representation eller representation med stadigvarande uppdrag och som vistas i en avtalsslutande stat utan att i någon avtalsslutande stat i fråga om skatter på all sin inkomst vara underkastade samma förpliktelser som person med hemvist där.

Artikel 27Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.

2. Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålles vid källan, på belopp som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestämmes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 28Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsäges av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem (5) år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla i båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålles vid källan, på belopp som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestämmes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Manila den 13 oktober 1978 i två exemplar på engelska språket.