57-58/1981

Avtal mellan Republiken Finland och Hellenska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Avtalspart: Grekland
Meddelats: 25.9.1981

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLAND OCH HELLENSKA REPUBLIKEN FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH FÖRMÖGENHET

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 21 januari 1980 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Hellenska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (“avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Hellenska republiken den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har utarbetats av den behöriga myndigheten i Finland och det anger myndighetens uppfattning om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Hellenska republikens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 30 mars 2021. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Republiken Finland ändrade sitt ställningstagande till konventionen genom att återkalla sin reservation mot artikel 9 och genom att lämna notifikationer (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023). Dessa ändringar ändrade inte på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Hellenska republiken har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Hellenska republiken den 30 mars 2021.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Hellenska republikens del den 1 juli 2021.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

– på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Hellenska republikens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 30 mars 2021 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Hellenska republiken har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 36/2021 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2021/fds20210036.pdf

Det den 21 januari 1980 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Hellenska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 58/1981. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1981/19810058/19810058_2

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finland och Hellenska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Republiken Finlands regering och Hellenska Republikens regering har,

ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen

föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning: ^[1]

(Översättning)

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);

överenskommit om följande:

Kapitel IAvtalets tillämpningsområde

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som påföres för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det s-ätt på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alfa skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten;

4) sjömansskatten och

5) källskatten;

(nedan "finsk skatt");

b) i Grekland:

1) fysiska personers inkomst- och förmögenhetsskatt;

2) juridiska personers inkomst- och förmögenhetsskatt;

3) avgiften till jordbruksförsäkringsanstalten, beräknad på inkomstskatten; och

4) övriga, skatter på inkomst och förmögenhet, tilläggsskatter och övriga avgifter som utgår på inkomst eller förmögenhet; (nedan "grekisk skatt") .

4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påföres vid sidm1 av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Kapitel IIDefinitioner

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det användes i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjan.de av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

b ) "Grekland" åsyftar Hellenska Republiken och, då det användes i geografisk bemärkelse, Hellenska Republikens territorium och de till Hellenska Republikens territorialvatten gränsande områden, inom vilka Grekland enligt grekisk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrives av person med hemvist 1 en avtalsslutande stat, respekt1ve företag som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) "offentligrättsligt samfund" åsyftar:

1) i Finland

- kommun

- kommunalförbund

- evangelisk-lutherska kyrkan och dess församlingar

- ortodoxa kyrkosamfundet och dess församlingar

- Folkpensionsanstalten

- Finlands Bank

- finska universitet och andra motsvarande anstalter för högre undervisning;

2) i Grekland

- kommun

- kommunalförbund

- folkpensionsanstalten

- Greklands Bank

- grekiska universitet och andra motsvarande

anstalter för högre undervisning;

g) "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

h) "internationell trafik" åsyftar transport med fartyg eller luftfartyg som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat eller med fartyg vilket är registrerat i en avtalsslutande stat eller vilket har erhållit skeppshandlingarna av en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget användes uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Grekland finansministeriet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter på vi1ka avtalet tillämpas.

Artikel 4Skatterättsligt hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Oskiftat dödsbo anses vid beskattning ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt bestämmelserna i föregående mening eller i stycke 2 hade hemvist vid dödsfallet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2. Då p grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där ban stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga 1edning.

Artikel 5Fast driftställe

2. Då p grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans hemvist på följande sätt:

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrives.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrives från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt har och i en avtalsslutande stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget· bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt) medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Kapitel IIIInkomstbeskattning

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendom är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Fartyg och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som användes vid självständig yrkesutövning.

6. Bestämmelserna i stycke 4 tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt som avses i sagda stycke och på inkomst på grund av sådan besittningsrätt i fall då den användes vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i eo avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestäm. mas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i stycke 2 inte hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som användes skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänföres inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst genom användningen av luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2. Inkomst genom användningen av fartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där fartyget är registrerat eller av vilken fartyget har erhållit skeppshandlingarna.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även å inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Följande artikel 17 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal: ^[2]

(Översättning)

ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR

I fall då en [ avtalsslutande stat ] i inkomsten för ett företag i denna [ avtalsslutande stat ] inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra [ avtalsslutande staten ] beskattats i denna andra [ avtalsslutande stat ], samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda [ avtalsslutande staten ] om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra [ avtalsslutande stat ] genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i [ avtalet ] och de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska vid behov överlägga med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga:

a) 47 procent av dividendens bruttobelopp, om det utdelande bolaget har hemvist i Grekland; och

b) 13 procent av dividendens bruttobelopp, om det utdelande bolaget har hemvist i Finland.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse ·i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i, den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande ståt och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet av genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses dock räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som, skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royalty, som avses i stycke 3 punkterna b) och c) får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av betalning som mottages såsom ersättning

a) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripna biograffilm samt film eller band för televisionseller radiosändning;

b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning;

c) för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses dock royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Vinst på grund av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som användes i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant fartyg eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där inkomst av sådant fartyg eller luftfartyg beskattas enligt bestämmelserna i artikel 8 av detta avtal.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om ban inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete utföres i den andra avtalsslutande staten, som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte bar hemvist i denna andra stat, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där inkomst genom användningen av fartyget eller Juftfartyget beskattas enligt bestämmelserna i artikel 8 av detta avtal.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person, med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga, verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna, egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Artikel 18Pension

1. Om inte bestämmelserna i artitke1 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat endast i denna stat.

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, bes1kattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utföres i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller 1okala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han år medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artik1arna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande

1. Studerande eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbäres för arbete som utföres i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artik1ar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Kapitel IVFörmögenhetsbeskattning

Artikel 22Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av aktie eller annan andel i bolag, som avses i artikel 6 stycke 4, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

3. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

4. Förmögenhet bestående av fartyg eller luftfartyg som användes i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant fartyg eller luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där inkomst av ovannämnda fartyg eller luftfartyg beskattas enligt bestämmelserna i artikel 8 av detta avtal.

5. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

Kapitel VMetoder för undanröjande av dubbelbeskattning

Artikel 23Avräkningsmetoden

1. I Finland undanröjes dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Grekland, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat:

1) från skatten på denna persons inkomst räkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Grekland;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt förmögenhet som betalats i Grekland.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Grekland.

b) Dividend från bolag med hemvist i Grekland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt i den mån dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar eller förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt;

d) Om befrielse från eller nedsättning av grekisk skatt har medgivits i enlighet med sådan grekisk lagstiftning som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens att tjänar den ekonom1ska utvecklingen, skall vid tillämpningen av stycke 1 av denna artikel från finsk skatt avräknas ett belopp i enlighet med stycke 1 a) av denna artikel. Denna bestämmelse är i kraft under en tidrymd av högst 10 år räknat från det senare av nedanstående datum:

1) dagen då detta avtal för första gången trädde i kraft; eller

2) dagen då befrielsen från eller nedsättningen av grekisk skatt för första gången trädde i kraft. De behöriga myndigheterna skall genom ömsesidig överenskommelse besluta, huruvida denna tidrymd skall förlängas.

2. I Grekland undanröjes dubbelbeskattning på följande sätt:

Om person med hemvist i Grekland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Grekland:

1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Finland;

2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Finland.

3. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal kan en avtalsslutande stats medborgare, som gör gällande att han lämnat denna stat i syfte att bosätta sig i den andra avtalsslutande staten, alltjämt anses ha hemvist i den förstnämnda staten till utgången av två kalenderår efter utgången av året för hans utflyttning, såvida han inte kan påvisa, att han under ifrågavarande skatteår inte hade väsentligt samband med den förstnämnda staten. Den förstnämnda staten skall dock avräkna den andra avtalsslutande statens skatt, som betalts på inkomst eller förmögenhet från sin skatt i enlighet med bestämmelserna i stycke 1 respektive 2 av denna artikel.

Kapitel VISärskilda bestämmelser

Artikel 24Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

2. Statslös person med hemvist i en avtalsslutande stat skall inte i någondera avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i staten i fråga under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 stycke 4 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars, kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

ERSATT med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen

Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 25 stycke 1 första meningen i detta avtal: ^[3]

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal ], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

Saken skall framläggas inom tre år &ån den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal. Överenskommelse som träffats genomföres utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan särskilt överlägga för att söka uppnå enighet om en likadan allokering av inkomst mellan person med hemvist i en avtalsslutande stat och företag med intressegemenskap som avses i artikel 9 av detta avtal.

4. I det fall att de behöriga myndigheterna når sådan överenskommelse, skall inkomsten beskattas, och de avtalsslutande staterna skall medge återbetalning av eller avräkning från skatt i enlighet med sådan överenskommelse.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal: ^[4]

(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [ artikel 25 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 25 stycke 2 i avtalet ] inom en period på [ tre ] år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:

i) ) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].

10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 25 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [ Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:

a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

2. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande:

a) När en sak har hänskjutits till skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] utan oskäligt dröjsmål lämna alla de upplysningar som kan vara nödvändiga för skiljedomen till alla ledamöter i skiljenämnden. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om något annat, ska upplysningar som inte var tillgängliga för båda behöriga myndigheterna innan begäran om skiljeförfarande togs emot av dem båda, inte beaktas vid skiljedomen.

b) Skiljenämnden ska besluta om de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarandet enligt de tillämpliga bestämmelserna i [ avtalet ] och, om dessa bestämmelser inte föranleder annat, bestämmelserna i de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning. Ledamöterna i skiljenämnden ska även ta hänsyn till andra rättskällor som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] genom ömsesidig överenskommelse kan hänvisa till.

c) Skiljedomen ska lämnas skriftligen till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] och ska ange de rättskällor som har åberopats och de grunder som ledde fram till dess resultat. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

2. Utan hinder av [ artikel 19 stycke 4 i konventionen ], ska en skiljedom enligt [ del VI i konventionen ] inte vara bindande för de [ avtalsslutande staterna ] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst eller förmögenhet, om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst eller förmögenhet påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) – såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Hellenska republiken följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Hellenska republiken förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) – såsom den lyder förändrad – eller på grund av senare bestämmelser.

2. Hellenska republiken förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker som omfattar tillämpning av nationella bestämmelser om förhindrande av missbruk.

3. Hellenska republiken förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker som gäller inkomst eller förmögenhet som inte beskattas av en [ avtalsslutande stat ], eftersom inkomsten eller förmögenheten inte ingår i skattebasen i den [ avtalsslutande staten ], eller inkomsten eller förmögenheten har befriats från skatt eller på den tillämpas en nollskattesats enligt bestämmelser i den nationella lagstiftningen hos den [ avtalsslutande staten ] i fråga.

4. Hellenska republiken förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott.

Artikel 26Utbyte av upplysningar

1 De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga for att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga oro skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen på grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottag1t skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av detta avtal eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier i beskattningshänseende som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal: ^[5]

(Översättning)

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst eller förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.

Kapitel VIISlutbestämmelser

Artikel 28Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.

2. Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas i de båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålles vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäm: mes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer nätma.st efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 29Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsäges av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då 5 år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. 1 händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla i de båda avtalsslutande staterna:

a) i fråga om skatter som innehålles vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestämmes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Aten den 21 januari 1980 i två exemplar på engelska språket.

Fotnoter

1.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Hellenska republiken tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Hellenska republiken, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022.
2.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Hellenska republiken tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Hellenska republiken, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022.
3.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Hellenska republiken tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Hellenska republiken, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022.
4.
I enlighet med artikel 36 stycke 1 blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 juli 2021 eller därefter.
I enlighet med artikel 36 stycke 2 i konventionen tillämpas bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 juli 2021 endast till den del som de behöriga myndigheterna i båda avtalsslutande staterna är överens om att del VI ska tillämpas på denna särskilda sak.
De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.
5.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Hellenska republiken tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2022, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Hellenska republiken, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2022.

Välkommen till den förnyade Finlex! Klicka här för mer information.

Aktuella inkomstskatteavtal

Avtal mellan Republiken Finland och Hellenska Republiken för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLAND OCH HELLENSKA REPUBLIKEN FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH FÖRMÖGENHET

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Kapitel IAvtalets tillämpningsområde

Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

Kapitel IIDefinitioner

Artikel 3Allmänna definitioner

Artikel 4Skatterättsligt hemvist

Artikel 5Fast driftställe

Kapitel IIIInkomstbeskattning

Artikel 6Inkomst av fast egendom

Artikel 7Inkomst av rörelse

Artikel 8Sjöfart och luftfart

Artikel 9Företag med intressegemenskap

ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR

Artikel 10Dividend

Artikel 11Ränta

Artikel 12Royalty

Artikel 13Realisationsvinst

Artikel 14Självständig yrkesutövning

Artikel 15Enskild tjänst

Artikel 16Styrelsearvode

Artikel 17Artister och idrottsmän

Artikel 18Pension

Artikel 19Offentlig tjänst

Artikel 20Studerande

Artikel 21Annan inkomst

Kapitel IVFörmögenhetsbeskattning

Artikel 22Förmögenhet

Kapitel VMetoder för undanröjande av dubbelbeskattning

Artikel 23Avräkningsmetoden

Kapitel VISärskilda bestämmelser

Artikel 24Förbud mot diskriminering

Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

Artikel 26Utbyte av upplysningar

Artikel 27Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Kapitel VIISlutbestämmelser

Artikel 28Ikraftträdande

Artikel 29Upphörande

Fotnoter