69-70/1978

Artikel 1Personer på vilka avtalet är tillämpligt

Detta avtal tillämpas på personer, som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Tanzania:

inkomstskatten och varje annan skatt, som enligt inkomstskattelagen anses som inkomstskatt (nedan "tanzanisk skatt") ;

6) i Finland:

(i) den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten;

(ii) kommunalskatten;

(iii) kyrkoskatten; och

(iv) sjömansskatten

( nedan "finsk skatt").

4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal uttages vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Tanzania" åsyftar Förenade Republiken Tanzania och inbegriper varje utanför Tanzanias territorialvatten beläget område som i överensstämmelse med folkrätten och enligt tanzanisk lagstiftning om kontinentalsockeln betecknas - eller kan komma att betecknas - såsom ett område över vilket Tanzania äger utöva sina suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det användes i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag; beträffande kommunalskatten inbegriper uttrycket icke landskapet Åland;

c) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Tanzania eller Finland, alltefter som sammanhanget kräver;

d) "person" inbegriper fysisk person och bolag; det inbegriper även beskattningssammanslutning;

e) "bolag" åsyftar varje juridisk person eller varje enhet, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag, som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) uttrycket "medborgare" åsyftar:

(i) fysisk person som är medborgare i en avtalsslutande stat;

(ii) juridisk person och annan sammanslutning som tillkommit enligt gällande lag i en avtalsslutande stat;

h) "internationell trafik" åsyftar transportverksamhet utförd med fartyg eller luftfartyg, vilket användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget användes i trafik uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "behörig myndighet" åsyftar:

(i) i Tanzania finansministern eller hans befullmäktigade ombud;

( ii) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

Artikel 4Skatterättsligt hemvist

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid icke person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast på grund av inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans hemvist som följer:

a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

b) Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat centrum för hans levnadsintressen är beläget eller om han icke i någondera avtalsslutande staten bar ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

4. Oskiftat dödsbo anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt bestämmelserna i styckena 1 och 2 hade hemvist vid dödsfallet.

Artikel 5Fast driftställe

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, oljekälla, stenbrott eller annan plats för nyttjande av naturtillgångar;

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar över sex månader.

3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar icke:

a) användning av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

c) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

d) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning;

e) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten - härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i stycke 5 - behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna stat regelmässigt använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget utövar affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om dessa personer därvid utövar sin sedvanliga affärsverksamhet.

6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst av fast egendom, däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. a) Uttrycket "fast egendom" har, om icke bestämmelserna i punkterna b och c föranleder annat, den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fast egendom är tillämpliga, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

c) Fartyg och luftfartyg anses icke såsom fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst, som uppbäres genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom varje annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar innehavaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, fåt inkomst, som uppbäres genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom varje annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1, 3 och 4 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som användes vid utövande av fritt yrke.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast den del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Om ett företag i en avtalsslutande stat har ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och säljer varor, som är av samma eller liknande slag som de som säljes av det fasta driftstället, eller tillhandahåller tjänster, som är av samma eller liknande slag som de som tillhandahålles av det fasta driftstället, kan inkomst av sådan verksamhet anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida icke företaget visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är hänförliga till den vid det fasta driftstället bedrivna verksamheten.

4. Vid bestämmandet av inkomst av rörelse, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning - härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning - oavsett om kostnaderna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Dessa bestämmelser omfattar emellertid icke sådana kostnader som enligt lagstiftningen i sagda stat icke hade varit avdragsgilla för ett fristående företag i den staten.

5. I den mån inkomst av rörelse hänförlig til1 ett fast driftställe enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i stycke 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Den fördelningsmetod som tillämpas skall dock vara sådan, att resultatet överensstämmer med de i denna artikel angivna principerna.

6. Inkomst av rörelse anses icke hänförlig till ett fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

7. Vid tillämpning av föregående stycken bestämmes inkomst av rörelse, som är hänförlig till det fas ta driftstället, genom samma förfarande år från år, såvida icke goda tillräckliga skäl föranleder annat.

8. Ingår i rörelseinkomsten inkomstlag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8Luftfart och sjöfart

1. Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2. Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av sjöfart i internationell trafik får beskattas i båda avtalsslutande staterna enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten.

3. Om ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst genom i stycke 2 avsedd verksamhet i den andra avtalsslutande staten, gäller följande:

a) inkomsten anses icke överstiga ett belopp motsvarande 5 procent av det bruttobelopp som företaget förvärvat genom befordran av passagerare eller gods som tagits ombord i denna andra stat;

b) den skatt som på denna inkomst uttages i denna andra stat nedsättes med 50 procent.

4. Om sjöfartsföretag har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

5. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst, som förvärvas genom deltagande i en pool ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha överenskommits mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst för vilken ett företag i en avtalsslutande stat blivit påförd skatt i denna stat även inräknats i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed, och den sålunda inräknade inkomsten är inkomst, som skulle ha tillkommit detta företag i den andra staten om de mellan företagen avtalade villkoren hade varit sådana som skulle ha överenskommits mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som i denna stat påförts för sagda inkomst. Då sådan justering företages skall övriga bestämmelser i detta avtal rörande inkomst av ifrågavarande slag iakttagas och skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna vid behov i detta syfte överlägga med varandra.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda p5föres får icke överstiga 20 procent av dividendens bruttobelopp.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Detta stycke berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar icke inbegripna, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tilllämpas icke, om mottagaren av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra skatt på dividend, som bolaget betalar till person med hemvist i den förstnämnda staten, och ej heller skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst, som uppkommit i denna andra stat. Bestämmelserna i detta stycke hindrar icke denna andra stat att beskatta dividend som betalas till person med hemvist i denna stat eller dividend hänförlig till en andel som äger verkligt samband med ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som person med hemvist i den förstnämnda staten har i denna andra stat.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till den andra avtalsslutande staten själv eller till ett offentligrättsligt samfund eller en lokal myndighet i denna stat eller till en inrättning som helt innehas av denna stat eller dess samfund eller lokala myndighet, undantagen från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan genom ömsesidig överenskommelse bestämma annan statlig inrättning på vilken detta stycke skall tillämpas.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller ej. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst uv obligationer eller debentures, däri inbegripna till obligationer och debentures knutna agiobelopp och vinster. Straffavgifter på grund av försenad betalning anses icke som ränta i denna artikel.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tilllämpas icke om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna avtalsslutande stat själv, ett offentligrättsligt samfund, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, för vilket upptagits den skuld på vilken utbetalningen av räntan grundar sig och vilket nämnda ränta belastar såsom kostnad, anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

7. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. 1 sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga 20 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av utbetalning som uppbäres såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, häri inbegripna biograffilmer samt filmer eller band för televisions- eller radiosändningar.

4. Bestämmelserna 1 styckena 1 och 2 tilllämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken royalty betalas äger verkligt samband med det fa sta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tilllämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna avtalsslutande stat själv, ett offentligrättsligt samfund en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, i samband med vilket förpliktelsen att utbetala royaltyn uppstått och vilket nämnda royalty belastar som kostnad, anses royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i stycke 2 av artikel 6 eller av andelar i bolag som avses i stycke 4 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendom är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som är att hänföra till tillgångar nedlagda i ett fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är att hänföra till en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, däri inbegripen vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning, får beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som avses i stycke 3 av artikel 23 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel.

3. Vinst på grund av överlåtelse av annan än i styckena 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Ersättning för företagsledning eller annat expertuppdrag

1. Ersättning för företagsledning ellet annat expertuppdrag, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Sådan ersättning för företagsledning eller annat expertuppdrag får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga 20 procent av ersättningens bruttobelopp.

3. Med uttrycket "ersättning för företagsledning eller annat expertuppdrag" förstås i denna artikel varje slag av utbetalning till person, som icke är anställd hos utbetalaren, såsom ersättning för tjänster i dennes egenskap av företagsledare, tekniker, yrkesutövare eller konsult.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tilllämpas icke, om mottagaren av ersättningen för företagsledning eller annat expertuppdrag har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken ersättningen härrör, från ett där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra stat med användande av en där belägen stadigvarande anordning, samt ersättningen äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5. Ersättning för företagsledning eller annat expertuppdrag anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna avtalsslutande stat själv, ett offentligrättsligt samfund, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar ersättningen, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat bar fast driftställe, i samband med vilket förpliktelsen att betala ersättningen uppstått och vilket nämnda ersättning belastar som kostnad, anses ersättningen härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

Artikel 15Självständigt personligt arbete

1. Om icke bestämmelserna i artikel 14 föranleder annat, beskattas inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförlig självständig verksamhet, endast i denna stat, om icke

a) han i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten, i vilket fall den del av inkomsten, som är hänförlig till denna stadigvarande anordning får beskattas i denna andra stat; eller

b) han vistas i den andra avtalsslutande staten för utövandet av verksamheten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, i vilket fall den del av inkomsten, som är hänförlig till verksamheten i denna andra stat, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

Artikel 16Osjälvständigt personligt arbete

1. Om icke bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner och andra liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom anställning, endast i denna stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i denna andra stat, samt

c) ersättningen ej såsom kostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

Artikel 17Styrelsearvoden

Styrelsearvoden och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 18Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 får inkomst, som offentligt uppträdande personer, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän uppbär genom den verksamhet de personligen utövar i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2. I fall då inkomst genom verksamhet, som personligen utövas av uppträdande person eller idrottsman. i denna egenskap, icke tillfaller den uppträdande personen eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 15 och 16 beskattas i den avtalsslutande stat där den uppträdande personen eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tilllämpas icke beträffande tjänster, som utföres av offentligt uppträdande person eller idrottsman, om besöket i en avtalsslutande stat helt eller till betydande del bekostas genom bidrag av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten.

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Ersättning, pension däri icke inbegripen, som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av tjänstgöring för denna stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter, beskattas endast i denna stat;

b) sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om tjänstgöringen utföres i denna stat och mottagaren är en person med hemvist i denna andra avtalsslutande stat som:

(i) är medborgare i denna stat; eller

(ii) ej fått hemvist i denna stat uteslutande för att utföra tjänstgöringen.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av tjänstgöring för denna stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter beskattas endast i denna stat;

b) sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare i och har hemvist i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 20 tillämpas på ersättning eller pension som utbetalas på grund av tjänstgöring i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20Pensioner

Om icke bestämmelserna i stycke 2 av artikel 19 föranleder annat, beskattas pensioner och liknande ersättningar, som i anledning av tidigare anställning utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

Artikel 21Studerande

1. Studerande eller affärs-, hantverks-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för att erhålla undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före denna vistelse hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke i den förstnämnda staten för belopp som han erhållit för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen betalas till honom från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, hantverks-, lantbrukseller skogsbrukspraktikant som vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymder eller tidrymder som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga och som har eller omedelbart före denna vistelse hade hemvist i den förstnämnda staten, beskattas icke i den andra avtalsslutande staten för ersättning på grund av arbete i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har samband med hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 22Inkomster som icke uttryckligen nämnts

Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär och som icke uttryckligen nämnts i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat.

Artikel 23Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i stycke 2 av artikel 6 eller av andelar i bolag som avses i stycke 4 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3. Fartyg och luftfartyg, som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som ät hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

Artikel 24Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Om icke bestämmelserna i tanzanisk lagstiftning angående avräkning som medges person med hemvist i Tanzania från tanzanisk skatt av skatt, som utgår i annat land än Tanzania, föranleder annat, avräknas finsk skatt, som enligt finsk lag och i överensstämmelse med detta avtal utgår antingen direkt eller genom skatteavdrag på inkomst från källa i Finland, från tanzanisk skatt på samma inkomst. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den tanzaniska skatt, som utan sådan avräkning belöper på den inkomst som uppbäres från Finland.

2. a) Om person med hemvist i Finland uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Tanzania, skall Finland från de skatter som utgår på denna persons inkomst eller från den skatt som utgår på hans förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst eller förmögenhet som erlagts i Tanzania. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den del av skatterna på inkomst eller förmögenhet, beräknade utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som får beskattas i Tanzania.

b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt a) är dividend från bolag med hemvist i Tanzaniatill bolag med hemvist i Finland undantagen från finsk skatt i den utsträckning som dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland. Sådan skattebefrielse tillämpas icke om ej för den vinst, av vilken utdelningen utbetalas, i Tanzania påförts den allmänna inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt, eller huvuddelen av det utdelande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Tanzania av det utdelande bolaget eller av bolag i vilket det utdelande bolaget äger minst 25 procent av röstetalet.

3. Om inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär från den andra avtalsslutande staten, enligt detta avtal är befriad från skatt i den förstnämnda staten, får den förstnämnda staten vid beräkning av skatt på ifrågavarande persons övriga inkomster tilllämpa den skattesats som skulle ha varit tilllämplig, om skattebefrielse enligt detta avtal icke hade medgivits för inkomsten.

4. Vid tillämpningen av stycke 2 anses uttrycket "skatt på inkomst som erlagts i Tanzania"

a) åsyfta betalningar av sådan skatt som är hänförlig till Tanzania vid beskattning i enlighet med 79 § 2 mom. i 1973 års inkomstskattelag;

b) omfatta belopp som skulle ha uttagits som tanzanisk skatt under ett år, om icke

(i) investeringsavdrag medgivits enligt styckena 24, 25 och 26 i bihang 2 till 1973 års inkomstskattelag; eller

(ii) den lägre inkomstskattesats för bolag som föreskrives i stycke 4 punkt b i bihang 3 till 1973 års inkomstskattelag tillämpats; eller

(iii) skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits i enlighet med bestämmelser härom, som senare kan komma att införas i lagstiftningen och som enligt överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har till syfte att främja ekonomisk utveckling.

Bestämmelserna i underpunkterna i och ii av punkt b tillämpas beträffande de första fem åren, under vilka detta avtal är tillämpligt, men de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas.

Artikel 25Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den egna staten.

3. Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande hav som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

4. I denna artikel avser uttrycket "beskattning" skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om person med hemvist i en avtalsslutandestat gör gällande, att i en avtalsslutandestat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medfört eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande be hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men icke själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga för att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att verkställa bestämmelserna i detta avtal och den interna lagstiftningen i de avtalsslutande staterna i fråga om de skatter som avses i detta avtal, såvida den beskattning som sker på grund av denna lagstiftning är i enlighet med detta avtal. De sålunda utbytta upplysningarna skall behandlas såsom hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter, däri inbegripna domstolar, än dem som har till uppgift att fastställa, uppbära eller indriva skatter som avses i detta avtal eller att handlägga ärenden rörande åtal med anledning av dem.

2. Bestämmelserna i stycke 1 skall i intet fall anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder, som avviker från lagstiftning eller förvaltningspraxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna uppgifter, som icke är tillgängliga enligt lagstiftningen eller genom sedvanligt förvaltningsförfarande i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre pub1ic).

Artikel 28Diplomatiska och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.

Artikel 29Territoriell utvidgning

1. Detta avtal kan antingen i dess helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta landskapet Åland även, beträffande kommunalskatten. Sådan utvidgning tillämpas från den dag och med de inskränkningar och villkor, häri inbegripet villkor om avtalets upphörande, som kan anges och överenskommas mellan de avtalsslutande staterna genom notväxling på diplomatisk väg.

2. Om icke annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, medför uppsägning av avtalet från en avtalsslutande stats sida enligt artikel 31, att tillämpningen av avtalet upphör på sätt som anges i nämnda artikel med hänsyn till landskapet Åland även beträffande kommunalskatten.

Artikel 30Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar skall meddela varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.

2. Det ta avtal träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas första gången i båda avtalsslutande staterna:

a) beträffande skatter som innehålles vid källan, på belopp som uppbäres den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft;

b) beträffande övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestämmes för det skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 31Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsäges av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla i båda avtalsslutande staterna:

a) beträffande skatter som innehålles vid källan, på belopp som uppbäres den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) beträffande övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestämmes för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Helsingfors den 12 maj 1976 i två exemplar på engelska språket.