16.2.2005

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL

HANDLÄGGNING I HOVRÄTT

PARGAS TINGSRÄTTS DOM 15.3.2004

REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

Åklagarens straffyrkanden

Åklagaren har yrkat på straff för A för följande gärningar begångna 17.11.2002 i Dragsfjärd:

1. Äventyrande av trafiksäkerheten

A har framfört personbil längs Dragsfjärdsvägen och har då av oaktsamhet ej iakttagit den av omständigheterna påkallade omsorgen och försiktigheten till förekommande av fara och skada genom att bland annat använda för hög situationshastighet, vilket haft som påföljd att hon ej har lyckats stanna sitt fordon i tid utan fordonet har törnat samman med B, som stått mitt på vägen varvid B har erhållit personskador. A:s oaktsamhet har varit ägnad att äventyra annans säkerhet.

2. Dödsvållande

A har framfört personbil längs Dragsfjärdsvägen och har då av oaktsamhet ej iakttagit den av omständigheterna påkallade omsorgen och försiktigheten till förekommande av fara och skada genom att bland annat använda för hög situationshastighet, vilket haft som påföljd att hon ej har lyckats stanna sitt fordon i tid utan fordonet har törnat samman med B, som stått mitt på vägen varvid B har erhållit personskador och senare avlidit. A:s oaktsamhet har orsakat B:s död.

Alternativt åtal
3. Vållande av personskada

A:s i åtalspunkt 1 nämnda oaktsamhet ha förorsakat B bland annat skallfraktur samt hjärnkontusion. B har således erhållit kroppsskador som ej är ringa.

Åklagarens övriga yrkanden

Svaranden skall åläggas att till staten ersätta kostnaderna för ett läkarintyg 14,13 euro och målets bevisningskostnader.

Målsägandens yrkanden

C, D och E har förenat sig i åtalet till alla delar och krävt att svaranden skall åläggas att ersätta målsägandenas rättegångskostnader med 2.348,50 euro jämte laga ränta.

Före påkörningen hade B varit i tämligen gott skick samt motionerat och arbetat något. Till följd av påkörningen vid trafikolyckan fick B sådana skador som avgörande bidrog till hans död 18.6.2003. A hade inte framfört bilen med tillräcklig varsamhet, särskilt med beaktande av att taxibilen haft sina varningsblinkers på.

Svar och grunder

A har bestritt åtalet och framfört att hon inte hade någon möjlighet att undvika olyckan eller ens ana att något särskilt hänt på platsen innan hon kom dit.

A körde nog på B, men det kunde inte ha varit en sådan situation som hon kunnat förbereda sig på. Den var inte förutsebar. Hennes körhastighet hade varit under den tillåtna 80 km/h. Hon hade inte sett varningsblinkers på bilen, utan endast att den blinkade till höger. Hon hade korta ljusen på eftersom bilen kom emot.

A hade sett B så sent att hon inte egentligen kunnat väja eller bromsa. De skador B fick vid sammanstötningen var inte relevanta för B:s dödsfall ca sju månader senare. A medgav att B vid sammanstötningen erhållit kroppsskador, men ansåg sig inte ha orsakat dessa. Hon medgav statens yrkande om 14,13 euro för ett läkarintyg till beloppet, men inte till grunden. Hon yrkade att åtalen förkastas och att staten åläggs ersätta hennes rättegångskostnader med 6.908,28 euro jämte laga ränta.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

DOMSKÄL

Tillräknande

A har gjort sig skyldig till de gärningar för vilka åklagaren har yrkat straff i punkterna 1 och 2.

Grunder
Bakgrund

Tingsrätten finner med stöd av parternas och vittnena F:s, G:s och H:s berättelser händelseförloppet på morgonnatten ca 02.00 den 17.11.2002 utrett enligt följande. F körde med sin taxibil längs väg 183 i Björkboda i Dragsfjärds kommun från Dalsbrukshållet mot Kimito när han mötte B:s personbil som framfördes på fel sida av vägen. F hann inte väja tillräckligt och B:s bil kolliderade mot taxins vänstra framhörn vid vänstra främre däcket och därifrån bakåt. F stannade vid busshållplatsen framför, men inte inne på busshållplatsen utan vid densamma ute på körbanan och B:s bil stannade ca 200 meter längre bort. F gick bort till B:s bil för att kontrollera situationen och gick sedan tillbaka till taxin tillsammans med B som verkade oskadad, även om hans anmärkningar enligt F tedde sig något märkliga. F, passageraren H och B stod därefter i en triangel och samtalade. B stod vid den här tidpunkten på den motsatta körbanan, medan F, och H stod bakom taxibilen. Efter en stund kom A körande åt motsatt håll utan överhastighet och förmodligen med lägre hastighet än den tillåtna på vägsträckan, dvs. 80 km/h. Hon såg en bil (F:s) på den motsatta väghalvan och bländade av från helljus till halvljus. När H och F såg bilen varnade de B och uppmanade honom att avlägsna sig från körbanan. B reagerade dock inte, utan fortsatte att titta mot bilen som närmade sig, varvid A körde på B, som flög i en båge åt sidan och blev liggande litet längre bort, dock utan att bli överkörd. A stannade härefter på en busshållplats längre fram. Det hade regnat tidigare under kvällen och asfalten var våt, men föret var generellt bra. Lite dimma eller dis fanns i luften.

A har medgett att hon körde på B och att kroppsskador föreligger, men har bestridit alla åtal, eftersom hon kört under tillåten hastighet, hon inte sett några varningsblinkers och att det inte var förutsebart att B skulle befinna sig på vägen. Hon anser sig därför inte ha brutit mot vägtrafiklagen.

Åtalspunkt 1

Tingsrätten finner det med stöd av A:s och I:s berättelse utrett att A lättade på gasen, men inte saktade ner farten genom att bromsa när hon såg F:s taxi och bländade av. A har berättat att hon då hon såg taxin tog bort blicken från körbanan för ett ögonblick för att titta på bilen och att B stod på körbanan framför bilen när hon såg tillbaka. Någon möjlighet att väja förelåg härvid inte längre och påkörningen var oundviklig. F har på ett trovärdigt sätt berättat hur taxin stod placerad helt på körbanan bredvid busshållplatsen. Det är också utrett med stöd av F:s, G:s och I:s berättelser att taxins körljus var påslagna. F berättade vidare att bilen skadades från framdäcket bakåt och att varningsljus böjade blinka automatiskt när air-bagarna utlöstes till följd av krocken. A, I och G har berättat att de inte såg att taxins varningsljus framme till vänster skulle ha blinkat, utan endast att blinkern
till höger var påslagen. Tingsrätten anser emellertid att
eftersom varningsljusen med stöd av vittnena F:s, G:s och
H:s berättelser började blinka, enligt G dock baktill på
högra och vänstra sidan och framtill endast på högra sidan, och taxibilen skadats från framdäcket bakåt så måste även varningsljusen, som är placerade i körljusens
omedelbara närhet och vilka alla är enliga om att var
påslagna, ha fungerat på bilens front. F och H har
berättat att B var över mittlinjen och stod stilla på den
motsatta körbanan. I har berättat att B stod ca en meter in på den motsatta körbanan.

Enligt vägtrafiklagen 98 § och strafflagen 23 kap. 1 § gör sig vägtrafikant skyldig till äventyrande av trafiksäkerheten om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vägtrafiklagen eller med stöd av den utfärdade bestämmelser på ett sätt som är ägnat att äventyra någon annans säkerhet. I vägtrafiklagen 3 § stadgas att en vägtrafikant skall följa trafikreglerna och även i övrigt iakttaga av omständigheterna påkallad omsorg och försiktighet till förekommande av fara och skada. Enligt samma lags 23 § skall fordons hastighet anpassas till vad trafiksäkerheten kräver med beaktande av trafikförhållandena, och vid avbländning från helljus till halvljus hastigheten anpassas till de nya siktförhållandena. Enligt samma stadgande skall fordonet kunna stannas på den framförvarande körbanan som föraren kan överblicka och i alla situationer som kan förutses.

A anpassade inte hastigheten till den sikt som halvljusen medgav med beaktande av mörkret, den våta asfalten och dimman. Eftersom varningsljusen blinkade på F:s taxi borde A också ha iakttagit särskild försiktighet beträffande fordonets hastighet och visat särskild uppmärksamhet för omgivningen. A har dessutom berättat att hon tagit bort blicken från vägen för att se på den andra bilen, även om detta endast skedde för ett ögonblick. På dessa grunder anser tingsrätten det utrett att A inte har iakttagit en sådan omsorg och försiktighet som omständigheterna påkallade och anser att A därmed av oaktsamhet har brutit mot vägtrafiklagen på ett sätt som varit ägnat att äventyra någon annans säkerhet. Vidare kan det inte anses oförutsebart att någon skulle befinna sig på vägbanan vid en stillastående bil. A har sålunda gjort sig skyldig till äventyrande av trafiksäkerheten.

Åtalspunkt 2

Som en följd av olyckan ådrog sig B personskador och fördes för vård till Åbo universitetssjukhus. I läkarutlåtandet 12.2.2003 konstateras att B ådragit sig bl.a. en hjärnkontusion i den vänstra tinninggloben till vilken hörde subduralt hematom, samt skallbrott och komplicerade benbrott. Vid den inledande undersökningen på universitetssjukhuset kunde konstateras att B insjuknat i en hjärninfarkt pä den högra sidan redan några dagar före olyckan. Enligt läkarintyget 3.9.2003 skickades B härefter för vård till Dalsbruks bäddavdelning, men rehabiliteringen var långsam. B sändes för konsultation till Åbo universitetssjukhus där man kunde konstatera bl.a. en ny förändring i pannloben som passar in på förorsakandet av en cirkulationsstörning som bidrar till den luftvägsinfektion med feber som B får under sina sista levnadsdagar och som inte reagerar på antibiotika. Som en följd av infektionen avlider B 18.6.2003. Vittnet J har både i läkarutlåtandet 3.9.2003 och under rättegången berättat att den omedelbara dödsorsaken var lunginflammation med feber, att grunddödsorsaken var den tidigare hjärninfarkten och att en bidragande dödsorsak var den hjärnkontusion som patienten fick genom trafikolyckan. Trafikolyckan var sålunda inte den direkta dödssorsaken, men en bidragande sådan. Enligt J hade också tillfrisknandet från sjukdomen före olyckan skett betydligt snabbare om trafikolyckan den 17.11.2002 inte hade inträffat.

Med hänvisning till de åberopade läkarutlåtandena och vittnet J:s utsaga finner tingsrätten det utrett att ett kontrafaktiskt händelseförlopp, dvs. att A inte hade kört på B den 17.11.2002, med övervägande sannolikhet inte hade haft B:s död som följd. Sålunda anser tingsrätten att orsakssammanhang föreligger mellan trafikolyckan den 17.11.2002 och B:s dödsfall omkring sju månader senare, så att A av oaktsamhet genom sitt handlande för sin del förorsakat B:s död. Med hänvisning till tidigare nämnda omständigheter kan det heller inte anses oförutsebart att någon skulle befinna sig pä vägbanan. A har därmed gjort sig skyldig till dödsvållande enligt åtalet.

Avgivande av utlåtande om den alternativa åtalspunkten 3 förfaller med hänsyn till utgången i målet. A bör åläggas ersätta målsägandena C:s, D:s och E:s gemensamma rättegångskostnader jämte laga ränta från det en månad förflutit från den dag då ersättningen dömdes ut. Beloppet 2.348,50 euro anses skäligt. Särskilda skäl till det att staten skulle åläggas ersätta A:s rättegångskostnader om 6.908,28 euro finns inte med beaktande av utgången i målet. Yrkandet bör förkastas. Vidare bör A åläggas att ersätta staten läkarintygskostnader och övriga än nedannämnda bevisningskostnader om sammanlagt 193,40 euro.

De vid handläggningen 12.9.2003 erlagda bevisningskostnaderna, sammanlagt 117,87 euro, stannar på staten med beaktande av att det då varit åklagaren som ansett hinder för huvudförhandling föreligga.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

DOMSLUT

TILLRÄKNADE BROTT

1) Äventyrande av trafiksäkerheten 17.11.2002
2) Dödsvållande 17.11.2002

STRAFFPÅFÖLJDER

GEMENSAMT BÖTESSTRAFF

Tillräknade brott 1-2
15 dagsböter a 15 euro = 225 euro

LAGRUM

1) Strafflagen 23 kap. 1 §
Vägtrafiklagen 3 §
Vägtrafiklagen 23 §
2) Strafflagen 21 kap. 8 §

ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET

A åläggs att till staten ersätta kostnaden för läkarutlåtande och övriga av statens medel erlagda vittneskostnader, sammanlagt 193,40 euro.

A åläggs att ersätta målsägandena C:s, D:s och E:s gemensamma råttegångskostnader 2.348.50 euro jämte ränta enligt räntelagen 4 § 1 från det att en månad förflutit från dagen då ersättningen dömdes ut.

A:s yrkande på ersättning för sina rättegångskostnader av statens med 6.908,28 euro jämte laga ränta förkastas

ÅBO HOVRÄTTS DOM 16.2.2005

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Besvär

A har yrkat att de mot henne riktade åtalen och ersättningsyrkandena förkastas och att staten åläggs att ersätta hennes rättegångskostnader i tingsrätten och i hovrätten.

A har framfört sin bil enligt trafikreglerna och fordonets hastighet har understigit 80 km/h. Hon har inte haft anledning att ytterligare minska hastigheten. Hon har inte förstått att det hade inträffat en olycka eftersom taxibilen som stannat vid vägkanten endast hade högra blinkerljuset påkopplat. A hade antagit att taxin stannat för att släppa av passagerare.

Taxibilens vänstra framljus, vilket även omfattar det främre blinkerljuset, byttes ut vid reparation efter olyckan. Även taxibilens andra vänstra sidoblinker, som var monterad i vänstra sidospegeln, var ur funktion.

Fråga är om en olyckshändelse som A inte kan belastas för. B var klädd i mörka kläder utan reflex. En fotgängare bör gå längs vägrenen och inte mitt på körbanan.

Situationen har varit oförutsebar. A har inte haft någon möjlighet att väja.

Även om A skulle tillräknas äventyrande av trafiksäkerheten kan A inte med beaktande av B:s grundläggande dödsorsak och direkta dödsorsak anses ha vållat B:s död sju månader senare.

Bemötanden

Åklagaren har bemött besvären och yrkat att de förkastas som ogrundade. Härtill har åklagaren yrkat att A åläggs att ersätta staten för bevisningskostnaderna i hovrätten. Åklagaren har hänvisat till det som han framfört i tingsrätten.

C, D samt E har bemött besvären och yrkat att de förkastas som ogrundade samt att A åläggs att ersätta deras gemensamma rättegångskostnader i hovrätten med ränta.

Om A skulle ha anpassat bilens hastighet till rådande siktförhållanden och gällande trafikregler skulle olyckan ha kunnat undvikas.

Det är ostridigt att taxibilens körljus fungerade. Det att framlyktan möjligen utbytts i samband med reparation innebär inte att blinkerljuset inte skulle ha fungerat. På ifrågavarande bilar är främre blinkerljuset inbyggt i framlyktan.

B:s bil var parkerad längre fram från olycksplatsen med varningsblinkers påslagna. Med hänsyn till att de i den tidigare trafikolyckan involverade bilarna hade varningsblinkers påkopplade borde A ha varit ytterst noggrann och påpasslig vid framförandet av sitt fordon.

B ådrog sig allvarliga skador på grund av trafikolyckan. Han återhämtade sig aldrig efter olyckan.

HUVUDFÖRHANDLING I HOVRÄTTEN

Hovrätten har hållit huvudförhandling i målet 17.1.2005.

BEVISNING I HOVRÄTTEN

Hovrätten har tagit emot samma bevisning som tingsrätten samt som ny bevisning en faktura.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Domskäl

Tillräknandet

Hovrätten omfattar det som framgår av tingsrättens domskäl under rubriken bakgrund.

De i tingsrätten hörda vittnena har i allt väsentligt berättat på samma sätt som framgår av tingsrättens dom beträffande åtalspunkt 1.

Vittnet F har hörd i hovrätten även berättat att den av honom framförda taxins sidoblinker i vänster sidospegel i alla fall inte hade kunnat fungera eftersom sidospegeln hade brustit som en följd av kollisionen med B:s personbil.

Med stöd av F:s berättelse och den som ny bevisning i hovrätten åberopade fakturan är det utrett att den av F framförda taxin som en följd av kollisionen med den av B framförda personbilen hade erhållit tämligen omfattande skador. Skadorna hade uppstått främst på taxins vänster sida och vänster framdel.

A, I och vittnet G har på ett trovärdigt sätt berättat att den av F framförda taxins varningsblinkers till vänster framme på taxibilen inte hade blinkat. Detta framgår även av de skador som den av F framförda taxibilen erhållit som en följd av kollisionen med den av B framförda personbilen.

I ärendet har framkommit att B, när han blivit påkörd av den av A framförda personbilen, hade befunnit sig invid mittlinjen men på A:s körfält. B hade inte förflyttat sig trots att både F och vittnet H ropat till honom att han skall förflytta sig i och med att en bil hade närmat sig. Olyckan har skett under dygnets mörka tid och B hade inte haft reflexbricka på sina kläder.

Med beaktande av vad som framkommit och i och med att det är utrett att den av F framförda taxibilens varningsblinkers framme till vänster har varit ur funktion har A inte kunnat förutse att någon skulle befinna sig på körbanan.

Det är ostyrkt att A skulle ha försummat att anpassa hastigheten enligt vad som förutsätts i 23 § 1 mom.
vägtrafiklagen eller att hon av oaktsamhet skulle ha orsakat B:s död.

A har inte gjort sig skyldig till de gärningar för vilka straff yrkats. Åtalen skall förkastas.

Bevisnings- och rättegångskostnaderna

Vid denna utgång i målet skall A befrias från den henne av tingsrätten ålagda ersättningsskyldigheten beträffande bevisningskostnaderna till staten och målsägandenas rättegångskostnader i tingsrätten.

Staten är skyldig att på A:s yrkande ersätta hennes
rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten till
skäliga belopp. Vid bedömningen av skäligheten har hovrätten beaktat målets art och omfattning samt tidsåtgången.

Hovrätten har avgjort ärendet på det sätt som framgår av domslutet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

DOMSLUT

Tingsrättens dom ändras. Åtalen förkastas.

FÖRKASTADE ÅTAL

1) Äventyrande av trafiksäkerheten 17.11.2002
2) Dödsvållande 17.11.2002

ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET

A befrias från den henne av tingsrätten till staten och målsägandena C, D och E ålagda ersättningsskyldigheten.

Av statens medel betalas till A i ersättning för hennes
skäliga rättegångskostnader i tingsrätten 4.000 euro och i hovrätten 2.500 euro eller sammanlagt 6.500 euro.

Åklagarens yrkande på att A åläggs att ersätta staten för bevisningskostnaderna i hovrätten förkastas.

C:s, D:s och E:s yrkande på ersättning för rättegångskostnader i hovrätten förkastas.

De av statens medel i hovrätten utbetalade vittnesarvodena stannar på staten.

Ärendet har avgjorts av:
hovrättsrådet Päivi Hirsikangas
hovrättsrådet Kim Fröman
hovrättsrådet Jouko Valtonen

Uppgifter om laga kraft:

Högsta domstolens avgörande 7.11.2005 : Besvärstillstånd meddelas inte