Lag om naturaprestationer för krigsväsendets räkning under fredstid.
- Säädöksen tyyppi
- Lag
- Antopäivä
- Ajantasaistettu säädös
- 94/1920
Alkuperäisen säädöksen teksti
Alkuperäisten säädösten teksteihin ei päivitetä säädösmuutoksia eikä tehdä oikaisuja. Muutokset ja oikaisut on huomioitu ajantasaistetuissa säädöksissä. Oikaisut näkyvät myös säädöskokoelman pdf-versioissa.
I enlighet med Riksdagens beslut, fattat i den ordning 60 § i Lantdagsordingen av den 20 juli 1906 föreskriver, stadgas som följer:
1 KAP.Om naturaprestationer enligt denna lag.
1 §
På grund av denna lag är krigsmakten berättigad att under fredstid, emot gäldande av ersättning ur statsmedel, erhålla följande naturaprestationer:
förplägning;
foder;
nyttjanderätten till fartyg och farkoster;
transporträtt å järnväg enligt särskild betalningstariff;
rätt att använda fastigheter för övningar;
rätt att begagna brunnar och vattenupphämtningsställen; samt
rätt att begagna smedjor.
2 KAP.Om förplägning.
2 §
Förplägning enligt denna lag äger krigsfolk rätt att fordra allenast då det icke är möjligt att tillfredställa krigsfolkets förplägningsbehov ur dess egna förråd samt krigsfolket icke heller utan dröjsmål eller särskilda merkostnader kan anskaffa erforderliga livsmedel på grund av fritt avtal; och må här avsedd förplägning fordras endast för truppavdelning, som tillfälligtvis vistas utom sin egentliga stationsort, samt för enskilda militärpersoner, då de i tjänsteangelägenheter uppehålla sig å främmande ort.
Förplägning innefattar enligt denna lag färdig kost eller födoämnen.
3 §
Åtnjuter militärperson, då han vistas utom sin egentliga stationsort, särskilt dagtraktamente, vare han ej berättigad att för sig kräva förplägning.
4 §
Kost bör i allmänhet lämnas av de, enskilda personer, hos vilka krigsmän äro inkvarterade; men därest inkvarteringsskyldig med avseende å den inkvarterade truppavdelningens storlek eller för medellöshet eller av annan giltig orsak icke är i stånd att anskaffa erforderliga kost, eller i händelse krigsfolket ej är inkvarterat hos enskild person, skall ortens inkvarteringsnämnd anskaffa sådan åt krigsfolket.
Då krigsfolket åstundar att i stället för kost erhålla för dess tillredande nödiga födoämnen, anskaffe inkvarteringsnämnden sådana åt krigsfolket, såvitt det kan utan svårighet ske.
När inkvarteringsnämnd, efter vad i denna paragraf stadgas, har att anskaffa förplägning åt krigsfolk, äro alla de, som utan svårighet kunna avstå födoämnen, skyldiga att överlåta sådana åt inkvarteringsnämnden eller på inkvarteringsnämndens rekvisition åt krigsfolket.
Ej må förplägning fordras av samma enskilda förplägningsskyldiga för flere än fem dagar i sänder.
5 §
Krigsfolk, så befäl som manskap, skall i allmänhet åtnöjas med den kost, som den förplägningsskyldige själv njuter, Ej må i någon händelse krävas mera eller bättre kost, ej heller ur statsmedel gäldas ersättning för annan kostmängd, än vartill krigsfolket enligt därom särskilt meddelade föreskrifter är berättigat.
I händelse förplägningsskyldig eller inkvarteringsnämnd icke kan anskaffa den förplägning, som krigsfolket enligt dess matordning skall erhålla, bör krigsfolket åtnöjas med den föda, som utan svårighet kan å orten åstadkommas.
6 §
Inkvarteringsnämn åligger att anordna förplägningen av krigsfolket på orten.
Å magistrat, ordningsrätt och kronobetjäning ankommer att, envar inom sitt verksamhetsområde, övervaka att inkvarteringsnämnder och enskilda förplägningsskyldiga fullgöra dem i denna lag föreskrivna åligganden samt vara till orten anlänt krigsfolk behjälpliga vid anskaffandet av förplägning.
Ledningen och högsta övervakandet av krigsfolkets förplägning tillhör landshövdingarna, envar i sitt län.
7 §
Landshövdingen skall, efter att hava från krigsministeriet begärt för saken erforderliga uppgifter och hört kommunalfullmäktige i varje till länet hörande kommun samt honom underlydande statens inkvarteringsombud, senast under december månad för påföljande år fastställa storleken av den penningersättning, som i kommunen bör erläggas för den i denna lag bestämda förplägning för varje krigsman och dag samt måltid ävensom för de födoämnen, som enligt denna lag skola åt krigsfolket i vissa fall lämnas.
Då särskilda orsaker kräva förändringar i de på detta sätt fastställda ersättningsbeloppen, äge landshövdingen makt att, med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 1 momentet, efter omständigheterna ändra dem.
Landshövdingen anmäle utan dröjsmål hos krigsministeriet om de av honom sålunda fastställda ersättningsbeloppen.
8 §
Då inkvarteringsnämnd, enligt vad i 4 § stadgas, har att anskaffa förplägning åt krigsfolk, skall det tillses att förplägningskostnaden för krigsman och dag i allmänhet ej överstiger de belopp, som uti den i 7 § nämnda ordning för kommunen fastställts.
9 §
Förplägningsskyldige tillkommande ersättning skall genom åtgärd av det krigsfolk, som erhållit förplägningen, erläggas till dem senast å den dag, som följer på den, då förplägningen upphört.
Den, som erhållit ersättning bör över den emottagna ersättningen avlämna i enlighet med ett av krigsministeriet fastställt formulär avfattat kvitto, som, för att vid redovisning vara gentemot statsverket bindande, skall förses med bekräftelse av inkvarteringsnämnden å orten.
10 §
De utgifter, som tillskyndas inkvarteringsnämnd för anskaffande av förplägning åt krigsfolk, skola gäldas i förskott ur kommunens medel, och böra de gottgöras kommunen ur statsmedel samt redovisas såsom i lagen om militärinkvartering är stadgat beträffande förnödenheter, vilka inkvarteringsnämnd själv anskaffat.
11 §
Då förplägning för krigsfolk erfordras, varde från rikets krigsmakt i god tid underrättelse därom meddela åt landshövdingen i det län, inom vars område förplägningen skall lämnas. I denna underrättelse skall nämnas, för huru stor truppavdelning förplägning erfordras samt för huru många dagar och från vilken tid den tarvas.
Undergår den till förplägning anmälda truppavdelningens storlek eller den för förplägningen bestämda tiden ändring, varde ock därom, så fort ske kan, anmält hos landshövdingen.
12 §
Sedan landshövdingen emottagit anmälan, som i 11 § nämnes, bör han utan dröjsmål genom förmedling av vederbörande ortsmyndigheter skrida till åtgärd för den äskade förplägningens anskaffade; meddele ock därom underrättelse åt statens inkvarteringsombud på orten.
13 §
Skall förplägning av krigsfolk ske så skyndsamt, att tid till iakttagande av den i 11 och 12 §§ för förplägnings rekvirerande stadgade ordning ej förefinnes, må i enlighet med 11 § avfattad rekvisition sändas omedelbart till magistrat, ordningsrätt eller länsman, vilka med inkvarteringsnämndens biträde skola utan dröjsmål draga försorg om förplägningen samt om saken genast underrätta landshövdingen och statens inkvarteringsombud, ävensom länsman dessutom kronofogden.
14 §
Då allenast en enskild krigsman eller blott några få krigsmän skola förplägas, må dessa anlända till orten utan att rekvisition blivit i förväg gjord; och have de, som skola förplägas, i sådant fall rätt att först efter sin ankomst till orten för erhållande av förplägning anmäla sig hos ortsmyndigheterna, vilka genast böra om saken underrätta landhövdingen och statens inkvarteringsombud.
15 §
I de fall, som nämnas i 13 och 14 §§, äro de, vilka skola förplägas, skyldiga att, innan förplägningen erhålles, lämna åt ortsmyndigheterna officiell utredning om alla de omständigheter, som enligt denna lag förutsättas för förplägningens erhållande.
16 §
Vägrar förplägningsskyldig att utgiva kost, anmäle vederbörande krigsbefäl om saken hos ortens civila myndigheter för erhållande av rättelse; men allt slags egenmäktigt tagande av rätt vare, vid laga ansvar, strängt förbjudet.
17 §
Förplägningsskyldig, som utan laga skäl vägrar att lämna förplägning, straffes med böter.
18 §
I händelse förplägningsskyldig ej utgiver kost, skall inkvarteringsnämnd den anskaffa; och den tredskande ansvare för de merkostnader, som härigenom kunna tillskyndas staten och vilka överstiga den i denna lag förutsatta ersättningen.
19 §
Vägrar den, som är skyldig att avstå födoämnen, att utan giltig orsak lämna sådana, äger inkvarteringsnämnden vända sig till magistrat, ordningsrätt eller kronobetjäning, vilka det åligger att utan dröjsmål för leveransplikter fullgörande anskaffa handräckning av polismyndigheter eller, om det ej är möjligt att anlita dess hjälp, av militär genom vederbörande krigsbefäls förmedling.
I brådskande fall må inkvarteringsnämnden själv begära handräckning av polismyndighet eller militär.
Har staten tillskyndats merkostnader genom tredska, som i denna paragraf är nämnd, ansvare den tredskande för dem.
20 §
Angående lämnade av kost skall inkvarteringsnämnd meddela underrättelse åt envar förplägningsskyldig, såvitt möjligt i god tid före den dag, då kostens avlämnande skall vidtaga.
21 §
Inkvarteringsnämnd lämne, efter att vid behov hava överenskommit därom med befälet för den trupp, som skall förplägas, åt envar av dem, som böra erhålla förplägning, eller, om flere krigsmän skola förplägas å samma ställe, åt dessa gemensamt en i enlighet med fastställt formulär avfattad förplägningssedel, vari nämnes, i förra fallet, den förplägningsberättigade personens tjänstegrad och namn, men, då flere skola förplägas, de till förplägning berättigades tjänstegrad och antal samt namnet å deras befälhavare, ävensom i alla dessa fall benämningen å den truppavdelning, till vilken de förplägningsberättigade höra, jämte storleken av den förplägning, som skall givas, och den tid, varunder rättigheten till dess åtnjutande varar, samt det ställe, varest förplägningen skall utgöras; och må ingen enskild vara skyldig att lämna kost, därest icke den, som anmäler sig till erhållande av förplägning, till honom överlämnar förplägningssedel.
Var, som giver kost åt person, som icke blivit i laga ordning anmäld till erhållande av förplägning, skylle sig själv, och vare likväl skyldig att svara för utgivande av annan honom lagligen pålagd kost.
22 §
Tager krigsfolk själv åt sig eller fordrar mera förplägning än vartill det enligt lag är berättigat, vände den förplägningsskyldige sig till inkvarteringsnämnden, å vilken det ankommer att gnom förmedling av vederbörande militär befäl eller, om därigenom ej erhålles rättelse, av högre civilmyndighet draga försorg om att saken blir enligt lag rättad samt de skyldige, där så nödigt finnes, bestraffade.
23 §
Krigsfolket må ej på något sätt inblanda sig i förplägningens verkställande, utan ankommer detta helt och hållet å de civila myndigheter, som hava att ombesörja förplägningen.
I vilka fall krigsfolk på civilmyndighets anhållan må lämna handräckning i syfte, som i 1 momentet nämnes, därom stadgas i 19 §.
24 §
Kan allt till förplägning anmält krigsfolk ej förplägas å orten, anmäle inkvarteringsnämnden därom ofördröjligen hos magistrat, ordningsrätt, kronofogde eller länsman för att bringas till landshövdingens kännedom.
3 KAP.Om avstående av foder.
25 §
Skyldiga att avstå foder för krigsmaktens behov enligt denna lag äro, med nedannämnda undantag, alla de, som hava foderförråd i sin värjo.
Med foder avses i denna lag stråfoder och havre.
26 §
Foder skall avstås för utfodrande av rid- och forhästar, som tillhöra framtågande eller tillfälligtvis inkvarterade truppavdelningar; och må foder ej krävas utöver det belopp, som är särskilt fastställt såsom utfodringsmängd för krigsfolkets hästar.
Ej må foder krävas annars än såvitt å uppehållsorten ej finnas foderförråd, som tillhöra krigsmakten, samt krigsfolket ej heller kan med sig forsla erforderlig fodermängd eller utan dröjsmål eller utan särskilda merkostnader anskaffa sådan genom frivilligt avtal; ej heller må krigsfolk av samme enskilde leveransskyldige kräva foder mera än för fem dagar i sänder. Dock må vid annat tillfälle än under marsch för kavalleritrupper kunna krävas foder allenast med samtycke av inkvarteringsnämnd och även medan marsch pågår högst två dagars foderbehov föregången. Till utsäde avsedd havre må i intet fall krävas.
27 §
De som, efter vad i lagen om militärskjutsning stadgas, äro befriade från militärskjutsningsskyldighet, kunna även befrias från den i 25 § föreskrivna plikten att avstå foder, såvitt det i deras värjo befintliga fodret är nödigt för utfordring av de hästar, beträffande vilka befrielse från militärskjutning föreligger.
Från plikten att avstå foder äro de småbrukare befriade, vilka med eget foderförråd kunna föda högst tre kor.
28 §
I händelse å krigsfolkets uppehållsort ej kan erhållas den mängd foder, vartill krigsfolket är berättigat, skall den erforderliga fodermängden avhämtas från närmaste ort, där foder står att fås; och må för sådan hämtning, såvitt till krigsfolkets eget förfogande stående samfärdsmedel ej därtill förslå, militärskjuts tagas i anspråk efter vad i lagen därom stadgas.
29 §
Vad i 6, 7, 11, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, 22, 23 och 24 §§ är stadgat om förplägning, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse även i fråga om avstående av foder.
30 §
Ersättning, som lagligen tillkommer dem, vilka avstå foder, skall genast efter det fodret avlämnats till dem gäldas genom krigsfolkets åtgärd.
Beträffande kvittans, som skall lämnas över ersättningens emottagande, gälle vad i 2 momentet 9 § stadgas.
31 §
Hava en eller flere å samma ort bosatta innehavare av foderförråd gemensamt avstått femtusen kilogram eller mera foder till krigsfolks behov, vare de berättigade att, efter eget val, emottaga ersättning för fodret antingen i penningar eller i natura återkräva samma fodermängd av motsvarande slag.
Ifall ersättningen gives i natura, skall krigsmakten utan tidsutdräkt och senast inom förloppet av en vecka från fodrets mottagande ombesörja varans forsling till den för ersättningstagarna närmaste järnvägsstationen, varifrån den på statsverkets bekostnad genom inkvarteringsnämndens åtgärd med tillämpning av bestämmelserna i lagen om militärskjutning utan dröjsmål skall tillföras ersättningstagarna.
32 §
Ej må någon vara skyldig att till krigsmakten avstå foder, därest icke den, som sådant kräver, lämnar åt honom en av inkvarteringsnämnden å orten utfärdad sedel, innehållande uppgift om den leveransskyldiges namn, om beskaffenheten och mängden av det foder, som skall avstås, samt åt vem det skall avlämnas. Var, som förfar annorlunda, skylle sig själv, och vare likväl skyldig att svara för avstående av annat foder, som lagligen ålagts honom.
33 §
Då krigsfolk lagligen medför andra djur än hästar, är detsamma under de i 26 § stadgade förutsättningar berättigat att jämväl för dem erhålla foder enligt denna lag.
4 KAP.Om nyttjanderätt till fartyg och farkoster samt järnvägar.
34 §
Ägare och innehavare av fartyg och farkoster äro skyldiga att avstå sina fartyg och farkoster till rikets krigsmakts begagnande, så dessa, enligt krigsministeriets prövning, behövas för frambefodrande av krigsfolk eller dess förnödenheter eller för krigsfartygs eller kustbefästningars förseende med förplägningsförråd, redskap, kol eller andra förnödenheter, dock endast såvitt krigsmaktens egna farkoster ej därtill förslå samt erfordrliga farkoster ej kunna i tid emot skälig gottgörelse erhållas på grund av fritt avtal.
35 §
Befriade från skyldigheten att avstå fartyg och farkoster till krigsmaktens begagnande äro innehavare av allmänna kommunikationsmedel med hänsikt till farkoster, som de grund av regeringens föreskrifter eller med staten uppgjorda avtal äro skyldiga att förbehålla för allmänt bruk.
36 §
Å de för krigsmaktens bruk tagna fartyg och farkoster böra farkosternas ägare hålla erforderligt befäl och manskap samt förse farkosterna med alla till deras begagnande hörande förnödenheter; och färdas de under detta befäls ledning och på dess ansvar.
37 §
Anskaffandet av fartyg och farkoster ombesörje i städer och köpingar magistrater och ordningsrätter tillika med polismyndigheterna, samt på landet kronobetjäningen. Ledningen och högsta övervakandet därav ankommer å landshövdingarna, envar i sitt län.
38 §
Rekvisition av fartyg och farkoster, skall från krigsministeriet i god tid sändas till landshövdingen i det län, inom vars område frambefordran till sjöss erfordras, och bör i rekvisitionssedeln uppgivas för huru stor transportmängd och för vad slag av transport farkoster tarvas, varifrån och när transporten skall begynna samt huru länge den ungefärligen kommer att räcka; och åligger det sedan landshövdingen att genom ortsmyndigheternas förmedling anskaffa erforderliga farkoster. I brådskande fall vare det krigsministeriet obetaget att sända rekvisitionen omedelbart till ortsmyndigheterna, vilka skola därom anmäla hos landshövdingen.
39 §
Åt den, som avlämnat fartyg och farkoster, skall gäldas skälig ersättning för farkosternas begagnande i enlighet med denna lag samt erläggas skälig gottgörelse för deras och i dem befintliga förnödenhetspersedlars skakande, såvitt detta härrört av annan orsak än deras begagnande enligt denna lag samt farkostens avlämnare eller den av honom anställda besättningen ej äro skyldiga till skadandet.
40 §
Storleken av den ersättning, som tillkommer farkostägare begagnandet av hans farkost i enlighet med denna lag, skall, därest sakägarne ej annars kunna därom sämjas, bestämmas, under domaransvar, av en värderingsnämnd, bestående av en av ortens inkvarteringsnämnd utsedd person tillika med en av krigsministeriet förordnad representant för krigsmakten samt en, i stad och köping av magistrat eller ordningsrätt, men på landet av landshövdingen utsedd person, som är i sjöfartsväsendet förfaren. Till detta värderingstillfälle varde statens inkvarteringsombud på orten samt den till ersättning berättigade kallade muntligen eller genom å posten inlämnat enkelt brev senast fyra dagar innan förrättningens början; men ej må deras utevaro hindra förrättningens verkställande. Arvode till nu nämnda i sjöfartsärenden förfarna person erlägges ur statsmedel enligt landshövdingens förordnande.
41 §
Vid värderingstillfälle, varom i 40 § säges, vare av inkvarteringsnämnd utsedd medlem ordförande, och skall därvid föras protokoll, som bör av samtliga förrättningsmän underskrivas. Yppas meningsskiljaktighet, varde den i protokollet antecknad.
42 §
Exemplar av det i 41 § nämnda protokoll skall värderingsnämndens ordförande utan dröjsmål sända till landshövdingen i länet, vilken har att draga försorg om att sålunda fastställt ersättningsbelopp genom förmedling av magistrat, ordningsrätt eller kronofogde tillhandahålles vederbörande ersättningsberättigad senast inom förloppet av två månader från det handlingarna ankommit till landshövdingen.
43 §
Anser statens inkvarteringsombud att ersättningsbelopp, som fastställts vid det i 40 § nämnda värderingstillfälle, är alltför högt, eller anser den till ersättningen berättigade att densamma är otillräcklig, skall, vid förlust av talan, så förfaras som beträffande ersättning för militärinkvartering är för dylikt fall stadgat i lagen om militärinkvartering; och skall i detta avseende även i övrigt gälla vad om sådan rättegång finnes i samma lag föreskrivet.
44 §
Sker anmälan om att beloppet av ersättning, som bör utbetalas, kommer att göras stridigt, skall ersättningen ej gäldas, innan domstols utslag därom vunnit laga kraft.
45 §
Angående ersättning, som staten enligt 39 § har att erlägga för skada, som tillskyndats fartyg och farkoster eller i dem befintliga förnödenhetspersedlar av annan orsak än genom deras begagnande i enlighet med denna lag, skall om överenskommelse därom ej annars kan träffas, vid domstol tvistas uti den i allmän lag stadgade ordning.
46 §
Samtliga i riket befintliga järnvägars innehavare äro skyldiga att å sina järnvägar frambefordra rikets krigsfolk och dess förnödenheter emot ersättning enligt betalningstariff, som regeringen för sådan transport fastställt, samt på villkor, som därutöver av regeringen bestämmas.
5 KAP.Om fastigheters användande för övningar samt om rätt att begagna brunnar, vattenupphämtningsställen och smedjor.
47 §
Rikets krigsmakt är berättigad att, med nedannämnda undantag, för tillfälliga militära övningar använda fastigheter av alla slag i riket.
Från denna användning äro befriade alla byggnader, egentliga fabriksområden, gårdsplaner, trädgårdar, genom plantering åstadkomma parker, sädes- och höfält samt obärgade naturliga ängar, fredningsområden i vattendrag samt jordbruks- och forstnärliga försöksfält och -skogar.
48 §
Innehavare av brunnar och vattenupphämtningsställen äro skyldiga att medgiva tillfälligtvis å orten varande truppavdelningar rätt att taga vatten från dessa brunnar och vattenupphämtningsställen, såvitt ej å orten befintliga allmänna brunnar och vattenupphämtningsställen förslå till att fylla krigsfolkets vattenbehov eller dessa icke kunna utan besvär användas; och äge krigsfolket därvid lov att för vattnets hämtande även beträda i 2 momentet 47 § nämnda platser.
Denna rätt till vattens tagande gäller ej där, varest krigsfolket regelbundet anställer övningar.
49 §
Krigsfolket have lov, då det tillfälligtvis uppehåller sig å en ort, att för verkställande av mindre reparationsarbeten efter behov begagna därstädes befintliga smedjor jämte arbets- och övriga redskap.
50 §
Åt vederbörande bör erläggas skälig ersättning för fastigheters, brunnars, vattenupphämtningsställens och smedjors begagnande i enlighet med denna lag, om dem därigenom tillskyndats skada och de kräva ersättning.
51 §
Storleken av de ersättningar, om vilka i 50 § nämnas, fastställes, därest vederbörande ej annars kunna därom sämjas, genom åtgärd av ortens inkvarteringsnämnd, på det sätt och i den ordning som om fastställande av ersättning för inkvartering är stadgat i lagen om militärinkvartering; och skola föreskrifterna i samma lag även iakttagas i fråga om ansökan om ändring i inkvarteringsnämndens värdering.
Inkvarteringsnämnden anlite vid bestämmandet av de i 1 momentet avsedda ersättningarnas storlek, såvitt fråga är om fastigheters begagnande, efter behov biträde av en eller flere sakkunnige. Arvode för sålunda anlitade sakkunnige erlägges ur statsmedel enligt landshövdingens förordnande.
52 §
De ersättningar, som härflyta av fastigheters begagnande på grund av denna lag, skall vederbörande landshövding på inkvarteringsnämndens föranstaltande genom förmedling av magistrat, ordningsrätt eller kronofogde erlägga direkte ur statsmedel senast inom förloppet av en månad från det åtgärden för bestämmandet av ersättningens storlek vunnit laga kraft.
53 §
Ersättningarna för brunnars, vattenupphämtningsställens och smedjors skadande skola gäldas i förskott ur kommunala medel samt gottgöras kommunen ur statsmedel uti den i lagen om militärinkvartering stadgade ordning.
54 §
För att inkvarteringsnämnderna må kunna fullgöra dem i detta kapitel pålagda skyldigheter, tillhör det krigsministeriet att genom landshövdingens förmedling i god tid meddela inkvarteringsnämnderna underrättelse om ankomsten av krigsfolk till orten.
6 KAP.Särskilda stadganden.
55 §
Regeringen äger utfärda närmare bestämningar angående tillämpningen av denna lag.
56 §
Alla övriga ärenden och tvister, som angå i denna lag nämnda naturaprestationer, utom de, som enligt denna lag höra till domstol, eller om vilka, såvitt de angå transport å järnväg, ej är annorlunda stadgat, skola handläggas och avgöras av vederbörande landshövding.
57 §
Besvär över landshövdingens utslag i fall, som i denna lag förutsättas, fullföljes hos högsta förvaltningsdomstolen medels skriftlig ändringsansökan, som skall där inlämnas senast före klockan tolv på dagen å sextionde dagen från den dag, då besväranden erhållit del av landshövdingens utslag.
I landhövdingens utslag bör meddelas fullständig anvisning, huru ändring däri får sökas.
58 §
Magistrats, ordningsrätts, kronofogdes, länsmans eller inkvarteringsnämnds föreskrifter, som innehålla skyldighet att utgöra i denna lag nämnda naturaprestationer, gånge i verkställighet utan avseende å besvär.
59 §
Denna lag gäller även under krigstid, tills lag stadgats angående ordnandet av vissa förhållanden under krigstid.
60 §
Denna lag träder i gällande kraft omedelbart efter det densamma vederbörligen stadfästs och kungjorts.
Därigenom upphävas 103-107 §§ i reglementet av den 19 januari 1876 angående inkvartering samt transport av trupper och militärpersedlar i Finland.
Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.
Helsingfors, den 16 april 1920.
Republikens President: K. J. STÅHLBERGKrigsminister: Bruno Jalander