20.6.2011

Klaganden kritiserade i sitt klagomål tingsrättens säkerhetskontroll. Klaganden berättade att han hade försökt komma in i tingsrättens lokaler, men att detta inte hade lyckats, eftersom han inte kunde tillåta att hans personliga läkemedel skulle omhändertas. Enligt klaganden behövde han sina läkemedel och det fanns ingen laglig grund att omhänderta dem.

En säkerhetskontrollör har med stöd av lagen om säkerhetskontroller vid domstolar rätt att frånta en person ett föremål eller ämne som kan användas för att äventyra säkerheten eller ordningen eller skada egendom. Dessutom kan sådana föremål eller ämnen vilkas innehav annars är förbjudet fråntas personen. En säkerhetskontrollör har således rätt att omhänderta dels farliga och dels förbjudna föremål och ämnen. Enligt biträdande justitiekanslern kunde man dock fråga sig huruvida och i vilken utsträckning läkemedel är farliga eller förbjudna i den mening som i nämnda lag avses.

Biträdande justitiekanslern konstaterade i sitt beslut att varken lagen eller dess förarbeten gav något entydigt svar på denna fråga. Riksdagens justitieombudsman har i sitt beslut i maj 2011 tagit ställning till den nämnda frågan. Justitieombudsmannen konstaterar bland annat att innebörden av begreppen farliga och förbjudna ämnen är tolkningsbar. Flera läkemedel är farliga vid överdosering. Därav följer dock inte nödvändigtvis att de kan ”äventyra säkerheten och ordningen”. Lagen om säkerhetskontroller avser dock, i mycket vidsträckt bemärkelse, alla förbjudna ämnen. Med hänvisning till lagens ordalydelse anser justitieombudsmannen inte att det strider mot lagen att vid säkerhetskontroll omhänderta läkemedel, om det faktiskt är fråga om ämnen som är förbjudna att inneha. Han har i sitt beslut även tagit ställning till frågor med anknytning till bland annat tingsrättens säkerhetskontroll i förhållande till rättegångens offentlighet och de kontrollerade personernas integritetsskydd. Biträdande justitiekanslern förenade sig med de synpunkter som justitieombudsmannen framfört.

Ärendet föranledde inte andra åtgärder för biträdande justitiekanslern än att han sände sitt beslut till tingsrätten, som även skulle vidarebefordra beslutet till säkerhetskontrollören.

Lagen om säkerhetskontroller vid domstolar 1, 2, 3 och 5 §