24.5.2005

Klaganden hade berättat att en polismyndighet i samband med en sexualbrottsundersökning hade beslagtagit en madrass av honom och sedermera underlåtit att returnera den. I sin utredning bestred polismyndigheten inte klagandens berättelse men uppgav att något protokoll över beslaget inte hade uppgjorts och att den efter flera år inte lyckats utreda exakt vem som fattat beslut om beslaget. Polismyndigheten medgav också att madrassen senare hade försvunnit från polisinrättningens utrymmen. På basis av utredningen ansåg biträdande justitiekanslerns ställföreträdare klagandens berättelse styrkt.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare konstaterade i sitt ställningtagande att polismyndigheten hade förfarit lagstridigt då den underlåtit att uppgöra protokoll över beslag och underlåtit att sörja för uppbevarandet av det beslagtagna föremålet på det sätt som föreskrivs i tvångsmedelslagen. Som en förmildrande omständighet bedömde biträdande justitiekanslerns ställföreträdare det faktum att värdet på den beslagtagna madrassen av allt att döma hade varit ringa.