Finlex ®

Justitiekanslerns behörighet - Ålands självstyrelse - Upphävande av förordning

Diarienr:	886/1/02
Givet:	17.02.2005
Beslutsfattare:	JK

Justitiekanslerns behörighet när det gäller den överförda behörigheten att utfärda rättsnormer som hör till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet

Ålands landskapsstyrelse hade upphävt 3 § i landskapsförordningen om jakt på älg som utfärdats med stöd av 20 § 1 mom. och 75 § i jaktlagen för landskapet Åland. Enligt bestämmelserna i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om jakt. Enligt klagoskriften hade den upphävda 3 § i förordningen om jakt på älg en central betydelse för en rättvis behandling.

Ålands landskapsstyrelse har konstaterat att det är fråga om sådant utövande av lagstiftningsmakten som hör till landskapets behörighet enligt självstyrelselagen för Åland och som justitiekanslerns behörighet inte omfattar. Utövandet sker genom ett bemyndigande i en landskapslag.

Justitiekanslern har konstaterat att bemyndigandet att utfärda förordning kan vara baserat på ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. I grundlagen finns det dock inte några bestämmelser om granskning i efterhand av förordningar. I fråga om delegerad lagstiftning i riket förverkligas övervakningen i samband med justitiekanslerns övervakning av beslutsfattandet vid statsrådets allmänna sammanträde. Till följd av landskapet Ålands särställning i fråga om självstyrelse finns det inte någon motsvarande behörighet i fråga om den till landskapets lagstiftningsbehörighet överförda befogenheten att utfärda rättsnormer.

Justitiekanslern har dock uttalat sig om att förutom vissa bestämmelser som skyddar det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen i landskapet gäller Finlands bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna också Åland och begränsar på samma sätt som rikets organ även landskapet och dess utövning av sin egen behörighet. Med beaktande av att de i grundlagen stadgade grundläggande fri- och rättigheternas accentuerade utsträckning och dessa rättigheters bindande karaktär när det gäller att skydda den enskilda individen mot utövning av offentlig makt samt med beaktande av justitiekanslerns skyldighet enligt grundlagen att övervaka dessa rättigheter, kan justitiekanslern inte instämma i den uppfattning om justitiekanslerns avsaknad av behörighet som Ålands landskapsstyrelse anför i sitt svar. I övervakningen skall dock särskild uppmärksamhet fästas vid landskapets särställning i fråga om självstyrelse och de rättsliga medel som finns att tillgå när det gäller att trygga individens rättssäkerhet.