FördrS 42-43/1972

Avtal mellan Republiken Finland och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLAND OCH JAPAN FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV KRINGGÅENDE AV SKATT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 29 februari 1972 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt protokollet undertecknat den 4 mars 1991 (”avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Japan den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Japan, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Japans ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 26 september 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet enligt denna syntetiserade text för att öka läsbarheten innefattar de ändringar i det ursprungliga avtalet från år 1972 som ingår i 1991 års protokoll, förblir 1972 års avtal och 1991 års protokoll de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och på de val som Republiken Finland och Japan har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Japan den 26 september 2018.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Japans del den 1 januari 2019.

Genom hela detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

- på engelska http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

- på franska http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Japans ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 26 september 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD):

http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen:

http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Japan har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 37/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190037.pdf

Det den 29 februari 1972 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 43/1972. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1972/19720043/19720043_2 

Det den 4 mars 1991 undertecknade protokollet om ändring av avtalet mellan Republiken Finland och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 111/1991. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1991/19910111

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finland och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst

Republiken Finland och Japan har,

[HAR ERSATTS med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst,]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning: 1
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

överenskommit om följande:

Artikel 1

Detta avtal tillämpas på personer, som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

Artikel 2

1. De skatter som omfattas av avtalet är:

a)  I Japan:

i) inkomstskatten;

ii) bolagsskatte; och

iii) de lokala invånarskatterna

(nedan benämnda "japansk skatt").

b) I Finland:(FördrS 110-111/1991)

i) den statliga inkomstskatten;

ii) kommunalskatten:

iii) kyrkoskatten; och

iv) källskatten för begränsat skattskyldig;

(nedan benämnda "finsk skatt").

2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som framdeles uttages utöver eller i stället för de i föregående punkt avsedda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra alla ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning inom en rimlig tid efter sådana ändringar.

3. Beträffande punkt 2 av artikel 8 tillämpas detta avtal även på de i nämnda punkt avsedda skatterna.

Artikel 3

1. Om icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Japan", då det användes i geografisk betydelse, åsyftar hela det territorium där lagstiftningen rörande japansk skatt är i kraft;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland;

c) "en avtalsslutande stat" och "den avtalsslutande staten" åsyftar Finland eller Japan, alltefter som sammanhanget kräver;

d) "skatt" åsyftar finsk skatt eller japansk skatt, alltefter som sammanhanget kräver;

e) "person" åsyftar fysisik person, bolag och varje annan sammanslutning;

f) "bolag" åsyftar varje juridisk person och varje enhet, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person;

g) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag, som bedrives av person hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) "medborgare" åsyftar:

(i) beträffande Japan: alla fysiska personer som är medborgare i Japan, och alla juridiska personer som grundats eller bildats enligt japansk lagstiftning, samt alla enligt japansk lagstiftning grundade eller bildade organisationer utan rättspersonlighet som i beskattningshänseende behandlas som juridiska personer i Japan;

(ii) beträffande Finland: alla fysiska personer som är medborgare i Finland, och alla juridiska personer och andra sammanslutningar som tillkommit enligt gällande lagstiftning i Finland;

i) "behörig myndighet" åsyftar beträffande Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud och beträffande Japan finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal skall, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt i detta avtal, anses ha den betydelse, som uttrycket har enligt den avtalsslutande statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av detta avtal.

Artikel 4

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat' varje person, som enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat är skatteskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för huvudkontor (head or main office), plats för företagsledning eller varje -annan liknande omständighet.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgör de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse, i vilken avtalsslutande stat personen i fråga anses ha hemvist vid tillämpning av detta avtal.

3. Då på grw1d av bestämmelserna i punkt 1 person som ej är fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses denna ha hemvist i den avtalsslutande stat där dess huvudkontor (head or main office) är beläget.

Artikel 5

1. I detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, stenbrott eller annan plats för nyttjande av naturtillgångar;

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar över tolv månader.

3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar icke:

a) användning av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

d) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning;

e) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten, om han innehar och i denna förstnämnda avtalsslutande stat regelmässigt använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget utövar affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om dessa personer därvid utövar sin sedvanliga affärsverksamhet.

6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

Artikel 6

1. Inkomst av fast egendom får beskattas i den avtalsslutande stat där egendornen är belägen.

2. a) Uttrycket "fast egendom" har, om icke bestämmelserna i punkterna b och c nedan föranleder annat, den betydelse som uttrycket har enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendorn" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fast egendom är tillämpliga, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fast ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

c) Fartyg och luftfartyg betraktas icke såsom fast egendom.

3. Om icke bestämmelserna i Artikel 10 föranleder annat, får inkomst av aktier i bolag, däri inbegripna andelar i andelslag, som har till ändamål att äga fast egendom och vars tillgångar består huvudsakligen av sådan egendom, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen, under förutsättning att alla aktier i bolaget eller alla andelar i andelslaget lagligen medför rätt att besitta bolaget eller andelslaget tillhörig fast egendom eller del därav.

4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvaras genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom varje annan användning av fast egendom.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 4 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som användes vid utövande av fritt yrke.

Artikel 7

1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna avtalsslutande stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra avtalsslutande stat, men endast den del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftställe den inkomst avrörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medger avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning – härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning – oavsett om kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till ett fast driftställe enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Det tillämpade fördelningssättet skall dock vara sådant att resultatet överensstämmer med de i denna artikel angivna principerna.

5. Inkomst anses icke hänförlig till ett fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

6. Vid tillämpning av föregående punkter bestämmes inkomst, som ät hänförlig till det fasta driftstället, genom samma förfarande år från år, såvida icke goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglarna i förevarande artikel.

Artikel 8

1. Inkomst som erhålles genom sjöfart eller luftfart i internationell trafik som utövas av företag i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2. Företag med hemvist i Finland är undantaget från företagsskatt (enterprise tax) i Japan beträffande sjöfart eller luftfart i internationell trafik som detta företag utövar, och föreslag med hemvist i Japan är undantaget från förmögenhetsskatt i Finland beträffande sjöfart eller luftfart i internationell trafik som detta företag utövar.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas även i fall då företag som utövar sjöfart eller luftfart i internationell trafik deltager i en pool, ett samfällt företag eller i en enhet för internationell affärsverksamhet.

Artikel 9

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltaget i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha överenskommits mellan av varandra oberoende företag, får inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Följande artikel 17 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal: 2
(Översättning)
ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR

I fall då en [avtalsslutande stat] i inkomsten för ett företag i denna [avtalsslutande stat] inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra [avtalsslutande staten] beskattats i denna andra [avtalsslutande stat], samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda [avtalsslutande staten] om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra [avtalsslutande stat] genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i [avtalet] och de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska vid behov överlägga med varandra.

Artikel 10

1. Dividend från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga:

a) 10 procent av dividendens bruttobelopp, om mottagaren är ett bolag som under en tid av sex månader omedelbart före utgången av den räkenskapsperiod, för vilken vinstutdelningen sker, har ägt minst 25 procent av de röstberättigade aktierna i det utbetalande bolaget:

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar icke inbegripna, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat där det utbetalande bola get har hemvist jämställes med inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken dividenden i fråga härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra avtalsslutande stat icke påföra någon skatt på dividend, som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra avtalsslutande stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst, som uppkommit i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 11

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas, till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Räntan får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken räntan härrör, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av fordringsbevis, som utfärdats av staten, obligationer eller debentures, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran liksom även all annan inkomst, som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör, samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den avtalsslutande staten själv, ett offentligträttsligt samfund, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Om emellertid den person som utbetalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, för vilket den gäld på vilken utbetalningen av räntan grundar sig upptagits och vilket nämnda ränta belastar såsom omkostnad, anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftsstället är beläget.

6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den gäld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana för bindelser icke förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas i den avtalsslutande stat, från vilken royaltyn härrör, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av belopp som uppbäres såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk – häri inbegripna biograffilmer – patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör, samt den rättighet eller egendom av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med rörelse, som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Royalty anser härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den avtalsslutande staten, ett offentligträttsligt samfund, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Om emellertid den person som utbetalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat har fast driftställe, i samband med vilket förpliktelsen att utbetala royaltyn uppstått och vilket nämnda royalty belastar såsom omkostnad, anses royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

6. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 5 tillämpas även på intäkt som härrör av överlåtelse av upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk – häri inbegripna biograffilmer – patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, såvida icke bestämmelserna i punkt 2 av artikel 13 är tillämpliga på den vinst som uppkommer av intäkten.

7. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande den rätt eller de upplysningar för vilka royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande beIopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

1. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i punkterna 2 a och 2 b av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av egendom, som icke är fast egendom, som är att hänföra till tillgångar nedlagda i ett fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av egendom, som icke är fast egendom, som är att hänföra till en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, däri inbegripen vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg, som användes i internationell trafik, samt egendom, som icke är fast egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, är undantagen från skatt i den andra avtalsslutande staten.

3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av överlåtelse av annan än i bestämmelserna i punkt 6 av artikel 12 och i föregående punkten av denna artikel angiven egendom, är fritagen från skatt i den andra avtalsslutande staten.

Artikel 14

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförlig självständig verksamhet, beskattas endast i denna avtalsslutande stat om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast den del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

Artikel 15

1. Om icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner, arvoden och andra liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom anställning, endast i denna avtalsslutande stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, om:

a) mottagaren vistas i denna andra avtalsslutande stat under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga;

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i denna andra avtalsslutande stat; och

c) ersättningen ej såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgiva-ren har i denna andra avtalsslutande stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för personligt arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik som utövas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna avtalsslutande stat.

Artikel 16

Ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat förvaltningsorgan i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 17

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som offentligt uppträdande personer, såsom teater- och filmskådespelare, radio- eller televisionsartister och musiker ävensom idrottsmän förvärvar genom den verksamhet de personligen utöver i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får inkomst, som företag i en avtalsslutande stat uppbär genom att i den andra avtalsslutande staten tillhandahålla i punkt 1 av denna artikel avsedd offentligt uppträdande persons eller iddrottsmäns tjänster, beskattas i den sistnämnda avtalsslutande staten.

Artikel 18

Om icke bestämmelserna i punkt 1 av artikel 19 föranleder annat beskattas pension och annan liknande ersättning, som i anledning av tidigare anställning, utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna avtalsslutande stat.

Artikel 19

1. Ersättning, däri inbegripna pensioner, som utbetalas av, eller från fonder, till vilka bidrag erlägges av, en avtalsslutande stat eller dess kala myndigheter till en fysisk person på grund av tjänster som utförts för denna avtalsslutande stat eller lokala myndighet vid handhavande av offentligt uppdrag får beskattas i denna avtalsslutaride stat. Sådan ersättning beskattas endast i denna avtalsslutande stat, om mottagaren är medborgare i denna avtalsslutande stat.

2. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 18 tillämpas på ersättning eller pension, som utbetala på grund av tjänster utförda i samband med affärsverksamhet som i vinstsyfte bedrives av en avtalsslutande stat eller dess kala myndighet.

3. I denna artikel inbegriper uttrycket "en avtalsslutande stat":

a) beträffande Japan: varje organisation, vars kapital helt äges av japanska regeringen, och Japans Bank;

b) beträffande Finland: varje offentlig organisation eller inrättning, Finlands Bank och folkpensionsanstalten.

4. Bestämmelserna i artikel 1 inskränker icke tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 20

1. Professor eller lärare, som tillfälligt vistas i en avtalsslutande stat under en tidrymd icke överstigande två år för att meddela undervisning eller bedriva forskning vid universitet, högskola skola eller annan undervisningsanstalt och som har eller omedelbart före vistelsen i fråga hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat för ersättning som han uppbär för sådan undervisning eller forskning.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke på inkomst av forskning, om forskningen bedrives huvudsakligen till viss persons eller vissa personers enskilda nytta.

Artikel 21

Belopp eller inkomst som studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistats i en andra avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före vistelsen i fråga hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, är undantagna från skatt i den förstnämnda staten, under förutsättning att beloppen betalas till honom från källor utanför denna förstnämnda avtalsslutande stat eller att inkomsten, icke överstigande 2 000 Förenta Staternas dollar eller motsvarande belopp i finska mark eller japanska jen under något kalenderår, erhållits för personliga tjänster som han utfört i denna förstnämnda avtalsslutande stat.

Artikel 22

Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär och som icke uttryckligen nämnts i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

Artikel 23

1. Om icke den japanska lagstiftningen rörande avräkning från japansk skatt av skatt som utgår i varje annat land än Japan föranleder annat, skall den finska skatten på inkomst som uppburit i Finland avräknas från den japanska skatt som utgår på denna inkomst. Om sådan inkomst utgöres av dividend som bolag med hemvist i Finland betalat till bolag med hemvist i Japan och om det sistnämnda bolaget äger minst 25 procent antingen av de röstberättigade aktierna i det utbetalande bolaget eller av det totala antalet aktier som detta bolag utfärdat, skall vid avräkningen beaktas den finska skatt som detta bolag är skyldigt att betala på grund av sin inkomst.

2. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt: (FördrS 110-111/1991)

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Japan, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Japan. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Japan.

b) Dividend från bolag med hemvist i Japan till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i detta avtal är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 24

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgarna i denna andra avtalsslutande stat är eller kan bli underkastade.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra avtalsslutande stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra avtalsslutande stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten.

3. Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som andra liknande företag i denna förstnämnda avtalsslutande stat är eller kan bli underkastade.

4. I denna artikel avser uttrycket "beskattning" skatter av varje slag och beskaffenhet.

5. Bestämmelserna i artikel 1 inskränker icke tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 25
[HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen]

[1. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medfört eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa avtalsslutande staters rättsordning, göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist.]

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 25 stycke 1 i detta avtal: 3
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [avtalsslutande staterna] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [detta avtal], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [avtalsslutande staters] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [avtalsslutande staterna].

Följande artikel 16 stycke 1 andra meningen i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal:4
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga först fick vetskap om den åtgärd som gett upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i [avtalet].

2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men icke själv kan åstadkomma en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndjgheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

Följande artikel 16 stycke 2 andra meningen i konventionen tillämpas på detta avtal: 5
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga för att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal: 6
(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då

a) en person enligt [artikel 25 stycke 1 i detta avtal] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] i enlighet  med anledning av att åtgärder i den ena [avtalsslutande staten] eller båda [avtalsslutande staterna] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [avtalet], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [artikel 25 stycke 2 i avtalet] inom en period av två år med början på den dag som anges i [artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [del VI i konventionen], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [artikel 19 stycke 10 i konventionen].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] har börjat löpa, ska tidsfristen i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a)  Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [avtalsslutande staterna] utom i följande fall:

(i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

(ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [avtalsslutande staterna] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [i konventionen]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

(iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten].

6.  En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b)  att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten] har meddelats enligt [artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen].

10. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [artikel 25 i avtalet] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [del VI i konventionen], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [artikel 19 i konventionen ska]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [konventionen] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [avtalsslutande staterna];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [avtalsslutande staterna], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [Artikel 20 stycke 2—4 i konventionen] ska tillämpas i fråga om [del VI i konventionen] om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [avtalsslutande staterna].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [avtalsslutande staternas] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] samt de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [avtalet] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [avtalet] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]:

a) de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

2. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande:

a) När en sak har hänskjutits till skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat] utan oskäligt dröjsmål lämna alla de upplysningar som kan vara nödvändiga för skiljedomen till alla ledamöter i skiljenämnden. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om något annat, ska upplysningar som inte var tillgängliga för båda behöriga myndigheterna innan begäran om skiljeförfarande togs emot av dem båda, inte beaktas vid skiljedomen.

b) Skiljenämnden ska besluta om de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarandet enligt de tillämpliga bestämmelserna i [avtalet] och, om dessa bestämmelser inte föranleder annat, bestämmelserna i de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning. Ledamöterna i skiljenämnden ska även ta hänsyn till andra rättskällor som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] genom ömsesidig överenskommelse kan hänvisa till.

c) Skiljedomen ska lämnas skriftligen till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] och ska ange de rättskällor som har åberopats och de grunder som ledde fram till dess resultat. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [avtalet] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [del VI i konventionen] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader

I ett skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [avtalsslutande staterna] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [avtalsslutande staterna] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [avtalsslutande stat] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [avtalsslutande staterna] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [del VI i konventionen], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [ [Inget] i [del VI i konventionen] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [avtalsslutande staterna] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen

1.  Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [avtalsslutande staterna] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

(i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [avtalsslutande staterna] avseende den ifrågavarande skatten,

(ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [del VI i konventionen] är tillämplig i fråga om båda [avtalsslutande staterna]; och

(iii)  avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [del VI i konventionen] i fråga om båda [avtalsslutande staterna] som omfattas på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [i konventionen], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Japan följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Japan förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen], avseende [avtalet], lämna sådana saker på vilka tillämpas [artikel 4 stycke 3 i avtalet].

2. Om en reservation som den andra [avtalsslutande staten] har gjort i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a [i konventionen], med eller utan hänvisning till nationell lagstiftning, utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] utesluter skattesaker i denna andra [avtalsslutande staten], reserverar sig Japan rätten att utanför tillämpningsområdet för del VI i konventionen med avseende på det ifrågavarande [avtalet] lämna sådana skattesaker i Japan som motsvarar de skattesaker som det hänvisas till i den andra [avtalsslutande statens] reservation.

Artikel 26

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att verkställa detta avtal och den interna lagstiftningen i de avtalsslutande staterna i fråga om de skatter som avses i detta avtal, såvida den beskattning som verkställes på grund av denna lagstiftning överensstämmer med detta avtal. De sålunda utbytta upplysningarna skall behandlas såsom hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter än dem som har till uppgift att fastställa eller uppbära de skatter som avses i detta avtal.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall i intet fall anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder, som avviker från lagstiftning eller förvaltningspraxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna uppgifter rörande enskildheter, som icke kan erhållas enligt lagstiftningen eller genom sedvanligt förvaltningsförfarande i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten; eller

c) lämna upplysningar, som skulle yppa affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas yppande skulle strida mot den allmänna ordningen.

Artikel 27

1. Envar av de avtalsslutande staterna skall sträva till allt indriva sådana av den andra avtalsslutande staten påförda skatter, vilkas indrivande säkerställer att skattebefrielse eller nedsatt skattesats som denna andra avtalsslutande stat medger enligt detta avtal icke åtnjutes av personer som icke är berättigade till sådana förmåner. Den avtalsslutande stat som verkställer sådan indrivning av skatt är gentemot den andra avtalsslutande staten ansvarig för de sålunda indrivna beloppen.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skal i intet fall anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att vidtaga förvaltningsåtgärder, som avviker från bestämmelserna eller praxis i den avtalsslutande stat som verkställer indrivningen av skatt eller som skulle strida mot den allmänna ordningen i denna avtalsslutande stat.

Artikel 28

Bestämmelserna i detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal: 7
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges

Artikel 29

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Tokio snarast möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna och tillämpas i båda avtalsslutande staterna i fråga om inkomst för varje skatteår som börjar den första januari eller senare det kalenderår under vilket detta avtal träder i kraft.

Artikel 30

Detta avtal förblir i kraft under obestämd tid, men envar av de avtalsslutande staterna kan, senast den trettionde juni under ett kalenderår som börjar efter utgången av en tidrymd av fem åt från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla i båda avtalsslutande staterna i fråga om inkomst för varje skatteår som börjar den första januari eller senare det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde.

Uppgjort i Helsingfors den 29 februari 1972 i två exemplar på engelska språket.

Protokoll

Protokolltexter endast på finska.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.