Avtal mellan Republiken Finlands regering och Republiken Frankrikes regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt
- Avtalspart
- Frankrike
- Meddelats
SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH REPUBLIKEN FRANKRIKES REGERING FÖR FÖRHINDRANDE AV DUBBELBESKATTNING AV INKOMST OCH FÖRMÖGENHET SAMT KRINGGÅENDE AV SKATT
I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 11 september 1970 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands Regering och Republiken Frankrikes Regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt (”avtalet)”, sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Republiken Frankrike den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).
Detta dokument har utarbetats av den behöriga myndigheten i Finland i samråd med den behöriga myndigheten i Frankrike, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.
Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Frankrikes ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 26 september 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Dokumentet innehåller också de ändringar som föranleds av återkallandet av Republiken Finlands reservation mot artikel 9 i konventionen (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023).
Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.
De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.
Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.
I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.
Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser
De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Republiken Frankrike har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.
Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Republiken Frankrike den 26 september 2018.
Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Republiken Frankrikes del den 1 januari 2019.
Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.
Hänvisningar
Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):
– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och
Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Republiken Frankrikes ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 26 september 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf
På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm
Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231
Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf
Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf
Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Republiken Frankrike har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 42/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190042.pdf
Det den 11 september 1970 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands Regering och Republiken Frankrikes Regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 8/1972. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1972/19720008
Ministeriets för utrikesärendena meddelande om ingående av överenskommelse angående tillämpning av artikel 19 i avtalet med Frankrike för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 5/1976. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1976/19760005
(Översättning)
Avtal mellan Republiken Finlands regering och Republiken Frankrikes regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt
Republiken Finlands regering och Republiken Frankrikes regering,
ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen
vilka önskar ingå ett avtal för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt,
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS
som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);
har överenskommit om följande:
Kapitel ITillämpningsområde av avtalet
Artikel 1Personligt tillämpningsområde
Detta avtal tillämpas på personer som har sin hemort i någondera av de avtalsslutande staterna eller i båda staterna.
Artikel 2I avtalet avsedda skatter
1. Detta avtal skall tillämpas på skatter, som på grundval av inkomst och förmögenhet skall betalas till avtalsslutande stat eller till offentligrättsligt samfund inom denna, oberoende av på vilket sätt skatten uppbäres.
2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter som utgår på hela inkomsten och hela förmögenheten eller på en del av dessa, däri inbegripna skatter på vinst, som har erhållits genom överlåtelse av lös eller fast egendom, samt skatter som påföres på grund av stegring av förmögenhets värde.
3. De skatter på vilka detta avtal skall tillämpas är för närvarande:
a) i Frankrike:
i) inkomstskatt som betalas av fysiska personer;
ii) tilläggsskatt på fysiska personers inkomster;
iii) bolagsskatt,
däri inberäknade alla skatter som innehålles vid källan, alla förskottsbelopp och förskott på ovan avsedda skatter, (nedan benämnes dessa skatter "skatt till Frankrike");
b) i Finland:
i) inkomst- och förmögenhetsskatt;
ii) kommunalskatt;
iii) kyrkoskatt;
iv) sjömansskatt;
(nedan benämnes dessa skatter "skatt till Finland").
4. Avtalet skall även tillämpas på alla andra skatter av samma eller väsentligt likartat slag, som införes utöver eller i stället för nuvarande skatter. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall underrätta varandra om ändringar, som företagits i skattelagstiftningen.
5. Befinnes det påkallat att på grund av ändringar, som har skett i någondera avtalsslutande statens skattelagstiftning, ändra någon artikel i detta avtal, utan att de allmänna grundsatserna i avtalet ändras, må nödiga ändringar göras enligt gemensam överenskommelse genom notväxling på diplomatisk väg eller genom vilket som helst annat förfarande, som överensstämmer med de avtalsslutande staternas statsförfattningar.
Kapitel IIDefinitioner
Artikel 3Allmänna definitioner
1. Såframt icke sammanhanget föranleder annat, skall i detta avtal:
a) uttrycket "Finland" åsyfta Republiken Finland jämte de områden utanför Finlands territorialvatten där Finland enligt folkrätten och enligt landets egen lagstiftning må utöva sina rättigheter i fråga om kontinentalsockeln, havsbottnen och deras naturtillgångar;
b) uttrycken "avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande saten" åsyfta Finland eller Frankrike allteftersom sammanhanget kräver;
c) uttrycket "person" åsyfta fysiska personer, bolag och alla andra sammanslutningar av personer;
d) uttrycket "bolag" åsyfta alla juridiska personer och alla sammanslutningar, vilka i beskattningshänseende behandlas såsom juridiska personer;
e) uttrycken "företag i avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyfta företag, som bedrives av person med hemort i den ena avtalsslutande staten respektive företag som bedrives av person med hemort i den andra avtalsslutande staten;
f) uttrycket "behörig myndighet" åsyfta:
– i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud,
– i Frankrike ekonomi- och finansministern eller av honom befullmäktigat ombud.
2. När avtalsslutande stat tillämpar detta avtal skall, såvida icke sammanhanget förutsätter annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke har angivits annorlunda i detta avtal, anses ha den betydelse som uttrycket har enligt den ifrågavarande statens lagstiftning om sådana skatter som avses i detta avtal.
Artikel 4Beskattningsteknisk hemort
1. I detta avtal åsyftas med uttrycket "person med hemort i avtalsslutande star" varje person, som enligt vederbörande stats lagstiftning är skattepliktig där på grund av bostad, varaktig vistelse, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.
2. Har en fysisk person enligt bestämmelserna under punkt 1. ovan sin hemort i båda de avtalsslutande staterna, skall följande regler gälla:
a) Vederbörande skall anses ha sin hemort i den avtalsslutande stat där han har en stadigvarande bostad till sitt förfogande. Har han stadigvarande bostad i båda staterna, anses han ha sin hemort i den stat med vilken han har de mest fasta personliga och ekonomiska förbindelserna (centrum för livsintressena).
b) Om det icke kan avgöras i vilkendera avtalsslutande staten vederbörandes centrum för livsintressena är beläget, eller om han icke har en stadigvarande bostad till sitt förfogande i någondera staten, anses han ha sin hemort i den stat där han sedvanligt vistas.
c) Vistas vederbörande sedvanligt i båda de avtalsslutande staterna eller vistas han icke vanligtvis i någondera av dem, anses han ha sin hemort i den avtalsslutande stat i vilken han är medborgare.
d) Är vederbörande medborgare i båda de avtalsslutande staterna eller är han icke medborgare i någondera av dem, skall de behöriga myndigheterna i de båda staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Har någon annan än en fysisk person enligt bestämmelserna i 1 stycket i denna artikel sin hemort i båda de avtalsslutande staterna, skall denne anses ha sin hemort i den avtalsslutande stat där platsen för dess faktiska ledning är belägen.
Artikel 5Fast driftställe
1. Med uttrycket "fast driftställe" åsyftas i detta avtal en stadigvarande plats för affärsrörelse, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.
2. Såsom fast driftställe anses särskilt:
a) platsen för företagets ledning; ·
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad;
f) gruva, stenbrott eller annan plats för tillvaratagande av naturtillgångar;
g) plats för byggnads- eller installationsarbete, som varar mer än tolv månader.
3. Fast driftställe skall icke anses innefatta:
a) användning av utrymmen endast för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;
c) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;
d) innehav av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller för införskaffande av upplysningar för företagets räkning;
e) innehav av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, införskaffa upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet av förberedande eller biträdande art.
4. Person, som är verksam i avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten men icke är sådan oberoende representant som avses i 6 stycket, anses såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i den förstnämnda staten regelbundet använder sig av fullmakt att sluta avtal i företagets namn och verksamheten icke är begränsad till inköp av varor för företagets räkning.
5. Försäkringsföretag i avtalsslutande stat anses ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten räknat från den tidpunkt då företaget genom sin representant uppbär försäkringspremier i sistnämnda stat eller beviljar försäkringar för risker inom denna stats område.
6. Företag i avtalsslutande stat anses icke ha ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten enbart på den grund att företaget idkar affärsverksamhet i den andra staten genom förmedling av en mäklare, allmän kommissionär eller annan självständig representant, om dessa personer därvid fullgör uppdrag som tillhör deras normala affärsverksamhet.
7. Enbart den omständigheten att ett bolag i avtalsslutande stat innehar bestämmanderätten i eller lyder under ett bolag som har sin hemort i den andra avtalsslutande staten eller som utför affärstransaktioner i denna andra stat (genom ett fast driftställe eller annars) skall icke i och för sig medföra att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.
Kapitel IIIBeskattning av inkomst
Artikel 6Inkomst av fast egendom
1. Inkomst av fast egendom må beskattas i den avtalsslutande stat i vilken egendomen finnes.
2. Uttrycket "fast egendom" skall ha den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat i vilken egendomen i fråga finnes. Under detta uttryck inbegripes dock alltid tillbehör till fast egendom, döda och levande inventarier i jordbruks- och skogsbruksföretag, rättigheter på vilka stadgandena i allmän lagstiftning angående fast egendom äger tillämpning, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av mineralfyndigheter, källor och andra naturtillgångar. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftas med detta uttryck även aktier eller andelar i en sammanslutning som äger en fastighet, om dessa aktier eller andelar medför rätt att besitta en del av fastigheten.
Fartyg och luftfartyg skall icke betraktas som fast egendom.
3. Bestämmelserna i 1 stycket i denna artikel skall tillämpas såväl på inkomst, som har förvärvats genom omedelbart nyttjande av fast egendom, som på inkomst, vilken erhålles genom uthyrning av fast egendom eller genom varje annat nyttjande av denna.
4. Bestämmelserna i 1 och 3 styckena av denna artikel skall även tillämpas på inkomst av företags fasta egendom samt på inkomst av fast egendom, som nyttjas vid utövning av fria yrken.
Artikel 7Affärsinkomst
1. Inkomst av företag i avtalsslutande stat beskattas endast i denna stat, såvida företaget icke bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Bedriver företaget rörelse på nyss angivet sätt, må den andra staten beskatta företagets inkomst, men endast den del därav som hänför sig till det fasta driftstället.
2. Bedriver företag i avtalsslutande stat rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst som driftstället skulle ha kunnat medföra, om driftstället varit ett fristående företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt skulle ha avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst skall avdrag medgivas för kostnader som har erlagts för det fasta driftställets räkning, häri inbegripna jämväl kostnaderna för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om kostnaderna har erlagts i den stat där det festa driftstället är beläget eller annorstädes.
4. Vad i 2 stycket av denna artikel föreskrives skall emellertid i den mån i avtalsslutande stat inkomst, som kan hänföras till fast driftställe, enligt praxis har fastställts på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, icke utgöra hinder för att i denna avtalsslutande stat den beskattningsbara inkomsten bestämmes genom ett sådant brukligt fördelningsförfarande. Fördelningssättet skall likväl härvid leda till ett resultat, som överensstämmer med de i denna artikel fastställda principerna.
5. Inkomst skall icke anses hänföra sig till ett fast driftställe allenast av den anledningen att det fasta driftstället har inköpt varor för företagets räkning.
6. Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycken skall inkomst som hänför sig till fast driftställe, bestämmas genom samma förfarande år från år, såvida icke giltiga skäl föranleder annat.
7. Omfattar inkomst sådana poster som behandlas särskilt i andra artiklar i detta avtal, skall bestämmelserna i denna artikel icke inverka på föreskrifterna i nämnda artiklar.
Artikel 8Sjöfart och luftfart
1. Inkomst, som förvärvas genom utövande av internationell sjöfart eller luftfart, skall beskattas endast i den avtalsslutande stat inom vilken företagets verkliga ledning befinner sig.
2. Om ett rederis verkliga ledning befinner sig ombord på ett fartyg, skall den anses vara förlagd till den avtalsslutande stat i vilken den hamn är belägen där fartyget har sin hemort eller, om sådan hamn icke finnes, i den avtalsslutande stat i vilken rörelsens idkare är bosatt.
Artikel 9Associerade företag
I fall då
a) ett företag i avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i den ena avtalsslutande staten som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,
och om i dessa fall mellan företagen i fråga i deras kommersiella eller ekonomiska förbindelser har avtalats eller föreskrivits villkor, som avviker från dem som skulle ha överenskommits mellan företag som är oberoende av varandra, må den inkomst som skulle ha tillkommit det ena företaget, om sagda villkor icke hade funnits, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.
(Översättning)
ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR
I fall då en [ avtalsslutande stat ] i inkomsten för ett företag i denna [ avtalsslutande stat ] inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra [avtalsslutande staten] beskattats i denna andra [avtalsslutande stat ], samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda [ avtalsslutande staten ] om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra [ avtalsslutande stat ] genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i [ avtalet ] och de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska vid behov överlägga med varandra.
Artikel 10Dividender
1. Dividend, som bolag med hemort i avtalsslutande stat har betalat till person med hemort i den andra avtalsslutande staten, skall beskattas endast i denna andra stat.
2. Dividender, vilka bolag med hemort i avtalsslutande stat har betalat till bolag med hemort i den andra avtalsslutande staten, skall befrias från skatt i sistnämnda stat så som skulle vara fallet om båda bolagen skulle ha sin hemort i denna stat, förutsatt att den interna lagstiftningen i nämnda stat tillåter sådan befrielse vid relationer mellan inhemska bolag.
3. a) Erlägges dividend, vilken har betalats av bolag med hemort i Frankrike och som skulle medföra rätt till skattegottgörelse (avoir fiscal) om mottagaren skulle ha varit en i Frankrike besett person, till fysisk eller juridisk person med hemort i Finland, medför den rätt för mottagaren att ur den franska statskassan (Trésor) erhålla ett belopp som motsvarar nämnda skattegottgörelse, utan hinder av bestämmelserna i 1 stycket ovan minskad med en skatt om 15 procent. Denna skatt beräknas på det sammanlagda beloppet av den utbetalade dividenden och ovan avsedda utbetalning.
b) Bestämmelserna under punkt a här ovan skall tillämpas på följande personer med hemort i Finland:
1) fysiska personer, vilka är skattskyldiga i Finland för hela beloppet av dividend, som har utdelats av bolag med hemort i Frankrike, samt för bruttobeloppet av sådan utbetalning som avses här ovan under punkt a och som ansluter sig till denna dividend:
2) bolag, vilka är skattskyldiga i Finland för hela beloppet av dividend, som har utdelats av bolag med hemort i Frankrike, samt för hela beloppet av sådan utbetalning som avses här ovan under punkt a och som ansluter sig till denna dividend, och vilka äger mindre än 10 procent av det bolags kapital som delar ut dividenden;
3) investeringsbolag och investeringsfonder med hemort i Finland, i vilka personer med hemort i Finland äger mer än 80 procent av aktierna eller andelarna.
c) Bruttobeloppet av betalning som åsyftas under punkt a här ovan skall betraktas som dividend vid tillämpningen av alla bestämmelser i detta avtal.
4. a) Person med hemort i Finland, som erhåller dividend vilken har utdelats av bolag med hemort i Frankrike, och som icke kan tillgodogöra sig betalning som åsyftas i 3 stycket av denna artikel, må yrka på återbetalning av skatteförskott (précompte), som har betalats för denna dividend, om så fordras genom förmedling av det bolag som delar ut dividenden.
b) Bruttobeloppet av återbetalat skatteförskott skall betraktas som dividend vid tillämpningen av alla bestämmelser i detta avtal.
5. Med uttrycket "dividend" åsyftas i denna artikel inkomst av aktier, nyttjanderättsandelar, gruvandelar, stiftareandelar och andra rättigheter, vilka utan att vara på gäldsförhållande grundade fordringar medför del i vinst, samt övrig av bolagsrättigheter erhållen inkomst, vilken enligt skattelagstiftningen i den stat där det utbetalande bolaget har hemort likställes med inkomst av aktier.
6. Bestämmelserna i 1, 2, 3 och 4 styckena av denna artikel skall icke tillämpas om den som erhåller förmån i form av dividender har hemort i avtalsslutande stat och har ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som erlägger dividenden har hemort, och den medverkan som utgör grunden för utbetalning av dividenden har ett verkligt samband med detta driftställe. I detta fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
Fast driftställe i Frankrike, som tillhör bolag med hemort i Finland, är likväl berättigat att återfå uppburet skatteförskott, minskat med skatteinnehållning enligt i fransk. lagstiftning fastställd skattesats.
7. Har bolag i avtalsslutande stat ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, må skatt innehållas vid källan i denna avtalsslutande stat enligt dess lagstiftning, men sålunda innehållen skatt må icke överstiga 15 procent av två tredjedelar av det fasta driftställets inkomster. Inkomstbeloppet beräknas med avdrag av den bolagsskatt som utgår på nämnda inkomster.
Artikel 11Räntor
1. Räntor, som härrör från den ena avtalsslutande staten och har utbetalats till en person med hemort i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna andra stat.
2. Dessa räntor må likväl beskattas i den avtalsslutande stat från vilken de härrör och enligt denna stats lagstiftning, men skatten må icke överstiga 10 procent av räntebeloppet.
Med avvikelse från vad ovan sagts må för räntor, vilka utgår på i Frankrike före den 1 januari 1965 emigrerade obligationer, i denna stat uppbäras en skatt av 12 procent.
3. Med avvikelse från bestämmelserna i 2 stycket må räntor, som avses i 1 stycket, icke beskattas i den avtalsslutande stat från vilken de härrör, om de
a) har betalats för gäld eller delbetalning i anslutning till försäljning av industriella, kommersiella eller vetenskapliga apparater eller till byggande av anläggningar för industriella, kommersiella, vetenskapliga eller offentliga ändamål,
b) har betalats för gäld av vilket slag som helst, som har beviljats av bankinstitut,
c) på grund av betalningsanfordran eller rättegång har betalats såsom gottgörelse för dröjsmål för gäld för vilken räntebetalning icke hade överenskommits.
4. Med uttrycket "ränta" avses i denna artikel inkomst av värdepapper, som har utfärdats av staten, av obligationer, oberoende av om dessa har utfärdats mot inteckningssäkerhet eller icke heller om till dem ansluter sig rätt till andel i vinst eller icke, samt all annan inkomst, vilken enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör, jämställes med inkomst av försträckning.
5. Bestämmelserna i 1 och 2 styckena i denna artikel tillämpas icke om i avtalsslutande stat bosatt mottagare av ränta innehar ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, som räntan härrör från, och den fordran av vilken räntan härflyter har ett direkt samband med detta driftställe. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
6. Ränta skall anses härröra från avtalsslutande stat om den betalas av denna stat själv, av ett offentligrättsligt samfund inom denna stat eller av någon som har hemort i denna stat. Innehar emellertid räntebetalaren, antingen han har hemort i avtalsslutande stat eller ej, inom en avtalsslutande stat ett fast driftställe, till vilket den fordran som räntan betalas för hänför sig och vilket bär räntebördan, skall räntan anses härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället finnes.
7. Överstiger utbetalat räntebelopp, på grund av särskilt förhållande mellan gäldenären och borgenären eller mellan dem båda och tredje person, med hänsyn till den gäld, för vilken räntan betalas, det belopp som skulle ha avtalats mellan gäldenären och borgenären om ett dylikt särskilt förhållande icke förelegat, skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas endast på det sistnämnda beloppet. I sådant fall skall den överskjutande delen av beloppet beskattas i enlighet med lagstiftningen i vederbörande avtalsslutande stat med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12Royalty
1. Royalty, som influtit i den ena avtalsslutande staten och har betalats till person med hemort i den andra avtalsslutande staten, skall beskattas endast i denna sistnämnda stat.
2. Med uttrycket "royalty" åsyftas i denna artikel varje slag av betalning, som uppbäres såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, däri inbegripet biograffilmer, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsprocess ävensom för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
3. Bestämmelserna i 1 stycket av denna artikel tillämpas icke, om en mottagare av royalty, vilken har hemort i den ena avtalsslutande staten, innehar ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, och den rättighet eller egendom, av vilken royaltyn härflyter, direkt hänför sig till det fasta driftstället. I detta fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
4. Föranleder särskilt förhållande mellan utbetalaren och mottagaren av royalty eller mellan dem och tredje person att det utbetalade royaltybeloppet, med beaktande av det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om ett dylikt förhållande icke hade förelegat, skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas endast på sist avsedda belopp. I sådant fall skall det överskjutande beloppet beskattas i enlighet med lagstiftningen i vederbörande avtalsslutande stat under iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 13Försäljningsvinst
HAR DELVIS ERSATTS med artikel 9 stycke 4 i konventionen
1. Vinst på grund av överlåtelse av i 6 artikeln 2 stycket avsedd fast egendom eller av bolagsandelar eller med dem jämförbara rättigheter i bolag, vars tillgångar främst består av fast egendom, beskattas i den avtalsslutande stat i vilken nämnda fast egendom är belägen.
(Översättning)
ARTIKEL 9 I KONVENTIONEN – REALISATIONSVINST PÅ GRUND AV ÖVERLÅTELSE AV SÅDANA AKTIER ELLER INTRESSEN I ENHETER VARS VÄRDE HUVUDSAKLIGEN HÄRRÖR FRÅN FAST EGENDOM
Vid tillämpningen av [ avtalet ] får vinst som person med hemvist i en [ avtalsslutande stat ] förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller jämförbara intressen, liksom intressen i en sammanslutning eller trust, beskattas i den andra [ avtalsslutande staten ] om värdet av dessa aktier eller jämförbara intressen när som helst under de 365 dagar som föregår överlåtelsen till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, härrör från fast egendom som är belägen i denna andra [ avtalsslutande stat ].
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som är att hänföra till anläggningstillgångarna vid ett fast driftställe, vilket ett företag i den ena avtalsslutande staten innehar i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är att hänföra till en stadigvarande anordning, över vilken en person med hemort i den ena avtalsslutande staten förfogar i den andra avtalsslutande staten för utövning av fritt yrke, däri inbegripen vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (särskilt för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning, må beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg, som nyttjas i internationell trafik, samt av lös egendom, som hör samman med användningen av dem, beskattas likväl i den avtalsslutande stat där företagets verkliga ledning befinner sig.
3. Vinst på grund av överlåtelse av all annan än ovan i 1 och 2 styckena avsedd egendom skall beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken överlåtaren har sin hemort.
Artikel 14Självständigt personligt arbete
1. Inkomst, som har förvärvats av en person med hemort i en avtalsslutande stat genom utövning av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelbundet står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Har han en sådan stadigvarande anordning, må inkomsten beskattas i denna andra stat, dock endast till den del som kan hänföras till denna stadigvarande anordning.
2. Uttrycket "fritt yrke" innefattar speciellt självständig verksamhet av vetenskaplig, litterär, konstoätlig, uppfostrande eller undervisande art samt självständig verksamhet såsom läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare eller revisor.
Artikel 15Osjälvständigt personligt arbete
1. Såframt ej annat följer av bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 i detta avtal, skall löner, arvoden och andra liknande vederlag, som person med hemort i avtalsslutande stat uppbär för personligt arbete, beskattas endast i denna strut, såvida icke arbetet har utförts i den andra avtalsslutande staten. Har arbetet utförts i den andra staten, må vederlaget härför beskattas i denna stat.
2. Utan hinder av bestämmelserna i 1 stycket av denna artikel skall vederlag, som person med hemort i avtalsslutande stat uppbär för arbete, som har utförts i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i förstnämnda strut, om
a) mottagaren vistas i denna andra stat under skatteåret under en eller flera tidsperioder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar,
b) vederlaget betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare, som ej har hemort i denna andra stat, och
c) vederlaget ej såsom omkostnad belastar ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.
3. Utan hinder av bestämmelserna ovan i denna artikel må vederlag för arbete, som har utförts ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företagets verkliga ledning är belägen.
Artikel 16Styrelsearvoden
Tantiem, mötesarvoden och andra liknande vederlag, som en person med hemort i avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller förvaltningsorgan i bolag med hemort i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna sistnämnda stat.
Artikel 17Konstnärer och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 i detta avtal må inkomst, som professionella konstnärer, såsom skådespelare, filmskådespelare, radio- eller televisionsartister och musiker, samt idrottsmän förvärvar vid verksamhet de personligen utövar i denna sin egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat i vilken denna verksamhet har utövats.
2. Utan hinder av alla andra bestämmelser i detta avtal må bolag i avtalsslutande stat, vilket i den andra avtalsslutande staten förmedlar tjänster, som utföres av ovan i 1 stycket avsedd person, oberoende av om denne har hemort i avtalsslutande stat eller ej, beskattas i denna andra avtalsslutande stat för inkomst som det erhåller genom förmedling av nämnda tjänster, såvida bolaget icke visar att det varken direkt eller indirekt kontrolleras av denna person.
Artikel 18Pensioner
Såframt icke annat föranledes av bestämmelserna i 19 artikeln 1 stycket, beskattas pensioner och andra liknande vederlag, som med anledning av tidigare anställning erlägges till person med hemort i avtalsslutande stat, endast i denna stat.
Artikel 19Offentliga uppdrag
1. Vederlag, däri även inbegripet pension, som avtalsslutande stat eller dess offentligrättsliga samfund eller denna stats offentliga inrättning antingen direkt eller ur sina fonder erlägger till fysisk person på grund av tjänster, som utförts för denna stat, samfund eller inrättning vid handhavande av offentligt uppdrag, må beskattas i denna stat.
2. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 i detta avtal ,tillämpas även på vederlag och pensioner, som någondera avtalsslutande staten eller dess offentligrättsliga samfund eller offentlig inrättning betalar på grund av tjänster, vilka har utförts i samband med av den bedriven kommersiell eller industriell verksamhet.
Se FördrS 5/1976
Artikel 20Studerande och lärare
1. a) Studerande eller praktikant, som har eller har haft hemort i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten enbart för allt komplettera sina studier eller sin utbildning, skall icke beskattas i denna andra stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sina studier eller sin utbildning.
b) Detsamma gäller vederlag, vilket sådan studerande eller praktikant erhåller för personligt arbete, som han har utfört i den avtalsslutande stat där han bedriver sina studier eller kompletterar sin utbildning, förutsatt att vederlaget är absolut nödvändigt för hans uppehälle.
2. Fysisk person, som har hemort i den ena avtalsslutande staten när han inleder sin vistelse i den andra avtalsslutande staten och som befinner sig i den sistnämnda avtalsslutande staten främst för att undervisa eller för att bedriva vetenskaplig forskning eller i båda dessa syften, är i sistnämnda avtalsslutande stat under högst två år, räknat från hans ankomst till denna stat, befriad från skatt för inkomster på grund av personliga tjänster, som har utförts inom ramen för denna undervisnings- och forskningsverksamhet.
Denna bestämmelse tillämpas icke på inkomst, som erhålles genom undervisnings- och forskningsarbete, om detta icke utförts till allmän nytta, utan främst till särskild nytta för en eller flera personer.
Artikel 21Icke särskilt nämnda inkomster
Inkomster, vilka tillkommer en person med hemort i en avtalsslutande stat och som icke uttryckligen har nämnts i föregående artiklar i detta avtal, skall beskattas endast i nämnda stat.
Kapitel IVBeskattning av förmögenhet
Artikel 22Förmögenhet
1. Fast egendom, som har definierats i 6 artikeln 2 stycket i detta avtal, må beskattas i den avtalsslutande stat i vilken egendomen finnes.
2. Lös egendom, vilken såsom driftkapital hör till ett företags fasta driftställe, samt lös egendom, som hänför sig till en stadigvarande anordning för utövning av ett fritt yrke, må beskattas i den stat i vilken det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finnes.
3. Fartyg och luftfartyg, som nyttjas i internationell trafik, samt lös egendom, som hänför sig till nyttjandet av dem, beskattas endast i den avtalsslutande strut där företaget i fråga har sin verkliga ledning.
4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av en person med hemort i avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.
Kapitel VBestämmelser till förhindrande av dubbelbeskattning
Artikel 23
Dubbelbeskattning förhindras på följande sätt:
1. För Frankrikes del:
a) Andra inkomster än de som avses här nedan under punkt b i detta stycke är befriade från sådan skatt till Frankrike som nämnes i 2 artikeln 3 stycket a punkten, när dessa inkomster enligt detta avtal må beskattas i Finland.
b) I fråga om inkomster som avses i artiklarna 11, 16 och 17 i detta avtal och som har beskattats i Finland i överensstämmelse med nämnda artiklar, beviljar Frankrike dem som har hemort i Frankrike och erhåller sådana inkomster från Finland en skattegottgörelse, som motsvarar den skavt som har uppburits i Finland.
Denna skattegottgörelse, vars storlek icke må överskrida beloppet av den skatt som har uppburits för den berörda inkomsten, beviljas för skatter som har nämnts i 2 artikeln 3 stycket a punkten och vid vilkas fastställande nämnda inkomster har beaktats.
c) Utan hinder av bestämmelserna i punkterna a och b i detta stycke må skatten till Frankrike för den del av inkomsten som enligt detta avtal skall beskattas i Frankrike fastställas enligt den skattefot som motsvarar den beskattningsbara inkomsten hela belopp enligt lagstiftningen i Frankrike.
2. För Finlands del:
a) Andra inkomster och tillgångar än de som avses nedan i punkt b i detta stycke är befriade från sådan skatt till Finland som åsyftas i 2 artikeln 3 stycket b punkten, när dessa inkomster eller tillgångar må beskattas i Frankrike.
b) I fråga om inkomster, som avses i artiklarna 10, 11, 16 och 17 och som i överensstämmelse med bestämmelserna i nämnda artiklar har beskattats i Frankrike, medger Finland personer med hemort i Finland, vilka erhåller dylika inkomster från Frankrike, en skattegottgörelse, som motsvarar den skatt som haruppburits i Frankrike.
Denna skattegottgörelse, vars storlek icke må överskrida beloppet av den skatt som har uppburits för den berörda inkomsten, beviljas för skatter som har nämnts i 2 artikeln 3 stycket b punkten och vid vilkas fastställande nämnda inkomster har beaktats.
c) Utan hinder av bestämmelserna i punkterna a och b i detta stycke må skatten till Finland för den del av inkomsten som enligt detta avtal skall beskattas i Finland fastställas enligt den skattefot som motsvarar den beskattningsbara inkomstens hela belopp enligt skattelagstiftningen i Finland.
Kapitel VISärskilda föreskrifter
Artikel 24Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller någon därmed sammanhängande förpliktelse av annat eller mer tyngande slag än de som medborgarna i denna senare stat är eller kan bli underkastade under samma förhållanden.
2. Uttrycket "medborgare" åsyftar:
a) alla fysiska personer, som är medborgare avtalsslutande stat;
b) alla juridiska personer och sammanslutningar, som har bildats i enlighet med gällande lagstiftning i avtalsslutande stat.
3. Statslös skall icke i avtalsslutande stat bli föremål för någon beskattning eller någon därmed sammanhängande förpliktelse av annat eller mer tyngande slag än de som medborgarna i denna stat är eller kan bli underkastade under samma förhållanden.
4. Beskattningen av ett fast driftställe, som ett företag i den ena avtalsslutande staten har i den andra avtalsslutande staten, må i denna andra stat icke vara mindre förmånlig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.
Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse för någondera avtalsslutande staten att medgiva personer med hemort i den andra avtalsslutande staten sådan rätt till personliga avdrag vid beskattningen, skattelättnader eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medgives personer med hemort i den förstnämnda avtalsslutande staten.
5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital direkt eller indirekt antingen helt eller delvis äges eller kontrolleras av en person med hemort i den andra avtalsslutande staten eller av personer med hemort i denna, må icke i den först nämnda avtalsslutande staten till efterlevnad åläggas föreskrifter eller förpliktelser av annat eller mer tyngande slag än andra liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastade.
6. Uttrycket "beskattning" avser i denna artikel skatter av varje slag.
Artikel 25Ömsesidigt avtalsförfarande
Artikel 25 stycke 1 i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen
1. Anser person med hemort i avtalsslutande stat att i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna har vidtagits åtgärder, som för honom har medfört eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, må han, oberoende av de rättsmedel som är honom förbehållna i de berörda stararnas interna lagstiftning, göra framställning i saken hos behörig myndighet i den avtalsslutande stat där han har sin hemort.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal] , kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga först fick vetskap om den åtgärd som gett upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i [ avtalet ].
2. Finner den behöriga myndigheten framställningen grundad utan att dock själv förmå åstadkomma en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, så att en beskattning som strider mot detta avtal undvikes.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall bemöda sig om att genom överenskommelse i samförstånd undanröja svårigheter, som måhända uppkommer rörande tillämpningen av detta avtal. De kan även förhandla om förhindrande av dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av [ avtalet ].
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna må rådgöra direkt med varandra för att uppnå ett sådant avtal som avses i de föregående styckena. Om ett muntligt utbyte av åsikter synes underlätta uppnåendet av ett avtal, må ett dylikt åsiktsutbyte äga rum inom en kommission, bestående av företrädare för vederbörande myndigheter i de avtalsslutande staterna.
5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna bestämmer det tillvägagångssätt som skall iakttagas när detta avtal tillämpas.
(Översättning)
DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE
Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)
1. I fall då:
a) en person enligt [ artikel 25 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och
b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 25 stycke 2 i avtalet ] inom en period av [ tre ] år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),
alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].
2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.
3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.
4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.
b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:
i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.
ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.
iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.
5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:
a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och
b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].
6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:
a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller
b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.
7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:
a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller
b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.
8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].
9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.
Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].
10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 25 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.
12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]
a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];
b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)
1. [ Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.
2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:
a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.
b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.
3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)
1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.
2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)
Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:
a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller
b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.
Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)
1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ]:
a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [ avtalet ]. Om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [ avtalet ] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.
b) Den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.
c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.
5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.
Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)
2. Utan hinder av [ artikel 19 stycke 4 i konventionen ], ska en skiljedom enligt [ del VI i konventionen ] inte vara bindande för de [ avtalsslutande staterna ] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.
Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)
I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.
Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)
2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.
3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.
Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen :
1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst eller förmögenhet, om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst eller förmögenhet påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.
4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,
b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.
Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:
i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,
ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och
iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.
5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) – såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Frankrike följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
1. Frankrike förbehåller sig rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta ärenden som rör inkomst eller förmögenhet som inte beskattas av en avtalsslutande jurisdiktion för att dessa inkomster eller denna förmögenhet inte ingår i skatteunderlaget i denna avtalsslutande jurisdiktion eller för att dessa inkomster eller denna förmögenhet omfattas av ett undantag eller en nollskattesats enligt nationell skattelagstiftning i denna avtalsslutande jurisdiktion.
2. Frankrike förbehåller sig rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta ärenden, där en skattskyldig är föremål för administrativ eller straffrättslig påföljd för skattebedrägeri, underlåtelse, allvarligt åsidosättande av deklarationsskyldighet.
3. Frankrike förbehåller sig rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta ärenden som rör beskattningsunderlag på i genomsnitt och per redovisningsperiod eller per beskattningsår mindre än 150 000 euro.
4. Frankrike förbehåller sig rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta ärenden som faller inom tillämpningsområdet för ett skiljeförfarande som föreskrivs i ett rättsligt instrument som utarbetats under överinseende av Europeiska unionen, såsom konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) eller annat senare tillkommet instrument.
5. Frankrike förbehåller sig rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta ärenden på basis av en ömsesidig överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten. Denna överenskommelse ska formuleras innan skiljeförfarande inleds och meddelas den person som begärt skiljeförfarande.
6. I fall där en annan stat i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a [ i konventionen ] formulerat ett förbehåll med hänvisning till sin interna lagstiftning förbehåller sig Frankrike rätten att från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga utesluta de ärenden som om den andra statens förbehåll formulerats med hänvisning till en liknande bestämmelse i fransk lagstiftning eller till senare tillkomna bestämmelser som innebär att denna bestämmelse ersätts eller ändras skulle uteslutas från de ärenden för vilka skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] ska kunna komma i fråga. Behörig fransk myndighet ska överlägga med behöriga myndigheter i de andra avtalsslutande staterna i syfte att inom ramen för en sådan överenskommelse som nämns i artikel 19 stycke 10 [ i konventionen ] precisera vilka dessa liknande bestämmelser i fransk lagstiftning är.
Artikel 26Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall sinsemellan utbyta sådana upplysningar som är nödiga för att bestämmelserna i detta avtal och i de avtalsslutande staternas. interna lagstiftning angående de skatter som avses i avtalet skall kunna tillämpas, till den del som beskattningen på grund av dem omfattas av detta avtal. Alla sålunda utbytta upplysningar skall hållas hemliga och må yppas endast för personer och myndigheter vilka det åligger att fastställa eller uppbära i detta avtal avsedda skatter.
2. Bestämmelserna i 1 stycket må likväl icke tolkas så att de skulle förplikta någondera avtalsslutande staten att:
a) vidtaga administrativa åtgärder, som står i strid med dess egen eller den andra avtalsslutande statens lagstiftning eller administrativa praxis;
b) lämna upplysningar, som icke kan införskaffas med stöd av lagstiftningen eller inom gränserna för normalt administrativt förfarande i den ena eller den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar, vilka skulle röja affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller ett kommersiellt förfaringssätt eller upplysningar, vilkas vidarebefordran skulle skada den allmänna ordningen (ordre public).
3. Upplysningar skall utbytas antingen på tjänstens vägnar eller, i enskilda fall, på begäran. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall i samförstånd utarbeta en förteckning över de uppgifter som skall lämnas på tjänstens vägnar.
Artikel 27Handräckning vid skatteuppbörd
1. De båda avtalsslutande staterna förbinder sig att ömsesidigt ge varandra hjälp och stöd vid uppbörden enligt bestämmelserna i respektive lagstiftning av skatter som avses i detta avtal, samt till dem hörande skatteförhöjningar, skattetillägg, moraräntor, räntor och kostnader, när dessa slutgiltigt har förfallit till betalning enligt lagstiftningen i den stat som har påkallat åtgärden.
2. Till anhållan, som göres i detta syfte, skall fogas de handlingar som enligt lagstiftningen i det land som anhåller om åtgärd erfordras för fastställande av att de belopp som skall uppbäras slutgiltigt har förfallit till betalning.
3. När de berörda handlingarna har erhållits sker delgivning samt uppbörds- och indrivningsåtgärder i den stat som har mottagit anhållan härom och verkställes i enlighet med denna stats egna lagar om uppbörd och indrivning av skatter. Särskilt skall uppbördshandlingarna försättas i ett skick som möjliggör uppbörd i den ordning som är föreskriven i lagstiftningen i nämnda stat.
4. Utestående skattetillgodohavanden skall icke betraktas såsom fordringar med förmånsrätt i den stat som har mottagit anhållan.
5. I den mån fråga är om skattefordran som ännu kan göras till föremål för besvär, må fordringsägarstaten för att säkerställa sina rättigheter anhålla hos den andra staten om att denna vidtar sådana betryggande åtgärder som dess lagstiftning tillåter.
Artikel 28Privilegier för diplomater och konsuler
1. Bestämmelserna i detta avtal berör icke sådana privilegier i beskattningshänseende som tillkommer medlemmar av diplomatiska beskickningar och deras enskilda tjänstepersonal samt medlemmar av konsulatspersonal, antingen dessa privilegier grundar sig på folkrätten eller på särskilda överenskommelser.
2. Detta avtal gäller icke internationella organisationer, dessas organ eller funktionärer, ej heller personer som i egenskap av medlemmar av personalen vid tredje lands diplomatiska beskickning eller konsulat vistas i avtalsslutande stat utan att de, i den mån fråga är om skatter på inkomst eller förmögenhet, anses ha hemort i någondera av de avtalsslutande staterna.
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)
Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst eller förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.
Artikel 29Territoriell utvidgning
1. Detta avtal må, antingen i oförändrad form eller med erforderliga begränsningar, utvidgas till att gälla Republiken Frankrikes områden bortom haven, i den mån dessa uppbär likartade skatter som de som detta avtal tillämpas på. Sådan utvidgning av avtalets giltighet träder i kraft räknat från den dag samt med de förbehåll och villkor, inberäknat sådana som avser avtalets upphörande, som i samförstånd har bestämts och överenskommits genom notväxling på diplomatisk väg mellan de avtalsslutande staterna eller genom vilket som helst annat förfarande, som överensstämmer med bestämmelserna i deras konstitutioner.
2. Såframt de båda avtalsslutande staterna icke överenskommer annorlunda upphör avtalet, när någondera av dem har uppsagt detsamma på det sätt som är angivet i artikel 31, under de villkor som nämnes i nyssnämnda artikel att gälla. inom alla de områden som det i överensstämmelse med denna artikel har utvidgats till att omfatta.
Kapitel VIISlutbestämmelser
Artikel 30Ikraftträdandet
1. Envar av de avtalsslutande staterna skall underrätta den andra om när de åtgärder har vidtagits som enligt den förstnämnda statens lagstiftning erfordras för att detta avtal skall kunna bringas i kraft. Avtalet träder i kraft den första dagen i den månad som följet näst efter den månad under vilken den senare av dessa underrättelser har avgivits.
2. Bestämmelserna i avtalet skall första gången tillämpas
a) i Frankrike:
1) å ena sidan på sådana skatter på dividender och räntor som innehålles vid källan och å andra sidan i fråga om betalningar som avses i 10 artikeln 3 och 4 styckena på inkomster som betalas sedan detta avtal har träet i kraft;
2) på övriga skatter på inkomst för skatteåret 1970 och de därpå följande åren;
b) i Finland:
1) i fråga om sådana skatter på dividender och räntor som innehålles vid källan på inkomster som betalas sedan detta avtal har trätt i kraft;
2) på övriga skatter på inkomst för skatteåret 1970 och de därpå följande åren.
3. När detta avtal träder i kraft upphör avtalet av den 25 augusti 1958 mellan Finland och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt för fastställande av bestämmelser om ömsesidig administrativ handräckning i ärenden angående beskattning av inkomst och förmögenhet att gälla.
Tillämpningen av bestämmelserna i sistnämnda avtal upphör räknat från den dag då motsvarande bestämmelser i detta avtal första gången träder i kraft i enlighet med stycket 2 i denna artikel.
Artikel 31Upphörande
Detta avtal skall förbli i kraft till dess detsamma har uppsagts av någondera avtalsslutande staten. Vardera avtalsslutande staten må på diplomatisk väg uppsäga avtalet inom de sex första månaderna av vilket kalenderår som helst efter år 197 5. I händelse av sådan uppsägning skall avtalet upphöra att vara i kraft:
a) i Frankrike:
1) å ena sidan i fråga om sådana skatter på dividender och räntor som innehålles vid källan och å andra sidan i fråga om betalningar som avses i 10 artikeln 3 och 4 styckena beträffande inkomster som betalas efter den 30 juni under det kalenderår som följer näst efter det år då uppsägningen har skett;
2) i fråga om övriga skatter på inkomst beträffande alla skatteår efter det. år då uppsägningen har skett.
b) i Finland:
1) i fråga om sådana skatter på räntor, som innehålles vid källan, på inkomster som betalas efter den 30 juni under det kalenderår som följer näst efter det år då uppsägningen har skett:
2) i fråga om övriga skatter på inkomst beträffande alla skatteår efter det år då uppsägningen har skett.
Till bekräftelse härav har undertecknade, av sina regeringar därtill behörigen befullmäktigade, undertecknat detta avtal och försett det med sina sigill.
Uppgjort i Helsingfors den 11 september år nittonhundrasjuttio i två exemplar, vartdera på finska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
Fotnoter
- 1.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 2.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar republiken Finland tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 3.
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024,
samt
I enlighet med artikel 28 stycke 9 och artikel 29 stycke 6 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 9 stycke 4 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2024, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2024.
- 4.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 5.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 andra meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 16 stycke 1 andra meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 6.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 2 andra meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 16 stycke 2 andra meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 7.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 3 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 16 stycke 3 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.
- 8.
I enlighet med artikel 36 stycke 1 blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 juni 2019 eller därefter.
I enlighet med artikel 36 stycke 2 i konventionen tillämpas bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 juni 2019 endast till den del som de behöriga myndigheterna i båda avtalsslutande staterna är överens om att del VI ska tillämpas på denna särskilda sak.
De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.
- 9.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2020,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Republiken Frankrike tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Frankrike, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 december 2019.