15.11.2023/3339 HFD:2023:106
Miljökonsekvensbedömning (MKB) — Tillämpning av MKB-förfarande i ett enskilt fall — Fiskodlingsanläggning i havsområde — Två enheter — Avståndet mellan enheterna — Betydelsen av lokaliseringsplanen för fiskodling — Sannolika med projekten i projektförteckningen jämförbara betydande miljökonsekvenser
Diarienr: | 2911/2022 |
---|---|
Givet: | 15.11.2023 |
Liggare: | 3339 |
ECLI: | ECLI:FI:KHO:2023:106 |
Frågan var om NTM-centralen utgående från ett bedömningsförfarande i ett enskilt fall enligt 3 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning kunde fatta beslut om att tillämpa MKB-förfarandet på ett fiskodlingsprojekt till havs.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man med det nationella beslutet att lägga till fiskodlingar i havsområden i MKB-lagens projektförteckning eftersträvade bland annat ett förtydligande av vilka projekt MKB-skyldigheten gäller. Storleksgränsen i projektförteckningen (en ökning med minst 1 000 000 kg per år) har definierats så att ett projekt som överskrider gränsen sannolikt alltid, oberoende av verksamhetsmiljön, orsakar betydande miljökonsekvenser. I projekt som underskrider storleksgränsen enligt projektförteckningen bestäms tillämpningen av MKB-förfarandet på basis av om projektet sannolikt orsakar sådana betydande miljökonsekvenser som till sin kvalitet och omfattning kan jämställas med de i projektförteckningen nämnda projektens konsekvenser.
Den planerade produktionsmängden för fiskodlingen 850 000 kg fördelade sig på två områden. Avståndet mellan enheterna var ca 3,5 km. Den beräknade mängden utsläpp av näringsämnen som projektet orsakar var sammanlagt ca 34 000 kg kväve och 3 300 kg fosfor. Projektet placerade sig i vattenförekomster vars ekologiska status har försämrats från god till nöjaktig under den senaste vattenvårdsperioden. I samma vattenförekomst med den ena enheten fanns på 5 km avstånd en annan verksamhetsidkares fiskodling och NTM-centralen har ansett att verksamheternas samverkan i förhållande till vattenmiljöns bärkraft är betydande. Projektet placerade sig på ett område som i den nationella lokaliseringsplanen för fiskodlingar från år 2014 bedömdes som ett område där det är möjligt att koncentrera fiskodlingar. En godtagbar odlingsmängd hade i planen bedömts vara endast 400 000 — 600 000 kg per år. Den bedömning som gjorts i lokaliseringsplanen har ingen rättsligt bindande betydelse och planen har inte uppdaterats att motsvara de förändringar som skett i vattendragen.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att projektet, med beaktande av den utredning som inlämnats om verksamheten och dess konsekvenser, ska anses utgöra ett projekt och inte som två skilda projekt på det sätt som ändringssökanden framfört. Det handlar om att placera ett i sin storleksklass betydande projekt i ett vattenområde vars ekologiska status har försämrats från tidigare status. Med beaktande av vad som har konstaterats om lokaliseringsplanen och projektets eventuella samverkan med andra projekt, har NTM-centralen kunnat komma till att projektet sannolikt orsakar sådana betydande miljökonsekvenser som till sin kvalitet och sin omfattning kan jämställas med projekten i MKB-projektförteckningen.
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 3 § 1, 2 och 3 mom. (252/2107) samt bilaga 1 punkt 1.d (126/2019) och bilaga 2 (252/2017)
Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Laura Leino.