8.5.2023

A Ab hade hållit på att bli insolvent, varför ett saneringsförfarande hade inletts genom ett beslut av tingsrätten. Enligt det av tingsrätten fastställda saneringsprogrammet drogs en viss procentandel av från saneringskulden utan säkerhet, men så att borgenärerna före avdraget hade möjlighet att konvertera den andelen av saneringsskulden till aktier i A Ab. Om en borgenär inte ville konvertera andelen av saneringsskulden till aktier i A Ab och lät bli att utnyttja sin rätt att teckna aktier i A Ab, drogs andelen slutgiltigt av från saneringsskulden.

Frågan gällde om A Ab hade en skyldighet enligt 118 § 1 mom. i mervärdesskattelagen att rätta den avdragna skatten som ingick i dess köp, i en situation där borgenären till den momsbelagda leverantörsskulden lät bli att utnyttja den i företagssaneringsprogrammet fastställda rätten att konvertera en del av sin fordran till aktier i A Ab och en del av saneringsskulden slutgiltigt avdrogs.

Enligt 78 § 1 mom. 3 punkten i mervärdesskattelagen får från skattegrunden dras av kreditförlust som hänför sig till försäljning som har uppgivits som skattepliktig. En motsvarande bestämmelse som uttryckligen gäller kreditförluster ingår inte i mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskattelagen å sin sida saknar en sådan allmän bestämmelse om rättelse av avdrag som skulle motsvara art. 184 i mervärdesskattedirektivet. Skyldigheten enligt 118 § i mervärdesskattelagen att rätta den avdragna skatten gäller endast då säljaren krediterar köparen enligt 78 § 1 mom. 1 och 4 punkterna i samma lag och i dem ingår inte kreditförluster. Mervärdesskattelagens bestämmelser om rättelse av avdrag överensstämmer följaktligen inte med mervärdesskattedirektivets motsvarande bestämmelser.

Eftersom om avdrag av kreditförlust från skattegrunden föreskrivs skilt i 78 § 1 mom. 3 punkten i mervärdesskattelagen, ska motsvarande post inte anses vara en rättelsepost enligt 78 § 1 mom. 1 punkten i lagen heller i beskattningen av den köpare som gjort avdraget. En rättelse av mervärdesskatteavdraget som köparen gör enligt 118 § 1 mom. i mervärdesskattelagen är inte tillämplig. Eftersom mervärdesskattelagens bestämmelser om rättelse av avdrag skiljer sig från direktivets bestämmelser och rättelseskyldigheten inte kan grundas på mervärdesskattelagens bestämmelser, kan ingen avgörande betydelse i ärendet ges åt EU-domstolens rättspraxis eller direktivets tolkningsverkan, med beaktande av att en medlemsstats myndighet inte har rätt att gentemot en privat åberopa en sådan direktivbestämmelse som inte har satts i kraft i nationell lag.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A Ab inte var skyldig enligt 118 § 1 mom. i mervärdesskattelagen rätta det mervärdesskatteavdrag som bolaget gjort i en situation där borgenären till den mervärdesskattebelagda leverantörsskulden lät bli att utnyttja den i företagssaneringsprogrammet fastställda rätten att konvertera en del av sin fordran till aktier i A Ab.

Centralskattenämndens förhandsavgörande om mervärdesbeskattning för tiden 1.4.2022 — 31.12.2023.

Mervärdesskattelagen 73 § 1 mom., 78 § 1 mom. 1 och 3 punkten samt 118 § 1 mom.

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt art. 90, art. 184, art. 185 och art. 186

EU-domstolens dom i målen C-396/16, T-2 (EU:C:2018:109) och C-335/19, E. (EU:C:2020:829)

Se och jmfr. HFD 1997:69 och HFD 2014:190

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Marita Eeva.