27.4.2023

A hade år 2015 skaffat en begagnad bil från en annan unionsmedlemsstat, hämtat den till Finland och påställt den här samt betalat bilskatt för bilen. År 2017 ansökte A om återbäring vid utförsel från Skatteförvaltningen för att bilen hade sålts till en annan medlemsstat. Skatteförvaltningen avslog A:s ansökan om återbäring vid utförsel med hänvisning till 34 d § 2 mom. i bilskattelagen eftersom det vid tidpunkten för utförseln har förflutit minst 10 år från det att fordonet första gången togs i bruk.

Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om A trots allt hade rätt till återbäring direkt med stöd av bestämmelserna om fri rörlighet för varor enligt Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller med stöd av bestämmelserna om medlemsstaternas interna skatter och avgifter enligt Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Enligt EU-domstolens dom i ärendet C-676/21, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, med anledning av högsta förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande, ska Unionens primärrätt, särskilt artikel 110 FEUF, tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en fordonsskatt, som ingår i värdet av varje fordon, inte återbetalas till ägaren av ett motorfordon för det fall fordonet slutligt förs ut ur landet för att användas i en annan medlemsstat, om det vid tidpunkten för utförseln har förflutit minst tio år sedan fordonet togs i bruk första gången.

A hade följaktligen inte rätt till återbäring vid utförsel. Högsta förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär.

Bilskattelagen (1482/1994) 34 d §

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (SEUT) 110 artikla

EU-domstolens dom C-676/21, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (EU:C:2023:63)

Se HFD 2021:153

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Stina-Maria Lund.