7.3.2023

A avtjänade ett fängelsestraff då han av läkaren som vid enheten för hälso- och sjukvård för fångar ansvarar för smittsamma sjukdomar meddelades beslut om karantän. Enligt beslutet skulle dörren till karantänsrummet låsas från utsidan. A motsatte sig beslutet om karantän.

Högsta förvaltningsdomstolen hade i synnerhet att avgöra frågan huruvida A hade kunnat sättas i karantän i fängelse emedan fängelse inte omnämns i 68 § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar som ett utrymme i vilket karantän oberoende av personens vilja kan genomföras.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i rättslig mening kan ett beslut om att sätta en person som är föremål för frihetsberövning i karantän inte jämställas med ett beslut att sätta en person vars frihet inte är berövad sedan tidigare i karantän mot sin vilja. Det var då inte fråga om frihetsberövande utan utgjorde en ytterligare begränsning av den personliga friheten.

Om förutsättningarna för begränsningar av den personliga friheten hade föreskrivits tillräckligt precist i lagen om smittsamma sjukdomar. Det var inte fråga om en särskilt sträng ytterligare begränsning av A:s personliga frihet. Beslutet om karantän hade varit i kraft en kort tid. Förutom A hade även de övriga fångarna på anstalten satts i karantän vid samma tidpunkt. Syftet med karantänbeslutet var att bromsa spridningen av en anstaltsepidemi och skydda de personers hälsa som befanns sig på anstalten och de som anlände dit. Karantänen hade kunnat genomföras i fängelse oberoende av A:s vilja.

Omröstning 4-1 om beslutsskälen.

Finlands grundlag 7 § 1 mom., 19 § 3 mom. och 22 §

Lagen om smittsamma sjukdomar 1 §, 3 § 1 mom. 4 punkten, 10 § 1 mom., 60 § 1 mom., 67 § och 68 § 1 och 2 mom.

Fängelselagen 10 kap. 1 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Jenny Rebold.