14.6.2022

A:s ansökan om uppehållstillstånd på grundval av familjeband avslogs på grund av en misstanke om att A hade för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa i landet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A bland annat när hen ansökt om internationellt skydd år 2014 hade gett felaktiga uppgifter om sig själv, återvänt till Finland efter ett nekande asylbeslut medan inreseförbudet var i kraft och efter det vistats i Finland utan att anmäla sig hos myndigheterna. Det fanns grundad anledning misstänka att A hade haft för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa i landet.

Trots att det fanns grunder enligt 36 § 2 mom. i utlänningslagen att avslå ansökan om uppehållstillstånd skulle i ärendet ännu bedömas om det var proportionerligt att avslå uppehållstillståndsansökan.

A var vårdnadshavare tillsammans med sin sambo för deras gemensamma år 2016 och 2017 födda barn. I ärendet hade lämnats utredning om familjelivet. Ur utredningen framgick att A hade positiv inverkan på familjens barn. Vikten av A:s kringgående av inresebestämmelserna minskades av att denna verksamhet hade sin tyngdpunkt år 2016 och tiden före det.

Högsta förvaltningsdomstolen kom i sin bedömning till att skyddet för familjelivet och de fakta som framförts om barnen vägde tyngre än de synpunkter som talade för att avslå ansökan om uppehållstillstånd.

Utlänningslagen 6 § 1 mom., 36 § 2 mom., 50 § 1 mom. och 66 a §

Europeiska människorättskonventionen art. 8

FN:s konvention om barnets rättigheter art. 3.1

Jmfr. HFD 2022:69

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Anna Heikkilä.