HFD:2022:71
- Ämnesord
- Miljöskydd, Miljöskada, Betydande förorening av vattendrag, Avhjälpande av miljöskador, Hjälpåtgärder, Förvaltningstvång, Tjockskalig målarmussla, Gynnsam skyddsnivå, Ämnen som är skadliga för vattenmiljön, Miljöansvarsdirektivet, Vattendirektivet
- År för fallet
- 2022
- Meddelats
- Diarienummer
- 273/1/20
- Liggare
- 28
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2022:71
Frågan gällde bedömningen av om det exceptionella utsläpp som skedde 4.-6.7.2014 i Harjavalta i ett bolags nickelproduktion hade orsakat naturskada enligt 5 a § i naturvårdslagen eller betydande förorening av vattendrag enligt 176 § i miljöskyddslagen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ifrågavarande utsläpp till sin omfattning och sina konsekvenser var ytterst exceptionellt i Finland. Över en miljon tjockskaliga målarmusslor dog i de direkta negativa effekterna av utsläppet. Antalet döda tjockskaliga målarmusslor och deras andel av populationen i Kokemäkiån (cirka 15-17 %) i dess ursprungliga tillstånd och deras antal i förhållande till den genomsnittliga storleken på de tjockskaliga målarmusslornas populationsstorlekar skulle anses stort. Utsläppet orsakade på lokal nivå betydande konsekvenser för artens livskraft. Utsläppet hade orsakade naturskada enligt 5 a § i naturvårdslagen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att nickelutsläppets omedelbara förorenande följder i Kokemäkiån hade riktat sig mot en stor del av musselpopulationen och fått konsekvenser inom ett stort område i vattendraget. Ytterligare orsakade skadliga ämnen som lagrats i sedimentet en risk för skadliga effekter under en längre tid. Nickelhalterna i sedimentet i Lammaistenlahti orsakade en långvarig ekologisk risk för älvsikens förökning. En återhämtning av ekosystemet, såsom de tjockskaliga målarmusselpopulationernas återgång till sitt ursprungliga tillstånd, beräknades kunna räcka flera år. Utsläppet hade följaktligen negativa effekter på den livsmiljö ån erbjuder den tjockskaliga målarmusslan och andra musslor samt älvsiken, och därmed också naturresursfunktionerna. Utnyttjandet av fiskarna minskade faktiskt på grund av utsläppet och utsläppet försvagade därigenom för sin del naturresursfunktionerna i anslutning till vattendraget. Bedömt som en helhet orsakade utsläppet betydande förorening av vattendrag enligt 176 § i miljöskyddslagen.
Lag om avhjälpande av vissa miljöskador (miljöansvarslagen) 1 §, 3 §, 5 § 1 och 3 mom., 6 §, 10 § 1 mom.
Statsrådets förordning om avhjälpande av vissa miljöskador (miljöansvarsförordningen) 2 § 1 mom., 3 §, 4 § 1 och 3 mom.
Miljöskyddslagen 5 § 1 mom. 2 punkten, 176 §, 177 §, 184 § 1 mom.
Naturvårdslagen 5 § 3 mom., 5 a §
Statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön 3 § 1 mom., 6 § 1 mom.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador art. 2.1 a, 1b och 4 b, Bilaga I
Viteslagen 6 § 1 mom.
Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi, justitieråden Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Harri Koivusalo och Olli Malve. Föredragande Laura Leino.