11.1.2022/H19 HFD:2022:3

Markanvändning och byggande - Delgeneralplan - Generalplanebestämmelser - Område för storenhet inom husdjursproduktionen - Skyddszon för gårdsbruk - Oklara rättsverkningar - Förhållande till miljöskyddslagen - Miljötillståndsprövning

I delgeneralplaneändringen hade området för lägenhet 1 anvisats som byområde där småhus och semesterbostäder fick uppföras (AT). För lägenhet 1 gällde objektbeteckningen ”Befintlig bostadsbyggnad” och en beteckning om att största tillåtna antal nya byggplatser på lägenheten var två. Grannlägenheten 2 hade anvisats som område för storenhet inom husdjursproduktion (ME), och var avsett för att bygga djurstall och lagerutrymmen för gårdsbruk. För lägenhet 2 hade i delgeneralplanen vidare runt det nuvarande gårdsbruket anvisats en med en cirkel avgränsad skyddszon med en diameter på 600 meter. Enligt skyddszonens planbestämmelse fick inom skyddszonen inga nya byggnader, som inte hör till gårdsbruket, placeras ifall inte den som inleder ett byggprojekt i bygglovsskedet uppvisar en skriftlig bekräftelse över sin kännedom om att byggplatsen ligger inom ett gårdsbruks skyddszon och om de eventuella miljökonsekvenser som jordbruket medför. Bestämmelsen om skyddszonen för gårdsbruket var riktgivande utanför generalplanens gränser. Lägenhetens 1 bostadsbyggnad och byggplatser låg inom skyddszonen för gårdsbruket.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med en generalplan är att i stora drag styra kommunens samhällsstruktur och markanvändning och samordna olika funktioner inom de gränser som markanvändnings- och bygglagen anvisar. Generalplanens bestämmelser ska till sina rättsverkningar vara så klara och precisa att deras konsekvenser för beslutsfattandet gällande den kommande markanvändningen är i tillräckligt hög grad förutsebara.

Delgeneralplanen var till sin noggrannhetsgrad en detaljerad bygeneralplan i vilken bland annat bostadsbyggnadernas antal lägenhetsvis var anvisade. Bygglov för bostadsbyggnader inom byområdena kunde beviljas direkt med stöd av generalplanen. Detta framhävde behovet av att samordna olika funktioner när generalplanen utarbetas. Den bestämmelse i anslutning till skyddszonen för gårdsbruk som gällde byggplatserna inom lägenhet 1 förbjöd i princip byggande utan den i bestämmelsen förutsatta bekräftelsen som inte ingår i bygglovsförfarandet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man inte i generalplanen slutgiltigt avgör placeringen av en storenhet inom husdjursproduktionen som förutsätter miljötillstånd, eller frågan om huruvida storenheten eventuellt i sitt närområde orsakar besvär enligt 17 § i lagen om vissa grannelagsförhållanden.

Ur den bestämmelse som gällde skyddszonen framgick inte tydligt vilken betydelse den i bestämmelsen nämnda skriftliga bekräftelsen hade för en mer detaljerad planering av markanvändningen för storenheten. Till den del bestämmelsen eventuellt var tänkt att ha rättsverkningar på den kommande miljötillståndsprocessen konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att en generalplan eller dess bestämmelse endast kan ha rättsverkningar som grundar sig på markanvändnings- och bygglagen. Om förutsättningarna för beviljande av miljötillstånd bestäms i miljöskyddslagen.

Med beaktande av hur den besvärsunderkastade områdesreserveringen för en storenhet inom husdjursproduktion och den för ändringssökandens lägenhet anvisade områdesreserveringen för permanent boende placerade sig i förhållande till varandra, de eventuella miljökonsekvenserna av den i delgeneralplanen planerade verksamheten på ME-området och att det för grannlägenheten på AT-området anvisade befintliga permanenta boendet och den i delgeneralplanen anvisade tilläggsbyggrätten placerade sig inom skyddszonen för gårdsbruket som omringar ME-området, var planen oklar till sina rättsverkningar till den del den gäller nämnda planebeteckningar och bestämmelserna i anslutning till dem. Därför fanns det inte i ärendet tillräckliga förutsättningar att bedöma om kraven på generalplanens innehåll uppfylldes.

Kommunalfullmäktiges beslut var följaktligen lagstridigt till den del det gällde den för lägenhet 2anvisade ME-områdesreserveringen och skyddszonen för gårdsbruk. Till dessa delar upphävdes kommunalfullmäktiges och förvaltningsdomstolens beslut.

Markanvändnings- och bygglagen 39 § 2 mom., 41 § 1 mom.

Miljöskyddslagen 6 §, 11 §, 12 §

Lagen angående vissa grannelagsförhållanden 17 § 1 mom.

Se och jmfr. HFD 2006:24.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Satu Sundberg.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.