19.11.2021/H4082 HFD:2021:161

Ersättande av euromynt - Överklagbart beslut - Besvär eller förvaltningstvistemål - Finlands Banks beslut att inte ersätta euromynt - Grundrättighetsstadgan - Rätt till effektivt rättsmedel - Krav på åtgärder från statsmakten i medlemsstaten - Krav på bestämmelse i lag

A hade bett Finlands Bank ersätta en mängd euromynt med nya pengar. Finlands Bank beslöt att euromynten skulle tas ur cirkulationen och vägrade lösa in dem och ersätta dem. Till beslutet hade en besvärsanvisning till förvaltningsdomstolen bifogats och förvaltningsdomstolen hade behandlat ärendet som förvaltningsbesvär.

Finlands Bank hade med sitt beslut på ett rättsligt bindande sätt avgjort frågan om huruvida banken enligt myntlagen och EU:s myntförordning var eller inte var skyldig att ta emot och ersätta mynt som inlämnats hos den. Det var följaktligen fråga om ett av Finlands Bank fattat förvaltningsbeslut som gällde ändringssökande A.

Finlands Bank är en självständig offentligrättslig inrättning. För att överklaga ett beslut som Finlands Bank har fattat krävs därför enligt förvaltningsprocesslagen en skild bestämmelse om rätten att söka ändring. Det finns ingen bestämmelse om rätt att söka ändring i ett beslut av Finlands Bank som gäller inlösen av euromynt. I ärendet skulle ändå beaktas den enskildes rätt till effektiva rättsmedel enligt unionsrätten.

I artikel 8.2 första meningen i myntförordningen ingår en direkt tillämplig unionsrättslig bestämmelse vars syfte är att skapa rättigheter åt den enskilde. Följaktligen hade A rätt till effektiva rättsmedel inför en domstol enligt artikel 19.1 FEU och artikel 47 i EU:s grundrättighetsstadga och A hade även rätt att söka ändring i Finlands Banks förvaltningsbeslut. Förvaltningsdomstolen hade därför inte förfarit felaktigt när den prövade A:s besvär över Finlands Banks beslut.

I huvudsaken framförde förvaltningsdomstolen som beslutsskäl bland annat att euromynt enligt artikel 8.2 första meningen i EU:s myntförordning primärt ska ersättas eller bytas ut till nya euromynt. Enligt artikel 8.2. andra meningen i EU:s myntförordning får medlemsstaterna med undantag från den ovan nämnda utgångspunkten vägra att betala ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och som har ändrats på det sätt som framgår ur bestämmelsen. Enligt tribunalens bestämmelse förutsätts åtgärder från statsmaktens sida i medlemsstaten om ersättning vägras.

Förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att om grunderna för när ersättning betalas eller inte ska bestämmas i lag. Finlands Bank är med stöd av lagen om mynt behörig att bestämma om inlösen av mynt och om förutsättningarna för inlösen bestäms i nämnda lag och artikel 8.2 andra meningen i EU:s myntförordning. I lagen om mynt ingår ingen bestämmelse om att Finlands Bank skulle kunna fatta beslut om inlösen av mynt eller om vägran att inlösa mynt enligt andra förutsättningar än de som föreskrivs i lagen. Förvaltningsdomstolen konstaterade att Finlands Banks beslut att vägra ersätta euromynten för att de hade ändrats antingen avsiktligen eller genom en process enligt artikel 8.2 andra meningen i EU:s myntförordning, inte hade stöd i lag. Finlands Bank har därför inte på den grunden kunnat vägra ersätta mynten.

Högsta förvaltningsdomstolen enade sig med förvaltningsdomstolens beslutsskäl i huvudsaken. Förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

Omröstning 3 - 2 om handläggningsordningen och 4 - 1 om huvudsaken.

Finlands grundlag 2 § 3 mom. och 15 § 1 mom.

Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF) art. 128.2, art. 133 och art. 288.2

Fördraget om Europeiska unionen (FEU) art. 19.1

Europeiska unionens grundrättighetsstadga art. 47.1 och 51.1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010, av den 15 december 2010, om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (EU:s myntförordning) art. 2.b och art. 8.1, 8.2 och 8.3

Lagen om Finlands Bank 1 § 1 mom., 3 § 2 mom. 1 punkten, 5 § 1 mom. 6 punkten och 24 § 1 mom.

Förvaltningslagen 2 § 2 mom.

Förvaltningsprocesslagen 4 §, 5 § 1 mom., 7 § 1 mom. och 10 §

Lagen om mynt (myntlagen) 2 § 1 mom. och 3 § 2 mom.

EU-domstolen domar i målen C-404/13 ClientEarth (EU:C:2014:2382) och C-243/15 Lesoochranárske zoskupenie VLK (EU:C:2016:838)

Tribunalens beslut i målet T-149/11 GS mot parlamentet och rådet (EU:T:2011:590)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Jukka Koivusalo.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.