18.11.2021/H4077 HFD:2021:160

Utlänningsärende - Avvisning av unionsmedborgare - Allmän ordning och allmän säkerhet - Individens eget beteende - Verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot - Uppdaterad helhetsbedömning av hotet

Unionsmedborgare A gjorde sig, medan hen vistades i Finland, i mars 2018 skyldig till två stölder för vilka hen dömdes till fyra månader villkorligt fängelse. Stölderna hade riktat sig till två tomma bostadsbyggnader, varav den ena var en fritidsbostad.

Migrationsverket beslöt år 2019 avvisa A till sitt hemland och meddelade A ett tvåårigt inreseförbud till Finland. Migrationsverket ansåg att A:s beteende utgjorde ett direkt hot mot allmän ordning och allmän säkerhet enligt 156 § i utlänningslagen. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär över Migrationsverkets beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man i bedömningen av en unionsmedborgares avvisning på grund av äventyrande av allmän säkerhet och allmän ordning ska beakta att det är fråga om ett undantag från unionens grundläggande princip om fri rörlighet för unionsmedborgare. Enligt EU-domstolens rättspraxis ska sådana undantag tolkas restriktivt.

De två egendomsbrott A hade dömts för var riktade till bostadsbyggnader och hade begåtts inom en synnerligen kort tid. Brotten kunde anses visa på gärningsmannens likgiltighet för andras egendom, hemfrid och iakttagande av lagen. A:s brott hade därför riktat sig mot ett grundläggande samhällsintresse enligt 156 § i utlänningslagen.

Enligt EU-domstolens rättspraxis ska domstolen när den avgör ärendet, i sin bedömning även beakta huruvida det hot som unionsmedborgarens beteende har utgjort för den allmänna säkerheten och allmänna ordningen eventuellt har avlägsnats eller avsevärt minskat efter myndighetens avvisningsbeslut.

När ärendet behandlades i högsta förvaltningsdomstolen hade det förflutit tre år sedan brotten A blivit dömd för hade begåtts och det hade inte framkommit att A skulle ha gjort sig skyldig till nya brott under den tiden. A hade lämnat utredning om att hen fått arbete och A:s livssituation verkade ha stabiliserat sig. Därför, och med beaktande av brottens art och unionsrättens tolkningsverkan, kunde A:s beteende efter en helhetsbedömning inte anses utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse enligt 156 § i utlänningslagen.

Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.

Utlänningslagen 146 §, 156 §, 167 § 1 mom. 1 punkten, 170 § 1 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier artikel 27

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Eija Siitari, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Robert Utter och Veronica Storträsk. Föredragande Minna Miettinen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.