16.11.2021

A var enligt 57 § 1 mom. i utlänningslagen misstänkt för ett brott för vilket föreskrivits fängelsestraff. Migrationsverket beviljade inte A permanent uppehållstillstånd eftersom det förelåg ett hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd åt A på grund av brottsmisstanken. Frågan gällde om Migrationsverket hade kunnat avslå A:s ansökan om permanent uppehållstillstånd utan att göra en helhetsbedömning enligt 57 § 2 mom. i utlänningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de ovillkorliga tidsfristerna i 57 § 3 mom. i utlänningslagen inte tillämpas när det är fråga om en brottsmisstanke. En brottsmisstanke enligt 57 § 1 mom. kan följaktligen leda till att permanent uppehållstillstånd inte beviljas, men en brottsmisstanke är inget absolut hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd. I prövningen av hindren för ett permanent uppehållstillstånd ska en helhetsbedömning enligt 57 § 2 mom. i utlänningslagen göras. Eftersom det inte framgick ur Migrationsverkets beslut att man skulle ha tagit hänsyn till å ena sidan av vilken art och hur allvarlig den brottsliga gärningen var eller å andra sidan till den tid A vistats i Finland och hens band till Finland, hade Migrationsverket förfarit lagstridigt i sin prövning av hindren för beviljande av permanent uppehållstillstånd. Ärendet återförvisades till Migrationsverket för ny prövning.

Utlänningslagen 56 § 1 mom. och 57 § 1 samt 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Juha Lavapuro och Ari Wirén. Föredragande Oona Fromholdt-Nyman.