8.6.2021/H2016 HFD:2021:78

Alkohollagen - Serveringstillstånd för alkoholdrycker - Förutsättningar för beviljande av serveringstillstånd - Utövare av förplägnadsverksamhet - Livsmedelslokal - Anmälan om livsmedelslokal

Ett bolag ansökte om serveringstillstånd för alkoholdrycker för att åt sina kunder sälja alkoholdrycker att avnjutas i samband med frisörstjänster. Regionförvaltningsverket avslog ansökan på den grunden att bolaget inte utövar förplägnadsverksamhet enligt 18 § i alkohollagen. Förvaltningsdomstolen upphävde med sitt besvärsunderkastade beslut regionförvaltningsverkets beslut och återförvisade ärendet till regionförvaltningsverket för ny behandling.

I ärendet skulle på regionförvaltningsverkets besvär avgöras om kravet enligt 18 § i alkohollagen att bevilja serveringstillstånd åt den som idkar förplägnadsverksamhet innebär att den sökande ska visa att sökandens affärslokal är en enligt livsmedelslagen anmäld livsmedelslokal och att den uppfyller kraven på en livsmedelslokal.

I alkohollagen ingår ingen bestämmelse som skulle motsvara bestämmelsen i den gamla alkohollagen (1143/1994) om att serveringsstället ska vara lämpligt för restaurangbruk och att serveringsstället och dess lokaler ska uppfylla de krav som ställs i lagstiftningen. I motsats till den gamla alkohollagen ska tillståndsmyndigheten enligt 18 § i nuvarande alkohollagen med stöd av regeringens proposition (RP 100/2017 rd) i samband med tillståndsprövningen i allmänhet inte längre granska dessa omständigheter avseende övrig lagstiftning i samband med prövningen av serveringstillstånd.

I 18 § 1 mom. i alkohollagen om förutsättningarna för beviljande av serveringstillstånd hänvisas till lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet. Utgående från 1 § 2 mom. 2 punkten i nämnda lag kan man inte anse att en förutsättning för serveringstillstånd skulle vara att en anmälan enligt 13 § i livsmedelslagen om livsmedelslokalen har gjorts eller att en utredning om att lokalen uppfyller kraven på en livsmedelslokal skulle ha lämnats.

I bedömningen av om förutsättningarna för serveringstillstånd uppfylls ska man beakta dels, att tillståndskraven bör framgå ur lagen, dels vad som har konstaterats om skillnaderna mellan den gamla och nuvarande alkohollagen gällande tillståndsprövningen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 18 § i alkohollagen inte heller i fråga om en från det sedvanliga avvikande sökande av serveringstillstånd, är avsedd att tolkas så att regionförvaltningsverket i sin prövning av om tillståndskraven uppfylls kan kräva att sökanden lämnar utredning om att hen gjort en anmälan om livsmedelslokal och att lokalen uppfyller kraven för en livsmedelslokal.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut.

Alkohollagen 2 § 2 mom., 3 § 1 mom. 12 punkten och 2 mom., 5 § 1 mom., 8 § samt 18 § 1 mom.

Statsrådets förordning om verkställigheten av alkohollagen 1 § och 8 §

Lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet 1 § 1 mom. och 2 mom. 2, 4 och 6 punkten samt 6 mom.

Livsmedelslagen (23/2006) 6 § 18 punkten, 10 § och 13 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Anne Nenonen, Joni Heliskoski, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Hannamaria Nurminen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.