26.4.2021

A hade från Österrike till Finland överfört vapen som uppvisats som deaktiverade och i Finland för myndigheterna uppvisat ett i Österrike upprättat deaktiveringsintyg över vapnen. Polisen i Finland godkände inte intyget och kontrollerade deaktiveringen på nytt, eftersom den som upprättat intyget inte var en i bestämmelserna förutsatt myndighet och inte nämndes i kommissionens förteckning enligt förordningen om deaktivering. Polisen ansåg att vapnen var tillståndspliktiga skjutvapen enligt skjutvapenlagen och hade fattat ett beslut om omhändertagande av skjutvapen enligt skjutvapenlagen för att A inte hade ett tillstånd som berättigade till innehav av skjutvapen. A hade företett utredning av österrikiska myndigheter över att Österrike hade utsett det företag som upprättat intyget till sin kontrollorganisation enligt artikel 3.1 i förordningen om deaktivering. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om det i Österrike utfärdade deaktiveringsintyget, som uppvisats över de från Österrike till Finland överförda vapnen, var förenligt med artikel 3 i förordningen om deaktivering och om de finska myndigheterna borde ha godkänt det enligt artikel 7.2 i förordningen om deaktivering trots att den kontrollorganisation som utfärdat intyget inte nämndes i den vid tidpunkten av kommissionen publicerade förteckningen enligt artikel 3.3 i förordningen om deaktivering.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att uppskjuta ärendets behandling och till EU-domstolen framföra följande begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF:

1. När det är fråga om överföring av deaktiverade skjutvapen inom unionen och med beaktande av bestämmelserna i rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, sådant det lyder ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG, och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga, och särskilt artikel 3.1 i förordningen:

a) kan en av de nationella myndigheterna utsedd kontrollorganisation, som utfärdat intyget över deaktivering, anses vara en i vapendirektivet och artikel 3 och 7 i förordningen om deaktivering avsedd organisation, trots att den inte nämns i den förteckning enligt artikel 3.3 som kommissionen publicerar, då ifrågavarande medlemsstats myndigheter har meddelat den som överfört vapnen att den kontrollorganisation i GmbH-form som utfärdat intyget är behörig enligt förordningen och

b) är det möjligt att över den av medlemsstaten utnämnda myndigheten för deaktivering av vapen lämna annan utredning av medlemsstaten i stället för en anteckning i kommissionens förteckning enligt artikel 3.3. i förordningen, vilken publiceras på kommissionens webbplats, så att ett intyg om deaktivering utfärdat av denna kontrollmyndighet uppfyller kraven enligt förordningen så att en medlemsstat ska godta ett i en annan medlemsstat utfärdat intyg om deaktivering enligt artikel 7.2 i förordningen?

Rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, sådant det lyder ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG, artikel 4.1 och bilaga 1

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga, artikel 3.1, 3 och 4, artikel 7 och artikel 8

Skjutvapenlagen (1/1998) 91 §, 112 a § och 112 b §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Minna Miettinen.