21.1.2021/H53 HFD:2021:12

Markanvändning och byggande - Dagvattenavgift - Beräkning av avgiften - Taxa som lämnar rum för tolkning - Egnahemsfastighet

Nokia stad hade antagit en dagvattentaxa enligt vilken avgiften för egnahemsfastigheter motsvarade grundavgiften medan avgiften för övriga fastigheter var beroende av fastighetens areal. På de ändringssökandes fastighet fanns två byggnader vars användningsändamål i byggnads- och bostadsregistret hade antecknats som ett hus med en bostad. Dagvattenavgiften hade enligt taxan beräknats utgående från fastighetens areal. Stadsutvecklingsnämnden hade med sitt beslut avslagit ändringssökandenas anmärkning gällande dagvattenavgiften. Förvaltningsdomstolen avslog besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att olika beräkningsgrunder i olika kommuner inte strider mot jämlikhetsprincipen när avgiften fastställs enligt kommunens egen taxa. Enligt lagens förarbeten är en förutsättning för beräkningen av avgiften inte endast det att från fastigheten leds dagvatten till kommunens dagvattensystem. Grunderna för avgiften berättigas på ett allmänt plan av att fastigheten drar nytta av dagvattensystemet i allmänhet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att stadens taxa inte innehöll en definition på vad som menades med egnahemsfastighet. Eftersom frågan om hur ändringssökandenas fastighet skulle klassificeras delvis lämnade rum för tolkning, skulle även fastighetens verkliga egenskaper och avgiftsbeloppets skälighet beaktas i tillämpningen av taxan.

I ärendet hade inte framförts att den ifrågavarande fastigheten eller området i övrigt skulle ha sådana egenskaper som i hanteringen av dagvattnen förutsätter åtgärder som avviker från de åtgärder som i allmänhet krävs för egnahemsfastigheter. Enligt kartan låg fastigheten inom ett strandområde dit även dagvattnen leddes. Av de två ”hus med en bostad” som fanns på fastigheten hade för det ena inte uppgetts någon form av uppvärmning och ingen utredning om husets skick eller användning hade framförts. Som en helhet kunde fastigheten anses motsvara vad som i Nokia stads dagvattentaxa avsågs med egnahemsfastighet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när en taxa som lämnar rum för tolkning tillämpas i beräkningen av dagvattenavgiften förutsätter det att den myndighet som fastställer den kommunala avgiften utreder de faktiska egenskaperna och omständigheterna på fastigheten och också uppger tillräckliga skäl för sitt beslut. Stadsutvecklingsnämndens beslut var till dessa delar bristfälligt och avgiftsbeslutets lagenlighet hade inte utretts. Förvaltningsdomstolens och nämndens beslut upphävdes och ärendet återförsändes till nämnden för ny behandling.

Markanvändnings- och bygglagen 103 a §, 103 b §, 103 n § och 103 o § 1 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Ilona Leinonen. 

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.